{"id":100382,"date":"2016-02-22T12:16:30","date_gmt":"2016-02-22T11:16:30","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100382"},"modified":"2016-02-22T12:16:30","modified_gmt":"2016-02-22T11:16:30","slug":"varsta-proggorkestern-lyfte-solidaritetsgala-i-angered","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100382","title":{"rendered":"V\u00e4rsta Proggorkestern lyfte solidaritetsgala i Angered"},"content":{"rendered":"

\"proggorkestern\"<\/a><\/p>\n

Jag hade ett n\u00e5got kluvet f\u00f6rh\u00e5llande till progg. Var f\u00f6r ung f\u00f6r att vara med f\u00f6rsta \u00e5ren, v\u00e5gade mig aldrig till Spr\u00e4ngkullen och tyckte verkligen inte att allt l\u00e4t bra. \u00c4nd\u00e5 fanns en viss tillh\u00f6righet. Cyklade till Hagabion f\u00f6r att se Vi har v\u00e5r egen s\u00e5ng, var p\u00e5 gymnasiet med i f\u00f6rening f\u00f6r alternativ icke-kommersiell musik och p\u00e5 radion h\u00f6rdes Nationalteatern med Totta. Nu flera decennier senare \u00e4r min ing\u00e5ng, att jag haft f\u00f6rm\u00e5nen att g\u00f6ra en intervjuserie med progg-eliten i G\u00f6teborg. Serien i tretton delar avslutades i b\u00f6rjan av 2013 www.sekopt-gbg.se (P\u00e5 alla plan) Fem av dem som intervjuades fanns omv\u00e4xlande p\u00e5 scen p\u00e5 Bl\u00e5 St\u00e4llet. <\/p>\n

Initiativtagare till flyktinggalan, d\u00e4r allt \u00f6verskott gick till utbildning f\u00f6r ungdomar, var stors\u00e5ngaren Sam Vesterberg. Arrang\u00f6rer var Kulturhuset tillsammans med f\u00f6reningen Skyddsv\u00e4rnet. V\u00e4ldigt gentilt med fri entr\u00e9, vilket gjorde det \u00e4nnu mer sj\u00e4lvklart att inhandla pins som det st\u00e5r ALLIHOP p\u00e5. Den s\u00e5 kallade V\u00e4rsta Proggorkestern hade formerats av basisterna Nikke Str\u00f6m och Jimmy Olsson. Konserten vid lunchtid sparkade ig\u00e5ng en maratondag inneh\u00e5llande en m\u00e4ngd liveakter och filmvisning. P\u00e5 grund av sn\u00f6blask var v\u00e4glaget besv\u00e4rligt, men efter en kvarts f\u00f6rskjutning blev salen v\u00e4lfylld av entusiastiska \u00e5h\u00f6rare.<\/p>\n

Sam fick naturligt nog inleda, spelade med sitt band egna mjukgungande kompositionen T\u00e5get har stannat fr\u00e5n senaste soloskivan. I \u00f6vrigt bj\u00f6ds \u00f6verv\u00e4gande p\u00e5 70-tals l\u00e5tar. Thomas Landahl, med epitet Spr\u00e4ngkulls-aktivist, gjorde hyggliga versioner av tv\u00e5 sk\u00e5nska hits. Han sj\u00f6ng Falsk matematik och Vem kan man lita p\u00e5. Bandet var p\u00e5 t\u00e5rna, vilket n\u00e5gon g\u00e5ng resulterade i ett aningens f\u00f6r snabbt tempo. Vill h\u00e4r harangera tv\u00e5 kortare solon: dels Rolf Hedberg p\u00e5 sax, dels den timide gitarrhj\u00e4lten Bengan Blomgren. Thomas avl\u00f6stes av G\u00f6ran Guran Blomgren, k\u00e4nd f\u00f6r att turnera med Afzelius repertoar och f\u00f6r att i ungdomen varit ordf\u00f6rande i Spr\u00e4ngkullens musikverkstad. Han framf\u00f6rde Staten och kapitalet f\u00f6ljt av n\u00e4mnde Affes skoningsl\u00f6sa uppg\u00f6relse i Svarta g\u00e4nget. <\/p>\n

