{"id":100266,"date":"2016-02-11T10:56:52","date_gmt":"2016-02-11T09:56:52","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100266"},"modified":"2016-02-15T17:10:54","modified_gmt":"2016-02-15T16:10:54","slug":"a-tribute-to-the-last-waltz-pa-stora-teatern-i-goteborg-historisk-konsertfilm-stilsakert-reproducerad","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100266","title":{"rendered":"A tribute to the Last Waltz p\u00e5 Stora Teatern i G\u00f6teborg &#8211; Historisk konsertfilm stils\u00e4kert reproducerad"},"content":{"rendered":"<p><strong>A tribute to the Last Waltz p\u00e5 Stora Teatern i G\u00f6teborg<\/strong><\/p>\n<p>Hade f\u00f6rm\u00e5nen att hamna p\u00e5 konsert uppbackad av Skellefte\u00e5 kommun och ett otal andra sponsorer. N\u00e5gra entrepren\u00f6rer bosatta l\u00e5ngt ifr\u00e5n vad som utg\u00f6r centrum, har sett till att the Bands mytomspunna avslutningskonsert f\u00e5tt en ren\u00e4ssans., en konsert i en nu riven arena i San Francisco vars g\u00e4stuppb\u00e5d var helt sensationellt. Bara aningen \u00f6verdrivet kan p\u00e5st\u00e5s att alla var d\u00e4r. Filmen gjord av Scorsese kom 1978, s\u00e5gs av mig n\u00e4r det begav sig p\u00e5 bio. Den brukar betecknas som tidernas b\u00e4sta i sitt slag. Ett stort g\u00e4ng habila, antagligen skolade musiker, har under ledning av producenten och musikern Johan Nordlander f\u00f6rn\u00e4mligt repat in en livsbejakande repertoar. Med projektet har de tagit plats i rampljuset, efter att ha f\u00f6rt en relativt anonym tillvaro.<br \/>\nKan tycka att det var en lycka att jag hittade till the Band, vilket skedde genom dubbel-LP:n Anthology. N\u00e5gra \u00e5r tidigare hade jag n\u00e4mligen sn\u00f6at in p\u00e5 ekvilibristik inom fusion och symfonirock.<\/p>\n<p>Hur som helst identifierade jag med v\u00e4lbehag i stort sett samtliga kompositioner som framf\u00f6rdes p\u00e5 Stora Teatern. S\u00e5 l\u00e5ngt som m\u00f6jligt efterliknade man sina hj\u00e4ltar, b\u00e5de vokalt och och i s\u00e4ttet att spela. H\u00e4r m\u00e4rks en skillnad gentemot flera av deras g\u00e4ster, vilka sticker ut mer genom att g\u00f6ra sin grej, tillf\u00f6ra n\u00e5got eget. I fjol bes\u00f6kte orkestern S\u00f6dra Teatern i Stockholm. I helgen drog man tv\u00e5 fulla hus p\u00e5 V\u00e4stkusten. Var en \u00f6verv\u00e4gande mogen publik med egna minnen och noll intresse f\u00f6r en viss schlagert\u00e4vling i SVT. Tevek\u00e4ndisen Micke Lejnegard var konferencier, med alltf\u00f6r m\u00e5nga anspelningar p\u00e5 rivaliteten, mellan hockeylagen som i skrivande stund har flest po\u00e4ng i SHL. Till hans f\u00f6rdel ska s\u00e4gas att matnyttig info om the Last Waltz gavs samt att han tog ton i od\u00f6dliga The Weight.<\/p>\n<p>Hela eventet b\u00f6rjade och avslutades som sig b\u00f6r med r\u00f6d rid\u00e5 j\u00e4mte Robbie Robertsons instrumentala specialkomposition i h\u00f6gtalarna. Efter inledande stompiga The shape i\u00b4m in och This wheel\u00b4s on fire gjorde jag en reflektion. Bandet lirade i ett lite f\u00f6r uppskruvat tempo. Efter hand \u00e5tg\u00e4rdades detta, vilket m\u00e4rktes fr\u00e5n och och med Neil Youngs hj\u00e4rtsk\u00e4rande ballad Helpless. P\u00e5 backdrop kunde vi f\u00f6rresten besk\u00e5da stillbilder fr\u00e5n filmen. P\u00e5 plats p\u00e5 legendariska Winterland fanns en ung fotograf vid namn H\u00e5kan Sandsj\u00f6, en man jag tr\u00e4ffade p\u00e5 Stora teatern intill hans svartvita foton. F\u00f6r att \u00e5terg\u00e5 till scenen fanns v\u00e4ldigt mycket att fr\u00f6jdas \u00e5t. Frapperades \u00f6ver vilken glimrande l\u00e5tskatt vi kunde frossa i. <\/p>\n<p>The Band h\u00e4mtade inspiration ur alla uppt\u00e4nkliga stilar, vilket resulterade i fantastisk musik. Tv\u00e5 h\u00f6jdpunkter som exponerade sp\u00e4nnvidden, mellan snabbt och l\u00e5ngsamt, dur och moll; var Life is a carneval respektive Acadian driftwood (ett m\u00e4sterverk som inte kom med i filmen). <\/p>\n<p>Flera s\u00e5ngare l\u00e4t f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt lika sin f\u00f6rlaga, vare sig det r\u00f6rde sig om Rick Danko, Richard Manuel eller Levon Helm. Petter Sandstr\u00f6m var p\u00e5 t\u00e5rna i rollen som Van the Man. F\u00f6r att uppn\u00e5 