This Modern Glitch

Det känns som evigheter sedan The Wombats släppte sin debutskiva A Guide to Love, Loss & Desperation men nu är de efter nästan fyra år aktuella med uppföljaren This Modern Glitch som släpps den 25:e april.

Kulturbloggen fick träffa Dan Haggis, som spelar trummor i bandet, inför deras spelning på Debaser Medis den 29:e mars.

Varför har det tagit så lång tid att göra er ny skiva?

Det beror på att vi släppte vår första skiva i november 2007 och sedan turnerade under hela 2008. Vi skrev inte några nya låtar under turnén så det tog ett tag att komma tillbaka och när vi väl började skriva nya låtar var vi så trötta på att spela samma låtar varje kväll att vi gjorde uppror mot allt vi hade gjort tidigare. Först skrev vi några tyngre låtar som skivbolaget ratade så vi började experimentera med syntar och elektroniska ljud istället, vilket tog nio månader. Sedan åkte vi till Los Angeles och spelade in i tre månader – så vi har faktiskt varit rätt så upptagna hela tiden.

Hur skulle du beskriva arbetet med den nya skivan?

Vi hade ett tomrum att fylla efter framgångarna med första skivan, så det var spännande att se hur vi skulle fylla det tomrummet. Murph flyttade till London och skrev låtar som vi sedan repade i Liverpool men det kändes inte rätt så han flyttade tillbaka till Liverpool. Först då började saker ta form. Processen delades in i sessioner då vi skrev och spelade in fyra låtar, nästan som en EP, åt gången.

Skiljde det sig från hur ni arbetade med första albumet?

Allt var väldigt annorlunda. Den här gången spelade vi in i en studio i Los Angeles under tre månader medan den första skivan spelades in i Wales då allt vi såg i tre veckors tid var massa får. Den här gången lade vi ned betydligt mer tid på varje låt. Vi ansträngde oss verkligen för att göra varje parti så bra som möjligt, kanske har något av punkestetiken från debutskivan gått förlorat.

En av singlarna från nya skivan heter Jump Into the Fog, kan du berätta lite om den låten?

Den är baserad på något Murph var med om en natt i Bergen men det är en extremt nihilistisk version av vad som faktiskt hände. Vi brukar säga att det är vår nihilistiska hymn. När vi spelade in låten älskade vi den och såg den hela tiden som en singel men skivbolaget tyckte bara det var ytterligare ett spår på skivan. Efter vi hade gett ut Tokyo – Vampires & Wolves ville skivbolaget att en låt som heter Techno Fan skulle bli vår nästa singel men chefen på Radio 1 råkade av en slump höra Jump Into the Fog, och tyckte att det var det bästa vi någonsin gjort, så skivbolagsfolket blev rätt så förvånade när det var den låten som blev singel.

Tycker du att den speglar resten av skivan?

På sätt och vis för den innehåller både syntar och gitarrer och visar en annan sida av oss än den på första skivan. Det är mycket variation på skivan men om du gillar Jump Into the Fog kommer du förhoppningsvis gilla resten av skivan.

När började ni spela tillsammans?

2003 fast de första två åren studerade vi samtidigt så då repade vi kanske en gång varannan vecka och var alltid bakfulla.

Hur kom ni på namnet The Wombats?

Vi hade bokat in vår första spelning men hade ännu inte något bandnamn när promotorn ringde upp mig och behövde ett namn till affischen. Vi brukade använda fraser som ”stupid wombats” eller ”stupid goats” som skällsord åt varandra så jag sa att vi hette The Wombats och sedan har det fastnat. Hellre The Wombats än The Goats. I början av vår karriär hade vi problem med journalister som inte tog oss seriöst på grund av vårt namn – så döm inte boken efter omslaget.

Vad är det roligaste du varit med om med bandet?

En vecka lång period under sommaren 2008 då vi bland annat spelade på Peace & Love i Sverige faktiskt. Kvällen innan vi anlände till Borlänge hade vi spelat på en festival i Norge och vi åkte direkt vidare till en festival i Schweiz och sedan till Glastonbury där vi gjorde massa hemliga tältspelningar iförda cowboyhattar. Veckan avslutades med en festival i Ibiza och när vi gick på scenen var vi bokstavligen så fulla att vi inte kunde stå upp.

Vad gjorde du innan du började spela med The Wombats?

Ingenting, det är svårt att föreställa sig en tid före The Wombats. Vi träffades på en folkhögskola i Liverpool där vi läste kurser i ljudteknologi och populärmusik men det var egentligen bara ett år av att skapa musik och ha roligt. Dessförinnan hade jag studerat franska och spanska på universitetet i två år. Språk och musik har alltid varit mina stora intressen men när jag var tvungen att välja kändes det självklart att hålla på med musik. Även om grammatik är intressant så är det roligare att spela en konsert och idag har jag fått det bästa av två världar – min flickvän är nämligen från Frankrike så jag pratar flytande franska.

Vad kan vi förvänta oss av The Wombats i framtiden?

Nu ska vi turnera i ett år sedan spelar vi förhoppningsvis in ett tredje album. Det är läskigt att tänka på framtiden så vi försöker njuta av ögonblicket istället.

Foto av Oda Carlsson