Division of Laura Lee, Strand
Betyg: 4
Det var toner från västkusten för hela slanten som gällde när Stockholms bästa klubb WWDIS, som tidigare i år tagit hit band som Kurt Vile och The War on Drugs, hade höstpremiär på Strand. Först ut var Håkan Hellströms ständige vapendragare Daniel Gilbert som en gång för alla visade att han även kan stå på egna ben. Han är inte enbart en kompetent musiker och låtskrivare utan även en skicklig frontman. Efter att ha färdats land och rike runt och spelat på samtliga av de största scenerna måste det ha känts annorlunda att stå på Strands intima klubbscen men han axlade rollen på bästa möjliga sätt. Det osade klassisk rock och han gjorde det med en sådan trovärdighet och glädje att det aldrig kändes konstgjort.
Att placera Division of Laura Lee, bandet som satte Vänersborg på Sveriges popkarta, inom ramen för en genre är ingen helt enkel uppgift. Tänk dig punk, pop, rock, grunge och indie i en salig blandning men att det någonstans i röran finns en uppenbar känsla för bra låtsnickeri. Det är melodiöst och rivigt, smutsigt och fint på samma gång.
Division of Laura Lee är femton år in i sin karriär inte längre en hemlighet men efter att ha bevittnat spelningen på Strand känns det som att de faktiskt förtjänar ännu mer uppmärksamhet. De tillhör tveklöst Sveriges tajtaste band och att de förr eller senare kommer tillägnas ett eget kapitel i svensk musikhistoria är helt oundvikligt. De nya låtarna höll samma klass som klassikern LAX vilket bådar gott inför ett kommande skivsläpp.
