{"id":100225,"date":"2016-02-14T12:05:43","date_gmt":"2016-02-14T11:05:43","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100225"},"modified":"2016-03-10T18:38:19","modified_gmt":"2016-03-10T17:38:19","slug":"de-stora-vidderna-en-forestallning-som-gav-mig-mardrommar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=100225","title":{"rendered":"De stora vidderna – en f\u00f6rest\u00e4llning som gav mig mardr\u00f6mmar"},"content":{"rendered":"

\"destoravidderna\"<\/a><\/p>\n

De stora vidderna<\/strong>
\nAv Arthur Schnitzler
\n\u00d6vers\u00e4ttning Horace Engdahl
\nRegi Tobias Theorell
\nScenografi och kostym Magdalena \u00c5berg
\nLjus Torkel Blomkvist
\nPeruk och mask Peter Westerberg, EvaMaria Holm
\nPremi\u00e4r 13 februari, Lilla scenen p\u00e5 Dramaten<\/p>\n

Det h\u00e4nder inte ofta, men natten efter att jag sett premi\u00e4ren p\u00e5 denna f\u00f6rest\u00e4llning, vaknade jag av mardr\u00f6mmar, orsakade av f\u00f6rest\u00e4llningen. Den v\u00e4n jag hade med mig p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen ber\u00e4ttade f\u00f6r mig att hen ocks\u00e5 f\u00e5tt mardr\u00f6mmar. Arthur Schnitzlers ”De stora vidderna” \u00e4r ett m\u00f6rkt drama som g\u00f6r v\u00e5r svenske dramatiker Lars Nor\u00e9ns verk till varma f\u00f6rest\u00e4llningar med hopp om m\u00e4nskligheten i j\u00e4mf\u00f6relse. Att vi b\u00e5da fick mardr\u00f6mmar s\u00e4ger nog n\u00e5got om hur stark f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r, hur om\u00f6jligt det \u00e4r att l\u00e4mna salongen op\u00e5verkad.<\/p>\n

… sj\u00e4len … har stora vidder, som en diktare en g\u00e5ng uttryckte det … eller vad det kanske en hotelldirekt\u00f6r.<\/em>
\nEtt centralt citat ur dramat De stora vidderna av Arthur Schnitzler.<\/p>\n

\"destoravidderna2\"<\/a>Sj\u00e4lens f\u00f6rm\u00e5ga till b\u00e5de trohet och trol\u00f6shet, till b\u00e5de k\u00e4rlek och hat, till svek och bedr\u00e4geri, ja f\u00f6rest\u00e4llningen rymmer mycket men den dominerande k\u00e4nslan efter\u00e5t var \u00e5ngest och skr\u00e4ck. Den \u00f6sterrikiske f\u00f6rfattaren Arthur Schnitzler (1862-1931) var p\u00e5 sin tid h\u00f6gst kontroversiell. Han s\u00e5g p\u00e5 k\u00e4rlek och sexualitet med l\u00e4karens klara och svala blick, s\u00e5 skarpt att en pj\u00e4s som Ringlek fick spelf\u00f6rbud. Idag har hans pj\u00e4ser f\u00e5tt en ren\u00e4ssans i Europa.<\/p>\n

Dramat ”De stora vidderna” \u00e4r mer \u00e4n hundra \u00e5r gammalt, det hade premi\u00e4r 1911. Det \u00e4r oerh\u00f6rt fascinerande hur de m\u00e4nniskor som gestaltas i dramat skulle kunna vara fr\u00e5n idag, s\u00e5 uppfyllda av yta och s\u00e5 fixerade vid ungdom. Hundra \u00e5r sedan det skrevs och det \u00e4r en tr\u00e4ffs\u00e4ker beskrivning av nutidens ytlighet och den passar oerh\u00f6rt bra i Sverige, som ju \u00e4r v\u00e4rldens mest \u00e5ldersdiskriminerande land. I vilket annat land ses erfarenhet och \u00e5lders visdom s\u00e5 negativt som i Sverige?<\/p>\n

De tv\u00e5 huvudkarakt\u00e4rerna makarna Friedrich och Genia \u00e4r i fyrtio\u00e5rs-\u00e5ldern och vill vara ungdomar. F\u00f6r att slippa m\u00f6ta verkligheten flyr de sin inre \u00e5ngest och f\u00f6rs\u00f6ker att blunda f\u00f6r tidens g\u00e5ng genom att ha k\u00e4rleksaff\u00e4ren med unga m\u00e4nniskor. De \u00e4r totalt sj\u00e4lvfixerade och spelar skoningsl\u00f6st ut varandras k\u00e4nslor och sina v\u00e4nner och bekantas k\u00e4nslor.<\/p>\n

