{"id":100451,"date":"2016-02-28T11:03:35","date_gmt":"2016-02-28T10:03:35","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100451"},"modified":"2016-03-15T10:57:54","modified_gmt":"2016-03-15T09:57:54","slug":"hisnande-relationsteorier-magnifikt-skildrade-utan-personligt-ansvar-av-teater-tamauer-pa-hagateatern-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100451","title":{"rendered":"Hisnande relationsteorier magnifikt skildrade \u2013 Utan personligt ansvar av Teater Tamauer p\u00e5 Hagateatern i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"

\"utanpersonligt<\/a><\/p>\n

Utan personligt ansvar<\/strong>
\nManus: Anders Friberg & Sara Klingvall efter Lena Anderssons Utan personligt ansvar
\nRegi: Anders Friberg
\nScenografi & kostym: Heidi Saikkonen
\nLjusdesign: \u00c5sa Holtz
\nMusik: Anna Gustavsson
\nTeater Tamauer p\u00e5 Hagateatern i G\u00f6teborg
\nUrpremi\u00e4r 27 februari 2016<\/p>\n

F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan avsl\u00f6jade filmregiss\u00f6ren Roy Andersson att han var f\u00f6rlaga till manliga huvupersonen i Lena Anderssons romanbygge Egenm\u00e4ktigt f\u00f6rfarande., vilket bidrog till att g\u00f6ra inneh\u00e5llet mer pikant. Jag har f\u00f6rresten en g\u00e5ng tr\u00e4ffat Andersson och l\u00e4st n\u00e4mnda Augustbel\u00f6nade bok, fast den egentligen var alltf\u00f6r kyligt resonerande f\u00f6r mig. Uppf\u00f6ljaren verkar av manus att d\u00f6ma, vara mer uppskruvad, mer indr\u00e4nkt i svart humor. Under tv\u00e5 timmar inklusive paus forsar repliker ur munnarna p\u00e5 tre ytterst drivna sk\u00e5despelare, formade i Tamauers s\u00e4rpr\u00e4glade estetik. Replikerna ledsagas av ett hetsigt kroppsspr\u00e5k, n\u00f6dv\u00e4ndiga pauser och uttrycksfulla miner. I frigruppens produktioner kretsar mycket kring begrepp som v\u00e4lvilja, tillst\u00e5nd som f\u00f6rundran och l\u00f6jev\u00e4ckande beteenden. Ganska tillspetsat kan p\u00e5st\u00e5s, att de tar med sig delar av den spelstil man anv\u00e4nder p\u00e5 barn, kryddat med vuxenv\u00e4rldens ironi. <\/p>\n

Salongen badar i r\u00f6tt, samma f\u00e4rg som sk\u00e5despelarnas kl\u00e4der, liksom enda rekvisitan hjulf\u00f6rsedda pallar med avsats. Electronica av Anna Gustavsson & Gunnel Samuelsson inramar upps\u00e4ttningen, vilket ger ett b\u00e5de lustfyllt och \u00f6desm\u00e4ttat intryck. Inspelade r\u00f6ster markerar flitiga bruket av mobiltelefoner. Historien \u00e4r som bekant ett triangeldrama, men makan Ebba f\u00f6rkroppsligas inte. Inledningsvis blir publiken f\u00f6rvirrad av att akt\u00f6rerna saknar best\u00e4mda positioner. Vi v\u00e4njer oss gradvis, blir varse framv\u00e4llande halsbrytande interaktion, det mest m\u00e4rkv\u00e4rdiga jag n\u00e5gonsin sett i den v\u00e4gen. Ideliga perspektivbyten g\u00f6r att du registrerar skeendet i enlighet med det avst\u00e5nd Brecht ville skapa. <\/p>\n

