Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Uppsala Stadsteater

Glädjefylld Sound of Music på Uppsala stadsteater

by

Sound of Music
Uppsala stadsteater
Premiär den 17 november 2012

Sångerna från gårdagens premiär av Sound of Music sjunger fortfarande i mitt huvud. Trots att jag lyckats undgå att se succémusikalen med Julie Andrews från 1965 så kände jag igen de flesta när de framfördes på Uppsala stadsteater.

Sound of Music är en härlig musikal från 1959 av kompositörerna Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II. Vad många inte vet är att det finns en verklig historia i botten. Verklighetens Maria von Trapp skrev boken The Story of the Trapp Family Singers som gavs ut 1949. Boken filmatiserades i Tyskland och Broadwayregissören Vincent Donahue fick inspirationen till musikalen från filmen.

I sin uppsättning av Sound of Music har Uppsala stadsteater gått tillbaka till Marias memoarer ”för att hitta den självgående och moderna Maria som vågar gå sin egen väg”. Resultatet är en mer avskalad version av klassikern, som jag tror går hem hos alla åldrar.

Handlingen i musikalen utspelar sig i slutet av 30-talet. Maria är novis på ett nunnekloster, men nunnorna tvivlar på att hon är ämnad för nunnelivet. Hon skickas därför på ett uppdrag som guvernant åt de sju barnen i den förmögna familjen von Trapp. Deras mamma är död och pappa kaptenen har förbjudit all musik och lek i huset för att kunna glömma.

Maria får snabbt barnens kärlek och snart mjuknar också kaptenen. Maria för också tillbaka musiken och glädjen in i deras liv. Lyckan hotas av Nazitysklands annektering av Österrike, men familjen von Trapp låter sig inte kuvas.

Föreställningen är fylld av musik och dans och vi flyger genom handlingen. Frida Modén Treichl, som många känner igen från SvTs Jakten på Julia 2010, är utmärkt i rollen som den starka och livsbejakande Maria. Robin Kellers tolkning av Georg von Trapp ger pjäsen en humoristisk touch samtidigt som samspelet med Maria känns äkta. Barnskådespelarna imponerar och i det hela är pjäsen mycket välspelad.

Scenografin är ganska enkel. En enorm tavelram i guld spelar en viktig roll och blir bland annat murarna till det skyddande klostret. Kläderna har också en stor symbolisk betydelse.

Sången ackompanjeras av två flyglar, som tillsammans lyckas få fram musiken med stor känsla. För den som är extra förtjust i sångerna kommer musikalen att framföras i sing along-föreställning vid fyra tillfällen: 15 och 18 december samt 3 och 12 januari.

Sound of Music
Av Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II
Översättning: Erik Fägerborn
Regi: Ronny Danielsson
Scenografi & kostym: Rikke Juellund
Koreograf: Roger Lybeck
Ljus: Mats Öhlin
Mask: Per Åleskog
Medverkande: Robin Keller, Frida Modén Treichl, Marianne Mörck, Oscar Sundling*, Göran Gillinger, Mikaela Ramel, Susanne Gunnersen, Liv Eklund Swartz*, Linda Kulle, Johan Tenstam**
Barnen: Daniel Rylander/Gustaf Silenstam, Sara Sönnebo/Hanna Bergström, Johannes Tenstam/Isak Hvarfner, Sandra Svanqvist/Andrea Junebjörk, Smilla Bjurbo/Nora Hennig, Majken Bjurbo/Lovisa Eriksson von Otter/Alva Naglitsch
Nunnor: Emma Anstey, Malin Hasselquist, Anna Federici, Hanna Lindh, Hanna Jonsson, Åsa Tallberg, Elza Thalinson Ranhagen, Louise Möllerström, Frida Wålinder, Alva Franzon, Hanna Fahlbeck, Sandra Karlsson
Pianister: Sanna Hodell, Arnold Rodriguez
* Praktikant från Högskolan för scen och musik
** Statist

Bild 1: Syskonskaran med barnteamet från premiären – Majken Bjurbo, Andrea Junebjörk, Sara Sönnebo, Smilla Bjurbo, Frida Modén Treichl, Johannes Tenstam, Linda Kulle, Daniel Rylander.
Bild 2: Göran Gillinger, Robin Keller, Marianne Mörck, Frida Modén Treichl, Linda Kulle & Nunnor. Foto: Carl Thorborg

Läs även recensioner i Expressen och Teatermagasinet, samt andra bloggares åsikter om , ,

Premiär för Fursten på Uppsala stadsteater

by

Fursten av Malin Lagerlöf

Urpremiär 15 mars 2011

Uppsala Stadsteater, Lilla scenen

När vi går in till föreställningen är det förstås premiärmingel. Över oss hänger ridån med ett citat av Jan Stenbeck – Fursten. .

