Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

ungdomar

Premiär på Citizenship på Unga Dramaten: Medborgerlig längtan efter en väg ut

by

citizen
Mark Ravenhills pjäs Citizenship är en ärlig och fantasifull historia om ungas jakt på sexuell identitet, självkänsla och kärlek. En kompromisslös väg ut som inte ber om ursäkt. Dramaturgin drivs framåt med stilsäkra inslag av sång och dans. Samtidigt är det en senmodern pjäs som sätter vissa delar av EMO-kulturen (det som kan anses som mainstream) på första parkett. Kanske är det början av 00-talet som börjar bli till nostalgi, tiden är mogen för att berätta 80-talisternas generationsberättelser.

Enaktaren är skriven på uppdrag av National Theatre. Som om de vet något om vuxenvärldens svek och om ungas rispade / bandagebelagda handleder. Författaren Mark Ravenhill lyckas vända det som lätt hade kunnat bli exploaterande till en berättelse för de unga. Ravenhill slog igenom med pjäsen Shopping and fucking 1996, som gick på Stockholms stadsteater 2009.

När ensamblen brister ur i Radioheads Creep rullar delar av min ungdom förbi mina ögon, kanske upplevde andra i publiken liknande känslor och minnen från tonåren. För en vecka sedan lärde jag mig lite mer om varför teater är så himla drabbande. Min vän Tom talade om den direkta känslan som man upplever tillsammans med alla andra i publiken.

You float like a feather

In a beautiful world,

I wish I was special,

You’re so fuckin’ special

Nu är det 90-talet som rullar förbi, många var unga då. Det är en väg ut, det är dags att lämna EMO-kulturen bakom oss. Annika Silkebergs precisa regi gör att skådespeleriet känns trovärdigt från början till slut, ibland tänker jag ändå på att de är lite gamla. Typ.

Vad är det som håller alla på plats? Man kan inte sluta längta efter att någon ska se att man är speciell. Man borde vara någon annan, åtminstone veta vem. Detta kan plåga till och med den mest cyniske i publiken. Man glömmer nog inte tonåren. Det är bara barnet som vinkar hej hej. Mötet med vuxenvärldens konventioner dribblar glömskan till att pressa ner det man kanske känner i små askar, trapped in the closet.

I don’t care if it hurts,

I wanna have control,

I want a perfect body,

I want a perfect soul

Kanske är detta – om tonåren – svårt att beskriva i stunden som vuxen (utan att romantisera det). Huruvida det är en medborgerlig rättighet eller en längtans samba är oklart. Man vill ju nå dig. För den som ger Ravenhill en chans kan det kan vara både och.

Av Maria Georgieva, Kulturskribent, filmare och reporter

Radiohead – Creep

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I Reinfeldts värld är det ungdomarnas fel att de inte har jobb

by

reinfeldt
– Det är en myt att det inte finns arbete att söka i svåra tider. Det finns alltid lediga platser. Också i lågkonjunktur byter folk jobb.
– En viktig orsak till att många ungdomar inte får jobb är att de
inte söker jobb.
Den som säger detta är Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt. Detta står i en artikel i Sydsvenskan, i pappersupplagan på sidan 7, berättar S-Buzz.

Det är skumt att den artikeln fortfarande inte finns på webben.

Visst tror jag också att människor kan påverka sin situation och att den som ger sig tusan på att få ett jobb och söker jobb dygnet runt till slut kan få tag på ett jobb. Men jag tror inte det är lätt alltid.
Att en statsminister från en högerregering uttalar sig som han gör, kanske beror på att i hans värld, bland hans bekanta, kan ungdomar alltid få jobb. Det är bara för pappa att lyfta på luren och be någon bekant affärsföretagare ge grabben ett jobb. Liksom. Men det finns många människor som inte lever i en välbärgad överklass eller övre medelklass.

Det är skrämmande att ha en statsminister som inte förstår hur situationen kan vara för människor som inte är omgivna av vuxna med stora resurser. Det är inte lätt för alla unga att få ett jobb.

Att Reinfeldt alls säger så är illa. Det visar på enormt dålig känsla för hur en stor del av befolkningen har det och hur det han sagt kommer att uppfattas.

