{"id":100406,"date":"2016-02-23T08:39:06","date_gmt":"2016-02-23T07:39:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100406"},"modified":"2016-03-15T10:56:22","modified_gmt":"2016-03-15T09:56:22","slug":"tankar-om-winterreise-av-elfriede-jelinek-pa-teater-galeasen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100406","title":{"rendered":"Tankar om Winterreise av Elfriede Jelinek p\u00e5 Teater Galeasen"},"content":{"rendered":"

\"Winterreise-Galeasen\"<\/a><\/p>\n

Winterreise<\/strong>
\nAv: Elfriede Jelinek
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Maria Tellander
\nRegi: Christina Ouzounidis
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Teater Galeasen, Stockholm den 22 februari 2016<\/p>\n

Det \u00e4r aldrig l\u00e4tt n\u00e4r teater, dramatik och poesi, ska m\u00f6tas i existentiell psykoanalys. Trots det mycket sv\u00e5ra uppl\u00e4gget av 8 scener med l\u00e5ngt avst\u00e5nd till f\u00f6rankring sinsemellan, f\u00e5r vi m\u00f6ta fantastiska monologer. De \u00e4r i s\u00e4rklass med enast\u00e5ende h\u00e4r och nu ber\u00e4ttelser, h\u00e4mtade hur en \u00f6sterrikisk v\u00e4rld. Det kr\u00e4ver dock att publiken att ha f\u00f6rm\u00e5gan att l\u00e4gga till b\u00e5de b\u00f6rjan och slut till monologerna, eller att man v\u00e5ga sv\u00e4va fritt i ovisshet. <\/p>\n

\"Winterreise-Galeasen-2\"<\/a>Att bem\u00f6tas av en stora frysboxar p\u00e5 scen det f\u00f6rsta man g\u00f6r, kan g\u00f6r vilken teaterbes\u00f6kare som helst lite skeptisk, \u00e4ven om kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning har utlovat en vinterresa genom sin titel. Men det \u00e4r klart att den infrysta v\u00e4rlden som h\u00e4mtas d\u00e4rur p\u00e5minner mycket om varje enskild m\u00e4nniskas frysta m\u00f6jligheter att uppfatta sitt eget stigmatiska jag. Kritiken mot samh\u00e4llet ligger inte l\u00e5ngt efter. Brutalt knivskarpt f\u00e5r det mesta sig en ordv\u00e4ndning f\u00f6r att sedan stampas p\u00e5 eller sl\u00e4ngas bort p\u00e5 h\u00f6gen av fr\u00e5gor.<\/p>\n

Tre sk\u00e5despelare g\u00e5r inledningsvis in i otakt in p\u00e5 scen i ett svartlila sken. N\u00e4r musik spelas och n\u00e5gon annans r\u00f6st f\u00e5r h\u00f6ras, stannar de upp och d\u00e4refter pratar de i mun p\u00e5 varandra. Kan det var v\u00e5r sj\u00e4lvupptagenhet i den egna verkligheten som sp\u00f6kar? Slutligen lyckas de \u00e5tminstone finna en gemensam scen d\u00e4r det i alla fall kan f\u00f6rst\u00e4rka och fylla i varandras tankar i en samklang som enbart trampar lite l\u00e4tt den andra p\u00e5 t\u00e5rna. De skrattar \u00e5t hur historien v\u00e4ljer att vilja upprepa sig, p\u00e5 samma s\u00e4tt som de avbryter varandra. Kanske skulle vi kunna g\u00f6ra nya fel, om vi kunde l\u00e4ra oss av tidigare misstag?<\/p>\n

