{"id":100456,"date":"2016-02-28T11:07:47","date_gmt":"2016-02-28T10:07:47","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100456"},"modified":"2016-02-28T11:07:47","modified_gmt":"2016-02-28T10:07:47","slug":"tankar-kring-idioten-av-dostojevskij-pa-teater-giljotin","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100456","title":{"rendered":"Tankar kring Idioten av Dostojevskij p\u00e5 Teater Giljotin"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/02\/idioten_giljontin.jpg\" rel=\"attachment wp-att-100459\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/02\/idioten_giljontin-203x300.jpg\" alt=\"idioten_giljontin\" width=\"203\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-100459\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/02\/idioten_giljontin-203x300.jpg 203w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/02\/idioten_giljontin.jpg 500w\" sizes=\"auto, (max-width: 203px) 100vw, 203px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Idioten <\/strong><br \/>\nav Fjodor Dostojevskij<br \/>\nBearbetning\/Regi\/Sk\u00e5despelare: Zardasht Rad<br \/>\nVideo\/Ljus: Ludde Falk<br \/>\nLjuddesign: \u00c5ke Risenfors<br \/>\nPremi\u00e4r den 27 februari 2016, Teater Giljotin<\/p>\n<p>Du beh\u00f6ver inte ha l\u00e4st Fjodor Dostorjevskijs roman med samma namn, f\u00f6r att se teater Giljotins upps\u00e4ttning. Det kanske till och med underl\u00e4ttar den 70 minuter l\u00e5nga monologen, att enbart focusera p\u00e5 det som h\u00e4nder d\u00e4r, snarare att j\u00e4mf\u00f6ra f\u00f6r mycket med den sv\u00e5rl\u00e4sta boken. D\u00e4rmed inget ont sagt om boken, f\u00f6r vem har sagt att en bra bok eller pj\u00e4s m\u00e5ste vara l\u00e4ttsm\u00e4lt!? Sondmatning m\u00e5r ju ingen bra av i l\u00e5nga loppet.<\/p>\n<p>Inledningsvis blir jag matt av den spartanska scenen och att en ensam sk\u00e5despelare redan st\u00e5r med ryggen mot oss, innan f\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjat. Jag funderar \u00f6ver hur han ska kunna fylla ut all den djuphet och allvar som ett manus fr\u00e5n denna ryska tungviktare \u00e4nd\u00e5 \u00e4r. Precis som rollkarakt\u00e4ren inleder, k\u00e4nde jag \u201doro i hj\u00e4rtat\u201d. Tanken att Rad dessutom bearbetat och regiserat sig sj\u00e4lv, g\u00f6r inte sv\u00e5righetsgraden mindre p\u00e5 n\u00e5got vis. Att fylla ut s\u00e5 m\u00e5nga professioner vid ett och samma tillf\u00e4lle, kr\u00e4ver stor beg\u00e5vning. Det dr\u00f6jer dock inte m\u00e5nga ord f\u00f6rr\u00e4n jag \u00e4r helt betagen och l\u00e4ttad \u00f6ver att Zardasht Rad fyller upp hela scenen med sina ber\u00e4ttelser om \u201didioten\u201d. Det \u00e4r n\u00e5got v\u00e4ldigt rent och vackert i hans s\u00e4tt att tala, varje ord v\u00e4ger snyggt och sitter som en sm\u00e4ck i hans mun. Jag ser varje ord och stavelse och trots den sv\u00e5ra texten s\u00e5 lyssnar jag inte bara, jag h\u00f6r ocks\u00e5 vad han s\u00e4ger.<br \/>\nDet finns ocks\u00e5 oskuldshet och genuinitet i hela framst\u00e4llningen av mannen som inte kan vara annat \u00e4n rak med sig sj\u00e4lv och andra, de stunder han tror sig vara s\u00e4ker p\u00e5 vem han \u00e4r, trots att han \u201d inte vet var gr\u00e4nsen g\u00e5r\u201d. Han lider lika mycket av att ha sin hj\u00e4rnsjukdom som av att v\u00e4rlden d\u00e4rmed tror att han \u00e4r en idiot.<br \/>\nF\u00f6rest\u00e4llningen bjuder inte p\u00e5 rak ordningsf\u00f6ljd, utan \u00e4r t\u00e5rbitar, i en f\u00f6rklaring till varf\u00f6r Furst Mysjkin valt (tvingas) att utvecklas till att vara den man han \u00e4r. Han \u00e4r en man som lider av n\u00e5gon form av epilepsi, har l\u00e5g samh\u00e4llsb\u00f6rd och drabbas av \u00e4kta k\u00e4rlek (tror han) till en kvinna han i andras \u00f6gon inte f\u00f6rtj\u00e4nar. Men vad \u00e4r det d\u00e5 han har att komma med, mer \u00e4n sin genuina k\u00e4nsla, n\u00e4r han inte har den b\u00f6rd som kr\u00e4vs f\u00f6r att kunna muta sig till kvinnan han skulle kunna gifta sig med. Han \u00e4r ju en enkel man, med en sjukdom som d\u00e5 i slutet av 1800-talet g\u00e4rna f\u00f6rknippades med vanvett, skam och utst\u00f6thet. M\u00e4nniskor som han g\u00f6mde man g\u00e4rna undan och kunde behandlas s\u00e4mre \u00e4n ett djur. Men han st\u00e5r p\u00e5 sig, fast kastas mellan f\u00f6rtvivlan och k\u00e4rlek, som b\u00e5da b\u00e5de skadar och gl\u00e4der.<br \/>\nScentekniskt byter han mellan rollkarakt\u00e4rernas diskussioner med varandra, genom att p\u00e5visa olika energier hos dem. Det g\u00f6r karakt\u00e4rerna verkligare \u00e4n om Zardasht hade anv\u00e4nt hela sitt kroppsspr\u00e5k ocks\u00e5. De sm\u00e5 detaljerna i ber\u00e4ttandet \u00e4r mycket skickligt och ger en smakfull tolkning som \u00f6ppnar upp f\u00f6r intresse.<br \/>\nMest komplicerat med f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r, \u00e4ven om man l\u00e4st romanen, att de rollkarakt\u00e4rer som gestaltas och talas om, har sv\u00e5ra ryska namn som inte naturligt sitter kvar i minnet. Det g\u00f6r att man ibland r\u00f6r ihop historierna med varandra. Fast trots detta r\u00f6r man inte ihop faktumet att en m\u00e4nniskas v\u00e4rde och f\u00f6rm\u00e5gor ligger l\u00e5ngt bortom status, makt och pengar. Tack och lov kan vi finna frihet i det och minnas att \u201dSk\u00f6nheten \u00e4r g\u00e5tfull\u201d.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Idioten av Fjodor Dostojevskij Bearbetning\/Regi\/Sk\u00e5despelare: Zardasht Rad Video\/Ljus: Ludde Falk Ljuddesign: \u00c5ke Risenfors Premi\u00e4r den 27 februari 2016, Teater Giljotin Du beh\u00f6ver inte ha l\u00e4st Fjodor Dostorjevskijs roman med samma namn, f\u00f6r att se teater Giljotins upps\u00e4ttning. Det kanske till och med underl\u00e4ttar den 70 minuter l\u00e5nga monologen, att enbart focusera p\u00e5 det som h\u00e4nder [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12687,12426],"class_list":{"0":"post-100456","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-dostojevski","11":"tag-idioten","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100456","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=100456"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100456\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":100460,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100456\/revisions\/100460"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=100456"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=100456"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=100456"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}