• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater Giljotin

Beauty of Despair ställer frågor om att vara människa

13 september, 2011 by Redaktionen

Foto: Palle Lindqvist.

Beauty of Despair, som uppförs på Teater Giljotin till och med den 19 september, är en blandning av fysisk och filosofisk teater och performance. Hur man tar emot verket beror mycket på vem man är, om man har läst Spinoza eller inte, om man vill se det lilla personliga eller det stora globala med naturkatastrofer och världsordningens nedbrytning.

Quarto, som består av Leandro Zappala och Anna af Sillén de Mesquita, har både skapat verket och är de som står på scen. En kvinna, en man, men med samma kläder och hår. Kanske visar det på det allmänmänskliga i föreställningen. Kanske visar det något annat. För Quarto finns inget rätt och fel.

Verket omfamnar såväl det vardagliga (var ska skorna stå – på skohyllan) som de stora existentiella frågorna. Begrepp som återkommer är medvetande, frihet, etik och moral, hopp och förtvivlan, sammansättning och nedbrytning.

Frågan ställs om vi kan vi befria oss från våra vanor, från det materiella? De två aktörerna pendlar mellan passivitet och handling, mellan desperat kamp i brottningsmatcher med varandra och i sina egna kroppar och stilla harmoni. När det känns som mest förtvivlat lugnar det ned sig och dialogen börjar om. Vad var det vi pratade om?

Scenen är vit och kal. Stämningarna skapas med hjälp av musik och ljud. Vi möts av oväsen när vi kommer in i lokalen, sedan tystnad innan duon till slut börjar sitt samtal först som playback och så småningom själva. Föreställningen avslutas med fågelkvitter som stegras tills det också känns desperat och falskt.

För Quarto har arbetet med Beauty of Despair, som är andra delen i en trilogi, varit ett sökande efter verktyg för att övervinna förtvivlan, ett sätt att försöka hitta livets möjligheter och skönhet. Till sin hjälp har de haft filosofen Spinozas tankar kring huruvida människan kan vara fri.

Leandro Zappala och Anna af Sillén de Mesquita har en otrolig scennärvaro och kraft som strömmar från scenen. Beauty of Despair är inget lättsmält verk, men det väcker tankar. Efter föreställningen hålls ett samtal där en gäst reflekterar över verket och där också publiken bjuds in att dela med sig av sina funderingar. Den 16 och 17 september kommer filosofen Fredrika Spindler, den 18 september kultursociologen Lars-Göran Karlsson.

Läs mer på Teater Giljotins och Quartos hemsidor.

Relaterat: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Teatermagasinet.

Läs om Baruch Spinoza på Wikipedia.

Läs även andra bloggares åsikter om performance, Spinoza.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: performance, Spinoza, Teater Giljotin

Från premiären av Sharikompaniets Hedda på Teater Giljotin

29 april, 2011 by Redaktionen

Vi är tio personer som fått möjlighet att se Sharigruppens Hedda! på premiären den 28 april. Vi befinner oss mitt i händelsernas centrum i Heddas och Jörgens hem, publiken sitter längs långväggarna av det 18 kvadratmeter stora rummet – Teater Giljotins Grey Room. När pjäsen börjar sitter Hedda på en liten avsats vid ena kortsidan. En liten pappersfågel balanserar på en tråd. Hedda försöker symboliskt styra den ut till friheten genom ett litet hål i väggen, men den stöter gång på gång emot väggen och blir kvar i rummet. Jörgen försöker locka henne tillbaka till vardagen, till att skriva listor på allt som behöver göras.

Hedda och Jörgen är nygifta och har precis kommit hem från en lång bröllopsresa till sitt nya tjusiga hem. Deras liv har en vacker yta, men under ytan lurar tomheten. Vi känner igen ramarna från Henrik Ibsens klassiker Hedda Gabler, som Sharikompaniets nyskrivna pjäs är en fri tolkning av. Till Hedda har teatergruppen också hämtat inspiration från Hanna Arendts bok Människans Villkor från 1958.

Hanna Arendt beskrev det moderna arbetssamhället där maskinernas ”värld” ersätter den verkliga världen. I denna pseudovärld är det arbetet och prestationen som blir livets mening. I Hedda är fotografen Jörgen framgångsrik, men på ett pseudoplan. Det finns inget äkta djup i hans konstnärskap utan det är snarare en roll som han spelar. Likadant är det för de besökande vännerna, Thea och Eilert. Thea har hittat sin roll i att leda in och hålla fast Eilert i hans konstnärsroll.