Det blir nästan politiskt självmål när Reinfeldts uttalanden sätts i samband med att Malmömoderater vill göra året till ett kärlekens och bröllopens år, som Sydsvenskan också berättar:

Moderaterna i Malmö spår att 2010 blir ett kärlekens år med anledning av kronprinsessan Victorias bröllop.

MALMÖ. Lokalpolitikerna Lena Jarnbring Lindholm och Patrick Reslow föreslår i en motion att en särskild ceremoniplats för vigslar inrättas av Malmö kommun i exempelvis Slottsparken eller Pildammsparken.

Sätter du också maten i halsen? Finns det inga viktigare frågor att ta itu med i Malmö? Finns det ingen ungdomsarbetslöshet där? Nej visst, det finns ju ingen ungdomsarbetslöshet, utan det rätta ordet borde väl enligt Reinfeldts doktrin vara arbetsovillighet.

Kanske vill de att en del av ungdomsarbetslösheten åtgärdas genom bröllop?

Alliansfritt har också postat om detta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Se två nya videos med Next Generation

by

nextgeneration300
Nu finns två helt nya videos med Next Generation, hämtade från den kommande tredje skivan ”Ung Revolution”.
Låtarna som lagts ut på YouTube är: “Jag är ingen robot” och “Gul och blå”.

Dessutom finns Next Generation nu på MySpace.

Den 26 september medverkar Next Generation i P4 Junior.

2-4 oktober uppträder de på Underbara Barn-mässan i Älvsjö.

24 oktober ger de en spelning i Malmö, ett arrangemang i samband med FN-dagen/barnkonventionen.

Skivan ”Ung Revolution” släpps i mitten av november. Plattan bjuder på en bred blandning av både rock, pop, folk, rap och reggae, som ändå inte känns det minsta spretig.

Med en ny fräsch image, några nya talanger, ett briljant låtmaterial och fyra år av turnerande och sjungande på nacken, är gruppen idag bättre än någonsin.

Jag är ingen robot Next Generation Stockholm

Gul och Blå Next Generation Stockholm

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Förlaget som ljög – och länk till bok som peppar ungdomar

by

orka
Christina Olsson och Sandra Gustafsson skickade in ett manus till ett bokförlag. Boken handlade om ungdomar och självkänsla.

Här berättar Christina Olsson om bakgrunden som fick henne att strarta projektet:

Det var för ca 2 år sedan som Sara gick igenom en period som för mig som mamma kändes som att hänga med naglarna i kanten på en bottenlös ravin.
– Jag har inget självförtroende mamma! Allt är skitjobbigt. Jag orkar inte!
Jag letade. For runt som ett skållat troll i jakten på en lösning. Något som kunde hjälpa henne. Vi pratade i oändliga timmar men i hennes omedvetna jakt på möjligheten att någonstans stå på egna ben blev samtalen med mamma ganska begränsade.
I en bokhandel frågade jag: – Finns det inte en bok om självkänsla för tonåringar?
Nej, sa mannen i butiken, du får väl skriva en.
Så då gjorde jag det.

Christina Olsson skrev boken tillsammans med Sandra Gustafsson. Som Petra berättar:

Det var ett genomarbetat och genomtänkt manus som skickades in. Till och med tillsammans med ett omslagsförslag.

Bokförlaget tackade nej med argumentet att bokens ämne inte passade in i deras utgivning. Hmm. Inte långt därefter gav förlaget ut en bok med samma ämne, av författaren Mia Törnblom. Den boken är döpt till “Du äger”.

Alltså: bokförlaget i fråga måste ha ljugit. Ämnet ligger visst inom deras område. Varför ger de annars ut en bok med samma ämne?

Antingen tyckte de inte om Olssons och Gustafssons bok eller så ville de ge ut den med ett för dem kändare namn. Bokförlagets representanter kunde gott ha kostat på sig att vara ärliga. Ingen kan tvinga dem ge ut en bok, men de kan ge ärliga besked.

För övrigt tror jag ungdomar gott kan ha flera böcker om detta ämne. Det är tufft att vara ung idag.