Regiss\u00f6ren Tobias Theorell s\u00e4ger om dramat i ett pressmeddelande:
\n– De stora vidderna skrevs 1911 men g\u00e5r rakt in i v\u00e5r tid. Schnitzler skildrar m\u00e4nniskor som lever en till synes bekymmersl\u00f6s tillvaro. De har massor av fritid och pengar, fina sommarhus och stimulerande umg\u00e4nge. Sk\u00f6na sommarh\u00e4ng med tennismatcher, extremsporter och otrohetsaff\u00e4rer. Men innerst inne mal den molande k\u00e4nslan av ensamhet och tomhet. De lever sina liv p\u00e5 lek och som om deras handlingar inte kunde f\u00e5 n\u00e5gra konsekvenser. Men det f\u00e5r de. D\u00f6dliga konsekvenser.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen spretar dock aningen f\u00f6r mycket som den paketerats nu. F\u00f6rsta halvan, f\u00f6re paus, g\u00e5r i ironins och komedins tecken. Efter paus h\u00e5rdnar det till, det blir m\u00f6rkare och tragiskt.<\/p>\n

\"destoravidderna4\"<\/a>F\u00f6rest\u00e4llningen st\u00e5r och faller med att Thomas Hanzon \u00e4r s\u00e5 bra, s\u00e5 hundra procent r\u00e4tt i sin roll. Denna vidrige Friedrich, s\u00e5 egofixerad tar hela tiden \u00f6ver alla sammanhang, ljuger f\u00f6r allt och alla och sig sj\u00e4lv, charmerar allt och alla och \u00e4r samtidigt medveten om sin ambivalens – denna karakt\u00e4r skulle inte vara trov\u00e4rdig om inte Thomas Hanzon g\u00f6r honom hundra procent. Friedrich sj\u00e4lv tycker att allt han g\u00f6r \u00e4r r\u00e4tt. Om han inte trodde det skulle dramat inte h\u00e5lla.<\/p>\n

D\u00e4remot \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6r l\u00e5ng. Den var utannonserad som tre timmar med var tre timmar och tjugo minuter. Redan tre timmar \u00e4r f\u00f6r l\u00e5ngt, en hel del scener var f\u00f6r l\u00e5ngdragna, f\u00f6r utdragna, f\u00f6r mycket omtugg. I sin helhet tror jag den skulle vinna mycket p\u00e5 att korta ned den en halvtimme.<\/p>\n

Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar om Arthur Schnitzler:<\/strong>
\nSchnitzler \u00e4r en av de mest spelade dramatikerna p\u00e5 Dramaten. Mellan 1910 och 1922 satte teatern upp hela 16 pj\u00e4ser av honom. De stora vidderna har spelats en g\u00e5ng tidigare p\u00e5 teatern, 1915, och d\u00e5 under namnet Det vida landet.<\/em><\/p>\n

Sigmund Freud, samtida med Schnitzler, s\u00e5g i honom en \u201dpsykologisk djupforskare, s\u00e5 \u00e4rlig och or\u00e4dd som ingen f\u00f6rr\u201d. Stanley Kubricks omtalade film Eyes Wide Shut (1999) baserades p\u00e5 Schnitzlers roman Dr\u00f6mber\u00e4ttelse.<\/p>\n

Medverkande<\/strong>
\nFriedrich Hofreiter Thomas Hanzon
\nGenia Hofreiter Petronella Barker
\nDr Mauer Erik Ehn
\nOttoMeinhold-Aigner Otto Hargne Kin
\nHerr von Aigner Staffan G\u00f6the
\nAnna Meinhold-Aigner Chatarina Larsson
\nFru von Wahl Irene Lindh
\nErna Rakel Ben\u00e9r Gajdusek,
\nJulius Natter Reuben Sallmander
\nAdele Natter Julia Dufvenius<\/p>\n

Foto: Roger Stenberg<\/p>\n

 <\/p>\n

\"destoravidderna3\"<\/a><\/p>\n

\"destoravidderna5\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

De stora vidderna Av Arthur Schnitzler \u00d6vers\u00e4ttning Horace Engdahl Regi Tobias Theorell Scenografi och kostym Magdalena \u00c5berg Ljus Torkel Blomkvist Peruk och mask Peter Westerberg, EvaMaria Holm Premi\u00e4r 13 februari, Lilla scenen p\u00e5 Dramaten Det h\u00e4nder inte ofta, men natten efter att jag sett premi\u00e4ren p\u00e5 denna f\u00f6rest\u00e4llning, vaknade jag av mardr\u00f6mmar, orsakade av f\u00f6rest\u00e4llningen. […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[1363,1366,4955,7643,8994],"class_list":["post-100225","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-drama","tag-dramaten","tag-scenkonst","tag-teaterkritik","tag-thomas-hanzon","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100225","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=100225"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100225\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":100244,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/100225\/revisions\/100244"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=100225"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=100225"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=100225"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}