Det är bara Hedda som inte har hittat sin roll. Hon blir betraktaren som ser på livet utifrån och det hon ser förmår inte hålla henne kvar. Thérèse Svenssons Hedda utstrålar en känsla av utanförskap och sårbarhet. Hela ensemblen är imponerande i sina rolltolkningar som de framför bara på någon meters avstånd från publiken. Med små medel och en dialog i samtalston lyckas de få fram stora känslor och de komplexa relationerna mellan rollgestalterna.

Sharikompaniet vill med pjäsen ge en inre förståelse för en människa och en insikt om att man inte är fången, att det alltid finns ett val. Det tycker jag att de har lyckats med. Man vill gärna ruska om Hedda och de andra och få dem att se sig själva utifrån. Hedda! spelas på Teater Giljotin den 9, 11, 12 och 13 maj. Eftersom premiären blev uppskjuten hoppas jag på att gruppen får några extra föreställningar så att några fler får tillfälle att se pjäsen.

Läs mer i Teatermagasinets recension samt i intervjun med Shari Sabel Strandmark och Thérèse Svensson.

Läs om Ibsens Hedda Gabler och om Hannah Arendt på Wikipedia.

Läs även andra bloggares åsikter om Henrik Ibsen, Hedda Gabler, Teater Giljotin

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Hedda Gabler, Henrik Ibsen, Teater Giljotin

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva på Teater Giljotin

5 april, 2011 by Redaktionen

Vad kan vara värre än dödsångest? Jo, ångesten för att fastna i sina egna malande tankar. I alla fall om man heter Ann Heberlein lever med bipolär typ 2. Det fick jag en inblick i genom monologen Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (baserad på Ann Heberleins bok med samma namn). Monologen har getts som en del av 48-timmarsföreställningen Bli en dåre på Teater Giljotin och framförs två måndagkvällar till, den 11 och 18 april.

Skådespelaren Maria Kulhberg kommer in och presenterar sig som Ann och påbörjar en föreläsning i ämnet om självmord någonsin är försvarbart. Maria/Ann är välklädd och verserad, men ångesten lyser snart igenom. Monologen varvar saklig föreläsning med Anns egna upplevelser och självmordstankar. Monologen gör det tydligt hur livet för Ann blir närapå omöjligt att leva samtidigt som hon inte vill dö. Föreläsningen avbryts ett par gånger av att en läkare kommer in, ger Ann medicin, frågar hur hon mår. Hon erbjuds möjligheten att lägga in sig, men tackar nej, samtidigt som hennes blick är ett rop på hjälp.

Ann Heberlein har ingen förklaring till sin ångest. Egentligen har hon ju ”allt”: en bra uppväxt, utseende, intelligens, hon är teologie doktor i etik, skribent och debattör, hon har en man som älskar henne och tre barn.

Läs mer i Teatermagasinet.

Bild: Maria Kuhlberg. Foto: Henrik Dahl

Relaterat:

Recension i DN, SvD, DN-artikel om Ann Heberleins besök på Bli en Dåre.

Läs även andra bloggares åsikter om Ann Heberlein, bipolär, mentalvård

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Ann Heberlein, Teater Giljotin

Rapport från Bli en dåre! på Teater Giljotin

29 januari, 2011 by Redaktionen

Vad är friskt och vad är sjukt? Det är en av de frågeställningar som Teater Giljotins annorlunda föreställning Bli en dåre! tar upp. Första passet av 48-timmarsföreställningen var en spännande upplevelse. Publiken kommer direkt in i skeendet i teaterfoajén som byggts om till Hospitalets väntrum. Snart blir några ombedda att följa med – det är de som ska bli inskrivna på Hospitalet. Några andra får följa med för att ta på sig vita rockar och förvandlas till personal.

Resten av oss är anhöriga. Vi blir uppropade några i taget, får förhållningsregler för vistelsen på Hospitalet och mjuka tofflor att sätta på oss. Hela Teater Giljotin är omgjort till ett mentalsjukhus. Läs mer i Teatermagasinets intervju med Kia Berglund som står för idé, manus och regi, samt även medverkar i föreställningen.

