{"id":100361,"date":"2016-02-21T07:14:16","date_gmt":"2016-02-21T06:14:16","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100361"},"modified":"2016-02-21T07:14:16","modified_gmt":"2016-02-21T06:14:16","slug":"tankar-om-forestallningen-minnesstund-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100361","title":{"rendered":"Tankar om f\u00f6rest\u00e4llningen Minnesstund p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"

\""Minnesstund"<\/a><\/p>\n

Minnesstund<\/strong>
\nRegi och scenografi Frida R\u00f6hl
\nScenografi och ljus Carina Persson
\nKostym Charlotta Nylund
\nMask Maria Reis
\nUrpremi\u00e4r 19 februari p\u00e5 Kilen, Stockholms stadsteater
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: den 20 februari 2016<\/p>\n

Det kommer stunder i m\u00e4nniskors liv, d\u00e4r sorg och el\u00e4nde blir f\u00f6r mycket f\u00f6r tanken och sj\u00e4len. Vi ruckar p\u00e5 hur det \u00e4r, hur det skulle kunna ha blivit och vad vi kan komma undan med att tror p\u00e5. Man v\u00e4lja olika v\u00e4gar att g\u00e5 f\u00f6r att st\u00e5 ut. Beroende p\u00e5 vem vi \u00e4r v\u00e4ljer vi skilda livsstrategier.<\/p>\n

I \u201dMinnesstund\u201d tr\u00e4ffar vi en familj som alla f\u00f6rs\u00f6ker minas och gl\u00f6mma en son, en bror, en v\u00e4n eller kanske till och med en fr\u00e4mling, som han verkligen var. F\u00f6r nog \u00e4r det s\u00e5 att n\u00e4r en m\u00e4nniska inte l\u00e4ngre finns att se i \u00f6gonen och vi \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla dem kvar i v\u00e5rt inre. D\u00e5 \u00e4r det v\u00e4ldigt l\u00e4tt att bygga upp en fantasiv\u00e4rld kring dess betydelse f\u00f6r att \u00f6verleva. De blir finare, snyggare, godare och mer framg\u00e5ngsrika \u00e4n de troligtvis har varit. F\u00f6rtj\u00e4nare inte ett m\u00e4nniskoliv det? Dessutom kan man ju fr\u00e5ga sig om v\u00e5ra \u201dverkligheter\u201d verkligen \u00f6verensst\u00e4mmer med varandra eller om skyddsn\u00e4ten redan s\u00e4tter gr\u00e4nser. <\/p>\n

Sackarias \u00e4r d\u00f6d och s\u00f6rjs av sin familj. De t\u00e4nker p\u00e5 det som varit och f\u00f6rs\u00f6ker finna n\u00e5gon form av frid. Gemensamt vill de ge honom en betydelse, \u00e4ven om sorg och s\u00e5r \u00f6ver den han var sipprar igenom. Alla har de skilda bilder av honom och olika typer av relationer. Ingen av bilderna de ger till oss, g\u00f6r att helhetsbilden g\u00e5r ihop om vem han var. Det \u00e4r p\u00e5 ett mycket tragikomiskt vis vi f\u00e5r l\u00e4ra k\u00e4nna de n\u00e4rmaste till den avlidne. Vi skrattar d\u00e4r vi kanske inte borde, men kan inte l\u00e5ta bli eftersom vi k\u00e4nner igen oss i de gemensamma livsl\u00f6gnerna kring hur vi tvingas tala f\u00f6r gott om n\u00e5gon som \u00e4r d\u00f6d. Dessutom \u00e4r det ju f\u00f6rf\u00e4rligt att n\u00e5gon man borde st\u00e5tt n\u00e4ra, men inte haft s\u00e5 mycket till \u00f6vers f\u00f6r, inte l\u00e4ngre finns. Hur r\u00e4ttar man till s\u00e5dant? Man ljuger naturligtvis.<\/p>\n

