{"id":100260,"date":"2016-02-14T19:45:29","date_gmt":"2016-02-14T18:45:29","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100260"},"modified":"2016-02-14T20:31:37","modified_gmt":"2016-02-14T19:31:37","slug":"madame-butterfly-pa-goteborgsoperan-det-handlar-ju-inte-om-nagra-j-v-korsbarstrad","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100260","title":{"rendered":"Madame Butterfly p\u00e5 G\u00f6teborgsoperan: Det handlar ju inte om n\u00e5gra j-a k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4d"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/02\/madamebutterfly450.jpg\" rel=\"attachment wp-att-100261\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/02\/madamebutterfly450.jpg\" alt=\"madamebutterfly450\" width=\"450\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-full wp-image-100261\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/02\/madamebutterfly450.jpg 450w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/02\/madamebutterfly450-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 450px) 100vw, 450px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Madame Butterfly<\/strong><br \/>\nOpera av Giacomo Puccini<br \/>\nDirigent (13\/2\u20136\/4) Manlio Benzi<br \/>\nDirigent (16\/4\u201318\/5) Ariane Matiakh<br \/>\nRegi Yoshi O\u00efda<br \/>\nScenografi Tom Schenk<br \/>\nKostymdesign Thibault Vancraenenbroeck<br \/>\nLjusdesign Fabrice Kebour<br \/>\nPremi\u00e4r G\u00f6teborgsoperan 12 feb 20116<\/p>\n<p>Var \u00e4r vi? \u00c4r vi i Japan? P\u00e5 en teater? (h\u00e4r finns de klassiska sminkborden, fast ingen anv\u00e4nder dem) I en filmstudio? I en milit\u00e4rhangar, fylld av korrugerad pl\u00e5t och byggnadsst\u00e4llningar? Scenografen Tom Schenk och regiss\u00f6ren Yoshi O\u00efda kastar g\u00e5tor \u00f6ver oss. F\u00f6rsta akten liknar mest en sorts julkrubba, mer Turandot \u00e4n Butterfly. Spelet spretar \u00e5t olika h\u00e5ll, varje s\u00e5ngare i sin spelstil. Vad vill dirigenten?<br \/>\nPinkerton dominerar akt 1, s\u00e5 \u00e4r det skrivet, Marcelo Puente l\u00e5ter snyggt och ser ut som den korkade Barbie-Ken Pinkerton sorgligt nog \u00e4r. Men fascinerar g\u00f6r han inte, han verkar inte vilja spr\u00e4cka n\u00e5n schablon. Synd! Jung Nan Yoon som Cio-Cio San \u00e4r under denna inledande akt mest del i det inledande spektaklet, d\u00e4r japansk rekvisita staplas t\u00e4tt, lyktor, bonsaitr\u00e4d, parasoller, solfj\u00e4drar och k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4d- p\u00e5 huvudet. Jag f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rst\u00e5 vad all denna exotica ska s\u00e4ga mig &#8211; &nbsp;men ger upp.<\/p>\n<p>Andra akten &#8211; d\u00e5 b\u00f6rjar vi snacka. Den \u00e4r sk\u00e4let att spela operan, i min v\u00e4rldsbild. H\u00e4r v\u00e4ntar och v\u00e4ntar och v\u00e4ntar v\u00e5r japanska ex-geisha p\u00e5 att hennes marinl\u00f6jtnant skall \u00e5terv\u00e4nda, och den taffligt svettige amerikanske konsuln f\u00f6rm\u00e5r inte s\u00e4ja henne att allt \u00e4r slut. (Puccini s\u00e5gar verkligen manssl\u00e4ktet med fotkn\u00f6larna i denna sin sj\u00e4tte opera).<br \/>\nH\u00e4r v\u00e4xer Yoon\/ Butterfly f\u00f6r varje minut, jag kommer innanf\u00f6r hennes pansar av stilisering och kontroll &#8211; det \u00e4r bara att ge sig och l\u00e5ta t\u00e5rkanalerna g\u00e5 f\u00f6r fullt. Livet! Men- den som fr\u00e5n f\u00f6rsta stund trollbinder oss \u00e4r Katarina Giotas Suzuki. Hon orkar inga charader, hon ser avgrunden var minut, en desperat v\u00e4ninna mer \u00e4n den amma Suzuki ofta blir En ung Susan Sarandon? G\u00e5 dit f\u00f6r henne, Giotas \u00e4r allt opera kan och SKALL vara. B\u00e4ttre kan det inte bli.