Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Stockholms filmfestival

This is England 86 – en tv-serie om vad som händer efter This is England

by


This is England 86 är en tv-serie om vad som händer fyra år efter den brittiska succéfilmen This is England.
TV-serien har klippts ihop till en långfilm, en riktigt lång på 192 minuter och som visas på Stockholm filmfestival 2010.
Kulturbloggen såg den på en visning där regissören var med. Han berättar att den är självbiografiskoch bygger på hans eget liv.

Regissören Shane Meadows var med på visningen jag såg. Shane Meadows berättade att filmen bygger på hans eget liv och är en slags biografi. Det blir tydligare i tv-serien som nu klippts ihop till en längre visning, där huvudpersonen Shaun får ett jobb med att sälja videofilmer. Jag ser ett frö till vad som satte igång Shane Meadows filmintresse.

Att ta upp tråden från en succéfilm och gör en ”vad hände sen”-serie kan vara vanskligt. Skärpan i dramaturgin, den konflikt som bär en berättelse har ju briserat i filmen och hur ska berättelsen sedan vidareutvecklas? This is England 86 fungerar. Det är en tv-serie, vilket gör att den har ett annat berättartempo.
Den har ett par olika konflikter som pågår parallellt. Förutom Shaun får vi följa en ung kvinna, Lol som spelar av Vicky McClure. Henne kan du läsa lite mer om här. Hon spelar väldigt bra och jag blir arg på henne, bra drama ska väcka känslor.

Filmen var 192 minuter, det är lång tid att sitta still på en biograf. Men filmens karaktärer fångade vårt intresse så det kändes som om tiden gick väldigt fort.
Om du gillade This is England, ska du försöka få tillfälle att se This is England 86.

PS: Allt händer -86. Men det kan vara svårt att skapa allt helt historiskt rätt. Kelly, en av karaktärerna i filmen, har på sig en t-shirt med The Cure och ett album som The Cure inte hade gett ut 1986.

Om filmen från Stockholms filmfestivals hemsida:

Massiv uppföljare till 2006 års storsuccé This is England i vilken vi får följa karaktärernas fortsatta öde i samhällets utkant. Med varm humor och brutal realism skildras de faktorer som en gång gjorde dem till skinheads – fattigdom, sexuella övergrepp, vänskap och våld. Obehagströskeln har höjts sedan originalfilmen. Känsliga tittare varnas.

Här har DN intervjuat Shane Meadows.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Monsters – en måstefilm för den som går på Stockholms filmfestival

by

Tillhör du de som tänker gå på Stockholms filmfestival? I så fall hoppas jag att du inte missar att se ”Monsters”.
Förmodligen släpps den på biograferna så småningom också. Det vore konstigt annars.

Andrew är en amerikansk fotograf som hamnat i Mexico. Han tar på sig uppdraget att eskortera en ung amerikanska som är turist till färjan som ska ta henne hem till USA. Hennes pappa är stenrik, så det är ett välbetalt extrajobb han tar på sig.
Men de befinner sig nära det område i Mexico som gränsar till USA och där utomjordingar har landat. Området är avspärrat och de amerikanska militärstyrkorna öser in kemiska gifter och bombar området med jämna mellanrum för att hålla utomjordingarna i schack.

Men nej, det är inte någon actionfilm och inte någon vanlig monsterfilm med fula utomjordingar som jagar människor. Filmen är mest lågmäld och har många bottnar.

För mig var det en mycket positiv överraskning. Under en och en halv vecka har jag sett tre-fyra filmer på förhandsvisning inför festivalen, så jag har sett en hel del av festivalens kommande filmer. Detta var den film jag tyckte allra bäst om.

Den har många bottnar. Utomjordingarna gör ingen skada om du låter dem vara ifred, säger en av de mexikanare som bor i området där dessa varelser dyker upp ibland.
Är det så? Är det hur de behandlas som gör att de blir farliga?
USA har en lång och hög mur mot området där utomjordingarna håller till. Men hjälper det? Går det att hålla utomjordingarna utanför USA?
Området där utomjordingarna farit fram ser ut som om det är New Orleans och drabbats av en orkan. Är utomjordingarnas förstörelse orsakade av människorna, är naturens hämnd orsakad av människor? Och vad betyder det att utomjordingarna dras till tv-apparater? Är det en liten humoristisk kick åt kulturimperialismen och dumkulturen?

Välj själv. Det finns många tolkningar att göra av filmen.

På Stockholms filmfestivals hemsida beskrivs filmens handling så här:

Rymdvarelserna har redan landat. I ett postapokalyptiskt Mexiko försöker Andrew eskortera sin chefs dotter till den amerikanska gränsen – men under död grönska växer monstruösa ting… Årets stora överraskning är en kontemplativ resa som gör creature feature-allegori av invandringspolitik. Intelligent genrefilm i kölvattnet av District 9.

Regisörren Gareth Edwards är född 1975 i Nuneaton i Storbritannien. Han har vunnit en BAFTA Award för bästa visuella effekterna för dokumentären ”Hiroshima”.
”Monsters” är hans långfilmsdebut.
Detta är helt säkert en regissör vi kommer att höra mer av.
Likaså de två huvudrollsinnehavarna: Scoot McNairy som spelar fotografen Andrew Kaulder och Whitney Able som spelar Samantha Wynden , den unga kvinna som ska eskorteras hem.
De lär synas i fler storfilmer framöver.

