{"id":100614,"date":"2016-03-05T17:29:25","date_gmt":"2016-03-05T16:29:25","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100614"},"modified":"2016-03-06T01:59:45","modified_gmt":"2016-03-06T00:59:45","slug":"storartad-bedrift-i-absolut-toppklass-valerie-jean-solanas-ska-bli-president-i-amerika-pa-goteborgs-dramatiska-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100614","title":{"rendered":"Storartad bedrift i absolut toppklass \u2013 Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska Teater"},"content":{"rendered":"

\"valeriesolanas\"<\/a><\/p>\n

Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika<\/strong>
\nManus: Sara Stridsberg
\nRegi: Anna Ul\u00e9n
\nScenografi, kostym och rekvisita: Fianna Robijn
\nPremi\u00e4r 4 mars 2016 p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska Teater<\/p>\n

Internationella kvinnodagen \u00e4r n\u00e4ra f\u00f6rest\u00e5ende. Arbetet (tidigare LO-tidningen) har\u00a0 uppm\u00e4rksammat med ett slags specialnummer. Okontroversiellt? Om man analyserar \u201dtilltaget\u201d n\u00e4rmare, kan det ju ses som sj\u00e4lvkritik fr\u00e5n en genusmedveten facklig veckotidning. N\u00e4r jag var facklig redakt\u00f6r beh\u00f6vdes ingen extra satsning, infriade ist\u00e4llet en str\u00e4van att ha fifty-fifty representation. I helgen har tv\u00e5 pj\u00e4ser av Sara Stridsberg haft premi\u00e4r, en h\u00e4ndelse som ser ut som en tanke. Av henne har jag bara l\u00e4st extrema Darling river. Jag har inte sett n\u00e5got verk d\u00e4r Solanas\u00a0varit i fokus, var ganska skeptisk till om jag var kapabel att tillgodog\u00f6ra mig Stridsbergs pj\u00e4s p\u00e5 drygt tv\u00e5 timmar efter fyra p\u00e5frestande jobbn\u00e4tter. Det hat och de hot som riktades mot TUR-teatern i K\u00e4rrtorp f\u00f6ljde jag\u00a0med stort obehag via medier.<\/p>\n

Dagen efter en f\u00f6modad p\u00e4rs, k\u00e4nner jag mig upplyft. Iscens\u00e4ttningen i den intima lokalen vid Stigbergsliden, kan vara det b\u00e4sta jag sett n\u00e5gonsin av en frigrupp. D\u00e4rtill \u00f6vertr\u00e4ffar produktionen\u00a0m\u00e5nga upps\u00e4ttningar p\u00e5 institutionsteatrar. Finns en riktning, en artkulerad energi som \u00e4r helt enast\u00e5ende. Allt sitter osannolikt v\u00e4l ihop, fr\u00e5n val av musik till instuderandet av varje biroll. Och Mia Eriksson \u00e4r fullkomligt briljant som den pl\u00e5gade provokat\u00f6ren Valerie Solanas, hon som\u00a0anser att m\u00e4ns underl\u00e4gsenhet \u00e4r flagrant.\u00a0Repliker och tonfall, kroppsspr\u00e5k och pauser, interagerande och publikkontakt; kan inte nog understrykas hur full\u00e4ndat hon\u00a0\u00e5stadkommer sin tour de force. Vore direkt fel att f\u00f6rbig\u00e5 Eriksson vid kommande Scenkonstgala.<\/p>\n

