Censur är att genom förhandsgranskning hindra information från att nå allmänheten.[1] Tidningar och andra massmedier kan censurera sig själva, så kallad självcensur, men oftast syftar ordet på statlig censur. Sådan censur bedrivs vanligen av statliga myndigheter eller annat statligt organ och är som regel lagstadgad.
Från Wikipedia.
Att förhandsgranskning är censur är det väl ingen tvekan om. Det är därför med stort obehag jag läser ledaren i Sveriges största dagstidning idag. Ledarskribenten sopar undan problemet med förhandsgranskning av SVT, SR och UR genom att kalla den beskedlig.
Den högerstyrda regeringen har bestämt att allt som public service (SVT, SR och UR) ska förhandsgranskas av statens företrädare. Alla programidéer ska kollas.
Programmen får inte vara för kommersiella, får inte konkurrera med kommersiella tv-kanaler.
Censur är censur, oavsett om den utförs i beskedlig miljö. Att den hittills varit beskedlig säger inget om hur den blir den dag någon annan kraft sitter vid makten. Att införa censurlagar är alltid att bereda vägen för en diktatur.
”Blind kapitalism tar över”, skrev till exempel Mats Svegfors och Cilla Benkö på DN Debatt i början av året. Sveriges Radios vd och vice vd anklagade kulturministern för att enbart gynna kommersiella bolag. Den beskedliga förhandsprövning av tjänster hos SVT, SR och UR som regeringen infört innebär enligt Svegfors–Benkö ett ”brott mot grundlagen”.
Det är ett egendomligt uppskruvat tonläge. Sveriges Radio har för närvarande inte mycket att frukta av statsmakten.
Jag skäms över DN, att de har mage att kalla censur för beskedlig förhandsprövning. Vad skulle de säga om alla deras redaktionella projekt skulle förhandsprövas av en staten?
Läs även andra bloggares åsikter om censur, Dagens Nyheter, förhandsgranskning, SVT, SR, public service, UR,