The Zone of Interest
Betyg 5
Svensk biopremiär 9 februari 2024
Regi Jonathan Glazer
I rollerna Christian Friedel, Sandra Hüller, Freya Kreutzkam med flera
Årets och kanske decenniets mest drabbande film som skär rakt igenom alla känslor och gör mig nästan förlamad, jag är helt knockad. Knockad av sorg över mänskligheten och samtidigt drabbad av hur knivskarpt tydligt den skildrar den vanliga människans likgiltighet eller bekvämlighet som möjliggör våld, mord, förintelse. Både då och idag, i stora sammanhang, i små sammanhang.
Hur kunde nazisterna genomföra projektet Förintelsen? Hur kunde turkarna genomföra förintelsen av armenier? Hur kunde IS genomför massmördandet av yazidier? Hur kunde Hamas döda mer än 2.000 på en musikfestival för några månader sedan? Denna femfaldigt Oscarnominerade film undersöker vilket ansvar den vanliga människan har.
Året är 1943 och lägerkommendanten Rudolf Höss (Christian Friedel) bor bredvid koncentrationslägret i Auschwitz tillsammans med sin fru Hedwig (Sandra Hüller) och deras fem barn. Frun fixar i trädgården med blommor och grönsaker, hon sköter ett växthus. Familjen badar och Rudolf fiskar med barnen. De har gäster på besök. De lever ett vanligt familjeliv och för att göra muren mellan koncentrationslägret och familjens trädgård vackrare planterar Hedwig klängväxter.
Vad som pågår på andra muren visas aldrig i bild, det hör vi bara. Vi hör ljud från vapen, vi kan höra en människa skrika av ångest. Men familjerna som bor runt om reagerar inte, det har blivit så vana. För dem är det vardagsliv. Hedwig tillsammans med andra fruar i området kan prova klänningen och pälsar från de fångar som mördats. Hur kan människor bli så avtrubbade? Ja det är den fråga filmen undersöker.
Filmen är inspelad med kameran på avstånd. Vi kommer aldrig riktigt nära någon av människorna och kan inte identifiera oss med dem. Vi ser dem alla på lite avstånd. Kanske är det så vi ser på det mesta. Hur många vi möter släpper vi riktigt nära?
Ljudet är en av filmen viktigaste pelare. Vi får aldrig se bilder från lägret bakom taggtråden. Det är ljuden som berättar vad som händer: pistolskott, tåg eller bildar som anländer, skrik från fångar, order från soldater. Också när familjen är vid badstranden och hittar bärbuskar kan vi tillsammans med fåglarnas kvitter höra ljud från lägret.
Vad gör att familjen Höss kunde vara lyckliga i sitt hus när de bodde granne med en mordmassaker på miljoner judar? Frågan är kanske inte svår att besvara, det är kanske mer att den gör ont och blir ganska träffande. Jag såg en dokumentär om klädindustrin där unga indier jobbade med att färga t-tröjor för bland annat svenska företag. Indierna går runt barfota med bara ben i stora kärl med färg som är giftig. På så sätt kan klädindustrin hålla låga priser för våra kläder medan arbetarna riskerar sina liv med giftiga kemikalier. Det är inte ren avrättning som i koncentrationslägren, det är ett mer långsamt dödande.
Vad filmen inte skildrar är resan fram till att förintelsen satte igång. Hur kunde människor bli så avtrubbade att det blev helt normalt att ett folkslag kunde avlivas, att ett folkslag inte hade samma rättigheter som andra? Den frågan bränns. Vågar vi uttala den och se oss omkring?
Filmen är ett mästerverk både i hur den är filmad och ihopklippt och ljudet är värd ett stort pris. Den är skarpsynt, slående, tydlig, frätande, drabbande.
The Zone of Interest är femfaldigt Oscarnominerad, bl a ”Bästa film”, ”Bästa regi” och ”Bästa Internationella film” och har även nominerats till nio BAFTA. Filmen premiärvisades i Cannes 2023 och belönades med Grand Prix och FIPRESCI. Filmen är skriven och regisserad av Jonathan Glazer och är löst baserad på Martin Amis bok med samma namn.