När ridån går upp står vi på scenen och ensemblen står på åskadarplats. Vi får en kort monolog av Allan Svensson, berättelsen om hur Jan Stenbeck kom från ingenstans och blev sveriges första mediamogul,  ”pojken som definitivt inte var någon pojke längre”.

Jan Stenbeck kom från ingenstans men inte med tomma händer. Han stred om arvet och vann.

Det som följde ser vi fortfarande omkring oss. TV 3 och TV 4, Metro, Tele2/COMVIQ och kontantkort till mobiltelefoner.

På scen får vi följa Furstens väg till makt och berömmelser, vi är med när han strider, vinner och festar.

Som publik kastas vi mellan beundran och avsky. Vi följer Jan Stenbeck från att vara uppkomlingen och outsidern till utmärkelsen som årets företagare. Pengarna rullar in och han får en ledande position i näringslivet.

Vi får möta de som upphöjs och kastas åt sidan, I pjäsen är Fursten som en stjärna med oemotståndligt kraftfält.

Vi får också se ensamheten som uttrycks i längtan efter en hund. Det vilda festandet och sexuella utsvävningarna kan väl enkelt ses som ett försök att fylla tomheten. Osökt kommer en undran om vad som hade skapats om Stenbecks kreativitet och intelligens varit starkare än hans besatthet. Hade vi fått en svensk mediaversion av Steve Jobs? Det är förstås omöjligt att säga med säkerhet men intressant att fundera över.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva på Uppsala Stadsteater

by

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Premiär den 22 februari 2012

Salongen, Uppsala Stadsteater

Maria Sundborn framför en monolog som bygger på Ann Heberleins bok med samma namn. Förvänta er inte en teaterföreställning i vanlig bemärkelse. Det här är en inlevelseövning av starkaste slag.

Maria Sundbom framför monologen som om det var hennes egna ord. På sätt och vis blir de det. Det är ju ingen annan där och säger det hon säger. Flera gånger under föreställningen gör sig verkligehten påmind, mobiltelefonen ringer, ”kan jag få ett glas vatten”. Nära slutet rusar en ung kvinna ut och Maria går efter. Det är förvirrande och jag tror att fler än jag blir osäkra på var de är. På vem som står framför oss och pratar så forcerat om så obehagliga saker. Är det en skådespelare eller är det ”hon”?

Scenen är två whiteboardväggar som bildar ett hörn, ett litet bord med papper och en väska. Väggen fylls snart med text. Tankar, namn, övningar för att dämpa ångesten, mer namn, GUD. Argument för och emot döden men inte ett enda svar.

Ensamheten när inte ens Gud är anträffbar. ”Varför ringer inte min man…?” Enda sällskapet blir de döda filosoferna på väggen och den ständiga frågan. Har jag rätt att avsluta mitt liv?

När föreställningen är slut slocknar ljuset plötsligt. En kort stund lyser en ljusrektangel upp några ord på väggen: Vakna upp och stärk det som finns kvar och var nära att dö.

——————————————————————–

På väg ut ur salongen står Maria Sundbom och byter några ord med de som vill säga något. Hon är märkbart tagen och hennes ögon är blanka, som om hon är nära att gråta.

Jag stannar till och frågar hur  det är att göra den här föreställningen. ”Det är jättetungt…” svarar hon snabbt ”Det är jättetungt men vi valde att göra det så här rått med tanke på syftet…”.

Syftet är att berätta och känna på en liten bit av vad sjukdomen innebär. Maria Sunbom skall göra 15 föreställningar. Missa inte denna chans till en erfarenhet du inte får någon annan stans.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Premiär för Den Flygande Handläggaren på Uppsala Stadsteater

by

 

Den flygande handläggaren på Uppsala Stadsteater

Premiär: 28 januari 2012

Regi: Olle Törnqvist

 

Den flygande handläggaren är en pjäs som handlar om den stora omorganisationen av Försäkringskassan som genomfördes 2005 till 2008.

Curt Malmborg lovade guld och gröna skogar men 2008 var kaoset ett faktum och resten är så att säga historia.

Pjäsen är en vass satir av Getrud Larsson, stundtals riktigt rolig, ibland nattsvart. Beskrivningen av det kafkaeska ”Programmet” som styr omorganistationen är klockren men också skrämmande när vi får klart för oss att det var så här det var.

Vi får följa handläggaren Marianne genom omorganisationens berg- och dalbana tills hon konfronteras med yttersta konsekvenserna av politikens misslyckande. Hon förvandlas då till Den flygande handläggaren och konfronterar de ansvariga i tur och ordning.