<\/p>\n<p>S\u00e5 tredje akten (efter ett o\u00e4ndligt mellanspel som den h\u00e4r p\u00e5 GO anv\u00e4nda Brescia-versionen ger oss) det oundvikliga, barnet l\u00e4mnas, d\u00f6den \u00e4r  oundviklig. V\u00e4sterl\u00e4nningarna f\u00e5r nu s\u00e4llskap av Pinkertons amerikanska hustru Kate &#8211; varf\u00f6r ser hon ut som en akademiker p\u00e5 safari? Har Pinkerton v\u00e4xt upp? \u00e4nnu en g\u00e5ta, men tur att Brescia ger henne n\u00e5gra fraser till att sjunga. Bakom den handskakande gruppen syns Butterfly som en stukad fj\u00e4ril i r\u00f6tt och vitt, f\u00e5ngen i sin japanska maskerad. Stark bild! Vi kan se hennes pl\u00e5gsamma insikt, hon \u00e4r bortplockad, hon har gjort sitt i kolonisat\u00f6rernas v\u00e4rld, och det f\u00f6r l\u00e4nge sen. Visst, vi har h\u00f6rt kr\u00e4migare sopraner i detta part, men Yoon f\u00f6r sin rollfigur i m\u00e5l. Endast ett stenhj\u00e4rta kan l\u00e5ta bli att r\u00f6ras \u00f6ver BUTTERFLY och dess slut.<\/p>\n<p>Har jag surat? Gl\u00f6m det! De absolut flesta kommer att uppleva detta som en vacker och v\u00e4lgjord MADAME BUTTERFLY, och h\u00e4r visar Puccini, kanske mer \u00e4n n\u00e5nsin(om \u00e4n stegrande) att han \u00e4r kvinnornas tons\u00e4ttare och f\u00f6rsvarare. Och en opera som m\u00e5lar upp dem av oss m\u00e4n som \u00e4r svin beh\u00f6vs i alla tider.<br \/>\nDessa m\u00e4n som bara \u00e4r ute efter en sak.<\/p>\n<p>Dessa m\u00f6drar som ensamt, t\u00e5ligt och med k\u00e4rlek uppfostrar de barn som ingen pappa f\u00e5r. Det \u00e4r trots allt det det handlar om. Inte n\u00e5gra k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4d.<\/p>\n<p><strong>Medverkande<\/strong><br \/>\nButterfly (13, 27\/2, 17, 24, 28\/3, 16, 26\/4, 4, 13, 18\/5) Jung Nan Yoon<br \/>\nButterfly (17\/2, 6, 13, 20, 26, 30\/3, 1, 6, 19, 22\/4) Karah Son<br \/>\nSuzuki Katarina Giotas<br \/>\nKate Pinkerton Ann-Kristin Jones<br \/>\nPinkerton Marcelo Puente<br \/>\nSharpless (13\/2\u201326\/3) Mats Persson<br \/>\nSharpless (28\/3\u201318\/5) Daniel H\u00e4llstr\u00f6m<br \/>\nGoro Daniel Ralphsson<\/p>\n<p><strong>Foto: Mats B\u00e4cker<\/strong><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/02\/madamebutterfly2.jpg\" rel=\"attachment wp-att-100262\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/02\/madamebutterfly2.jpg\" alt=\"madamebutterfly2\" width=\"450\" height=\"289\" class=\"aligncenter size-full wp-image-100262\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/02\/madamebutterfly2.jpg 450w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2016\/02\/madamebutterfly2-300x193.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 450px) 100vw, 450px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Madame Butterfly Opera av Giacomo Puccini Dirigent (13\/2\u20136\/4) Manlio Benzi Dirigent (16\/4\u201318\/5) Ariane Matiakh Regi Yoshi O\u00efda Scenografi Tom Schenk Kostymdesign Thibault Vancraenenbroeck Ljusdesign Fabrice Kebour Premi\u00e4r G\u00f6teborgsoperan 12 feb 20116 Var \u00e4r vi? \u00c4r vi i Japan? P\u00e5 en teater? (h\u00e4r finns de klassiska sminkborden, fast ingen anv\u00e4nder dem) I en filmstudio? I en [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[2164,3430,4147,12285],"class_list":{"0":"post-100260","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"tag-goteborgsoperan","8":"tag-madame-butterfly","9":"tag-opera","10":"tag-recension","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100260","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=100260"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100260\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":100265,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100260\/revisions\/100265"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=100260"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=100260"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=100260"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}