Göteborgsfestivalen Way Out West har nu släppt sina första bokningar inför sommarens musikfest i Slottskogen. Så här skriver de i ett pressmeddelande:
”ÄNTLIGEN. Nu är vi igång; 2014.
Årets Way Out West kommer utan tvekan att bli bäst hittills. Vi börjar festivalpeppen på riktigt med att släppa ett par klara artister som kommer till Göteborg mellan 7-9 augusti.THE NATIONAL
JANELLE MONÁE
NEUTRAL MILK HOTEL
BLOOD ORANGE
JENNY WILSON
JOEY BADA$$
DEAFHEAVEN (Stay Out West)Slutsålt de senaste 7 åren vittnar om att man med gott samvete ska säkra sig sin plats tidigt. Inte nog med det så kommer vi i år att erbjuda alla som köper biljett en massa annat roligt under hela året. Det kan vara exklusiva förköp till populära konserter (yes vi, Luger, arrangerar massa fina konserter under hela året.) eller fina erbjudanden från våra partners (heja dem!). T.ex. kommer vi nästa vecka släppa en konsert ni inte kommer vilja missa; såklart förtur till er med biljett till Way Out West 2014.”
Nedan kan du läsa lite mer om artisterna i dagens släpp:
THE NATIONAL
The Nationals gänglige baryton Matt Berninger gick mellan två tält på backstageområdet till en festival i Barcelona och passerade Leonard Cohen. ”Nice hat” berömde den kanadensiske halvguden, nästan lika känd för sin minutiösa känsla för stil som hans inträngande lyrik och mörka ballader. Det var en stor stund för Berninger, vars bands musikaliska och textmässiga gärning likt Cohens har en hjärtvrängande, melankolisk inramning. Mycket mer hände inte efter komplimangen, Cohen traskade vidare och Berninger darrade. Men för oss betraktare känns ögonblicket som ett tillfälle som i ett slag sammanfattar tre beståndsdelar som präglar The National: den stilmässiga värdigheten, det molltonade känsloregistret och ödmjukheten.
NEUTRAL MILK HOTEL
Neutral Milk Hotel har älskats sönder och samman av en stor grupp människor ända sedan mitten av 90-talet. Men de är inte för alla. Bandet återfinns inte på listan över de självklara indiebanden från tiden då de startade. Kanske för att de alltid varit före sin tid, kanske för att de inte lägger någon nämnvärd energi på att fundera över vad du tycker om dem egentligen. Däri ligger även det som är allra vackraste med det kultförklarade bandet. De är alltid väldigt personliga och självupplevda i allt de gör, och framför inget bara för att du ska gilla det. Nej. Neutral Milk Hotel har mer i sig än så. Bandet som är ett potpurri av melodier, instrument och en nära produktion är tillbaka.
BLOOD ORANGE
Den uppsjö av stilistiska genrer Dev Hynes har arbetat med kan ses som en del av ett pågående sökande efter den perfekta solotonen. Men i hans andra album från Blood Orange -projektet är ljudbilden kristallklar. Hynes tar med dig på en inåtvänt, sårbar resa som skriker NYC tidigt 80-tal. Även om han har alla möjliga samarbetspartners på detta album som t.ex. kvinnliga vokalisten Samantha Urbani och Chairlifts Caroline Polachek samt rapparna Despot och Skepta så sjunger Hynes själv, spelar bas, gitarr, keyboard och trummor. Och det slutgiltiga ljudet är väldigt mycket hans eget. Låt Dev Hynes och hans melankoliska vandringar ta dig med på en nostalgisk resa tillbaka till 1980-talet i New York – en vacker augustidag i Slottsskogen.
JENNY WILSON
Årets popartist fullkomligt badar i nomineringar – sju från Grammis och fler därtill. Rosor, hyllningar och vackra ord har rättvist blivit hennes vardag sen uppmärksammade skivan DEMAND THE IMPOSSIBLE! Det är bara att vänja sig, Jenny Wilson låter sig inte etiketteras. Med varje ny skiva intar hon nya marker och utmanar sin publik med att ruska av sig det vi trodde vi visste att hon var. Wilsons återkomst är triumferande och vi är glada att välkomna henne till Way Out West.
JANELLE MONÁE
Janelle Monáe är svårt beroendeframkallande. När du väl fått dig en dos så finns det inget annat som mäter sig. För ingen låter som hon. Och ingen skriver som hon. Att höra hennes musik är som att uppleva en helt ny smak. Janelle är umami, och lite till. Monáes raster spänner sig över alla genrer som faller henne in; från r’n’b till funk via hiphop och disco. Som en blankt skinande diamant med en air av James Brown, Erykah Badu och Corinne Bailey Rae är hon redo att ta sig an världen. Den är redan hennes. Vi med. Alla vet bara inte om det än.
JOEY BADA$$
När Joey Bada$$ släpptes sitt första mixtape ”1999” för snart två år sedan så häpnade många. Han var otroligt ung men lät som en gammal själ. Med ett flow som vi saknat sedan 90-talet tar han sig an att lägga en hel scen vid sina fötter. För ambitionerna hörs lång väg. I oktober 2010 lade Joey själv upp en video på YouTube där han freestylar. Klippet spreds och hamnade på sajten World Star Hip Hop där folk omedelbart uppmärksammar Bada$$. När hans första mixtape når undergroupscenen så bubblar den av entusiasm.
DEAFHEAVEN (SOW)
Det San Franciscobaserade bandet Deafheaven grundades 2010 av George Clarke, Kerry McCoy och trummisen Daniel Tracy som spelar på deras senaste album. Bandet har kallats ”black metal-modifierare”. De tar genren dit ingen annan har tänkt, eller kunnat. De tar den förväntade ilskan och ångest av metal in i områden av skönhet som på något sätt tar deras låtar till en mjukare plats, en oväntad plats, en plats du önskat att du hade upptäckt för länge sedan.