Det tuffaste med scenerna \u00e4r att replikerna \u00e4r fantastiska p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt, men v\u00e4ldigt invecklade. Ofta kryper en \u201dpunchline\u201d in som \u00e4r just sl\u00e5ende och tr\u00e4ffande rakt under b\u00e4ltet, men som i n\u00e4sta stund har v\u00e4nts p\u00e5, klippts s\u00f6nder och byts ut mot en annan. Eftersom tempot \u00e4r v\u00e4ldigt h\u00f6gt, hinner man inte heller alltid med att t\u00e4nka f\u00e4rdigt och placera syftet med orden. Det \u00e4r p\u00e5 gr\u00e4nsen till att man blir \u00f6verstimmulerad. Jag \u00e4r inte ensam om att k\u00e4nna hur \u00f6gonen drar och att jag n\u00e4stan skulle beh\u00f6va vila en stund. Jag orkar helt enkelt inte att sv\u00e4lja och bearbeta alla ord och dess ordlekar. Luften tar dessutom n\u00e4sta slut i salen.<\/p>\n

Allra mest sl\u00e5ende denna kv\u00e4ll \u00e4r sk\u00e5despelarnas n\u00e4rvaro p\u00e5 scen. De \u00e4r oerh\u00f6rt tighta med varandra och jag gl\u00e4ds \u00e5t deras energi, utstr\u00e5lning och f\u00f6rm\u00e5ga att kunna minnas monologer som \u00e4r mer \u00e4n 10 minuter per person och g\u00e5ng. Inte en enda g\u00e5ng under kv\u00e4llen finns det en skymt av tvekan fr\u00e5n dem. De \u00e4r sl\u00e5ende starka i sina tolkningar, som vilken isbana som helst p\u00e5 olympisk niv\u00e5. \u201dIsen \u00e4r beviset p\u00e5 att n\u00e5got varit flytande\u201d-<\/p>\n

Det \u00e4r frusterande hemmavant, men \u00e4nd\u00e5 skr\u00e4ckinjagande hur vardagliga \u00e4mnen om exempelvis tiden, isen, fr\u00e4mlingar och modern, kan ber\u00f6ra b\u00e5de ytligt men ocks\u00e5 finna nya vr\u00e5r av ber\u00e4ttigande. Man blir illa ber\u00f6rd samtidigt som man \u00e4nd\u00e5 m\u00e5ste kosta p\u00e5 sig ett makabert leende. Men vi f\u00e5r inte gl\u00f6mma att \u201dt\u00e5rar kan man kosta p\u00e5 sig n\u00e4r man inte har r\u00e5d med n\u00e5got annat\u201d.<\/p>\n

Till den ovane teaterbes\u00f6karen skulle jag vilja s\u00e4ga. F\u00f6rest\u00e4llningen har oerh\u00f6rt \u201dmycket k\u00f6tt p\u00e5 benen\u201d. Orden sv\u00e4mmar \u00f6ver i alla former ett ord kan studsa f\u00f6r att sedan nudda vid dig och \u00e4nd\u00e5 drunknar du n\u00e4stan. Ta p\u00e5 dig flytv\u00e4st och l\u00e4r dig flyta, s\u00e5 l\u00f6ser det sig. Dock \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen n\u00e4stan 3 timmar l\u00e5ng, vilket jag tror man ska upplysa om p\u00e5 teaterns hemsida (fann jag ingenstans) eftersom den informationen vid ing\u00e5ng faktiskt skulle annars kunna skr\u00e4mma bort en kortdistansare.<\/p>\n

Foto: Elisabet Sverlander<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Winterreise Av: Elfriede Jelinek \u00d6vers\u00e4ttning: Maria Tellander Regi: Christina Ouzounidis Premi\u00e4r p\u00e5 Teater Galeasen, Stockholm den 22 februari 2016 Det \u00e4r aldrig l\u00e4tt n\u00e4r teater, dramatik och poesi, ska m\u00f6tas i existentiell psykoanalys. Trots det mycket sv\u00e5ra uppl\u00e4gget av 8 scener med l\u00e5ngt avst\u00e5nd till f\u00f6rankring sinsemellan, f\u00e5r vi m\u00f6ta fantastiska monologer. De \u00e4r i […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-100406","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100406","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=100406"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100406\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":100409,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100406\/revisions\/100409"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=100406"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=100406"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=100406"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}