Under vistelsens gång blir vi medlockade på små utflykter i huset och in i patienternas sovhörnor. På så sätt blir ingen i publikens upplevelse den andras lik. Jag har ingen aning om vad som hände uppe hos patienterna när jag var nere i köket och hämtade en sopptallrik eller vad som pågick hos de andra när Åsa Widéns Sara  visade oss sin samling av vassa föremål och bjöd på klubbor hos sig.

På huvudscenen får vi se smakprov på olika behandlingsmetoder och följa patienternas liv under kvällen. Skådespelarna växlar blixtsnabbt mellan roller som psykotiska patienter och personal. Gunilla Röör är ena sekunden den auktoritära överläkaren och den andra den levnadsglada och utlevande Eric Hermelin. Hanna Lekander, som är fullkomligt övertygande som ”universums sekreterare”, är plötsligt en pedagogisk gruppterapiledare.

Att det också finns skådespelare bland de anhöriga gör att gränsen mellan pjäsen och publiken suddas ut ännu mer. Man väljer förstås själv hur mycket man vill leva sig in i sin roll och vill man få en paus från sjukhusmiljön är det bara att smita upp till teater Giljotins trevliga café.

Läs mer i Teatermagasinets recension.

För mer information, se Teater Giljotins hemsida och Bli en dåre-bloggen

Läs även andra bloggares åsikter om Teater Giljotin, mentalvården, sufism, Erik Hermelin

Bild: Martin Aliaga, Hanna Lekander och Tommy Andersson i sina sängar på Hospitalet.

Foto: Cato Lein

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Teater Giljotin

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Åtskilliga höjdpunkter i ojämn tillbakablick – Mölndalsrevyn Kanonkul

Möllan i Göteborg Premiär 10/1 … Läs mer om Åtskilliga höjdpunkter i ojämn tillbakablick – Mölndalsrevyn Kanonkul

Filmrecension: Istornet – glittrar magiskt

Istornet Betyg 5 Visades under … Läs mer om Filmrecension: Istornet – glittrar magiskt

Kulturella och kreativa branscher omsätter över 400 miljarder kronor i Stockholmsregionen

Kulturella och kreativa branscher … Läs mer om Kulturella och kreativa branscher omsätter över 400 miljarder kronor i Stockholmsregionen

Uppsättning upplöses i takt med att familjens sönderfall växer bortom kontroll – Tills stjärnorna faller ner på Göteborgs Stadsteater

Av Beth Steel (översättning Louise Amble … Läs mer om Uppsättning upplöses i takt med att familjens sönderfall växer bortom kontroll – Tills stjärnorna faller ner på Göteborgs Stadsteater

Chessparty – Sveriges största schackevent 17-18 april

Sveriges största schackevent hittills … Läs mer om Chessparty – Sveriges största schackevent 17-18 april

Filmrecension: Hopper och murmeldjurets hemlighet

Hopper och murmeldjurets hemlighet Betyg … Läs mer om Filmrecension: Hopper och murmeldjurets hemlighet

Filmrecension: Skurkarnas skurk – ett brott mot filmkonsten

Skurkarnas skurk Betyg 1 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Skurkarnas skurk – ett brott mot filmkonsten

Marie-Louise Ekman sätter upp Stilleben på Stadsteatern

Marie-Louise Ekman sätter upp Stilleben, … Läs mer om Marie-Louise Ekman sätter upp Stilleben på Stadsteatern

Filmrecension: Marty Supreme – förföriskt, svart och helt utomordentligt

Marty Supreme Betyg: 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Marty Supreme – förföriskt, svart och helt utomordentligt

Filmrecension: The secret agent

The secret agent Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The secret agent

Göteborg Filmfestival 2026 – Välorganiserad högtidsstund för cineaster och bransch

22/1 - 1/2 (online 2/2) 2026 10 … Läs mer om Göteborg Filmfestival 2026 – Välorganiserad högtidsstund för cineaster och bransch

Länsteatrarna, Regional Musik och Länsmuseerna: Den regionala kulturen urholkas

Den regionala kulturen urholkas skriver … Läs mer om Länsteatrarna, Regional Musik och Länsmuseerna: Den regionala kulturen urholkas

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in