{"id":100592,"date":"2016-03-05T12:14:58","date_gmt":"2016-03-05T11:14:58","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100592"},"modified":"2016-03-05T12:18:56","modified_gmt":"2016-03-05T11:18:56","slug":"american-hotel-scenografin-skriker-ut-den-overgivna-stadens-angest-och-bitterhet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100592","title":{"rendered":"American Hotel – scenografin skriker ut den \u00f6vergivna stadens \u00e5ngest och bitterhet"},"content":{"rendered":"

\"MEDVERKANDE<\/a><\/p>\n

American Hotel<\/strong>
\nAv Sara Stridsberg
\nRegi Ingela Olsson
\nScenografi och ljus Jens Sethzman
\nKostym Nina Sandstr\u00f6m
\nMask Anna Jensen Arktoft<\/p>\n

Detroit \u00e4r en \u00f6delagd stad, en stad som \u00e4r f\u00f6rr\u00e5d och \u00f6vergiven av kapitalismen, f\u00f6rsatt i konkurs – hela scenografin g\u00e5r i m\u00f6rkt gr\u00e5a f\u00e4rger. Handlingen kretsar kring fem \u00f6vergivna m\u00e4nniskor och framf\u00f6r allt handlar det om den unga kvinnan Carter och hennes tv\u00e5 m\u00e4n, tvillingarna Vladimir och Jack.<\/p>\n

Sara Stridsberg som skrivit dramat ber\u00e4ttar i f\u00f6rest\u00e4llningens program hur hon inspirerades att skriva dramat:
\nJag s\u00e5g n\u00e5gra bilder av konstn\u00e4ren Annika von Hausswolff som hon hade tagit i Detroit, och i de bilderna d\u00f6k en k\u00e4rlekshistoria upp, som en blixt i mig. En kvinna sitter i vita jeans och Daimler Chrystler-tr\u00f6ja, h\u00f6gt uppe i en \u00f6vergiven och skyskrapa och v\u00e4ntar p\u00e5 att hon ska f\u00e5 mod att d\u00f6da sin \u00e4lskade. \u00c5ret \u00e4r 2013. Staden Detroit har just g\u00e5tt i konkurs och stora delar av den gamla staden ligger \u00f6de.<\/em><\/p>\n

\"American<\/a>Scenografin skriker ut betonggr\u00e5 \u00e5ngest och tomhet. I programmet skriver journalisten och f\u00f6rfattaren Katrine Mar\u00e7al hur den amerikanska staden Detroit drabbades av finanskrisen. Den 18 juli 2013 ans\u00f6kte staden Detroit om konkurs och i denna halvt \u00f6vergivna stad som i m\u00e5ngt och mycket liknar en krigssk\u00e5deplats med \u00f6vergivna hus, s\u00f6nderfallande fabriker, plundrare och krossade f\u00f6nsterrutor utspelar sig dramats handling.
\nMellan \u00e5r 2000 och 2012 l\u00e4mnade 53 procent av inv\u00e5narna Detroit.<\/p>\n

Scenografin f\u00e5ngar den k\u00e4nsla jag tror dramatikern och regiss\u00f6ren vill f\u00e5nga med dramat. Sk\u00e5despelarna \u00e4r suver\u00e4nt duktiga, Shanti Roneys \u00e5ngestladdade Vladimir k\u00e4nns l\u00e5ngt efter att salongen t\u00f6mts.<\/p>\n

Handlingen kretsar framf\u00f6r allt kring Carter. Som ung vuxen f\u00f6rlorar hon sin mor och hennes pappa \u00f6vergav henne och hennes mamma redan n\u00e4r hon var liten. Carters mamma var hotellst\u00e4derska och egentligen den enda m\u00e4nniskan av de fem karakt\u00e4rerna som var f\u00f6rm\u00f6gen att \u00e4lska n\u00e5gon. Som hon st\u00e4llde upp p\u00e5 sin dotter och hur hon arbetade och slet och v\u00e4nde p\u00e5 varje mynt f\u00f6r att ge sin dotter en universitetsutbildning \u00e4r starkt skildrat.<\/p>\n

Sara Stridsberg skriver att det \u00e4r en k\u00e4rlekshistoria. Jag tycker att den enda k\u00e4rlekshistoria som finns d\u00e4r \u00e4r mammans k\u00e4rlek till sin dotter Carter, de \u00f6vriga karakt\u00e4rerna \u00e4r alla f\u00f6r uppfyllda av sig sj\u00e4lva, sin sorg, sina misslyckanden och sin bitterhet f\u00f6r att kunna ge n\u00e5gon k\u00e4rlek till n\u00e5gon. Jag har sv\u00e5rt att se att ber\u00e4ttelsen har med Detroit att g\u00f6ra. Det \u00e4r en ber\u00e4ttelse som kan utspela sig var som helst i v\u00e4rlden. Som s\u00e5dan \u00e4r den ett skri av sorg, \u00e5ngest, vemod, uppgivenhet, melankoli och bitterhet som framf\u00f6r allt h\u00e5lls uppe av det starka spelet av Shanti Roney och Peter Gardiner som Vladimirs tvillingbror Jack. Jag har f\u00f6r \u00f6vrigt sv\u00e5rt att tro p\u00e5 slutet. Men f\u00f6r att inte ge n\u00e5gon spoiler om handlingen kan jag inte utveckla detta.<\/p>\n

MEDVERKANDE P\u00c5 SCENEN<\/strong>
\nCarter Liv Mj\u00f6nes
\nVladimir Shanti Roney
\nJack Peter Gardiner
\nSylvia Ann-Sofie Rase
\nSilver Anders Johannisson<\/p>\n

\"American<\/a><\/p>\n

\"MEDVERKANDE<\/a><\/p>\n

\"MEDVERKANDE<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

American Hotel Av Sara Stridsberg Regi Ingela Olsson Scenografi och ljus Jens Sethzman Kostym Nina Sandstr\u00f6m Mask Anna Jensen Arktoft Detroit \u00e4r en \u00f6delagd stad, en stad som \u00e4r f\u00f6rr\u00e5d och \u00f6vergiven av kapitalismen, f\u00f6rsatt i konkurs – hela scenografin g\u00e5r i m\u00f6rkt gr\u00e5a f\u00e4rger. Handlingen kretsar kring fem \u00f6vergivna m\u00e4nniskor och framf\u00f6r allt handlar […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12702,12703,8612,4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-100592","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-american-hotel","11":"tag-detroit","12":"tag-sara-stridsberg","13":"tag-scenkonst","14":"tag-teater","15":"tag-teaterkritik","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100592","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=100592"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100592\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":100605,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100592\/revisions\/100605"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=100592"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=100592"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=100592"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}