”Belägring” av Hassan Loo Sattarvandi är hans andra bok. Det talas ofta om att det är ännu svårare att göra bok nummer två än att lyckas debutera. Hassan Loo Sattarvandi som är född 1975 debuterade 2008 med romanen ”Still” som han bland annat fick Borås Tidnings debutantpris för och han belönades med Katapultpriset för bästa debut 2008.
I ”Belägring” är vi tillbaka i Hagalund, där också debutromanen utspelades, men nu har vi hamnat femton år tidigare i tiden. Caspian är en femtonårig pojke eller yngling på väg att bli man. Han lever i svåra förhållanden, en pappa som övergett familjen och en mamma som lurar sig själv och låtsas att maken och pappan ska komma tillbaka. Mamman är också utslagen i depression och tar sig inte ur sängen alla dagar. Caspian och hans kompisar stjäl piller av sina morsor som de blir påtända av.
Romanen består av ett slags samtal eller monolog där Caspian sakta men obönhörligt berättar om en händelse där allt exploderat i våld. Hur han sakta men säkert går mot undergången. Trots att Caspian är duktig i skolan och skulle kunna ta sig från den destruktiva förorten orkar han inte bryta, för vännerna i förorten är det liv han har.
Kulturnyheterna har rankat romanen som den viktigaste kulturhändelsen i augusti:
Varför plågas också demokratiska välfärdssamhällen i så hög grad av manligt våld? Varför visar det sig finnas en plågsamt igenkännlig historia med en frånvarande far bakom Oslomördaren som tillsammans med en hatideologi fick allt att explodera? Hassan Loo Sattarvandis andra roman ”Belägring” handlar om tonårskillen Caspian och kretsar kring frågan om hur en samhällskatastrof kan se ut.
Hassan Loo Sattarvandi hqa ett drivet språk, boken är uppbyggt litterärt experimenterande. Vi kommer rakt in i Caspians tankar, språkets uppbyggnad och rytm gör att vi känner med honom och vi sugs in i hans liv.
Men samtidigt befäster berättelsen fördomar. Människor som hamnar i missbruk, våld och kriminalitet kommer inte alls bara från trasiga bakgrunder. Den som fastnar i missbruk hamnar väldigt ofta i kriminalitet och också i våld. Droger gör saker med människor och deras psyke, oavsett om de kommer från en familj där pappan övergett familjen eller inte.
Jag kan inte förstå hur Kulturnyheterna tycker att boken ger någon förklaring till mäns våld, som exempelvis den norske massmördaren.
Romanen ger en förklaring till varför en del unga män hamnar i sammanhang där de blir våldsamma eller råkar ut för våld. Boken skildrar bara en ung man i en förort som domineras av fattigare människor. Men det kan hända vilken ung människa som helst. Den som fastnar i missbruk kan mycket lätt bli våldsam.
Dessutom ger det västerländska och framför allt den amerikanska kulturen tummen upp för våld. Eftersom det florerar en villfarelse att det finns någon form av rättfärdigt våld, att stater kan ha rätt att döda oliktänkande i krig, då ger hela vårt samhälle våldet legitimitet. Jag kan därför inte odelat hylla en roman som än en gång förstärker bilden av de våldsamma männen kommer från trasiga familjeförhållanden. Våldets mekanismer sitter djupt i vårt samhälle och handlar inte alls bara om människor från ekonomiskt utanförskap.
Däremot är boken skickligt skriven. Hassan Loo Sattarvandi är en av de skickligaste och mest lovande nya författarna. Utan tvekan. Berättelsen träffar rakt in i magen, det är skrämmande att känna hur hopplösa förutsättningarna är för många unga män.
Baksidestexten:
15-åriga Caspian är belägrad av en tillvaro där varken sårbarhet eller ambitioner accepteras. En helt vanlig skoldag kommer att sluta i katastrof, en avgörande konfrontation med livets våldsamhet. Romanen utspelar sig under loppet av en dag när allt står på spel. Vi är tillbaka i det Hagalund som skildrades i Hassan Loo Sattarvandis omtalade debut Still, i utkanten av samma gäng, men femton år tidigare. Med ett rytmiskt språk och en röst som pendlar mellan brutal uppriktighet och självhävdande överdrifter gestaltas pojken som försöker att bli man i en miljö där endast machorollen är tillåten.
Här kan du provläsa ett avsnitt ur boken.
Hela romanen består egentligen av några mycket långa telefonsamtal som huvudpersonen Caspian för med en okänd vän, efter att något katastrofalt har hänt och han själv blivit så sönderslagen att hans käke krossats. Det ödesdigra dygnet där allt förändras beskrivs i detalj: hur ett gängbråk trappas upp, hur Caspian, fast han egentligen inte vill, dras in i våldet. Och hur han, fast han är väldigt begåvad i skolan, gör allt för att sabotera för sig själv och sina framtidsutsikter.
Hans dilemma blir trovärdigt genom att Sattarvandi visar att hans romanfigur, trots att lärarna hela tiden försöker bevisa honom motsatsen, egentligen inte har något val. Varför drar han inte bara bort från den där förbannade förorten och checkar in på något prestigemaximerat innerstadsgymnasium, när han faktiskt har betyg till det? frågar man sig. Därför att han om han lämnar sina kompisar också lämnar den enda trygghet han har, när båda föräldrarna försvunnit från hans verklighet.
Titel: Belägring
Författare: Hassan Loo Sattarvandi
Bokförlag: Bonniers
ISBN: 9789100124953
Läs även andra bloggares åsikter om Hassan Loo Sattarvandi, Belägring, bokrecension, våld, missbruk