Trion kliver in och ur rollerna, eller snarare f\u00f6retr\u00e4der dem oavsett k\u00f6n. Dessutom tj\u00e4nstg\u00f6r de som en k\u00f6r av r\u00f6ster, r\u00f6ster som \u00e4r bollplank, f\u00f6rmedlare av tankar, samtalspartners, f\u00f6rnumstiga v\u00e4nner, r\u00e5dgivare, supportrar. D\u00e4rmed blir du inte delaktig eller s\u00e4rskilt ber\u00f6rd, vilket s\u00e5 klart kan ses som en brist. Det \u00e4r modigt gjort av regiss\u00f6r Anders Friberg. Och det fungerar mestadels utm\u00e4rkt, d\u00e4rf\u00f6r att \u00f6verdosen filosofiska krumbukter sp\u00e4ds ut av ett antal v\u00e4lbeh\u00f6vliga skratt. Emellan\u00e5t \u00e4r det hiskeligt roligt! Jan Ericsson och Sara Klingvall har vanan inne sedan m\u00e5nga \u00e5r att agera med lekfullt allvar. Deras karakt\u00e4rer bruka beter sig m\u00e4nskligt f\u00e5nigt. Nykomlingen Amelie Thor\u00e9n har jag sett p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater och till och med som avg\u00e5ngselev. Hon flyter fullkomligt obehindrad in i de andras sceniska stil, vilket m\u00e5ste betecknas som sensationellt. Ensemblen \u00e4r helt enkelt h\u00e4pnadsv\u00e4ckande bra, g\u00e5r skickligt loss p\u00e5 att gestalta destruktiva beroenden. <\/p>\n

N\u00e5gra g\u00e5nger mellan varven g\u00e5r det p\u00e5 tomg\u00e5ng, blir f\u00f6r abstrakt, pratigt och torrt. Genom utflippade fysiska gester eller hejdl\u00f6sa tankespr\u00e5ng, f\u00e5ngas vi \u00e5terigen av ett pl\u00e5gat par, som uppvisar allehanda tecken p\u00e5 att aldrig n\u00e5 n\u00e5gon j\u00e4mst\u00e4lld f\u00f6rening. Tamauer g\u00f6r Lena Andersson en gentj\u00e4nst! Hennes bitvis tr\u00f6gflytande vildvuxna haranger ansas i deras bearbetning, ges en vital struktur. Sedan infinner sig fr\u00e5gan om varf\u00f6r Ester blir besatt. Inte blir en klok p\u00e5 vad hon ser i den velige hale Olof som st\u00e4ndigt f\u00f6rringar deras k\u00e4nslor. B\u00e5da verkar vilja umg\u00e5s p\u00e5 sina egna villkor, trivs med att kommunicera, fast grundproblemet \u00e4r ju att den yngre kvinnan vill bli bekr\u00e4ftad ocks\u00e5 fysiskt. Men som pj\u00e4sen sl\u00e5r fast: K\u00e4rlek \u00e4r primitivt, inte sofistikerat. Uppskattade upps\u00e4ttningen och dess anslag. Min lite skeptiska inst\u00e4llning f\u00f6rbyttes i f\u00f6rn\u00f6jsamhet.<\/p>\n

Sk\u00e5despelare: Amelie Thor\u00e9n, Jan Ericson och Sara Klingvall<\/p>\n

Foto: Lina Ikse<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Utan personligt ansvar Manus: Anders Friberg & Sara Klingvall efter Lena Anderssons Utan personligt ansvar Regi: Anders Friberg Scenografi & kostym: Heidi Saikkonen Ljusdesign: \u00c5sa Holtz Musik: Anna Gustavsson Teater Tamauer p\u00e5 Hagateatern i G\u00f6teborg Urpremi\u00e4r 27 februari 2016 F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan avsl\u00f6jade filmregiss\u00f6ren Roy Andersson att han var f\u00f6rlaga till manliga huvupersonen i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[4955,12288,11800,7643],"class_list":{"0":"post-100451","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-scenkonst","11":"tag-teater","12":"tag-teater-tamauer","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100451","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=100451"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100451\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":100455,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100451\/revisions\/100455"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=100451"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=100451"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=100451"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}