idealisk variation f\u00f6ljde man inte l\u00e5tordningen fr\u00e5n The last waltz. Mest g\u00e5shud skapades av tre m\u00e4n vars bluesiga uttryck adderade en dimension till ett redan full\u00f6digt program. Syftar p\u00e5 Mats Ronander i f\u00f6rening med Bengan Blomgren och Nikke Str\u00f6m. <\/p>\n<p>Fr\u00e4ckast blev det n\u00e4r Bengan lade lager p\u00e5 lager med ljuvliga ackord. De k\u00f6rde p\u00e5 med full attack i Mannish boy och Mystery train. Ebbot fick ig\u00e5ng salongen i The night they drove old Dixie down, medan Nina Persson (Emmylou) och Annika Karlsson (Joni) utgjorde fina enda kvinnliga bidrag. Kent Norberg \u00e4r som klippt och skuren f\u00f6r att ta sig an the Bands teammate Bob Dylan. P\u00e4r Wiksten fanns med bland andra k\u00e4nda namn, \u00e4ven om just han inte gjorde n\u00e5got st\u00f6rre avtryck. Som extra final f\u00f6r\u00e4rades David Bowie en hygglig version av Heroes med alla medverkande p\u00e5 scen. Den norrl\u00e4ndska ensemblen var en genuint trevlig bekantskap. Gillade kompet med Erik Holmstr\u00f6m bakom trummorna och den yvige Magnus Berger p\u00e5 bas. Bl\u00e5ssektion h\u00f6ll h\u00f6g standard b\u00e5de unisont och i solon. Vidare var det fascinerande med spelgl\u00e4djen hos Elin Lindstr\u00f6m, en person som nj\u00f6t av att kliva fram med musikaliska muskler.<\/p>\n<p>Konstn\u00e4rliga prestationer \u00e4r i motsats till idrottsgrenar inte m\u00e4tbara. The Band \u00e4r m\u00e4rkligt f\u00f6rbig\u00e5ngna, n\u00e4stan underskattade. Kvintetten var erfarna individualister med unika kvaliteter som funkade f\u00f6rtr\u00e4ffligt ihop, \u00e5tminstone musikaliskt. Efter en h\u00e4rlig nostalgitripp, \u00e4r det frestande att h\u00e4vda s\u00e5dana l\u00e5tar g\u00f6rs inte l\u00e4ngre. Kan vad som h\u00e4nde f\u00f6r drygt trettionio \u00e5r sedan i Califonien, ha varit kr\u00f6net p\u00e5 det vi kallar amerikansk popul\u00e4rmusik? Efter den show som gavs i helgen \u00e4r jag beredd att vidimera denna \u00f6ppna utsaga.<\/p>\n<p><strong>Fotnot<\/strong> F\u00f6re jul s\u00e5g jag Bill \u00d6hrstr\u00f6ms All star blues band p\u00e5 Nef. D\u00e4r huserar Kjell Gustavsson bakom trumsetet, en musiker som ocks\u00e5 \u00e4r en av Peter Carlssons Bl\u00e5 grodor. N\u00e4r trummisen fick nys om att jag \u00e4r skribent, bjussade han i reklamsyfte p\u00e5 CD:n By the swamp inspelad av Dag Lundquist 2013. P\u00e5 skivan spelar Kjell Gustavsson Rythm &amp; Blues Orchestra vars sound till viss del p\u00e5minner om the Band, baxar d\u00e4rf\u00f6r in dem h\u00e4r. Orkesterns alster skiftar mellan att vara kl\u00e4mmiga och sl\u00e4piga. Utan att vara j\u00e4tteoriginella \u00e4r de egentillverkade l\u00e5tarna mycket v\u00e4lgjorda. Orkestern \u00e4r otroligt samspelt! Bl\u00e5sarna \u00e4r sk\u00f6nt synkade med kompet. Andra framtr\u00e4dande instrument \u00e4r givetvis gitarr, dragspel, lapsteel och keyboards. Live kan de h\u00f6ras p\u00e5 Akkurat p\u00e5 Hornsgatan och liknande st\u00e4llen<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>A tribute to the Last Waltz p\u00e5 Stora Teatern i G\u00f6teborg Hade f\u00f6rm\u00e5nen att hamna p\u00e5 konsert uppbackad av Skellefte\u00e5 kommun och ett otal andra sponsorer. N\u00e5gra entrepren\u00f6rer bosatta l\u00e5ngt ifr\u00e5n vad som utg\u00f6r centrum, har sett till att the Bands mytomspunna avslutningskonsert f\u00e5tt en ren\u00e4ssans., en konsert i en nu riven arena i San [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[12667,2159,5428],"class_list":["post-100266","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-a-tribute-to-the-last-waltz","tag-goteborg","tag-stora-teatern","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100266","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=100266"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100266\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":100274,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100266\/revisions\/100274"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=100266"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=100266"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=100266"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}