Kul detalj är att vi får möta TV 4s nyhetsankare Bengt Magnusson och reporter Ulf Lundin som sig själva.

Den här pjäsen tar vid där media slutar skriva och förhoppningsvis får det någon att reflektera över organisationen och sin yrkesroll. Det är ju inte slut på omorganisationerna, konsulterna och ”Programmen” i våra skattefinasierade verksamheter.

Info om pjäsen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skrattfest med Sherlock Holmes på Uppsala Stadsteater

by

Morden på Bäverns gränd
Uppsala stadsteater
Urpremiär: 26 november

Morden på Bäverns gränd är skriven och regisserad av engelsmannen John Fiske. Med den manusförfattaren vet vi att vi har en komedi att vänta. John Fiske är mästare på att vrida till roliga situationer som har samhällskritik med udd mot makthavare.

I Morden på Bäverns gränd bjuder han också på skämt om sig själv och teateryrket.

Föreställningen börjar med en middag, där publiken samlas. Ja det handlar om riktig mat, en vällagad middag, gott och vackert komponerat. Jag hade sagt till i förväg att jag är vegetarian och laktosintolerant, så glöm inte att anmäla i förväg om du har särskild kost. Det är onödigt att sitta där och inte kunna äta ordentligt.

Jag var som recensent där ensam utan något sällskap, vilket inte gjorde ett dugg, jag fick trevligt bordssällskap att samtala med ändå. Det kan vara en fälla för teatern att middagen ingår i föreställningen, om någon ensam person hamnar bredvid ett gäng som inte talar med främlingar. Men i mitt fall blev det bara positivt, eftersom jag hamnade bland öppna personer.

Middagen ingick i pjäsen men det går dock att förstå handlingen utan att ha varit med och ätit, men middagen gav en extra knorr på kvällen, utan tvekan.

Att middagen ingår innebär förmodligen att teatern kan höja biljettpriset något och dessutom får in lite mer intäkter på att publiken beställer mer att dricka. De beställer inte bara i pausen. För min del tycker jag det är bra att teatern är kreativ med att hitta fler sätt att få intäkter.

Om föreställningens komplott från teaterns hemsida:

Året är 1885. På Uppsalas gator härjar en brutal mördare. Offren är alla glädjeflickor på stans ökända bordell ”Sju helvetes gluggar” på Bäverns gränd. Men morden tystas ner. En växande nervositet sprider sig i maktens korridorer. Det ryktas till och med att hovet kan vara inblandat. En hemlig uppdragsgivare ringer ett samtal till dimmigaste Baker Street och snart står självaste Sherlock Holmes i Uppsalas gränder, redo att ta sig an ett av de märkligaste fall han utrett.

Detta är dock bara halva handlingen. Första akten utspelar sig i nutid och handlar om skådespelarnas arbete med att repetera inför premiären. Jag lovar att det är många underhållande lustiga situationer.

Första akten fördjupade vad vi sedan såg i andra akten. Vissa scener kände vi igen från repetitionerna fast de fått en annan betydelse eller satts i ett annat sammanhang. När första akten var spelad kändes det lite konstigt att allt utspelat sig i nutid och ingen deckargåta synts till. Första aktens värde fördubblades genom andra akten. Att experimentera på det här sättet med en föreställning kräver en manusförfattare och regissör som vet vad han gör. Och det gör John Fiske och med skickliga skådespelare fungerade det utmärkt.

Ett extra plus ger jag föreställningen för att jag tycker om denna äldre version av Sherlock Holmes, till skillnad från de karaktärer som förekommit i den brittiska tv-serien som gick på tv för ett tag sedan för att inte tala Robert Downey Jr. som Sherlock Holmes i storfilmerna, han är ju en katastrof.

Den äldre egensinniga gentlemannen i John Fiskes teaterföreställning stämmer mycket mer med den detektiv jag mött i böckerna.

Trots att historien utspelas sig i slutet av 1800-talet är den fylld av hänvisningar till nutida händelser.

En riktig skrattfest med Sherlock Holmes som driver med en hel del i nutiden är vad Uppsala stadsteater bjuder på i Modern på Bäverns gränd.

Av & regi: John Fiske
Scenografi och kostym: John Fiske
Originalmusik: John Fiske
Ljus: Jonas Nyström
Mask och peruk: Johanna Rönnbäck
Medverkande: Bengt Braskered, Gustav Levin, Crister Olsson, Mathias Olsson, Emma Peters
och Helena Thornqvist
Foto: Linus Meyer

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,