Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

vampyrer

Ung man och medelålders tant inte välkomna när Nordisk film vill ha bloggare

by

newmoon
När första Twilight-filmen kom till Sverige bjöds hundratals bloggare in till en förhandsvisning. Kulturbloggen var också med och bloggade om det. Vi var väl lite udda där i publiken: en ung man i övre tonåren och en medelålders tant. Nordisk Film rättade uppenbarligen till det felet när de nu häromkvällen bjöd in till förhandsvisning av film nummer två i Twilight-serien: New Moon.

Dagens Nyheter berättar:

Uppföljaren till ”Twilight”, ”New Moon”, har sin officiella premiär på fredag, men redan på tisdagen fick 200 utvalda bloggare se filmen. Karin Erlander från Nordisk Film berättar att man valt att ha en smygpremiär för just bloggare för att få så många som möjligt att prata om filmen innan premiären.

Det är lustigt att se att filmen så uppenbart bara riktar sig till unga tjejer.

För min del anser jag att filmbolaget är trångsynt. Filmen kan betraktas ut flera aspekter. Soundtracket har vi recenserat och det är helt klart av intresse för musikbloggare.
Vampyrteamet är intressant att blogga om och åldersgränsen på 15 år för Twilight-filmen och censurfrågan överlag.

Nej, Nordisk Film är trångsynt, helt klart.

Hannah är en av de bloggar som däremot fick komma, (hon har rätt kön och är i rätt ålder) men det inlägget där hon nämner filmen går tyvärr inte att direktlänka till. Konstiga bloggverktyg de har, de där modebloggarna.

En annan bloggare som enligt DN var där och som inte heller har något inlägg från filmen.

Nu inser jag. På Kulturbloggen bloggar vi om alla förhandsvisningar vi går på. Det kanske inte heller uppskattas av Nordisk Film. Som tur är tänker andra filmbolag inte så, utan vi kan recensera filmer på andra håll.

Karolina Lassbo är en av få bloggare jag kan hitta som bloggat om filmen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Släktet av Guillermo Del Toro och Chuck Hogan

by

slaktet_vampyr
En tjock bok med bilder på skyskrapor mot en gråtung himmel, dök ner i min brevlåda. Det händer då och då att Kulturbloggen får recensionsexemplar av böcker.
Men den här bara dök upp, vi hade inte kontaktat något förlag och önskat den.
Det gör väl inte så mycket. Ibland är det bra att vidga sina läsvyer.
Det här visade sig vara en vampyrroman. Men inte av Twilight-stilen med romantik och ganska snälla vampyrer.
Så här står det om boken på bokförlagets hemsida:

De har alltid funnits bland oss – vampyrerna. I hemlighet och i mörker har de väntat på att deras tid ska komma, och nu är den äntligen här. Inom en vecka kommer Manhattan att vara utplånat. Inom tre månader resten av USA. Och inom sex månader: hela världen.

En boeing 777 från Berlin har precis landat på JFK-flygplatsen i New York när allting plötsligt svartnar. Kontrolltornet tappar kontakten med piloten och ingen aktivitet märks längre inifrån planet.

En specialistgrupp tillkallas för att ta sig in i planet eftersom man fruktar att ett livsfarligt virus har spritt sig. Eph Goodweather blir förste man att kliva in genom flygplansdörren. Synen han möter chockar honom: livlösa människor ligger kringspridda över?allt. Medan kropparna börjar transporteras iväg upp?täcker man emellertid att fyra personer fortfarande lever och verkar vara nästan helt oskadda. Men inget är vad det ser ut att vara

Släktet är första delen i en trilogi om vampyrer. Berät?telsen utspelar sig i New York, där ett virus förvand?lar befolkningen till varelser som härstammar från forntiden. Berättelsen går oväntade vägar och varje bok innehåller unika och originella avslöjanden om den vampyriska rasen, vars rötter kan spåras ända tillbaka till Gamla Testamentets begynnelse.

Släktet är alltså del 1 i en trilogi.
Tja, i början fängslades jag av boken. Den var rätt välskriven i de första kapitlen. Men sedan märktes det mer och mer att det är två skribenter och att den är helt klart är skriven för att bli en film. Det behöver inte vara dåligt. Det beror ju på vad du vill uppleva med litteratur.
Själv har jag lärt mig en del jag inte visste om vampyrer, eftersom jag inte är särskilt intresserad av vampyrlitteratur.
Men det kan ju alltid vara bra att veta att det bästa vapnet mot dem är silversvärd och att vigvatten och vitlök inte fungerar alls så bra som ryktet säger.

Släktet
Författare: Guillermo Del Toro och Chuck Hogan
ISBN: 978-91-7002-793-2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Boktimmen har också bloggat om boken.