\"valerie\"<\/a>Dramat tar sin b\u00f6rjan p\u00e5 en vinr\u00f6d galonsoffa, p\u00e5 vilken en hostande Valerie Solanas ligger som intagen p\u00e5 en klinik p\u00e5 80-talet. Utan att rakt igenom vara n\u00e5gon dokument\u00e4r f\u00e5r vi h\u00e4rifr\u00e5n centrala brottstycken av ett sammansatt liv. Ber\u00e4ttarstilen har liknats vid en feberdr\u00f6m.\u00a0\u00c5 ena sidan forskning inom psykologi och nydanande tankar om k\u00f6nsmaktsordning, j\u00e4mte ett fl\u00f6de av spretiga texter. \u00c5 andra sidan tonvis med destruktivitet och \u00f6vergrepp: pappa som v\u00e5ldf\u00f6rt sig, prostitution och droger. Av vad hon blivit ber\u00f6md f\u00f6r, reciteras en v\u00e4sentlig harang ur SCUM-manifestet (\u00f6vers. Sara Stridsberg) och skotten mot en v\u00e4djande Andy Warhol iscens\u00e4tts med tvivelaktig tragikomisk touch. Solanas desperata g\u00e4rning kan delvis f\u00f6rklaras, aldrig f\u00f6rsvaras. (Minns s\u00e4rskilt en kvinnlig litteraturredakt\u00f6r som p\u00e5 ABF-seminarium f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan relativiserade mordf\u00f6rs\u00f6ket.) Sara Stridsberg och regiss\u00f6r Anna Ul\u00e9n\u00a0har skapat\u00a0ett mycket intelligent scenkonstverk. Historien ber\u00e4ttas inte linj\u00e4rt, utan vi kastas mellan olika tidsplan. R\u00f6ster till och om Solanas kommer fr\u00e5n olika delar av salongen, ett effektfullt grepp. En karakt\u00e4r \u2013 Ultra Violet –\u00a0 f\u00e5r\u00a0r\u00f6st av\u00a0Alexandra Pascalidou via\u00a0i h\u00f6gtalare. Regiss\u00f6r och f\u00f6rfattare har lekt p\u00e5 ett fyndigt s\u00e4tt, inte minst n\u00e4r Lars Wik som universitetsl\u00e4are inbegriper publiken i sitt upprop, eller n\u00e4r Solanas ropar till den som l\u00e4ser hennes epitaf att hon inte \u00e4r d\u00f6d \u00e4n. Ett annat grepp som kanske inte st\u00e5r i scenanvisningarna, \u00e4r bruket av bed\u00f6vande ljudkaskader p\u00e5 ett\u00a0trumset uppst\u00e4llt i ett h\u00f6rn. Har sv\u00e5rt f\u00f6r att best\u00e4mma mig om dessa h\u00e5rdsl\u00e5ende inslag var motiverade, m\u00f6jligen ett\u00a0fungerande alternativ till den klassiska boxbollen. Tycker att pj\u00e4sen med den l\u00e5nga titeln, baserad p\u00e5 Stridsbergs prisade roman Dr\u00f6mfakulteten, ger en\u00a0utm\u00e4rkt inblick i ett trasigt liv med irreparabla \u00e4rr fr\u00e5n barndomen. I en av m\u00e5nga inlagda intervjuer beskriver hon sig sj\u00e4lv som f\u00f6rfattare, manshatare, forskare och surfare.\u00a0Hennes\u00a0 filosofi och uppfattning om v\u00e4rlden, g\u00f6r mig som man deprimerad. Stridsbergs manus visar en st\u00f6rd individ fylld av mots\u00e4gelser. Ur hennes\u00a0h\u00f6gvarvsg\u00e5ende hj\u00e4rna kommer v\u00e4xelvis\u00a0galenskaper och genialitet.\u00a0 Solanas bevekelsegrunder och p\u00e5verkan p\u00e5 radikalfeminismen \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs skarpsinnigt, samtidigt som vi ser ett stycke helgjuten dramatik.<\/p>\n

V\u00e4ldigt befriande att vi slipper det didaktiska spels\u00e4ttet, ist\u00e4llet har man valt att finslipa gestaltningen. I princip samtliga biroller g\u00f6rs p\u00e5 ett formidabelt s\u00e4tt. N\u00e5gon viskade i mitt \u00f6ra att Hanna Ullerstam \u00e4r lite av en birollsdrottning, s\u00e4rskilt p\u00e5 film. Hon \u00e4r oerh\u00f6rt\u00a0\u00f6vertygande som studiekamraten och v\u00e4ninnan Cosmo girl, lika skicklig i den nedtonade positionen som Sister White.<\/p>\n

