Folkpsykedeliska indiebandet Woods är juvel i kronan på den amerikanska indierockens hetaste skivbolag just nu, den Brooklynbaserade, oberoende men ack så inflytelserika lilla lo-fi-labeln Woodsist (stor artikel i Sonic för ett tag sedan) som givit oss uppmärksammade och hyllade artister som Real Estate, Vivian Girls, Kurt Vile, Crystal Stilts, The Fresh & Onlys, Wavves och Skygreen Leopards.
Nu kommer bandet i vår både till Sverige, Danmark och Norge.
Woods är bokade på spelningarna:
23 mars – Köpenhamn, Loppen
24 mars – Göteborg, Pusterviksbaren – Woody West
25 mars – Oslo, Revolver
26 mars – Stockholm, Strand – Lönelördag
Lite mer ur pressmeddelandet:
Woods ledare och sångare Jeremy Earl är tillika Woodsists grundare och eldsjäl (han driver parallellt kassetlabeln Fuckittapes och ligger bakom bolagens visuellt egensinniga och uppmärksammade artwork) och som sådan en central figur på Brooklyns DIY-Lo-Fi-Noise-undergroundscen. I Woods förenar Earl och hans kollegor 60-talsinfluerad folkpop med samma romantiskt lågteknologiska ljudbild och brusande filter som vi vant oss vid i Woodsists sammanhang men det är betydligt mer tillgängligt och mindre opolerat än några av bolagskollegorna och resultatet blir både genuint, skevt, ärligt, skruvat, anspråkslöst, personligt, udda och omedelbart bedårande charmigt. Tänk dig den soligt kaliforniska Laurel Canyon-kulturen kring Byrds, Neil Young och Grateful Dead uppväxt i Brooklyn på dagens DIY-scen och undergroundkultur.
Sedan gruppen tog form 2005 har de ständigt släppt massa nytt spännande material genom vinyl-7:or och album, men genombrottet kom framförallt med förra årets uppmärksammade album ”Songs Of Shame” (inklusive grymma Graham Nash-covern ”Military Madness”) som ivrigt framhejades som Best New Music av allsmäktiga indiebloggen Pitchfork (8.3 på skalan) och årets mindre mästerverk ”At Echo Park” som är deras lätt mest tillgängliga och fokuserade platta hittills (återigen Best New Music och 8.0 på skalan). Woods är ett av de mest intressanta och spännande namnen på den amerikanska indierockscen idag överhuvudtaget.
För göteborgarna som gillar folk-indie-rock finns en trevlig bokning till: The Low Anthems kommer till Pusterviksbaren i mars:
24 mars – Göteborg, Pusterviksbaren – Woody West
Pressmeddelandet:
The Low Anthems indie-folk-rock är en unik förening av uråldriga americanatraditioner, innerlig personlighet, excentriskt egensinnighet och tidlöst låtskrivande framfört med brilliant musikalitet (kvartetten bestående av sångaren Ben Knox Miller, Jeff Prystowsky, Jocie Adams, och Mat Davidson är ett gäng multiinstrumentalister som tillsammans behärskar 34 olika instrument!) och bedårande stämsång (alla sjunger). En hisnande färd mellan sakrala Bon Iver-folkhymner och andlig gospel till vildsint Tom Waits-blues, jordnära country och rumlande rock.
Det egeninspelade och självsläppta albumet ”Oh My God, Charlie Darwin” kom redan i september 2008 i 2000 handmålade exemplar och ryktet om det lilla exceptionella indie-folkbandet tog genast fart. Pålitliga Rough Trade gjorde plattan till Månadens Album, deras själfyllda liveshower gjorde succé på festivaler som SXSW, Glastonbury och End Of The Road och när plattan återutgavs 2009 av anrika Nonesuch (Emmylou Harris, Wilco) i Staterna och av Bella Union (Fleet Foxes, Midlake) i Europa radades rätterligen fullpoängarna och utmärkelserna upp. Rough Trade höll ”Oh My God,…” som nr 2 på deras årsbästalista ’09 med orden ”surely destined to be one of the classic american albums of all time with its combination of sublime vocals and waits / beefheart style instrumentation, Essential.” de blev Mojo Breakthrough Artist Of the Year 2010. Under senaste året har de turnerat och spelat med Iron & Wine, The National och Emmylou Harris och de gjorde en av årets bästa spelningar på Way Out West-festivalen under klubbprogramet.
I februari anländer uppföljaren ”Smart Flesh”, ett utmanande verk innehållande vemodiga folksånger om kärlek, längtan och förtvivlan, inspelad med bandets fascination för olika ton och eko i en gammal övergiven industrilokal och framförd med bla mungiga, såg, stylophone och självklart antik tramporgel för att nämna en bråkdel av bandets arsenal. Även denna gång inspelat av bandet själva tillsammans med Jesse Lauter. Albumet har mixats av Mike Mogis (Bright Eyes, M.Ward, Monsters Of Folk).
Läs även andra bloggares åsikter om Woods, Pusterviksbaren, The Low Anthem, indie, folkrock, musik, konserter