F\u00e4ste mig vid hur elegant Bengan lirade slide. Vidare dristade sig Thomas & G\u00f6ran att leverera en slagd\u00e4nga signerad \u00e4rkerevolution\u00e4ra Knutna N\u00e4var, titeln Det \u00e4r n\u00e5got konstigt med friheten. Denna g\u00e5ng med h\u00e4rligt stadige Jimmy Olsson i framkant. Systrana Forsman uppm\u00e4rksammade publiken p\u00e5 det kvinnliga underskottet. Med sina klara v\u00e4lljudande r\u00f6ster gjorde de Ingen kommer undan politiken, originalet skrivet p\u00e5 franska av Kate och Anna McGarrigle blev ju i svensk version av Ola Magnell en j\u00e4ttehit med Marie Bergman. Bandet gjorde l\u00e5ten i tilltalande baktakt
\n.
\nAllt listat h\u00e4r har h\u00e5llit god standard. \u00c4nd\u00e5 k\u00e4ndes det lite som f\u00f6rf\u00e4ktning inf\u00f6r att Nynningen \u00e4ntrade scen, vilket G\u00f6ran Blomgren p\u00e5pekade. Text och musik satt helt pl\u00f6tsligt ihop p\u00e5 ett h\u00f6gst p\u00e5tagligt s\u00e4tt. Gruppen k\u00e4nde varann innan och ut. De gamla takterna satt i. Deras frontman Tomas Forssell svingade dem till oanade h\u00f6jder. Proggens kaxiga motsvarighet till Stones kickstartade med F\u00f6r full hals. De \u00e4r absolut urs\u00e4ktade f\u00f6r det emellan\u00e5t aningen forcerade tempot. Utdelar ett mycket stort plus f\u00f6r N\u00e4r s\u00e5 tingen b\u00f6rjar klarna., kanske Forssells m\u00e4ktigaste bedrift som l\u00e5tskrivare. Var en magiskt bra version! I en l\u00e4ngre sekvens uppstod mangel av b\u00e4sta slag featuring grundaren Forssells sylvassa gitarr och Bernt Andersson p\u00e5 klaviatur. Mannen som numera bor i Kalmar, ber\u00e4ttade att ocks\u00e5 Jan Hammarlund och Bj\u00f6rn Afzelius haft hans l\u00e5t p\u00e5 repertoaren. P\u00e5 skivan med tons\u00e4ttningar av Majakovskijs dikter (\u00f6vers\u00e4ttning Ulf Bergstr\u00f6m och Gunnar Harding), hittas f\u00f6rutom titelsp\u00e5ret exempelvis Se s\u00e5 tyst det \u00e4r i v\u00e4rlden, en visa som ingick i detta glimrande miniset. Kanske off topic, men jag tr\u00e4ffade radio- och teaterengagerade Tomas tre g\u00e5nger under l\u00f6rdagen, varvid han fick veta att jag ibland skriver f\u00f6r tidningen Arbetet. Nu ska s\u00e4cken med proggiga toner knytas ihop. Guldstj\u00e4rna delas ut till framf\u00f6randet av Aldrig mera krig ur T\u00e4ltprojektet. Sam Vesterberg fraserade med bravur medan Rickard Tehler syntes ta hand om de g\u00e5shudsframkallande solon som Bengan gjorde i studio. Noterade hur tajt orkestern l\u00e4t, det \u00e5tr\u00e5v\u00e4rda sj\u00e4lvg\u00e5ende sv\u00e4nget hade infunnit sig. Kanske inget att f\u00f6rv\u00e5nas \u00f6ver, n\u00e4r de som var unga f\u00f6r cirka fyrtio \u00e5r sedan har fortsatt utvecklas musikaliskt. Och flera var ju med i T\u00e4ltprojektet, s\u00e5som Per Melin bakom trumsetet, Nikke St\u00f6m (fast d\u00e5 faktiskt p\u00e5 bl\u00e5sinstrument), tidigare n\u00e4mnda Bengan, Bernt, Jimmy samt Sam. Tanken med k\u00e4nslosamma finalen var att, enligt eldsj\u00e4len Sam, skapa n\u00e5got av en We are the world \u2013 k\u00e4nsla, vilket skedde med m\u00e5nga medverkande i Jocke Bergs inkluderande alls\u00e5ng Sverige, inspelad av Kent 2002. Innan jag lycklig l\u00e4mnade Bl\u00e5 St\u00e4llet tackade jag initiativtagaren Sam Vesterberg, s\u00e5g fotoutst\u00e4lling av Bo Haringer (som fanns p\u00e5 plats), str\u00f6lyssnade lite p\u00e5 Trayo och Magnolia.<\/p>\n

P\u00e5 kv\u00e4llen tr\u00e4ffade jag \u00e5terigen p\u00e5 allestr\u00e4des n\u00e4rvarande baslegenden Nikke Str\u00f6m. Han lirade flera timmar p\u00e5 kvarterskrog i Guldheden med tunga namn som samtliga skulle kunna f\u00e5 ihop l\u00e4sv\u00e4rda memoarer. B\u00f6r betonas att han n\u00e5gra g\u00e5nger sj\u00e4lv verkade f\u00f6rundrad \u00f6ver vilka basg\u00e5ngar han hittade, n\u00e4r han f\u00f6rsatte oss i transliknande tillst\u00e5nd. Husbandet utgjordes av sk\u00e5despelaren och bluesartisten Anders Granell, Bebopsaxofonisten Gunnar Lindgren, avtantgardetrummisen Henrik Wartel samt gladlynte trombonisten och ordvr\u00e4ngaren H\u00e5kan Str\u00e4ngberg. Mycket \u00f6rongodis och m\u00e5nga stilar! Vi h\u00f6rde bland annat Coltrane, Billie Holiday, Ellington, Charlie Parker, Ry Cooder, Stephen Stills och Howlin\u00b4Woolf plus toner fr\u00e5n Marocko. Varannan l\u00f6rdag \u00e4r dessa herrar husband. Efter en omtumlande berikande l\u00f6rdag tog jag mig hem f\u00f6r att sm\u00e4lta alla intryck.<\/p>\n

Foto: Anders Wiklund<\/strong>
\nFr\u00e5n v\u00e4nster till h\u00f6ger Rolf Hedberg (”inl\u00e5nad” fr\u00e5n Rekyl),
\nBernt Andersson
\nTomas Forssell
\nPer Melin
\nNikke Str\u00f6m
\nBengt Blomgren<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag hade ett n\u00e5got kluvet f\u00f6rh\u00e5llande till progg. Var f\u00f6r ung f\u00f6r att vara med f\u00f6rsta \u00e5ren, v\u00e5gade mig aldrig till Spr\u00e4ngkullen och tyckte verkligen inte att allt l\u00e4t bra. \u00c4nd\u00e5 fanns en viss tillh\u00f6righet. Cyklade till Hagabion f\u00f6r att se Vi har v\u00e5r egen s\u00e5ng, var p\u00e5 gymnasiet med i f\u00f6rening f\u00f6r alternativ icke-kommersiell […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[62,7],"tags":[],"class_list":["post-100382","post","type-post","status-publish","format-standard","category-medie-och-kulturpolitik","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100382","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=100382"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100382\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":100384,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100382\/revisions\/100384"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=100382"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=100382"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=100382"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}