Replikerna fr\u00e5n henne klingar och sn\u00e4rtar med osviklig precision. N\u00e4r Ullerstam neutralt f\u00f6rkunnar r\u00e5d till den som vakar \u00f6ver en d\u00f6ende f\u00f6ljt av \u00c5h d\u00f6ds med Bob Hund, d\u00e5 \u00e4r det som mitt hj\u00e4rta \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att g\u00e5 i tusen bitar f\u00f6r att citera Anne Linnet i \u00f6vers\u00e4ttning.\u00a0En annan fullpo\u00e4ngare \u00e4r Martha Rasmussen Lubiana vars karakt\u00e4r k\u00e4mpar med\u00a0objektet f\u00f6r sin avhandling. Hon\u00a0excellerar i rappa fr\u00e5gor, sammanfattningar och en osannolik\u00a0font\u00e4n av\u00a0primalskrik.\u00a0\u00c5sa-Lena Hjelm har jag sett i ett otal starka upps\u00e4ttningar p\u00e5 Stadsteatern. Hon g\u00f6r tv\u00e5 diametralt skiftande roller, dels doktor Cooper, dels den vimsiga neurotiska mannan. I den sist n\u00e4mnda tolkningen sker entr\u00e9n sjungandes och viftandes i solhatt med s\u00f6nderbr\u00e4nd brun kl\u00e4nning.<\/p>\n

Lars Wik f\u00f6rekommer i egenskap av domare, bartender, Morrisey (huvudrollsinnehavare i n\u00e5gra av de bisarra filmer som gjordes i the Factory) samt l\u00e4rare och forskningshandledare p\u00e5 psykologisk institution. Oavsett roll g\u00f6r han intryck! N\u00e4r han g\u00e5r ig\u00e5ng som auktoritet p\u00e5 universitetet gl\u00e4nser han. En v\u00e4lg\u00f6rande omsorg om detaljer och en vilja att spela ut m\u00e4rks hos honom och resten av ensemblen. Suffl\u00f6sen Miia Rasku blir originellt nog kvar p\u00e5 sin stol n\u00e4r hon l\u00e4ser psykiaktrikerns utl\u00e5tande. Sist men absolut inte minst, m\u00e5ste mycket ber\u00f6m utdelas till Erik \u00c5kerlund. Han flimrar f\u00f6rbi som \u00e4gare av Olympia Press men g\u00f6r framf\u00f6r allt en exceptionell gestaltning som den skenbart coole Andy Warhol. Portr\u00e4ttlik f\u00f6medlar han sm\u00e4rtan i en \u00f6mklig omsusad figur, s\u00e5 att luften vibrerar av klibbig \u00e5ngest. Det \u00e4r makal\u00f6st beg\u00e5vat! \u00c5terigen ett stort plus till de medverkande sk\u00e5despelarna.<\/p>\n

Fianna Robljn har som scenograf, rekvisit\u00f6r och kostymansvarig bidragit framg\u00e5ngsrikt\u00a0till en trov\u00e4rdig upps\u00e4ttning.<\/p>\n

Att musiken – som domineras av Velvet Underground featuring Nico – \u00e4r smakfullt vald beh\u00f6ver\u00a0 knappast po\u00e4ngteras.<\/p>\n

P\u00e5 scen:<\/strong>
\nValerie Solanas: Mia Eriksson
\nAndy Warhol, Maurice Girodias: Erik \u00c5kerlind
\nCosmo Girl, Sister White: Hanna Ullerstam
\nDorothy, Dr Ruth Cooper: \u00c5sa-Lena Hjelm
\nMorrissey, Robert Brush, Domare: Lars Wik
\nDaddy’s girl: Martha Lubiana
\nPsykiatrikern: Miia Rasku
\nUltra Violet (r\u00f6st): Alexandra Pascalidou<\/p>\n

\"valerie2\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika Manus: Sara Stridsberg Regi: Anna Ul\u00e9n Scenografi, kostym och rekvisita: Fianna Robijn Premi\u00e4r 4 mars 2016 p\u00e5 G\u00f6teborgs Dramatiska Teater Internationella kvinnodagen \u00e4r n\u00e4ra f\u00f6rest\u00e5ende. Arbetet (tidigare LO-tidningen) har\u00a0 uppm\u00e4rksammat med ett slags specialnummer. Okontroversiellt? Om man analyserar \u201dtilltaget\u201d n\u00e4rmare, kan det ju ses som sj\u00e4lvkritik fr\u00e5n […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-100614","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-scenkonst","10":"tag-teater","11":"tag-teaterkritik","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100614","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=100614"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100614\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":100631,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100614\/revisions\/100631"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=100614"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=100614"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=100614"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}