\""Minnesstund"<\/a>Jon uts\u00e4tts f\u00f6r att bli en n\u00e4ra s\u00f6rjande till n\u00e5gon han inte tror sig k\u00e4nna. Han kan inte leva med att s\u00e4ga sanningen (\u201d Jag minns inte Sakarias\u201d) och s\u00e5ra, samtidigt som han blir smickrad av att ha f\u00e5tt betyda s\u00e5 mycket f\u00f6r n\u00e5gon. Gestaltningen av den ofrivillige v\u00e4nnen g\u00f6rs med stark f\u00f6rvirring och splitring, man bokstavligen k\u00e4nner hur obeslutsamheten och dubbelheten sk\u00e4r i Jon (Bahador Foladi). Men ingenstans st\u00e5r han n\u00e5gonsin upp f\u00f6r sig sj\u00e4lv. N\u00e4r flickv\u00e4nnen Rosemarie (Emelie Jonsson) irriterat lockar p\u00e5 honom som om han vore en olydig hund, k\u00e4nns han personlighet n\u00e4rmast trolig med hans r\u00e4tta jag. Rosemarie ger skenet av att var betydligt rakare, \u00e4ven om hon g\u00e4rna byter \u00e5sikt var tionde minut. Trov\u00e4rdigt beskrivs hon som en person som fyller i sanninger efter sina egna behov, och fr\u00e5gan \u00e4r d\u00e4rmed om inte hennes l\u00f6gner \u00e4r lika stora, \u00e4ven om de mestadels bara p\u00e5verkar henne sj\u00e4lv. Fadern Hugo \u00e4r den ende av karakt\u00e4rerna som n\u00e5gonstans v\u00e5gar erk\u00e4nna att sonen och han inte kommit bra \u00f6verrens. Sk\u00e5despelaren ger oss en mycket gn\u00e4llig, sj\u00e4lvupptagen och bitter liten man. <\/p>\n

Hugo \u00e4r en person som man mycket l\u00e4tt kan tycka illa om och skrattar mest \u00e5t, eftersom Per Sandberg ger oss en man som vi redan tr\u00e4ffat i landet bland offerkoftor. Minnas (Katarina Ewerl\u00f6f) livsl\u00f6gner skapar allt f\u00f6r m\u00e5nga tragedier f\u00f6r \u00f6vriga karakt\u00e4rer, men mitt i allt det d\u00e4r r\u00e4ddandet, ser man en \u00f6vergiven kvinna som inte upplever att hon haft n\u00e5got annat val. Katarina gestaltare en krossad kvinna som flytt till l\u00f6gner, f\u00f6r att inte hela familjen skulle falla ihop. Ewerl\u00f6f \u00e4r lika \u00f6vertygande och fantastisk i sin tolkning som alltid. <\/p>\n

Att Jons v\u00e4n Kujje (Kristofer Kamiyasu) aldrig f\u00e5r komma till tals, f\u00f6r att han inte passar in i familjebilden g\u00f6r ont. Man vill g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng, g\u00e5 in och hj\u00e4lpa karakt\u00e4ren att ordna bokst\u00e4verna s\u00e5 att hans ord kan finna varandra i en meningsfull ordf\u00f6ljd. Karakt\u00e4ren f\u00e5r aldrig helt ge sin bild av Jon, trots att vi f\u00f6rst\u00e5r att de nog \u00e4r han som besitter den st\u00f6rsta kunskapen. Empatin lockas fram i mig och jag skulle g\u00e4rna ge honom gratis tallektioner.
\nMest fundersam under kv\u00e4llen g\u00f6r systern Lethe (Kristi Stub\u00f8) mig. Jag kan inte finna hennes ber\u00e4ttigande. Jag vet inte om det \u00e4r f\u00f6r att jag inte ber\u00f6rs av hennes bild av brodern eller om hennes syften att finnas med inte \u00e4r tillr\u00e4ckligt stort i f\u00f6rh\u00e5llande till de andra. Rollkarakt\u00e4ren \u00e4r helt klart mycket mer intressant \u00e4n de \u00f6vriga.
\nDet \u00e4r skr\u00e4mmande hur livsl\u00f6gner och strategier, skapar b\u00e5de gemenskap och fr\u00e4mlingsfientlighet mellan oss. Vi kan g\u00e5 med p\u00e5 varandras vita l\u00f6gner, eller till och med livsl\u00f6gner, s\u00e5 l\u00e4nge de inte krockar med v\u00e5ra egna. Det \u00e4r s\u00e5ledes okej att vi dansar efter varandras fejkade pipor, bara inte i otakt och trampar p\u00e5 varandra t\u00e5r.<\/p>\n

I rollerna: Bahador Foladi, Emelie Jonsson, Katarina Ewerl\u00f6f, Per Sandberg, Kirsti Stub\u00f8, Kristofer Kamiyasu<\/p>\n

Foto: Bengt Wanselius<\/p>\n

\""Minnesstund"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Minnesstund Regi och scenografi Frida R\u00f6hl Scenografi och ljus Carina Persson Kostym Charlotta Nylund Mask Maria Reis Urpremi\u00e4r 19 februari p\u00e5 Kilen, Stockholms stadsteater F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: den 20 februari 2016 Det kommer stunder i m\u00e4nniskors liv, d\u00e4r sorg och el\u00e4nde blir f\u00f6r mycket f\u00f6r tanken och sj\u00e4len. Vi ruckar p\u00e5 hur det \u00e4r, hur […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-100361","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100361","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=100361"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100361\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":100369,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100361\/revisions\/100369"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=100361"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=100361"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=100361"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}