Tre systrar
Av Anton Tjechov
Översättning Lars Kleberg
Regi Emmet Feigenberg
Scenografi och kostym Karin Betz
Ljus Erik Berglund
Peruk och mask Lena Strandmark, Nathalie Pujol
Premiär på Dramatens lilla scen 4 september 2014
Tre systrar är en av världens främsta draman. Den har allt: den skildrar livet och människors existentiella frågor och den visar också knivskarpt på de klyftor mellan människor som skapat denna värld där vi människor inte har lika värde, där en överklass förtrycker de arbetande, men skildrat utan stora åthävor och utan pekfingrar.
Dramatens uppsättning i regi av den danske teaterchefen Emmet Feigenberg från Det Kongelige Teater i Köpenhamn suger tar i mig, fångar in mig och jag blir helt absorberad och plötligt har det gått två timmar och 45 minuter och föreställningen är över. Det var länge sedan en föreställning grep tag i mig så fullständigt.
Jag ska vara helt ärlig. Jag var väldigt trött dagen för premiären. Jag hade sovit dåligt och varit tvungen att gå upp tidigt för några viktiga möten i arla morgonstund på jobbet. Arbetsdagen var stressig och tog all min energi. Jag visste knappt hur jag skulle klara sitta i en teatersalong utan att somna. Men föreställningen var så stark och så levande att allt trötthet blåste bort.
Skådespelarna är väl valda och trojkan med de tre systrarna är helt fantastiska i sina roller. Elin Klinga som äldsta systern Olga fullständigt äger scenen utan att behöva göra några stora åthävor. Olga ger bara en blick och den säger allt, vi vet vad hon tänker och vi känner den totala tröttheten hon känner för den dumma, egofixerade idioten svägerskan Natasja (spelas av Julia Dufvenius), gift med de tre systrarnas bror Andrej.
Handlingen kretsar kring de tre systrarna, som spelas av Elin Klinga, Sofia Pekkari och Jennie Silfverhjelm. De drömmer om livet i Moskva där de en gång levt. Kommer de bara dit blir livet lyckligt, meningsfullt, vackert! Men allt mindre talar för att de någonsin lyckas lämna sin lilla provinsstad. De är smarta, rika och väluppfostrade, men saknar helt handlingskraft. Samtidigt börjar broderns hustru, som de tycker helt saknar stil, att långsamt ta över huset där de alla bor.
Tjechovs mästerverk Tre systrar är, som det står i ett pressmeddelande: en berättelse om längtan efter ett bättre liv, om självbedrägeri och en annalkande undergång. Om en kultur så förfinad att den omöjligt kan överleva.
Handlingen utspelar i en tid i Ryssland före revolutionen, men visst handlar det lika mycket om oss, om vår tid? De tre systrarna lever med vänner och bekanta och deras liv skildras som ett utsnitt ur verkliga livet.
Vi känner igen oss och andra. Vi får följa flera karaktärers utveckling, precis så spretigt som livet är och vi ställs inför de frågor i livet som vi väl alla funderar över.
Är livet något som sakta med säkert kommer att bli bättre och bättre generation efter generation, som Torkel Peterssons karaktär Versjinin filosoferar kring eller är det som Johan Holmbergs Tusenbach säger att modet kan växla, män kan byta snitt på kavajen och teknik kan förändras men livet kommer alltid att vara detsamma med lidande och plågor och någon enstaka dag med lycka. Och finns det ens svar, som yngsta systern Irina frågar: kommer vi någonsin att få svar på varför livet är så som det är, så fyllt av lidande?
Föreställningen lyfter fram tunga tankar men samtidigt finns det mycket värme och humor i föreställningen och i pjäsen.
Föreställningen handlar dock inte alls bara om de stora existentiella frågorna – den har vassa och knivskarp scener som skildrar klyftorna mellan samhällsklasser och den klär skoningslöst av den omänskliga överklassen.
En stark scen är när tjänstekvinnan Anfisa är trött, sliten och gammal och börjar gråta, hon orkar inte mycket mer och vet att när hon inte längre orkar har hon ingenstans att ta vägen. Olga låter henne sitta ner och vila en stund men så klampar Natasja in och skäller ut Anfisa för att hon som tjänstehjon tar sig friheten att sitta ned i hennes närvaro. Olga bara ser på Natasja med all den förakt hon känner, men samtidigt är Olga så trött och orkar inte taNatasja i försvar på något sätt, hon sviker tjänstekvinnan och sviker på så sätt också sina egna ideal.
Scenografin och ljussättningen är suverän med en bakre vägg som kryper närmare och närmare och skådespelarna och vi blir mer och mer instängda.
Ska du bara se en föreställning på Dramaten i år – då är det nog Tre systrar du ska se. Den bygger på en fantastisk pjäs med många nivåer i handlingen, det är en välgjord och levande uppsättning som griper tag i mig från första sekund och med skådespelare som briljerar och enkel, talande scenografi och skicklig ljussättning.
Regissören Emmet Feigenberg är teaterchef på Det Kongelige Teater i Köpenhamn, där han på senare år bland annat regisserat en uppmärksammad uppsättning av Fanny och Alexander (2011). Under sin karriär har han iscensatt över 150 pjäser på scen, i tv och i radio. Detta är dock första gången han sätter upp Tre systrar, och även första gången han är på Dramaten.
Medverkande
Olga Elin Klinga
Masja Jennie Silfverhjelm
Irina Sofia Pekkari
Andrej Andreas T Olsson
Natasja Julia Dufvenius
Versjinin Torkel Petersson
Tusenbach Johan Holmberg
Kuligin Peter Engman
Soljonyj Mattias Silvell
Tjebutykin Magnus Ehrner
Ferapont Sten-Johan Hedman
Anfisa Inga Landgré