Här kan du ladda ner boken:
http://www.tara.se/bloggare/christina-olsson/2009/09/09/sjalvkansla-for-tonaringar/ORKA-Sjalvkansla-for-Tonaringar.pdf

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Det är inte finanskris, det är brist på fördelning

by

fattigabarn300
Det är inte finanskris, det är brist på fördelning. Jag blir mer och mer övertygad om att det är så. Expressen har haft en artikelserie som berättat om hur fattigt en del barn i Sverige har det.
Det är samma sak varje gång någon berättar om vilken fattigdom som finns i vårt välfärdssamhälle, direkt poppar det upp några högermänniskor och menar att svenska barn är bortskämda.
Har man mat och kläder så spelar det ingen roll om barnen i villakvarteren kan byta iphone var tredje månad, ungefär så brukar anhängare av ökade klyftor resonera.

På ett sätt har de ju rätt. Lyckan sitter inte i många prylar. Men att aldrig få komma på semester, aldrig ha något extra, kan vara tungt. Det handlar ju inte om att en del barn inte har lyxprylar, det handlar ju om fattigdom, som Expressens artiklar visat.

En annan sida av det är att det idag är svårare än tidigare att resa sig ur fattigdomen. Att många unga idag inte ens får in en fot på arbetsmarknaden och inte kan jobba sig uppåt, det är en stor svaghet i samhället idag. DN berättar om en svensk ort där var fjärde ungdom är utan jobb:

Hofors har högst ungdomsarbetslöshet i landet.­ Av kommunens ungdomar saknar var fjärde ­arbete och allt fler lever på socialbidrag. “Folk går hemma och tycker att de inte är värda någonting”, säger Karin Landström som är 20 år och arbetslös.

Och det i sammanhanget platsar Fridolins debattartikel som hand i handaske. Ja det är nog ännu värre än att vara fattig att inte ens få en chans. Och så matas ungdomar av en falsk bild att det går att lyckas och bli jättejätterik.

Fridolin skriver i en debattartikel i Expressen:

En kvarts miljon unga lever i fattigdom i Sverige visar Kvällspostens serie “Fattiga barn”. Men berättelser om lyckade stjärnor som Zlatan och Robyn gör att vi blundar för problemen, menar Gustav Fridolin, 26. “Vi inbillar oss snart att alla kan gå från förorten till vräkiga villan. Fast statistiken visar att det inte på ett halvt sekel varit så svårt som nu.”

Zlatans exempel visar dessutom på det jag alltmer är övertygad om: Det är inte finanskris först och främst, utan det är brist på fördelning.
Det finns finansiella muskler att köpa fotbollspelare för en miljard kronor, då finns det finanser. Frågan är bara vem som bestämmer över dem och var de satsas på.

En annan grupp barn som är ännu mer utsatt är de ensamkommande flyktinbbarnen. På DN Debatt vädjar Migrationsverket, Rädda Barnen och barnombudsmannen att fler kommuner ska ta emot dessa barn:

I år beräknas 1?800 asylsökande barn komma till Sverige utan sina föräldrar eller andra släktingar. Det är mer än fyra gånger så många barn som det kom för fem år sedan. Barnen har flytt från krig, förföljelse och andra svåra förhållanden och deras högsta önskan är att få stanna i Sverige. Många av barnen har förlorat hela sin familj och kommit till ett nytt land där de inte känner någon. De kan varken tala språket eller orientera sig i den nya och främmande tillvaron.

Situationen är ohållbar. Drygt 250 barn sitter just nu fast i tillfälliga boenden i ankomstkommunerna Malmö, Mölndal, Sigtuna och Solna i väntan på att bli placerade i en kommun. Eftersom alltför få kommuner tar emot de ensamkommande barnen blir många kvar i flera månader, utan ordentlig skolgång och tillräcklig vuxenvägledning i boenden som är avsedda för några nätter. Detta är orimligt och ovärdigt. I väntan på ett beslut måste de här barnen behandlas humant.

Jag har själv i flera år varit god man åt sådana här ensamkommande flyktingbarn, som kommer till Sverige utan föräldrar och i en del fall är föräldrarna dessutom döda. Systemet som vi tar emot dem på har många brister. I debattartikeln skriver debattörerna att fler goda män behövs för dessa barn. Jag tror inte på det. Jag tror på kontaktpersoner eller familjer. Jag har varit god man och sett hur byråkratisk den “befattningen” är. Man blir i barnens ögon bara en representant för den svenska byråkratin. Dessa barn behöver familjeboenden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,