Sett på TV: True Blood

by

sookie_stackhouseTrue Blood är en vampyrserie som vi kan gotta oss åt klockan tio på onsdagarna. Den finns också på SVTs webb i HD-format. Det betyder att SVT har tagit sig ordentligt i hur de använder webben. Hela serien kommer att gå i HD på webben.

Serien i sig är lovande. Lite mörk  och rätt porrig eftersom det är vampyrer det handlar om. Vampyrer är ju helt och hållet om sex. Det måste vara den penetrerande aspekten.

Vampyrerna har kommit ut. Tack vare ett syntetiskt blod kan de leva bland oss. Det blir komplicerat när vampyrernas blod blir en handelsvara. Som knark ungefär, med potenshöjande egenskaper. Ombytta roller, kan man säga.

Flickan Sookie är telepat (hon kan läsa tankar) och blir kompis med en vampyr när hon räddar honom från två vampyrblodlangare. Sookie är inte intresserad av vanliga killar (eftersom hon har stora bröst och kan läsa deras tankar) men gillar vampyren när det visar sig att hon inte hör hans tankar. Vilket kanske är lika bra…

SVT visar säsong 1, som gått på Canal+ tidigare. Just nu visar Canal+ säsong 2.

Se första avsnittet på webben.

Aftonbladet

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

När vampyrer biter människor skvätter det blod, bara så ni vet det

by

Om en vampyr biter en människa då blir vampyren riktigt blodigt kring munnen. Ja, det vet jag för jag har sett vampyrfilmen ”Låt den rätte komma in”.

Filmen bygger på romanen av John Ajvide Lindqvists bok om en tolvårig pojke, Oskar, i stockholmsförorten Blackeberg som får en ny granne, en tolvårig flicka, Eli. Pojken är mobbad i skolan och de vuxna märker ingenting. De vuxna är så typiskt inne i sina egna göranden och låtanden. Vilket filmas väldigt bra, genom att de vuxna ofta bara skymtas i bakgrunden när mobbningsscenerna pågår. Så där som vuxna tyvärr alltför ofta beter sig i samband med mobbning, de märkte inget.

Filmen har regisserats av Tomas Alfredson. Kulturbloggen hade förmånen att få se filmen på en förhandsvisning och efteråt få delta i ett samtal med regissören och författaren om filmen. Alfredsson berättade då att han haft kamerorna hela tiden på samma höjd som pojkens ögon. Så suveränt, på så sätt blir filmen ur hans ögon.

Det är en välgjort film – men eftersom det handlar om vampyrer, det finns en vampyr som behöver dricka blod, men i filmen.

Oskar är grymt mobbad och han har skaffat sig en kniv och drömmer om en blodig hämnd. Han blir god vän med sin nya granne Eli och ganska snart blir han förälskad. Men hon är väldigt konstig. Eli visar sig bara på kvällar och nätter, när det är mörkt.

Eli ger Oskar styrka att våga sätta emot sina plågoandar och slå tillbaka. Hårt och rejält. Men att slå tillbaka hjälper inte alltid, det är inte svaret på mobbning. Efter filmen pratade regissören, Tomas Alfredson, om att en del som skriver om samma tema, som Jan Guillou, ofta vill föra fram temat att det bara är när den mobbade slår tillbaka det kan ta slut. Alfredsson för sin del tror inte att det är så. Vilken också visas i filmen.

Det är en vampyrfilm och rätt konkret sådan emellanåt. Tittaren får verkligen se blodet droppa och skvätta och huvuden rulla. Men det är ännu mer en film om två barn som hamnat utanför och deras relation. Och om sextiotalets Blackeberg. Att se kortbyxorna på pojkarna på idrottstimmarna ger en nostalgisk återblick för oss som levde på den tiden.

Men också som thriller för oss som gillar mer krypande spännande får den höga poäng. Och som absurd film. Eli har en mystisk man som lever med henne, spelad så suveränt av Per Ragnar. Är han hennes pappa? Han ger sig ut på jakt efter blod och är riktigt klumpig. Mitt i den läskiga är det rätt roligt.

Tomas Alfredsson är en duktig regissör och filmen har turnerat på festivaler runt om i världen och fått fina priser. Så om du står ut med att blod är blodigt på film, då ska du nog våga dig till en biograf som visar ”Låt den rätte komma in” (för övrigt ett citat ur en låt med Morrissey, och när jag frågade om det under samtalet läste författaren upp den versen).

Boken är på gång att filmatiseras en gång till, i Hollywood av en Hollywood-regissör.

Andra recensioner av ”Låt den rätte komma in” (alla positiva för övrigt):

Trailer:

Sydsvenskan,
Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet 1 och Sve nska Dagbladet 2.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,