Stockholms filmfestival drar igång på allvar på onsdagskvällen 17 november och premiärfilmen är ”Hjärtslag” av den kanadensiska filmens underbarn Xavier Dolan. han är 21 år och har redan långfilmsdebuterat. Han är alltså 21 år och Stockholms filmfestival fyller 21 år.
Jag missade förhandsvisningen av ”Hjärtslag” och har inte biljetter till premiärvisningen på onsdag kväll heller, så jag får se den framöver. Den lär väl också komma på biograferna så småningom.
Dagens Nyheter berättar mer om ”Hjärtslag”.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Om fyra filmer på Stockholms filmfestival: Shanghai, Winter´s bone, Fuerteventura och The man who sold the world

by

Jan Mikael Håfström, född 1 juli 1960 i Lund, regissör och manusförfattare. Bror till Dan Håfström.
Håfström har bedrivit filmstudier i Stockholm och New York. Efter studierna arbetade han som regiassistent på SVT-Kanal 1 Drama och som manusförfattare. Han tilldelades en Guldbagge 2002 för filmmanuset Leva livet.
Fakta om Mikael Håfström från Wikipedia.
Vad som dock inte står där är att han nu har en film som visas på Stockholm Filmfestival med internationella skådespelare med i huvudrollerna, filmen ”Shanghai”.
Huvudrollen i Shanghai spelas av John Cusack som spelar Paul Soames, en journalist som anländer till Shanghai under 1940-talet. Han kommer dit för att utreda märkliga omständigheter kring en väns död. Shanghai är ockuperat av Japan som har nära förbindelser med nazi-Tyskland.
Paul Soames blir snart indragen i förbjuden kärlek och regeringskonspirationer och mord.
Bildmässigt sätt är den en skön film med härliga mystiska bilder från miljöer i Shanghai.
Jag gillar också att de den japanske stjärnan Ken Watanabe i en av de större rollerna liksom de två kinesiska skådespelarna Li Gong som Anna Lan-Ting och Yun-Fat Chow som Annas man Antony.

Filmfestivalen visar hur filmkulturen blir större i en värld av mångfald, mångkultur och globalisering.

En film det surrades kring bland filmkritikerna under onsdagen var den amerikanska ”Winter´s bone” om en 17-årig flicka som lever i ett område med riktig white trash. Hennes pappa tillhör en av samhällets riktiga utanförskapssläkten, vita människor som lever på brott och kriminalitet och som snortar kokain som andra dricker kaffe.

Jennifer Lawrence som spelar huvudrollen, Ree Dolly, lär vi se mer av. Jennifer Lawrence är född i augusti 1990.
Hennes pappa är alltså kriminell och lever på att tillverka knark och är inte hemma mycket. Mamman har blivit psykiskt utbränt och sitter bara som ett kolli och tillför ingenting. Ree får ta hela ansvaret för sina två småsyskon, se till att de och djuren får mat. Hon får lära sina småsyskon att skjuta ekorrar och att inte tigga mat.

Det känns i magen att se miljöbilderna på dessa white trash-miljöer med otapserade väggar, hus på gränsen att falla samman, madrasser utan lakan …

Pappan har blivit tagen av polisen och riskerar ett långt fängelsestraff. För att släppas mot borgen har han pantsatt det fallfärdiga ruckel där Ree bor med den sjuka mamman och syskonen. När pappan inte dyker upp till rättegången kommer borgensmännen för att ta huset. Det är fallfärdigt, men det är allt Ree och syskonen har och den enda plats hon kan ta hand om dem på. Hon beger sig på jakt efter pappan, eller pappans lik. Om han är död kunde han ju inte dyka upp till rättegången.

Det är en förfärlig resa bland ett utanförskap i USA som är svårt att tro på. Att leva i USA som underklass är svårt att förstå från vår svenska vy. Om en mamma är så helt deprimerad borde hon inte stanna kvar hemma utan för vård.

”The man who sold the world” är en film från Marocko som bygger på Dostojevskijs novell ”Ett svagt hjärta” och handlar om tjänstemannen X som ska gifta sig med en ung och vacker kabareartist. Men lyckan fräter honom inifrån, han kan inte tillåta sig själv denna lycka och blir galen.
Han faller mer och mer in i ett sinnestillstånd av mental förvirring och psykos.
I beskrivningen av filmen står att det är ett dystopiskt drama om individens sårbarhet i ett totalitärt styrt samhälle.
Den har dock flera bottnar. Tjänstemannen som kallas X bor sedan fem år tillbaka med sin vän Ney. De två är tätt knutna till varandra och älskar varandra, frågan är om de lever i en undertryckt homosexuell relation, om det är en tolkning av vad som utlöser vansinnet?

”Fuerteventura” är den fjärde filmen jag såg denna onsdag. Det är en svenskproducerad film av Mattias Sandström och Ivica Zubak.
Huvudkaraktären Jesper har gett sig av till Kanarieön Fuerteventura för att få distans till sin sorg efter flickvännens död i en bilolycka. Han dränker sina sorger i alkohol och sedan dyker det upp en kvinna som är en avbild av den döda flickvännen. Vad är dröm och vad är verklighet, vad är hallucination och vad händer?

Det var en film som jag hade svårt att riktigt uppskatta. Blandningen mellan det drömlika och det realistiska blev segt. Jag kan inte sitta fingret på varför. Det var bara min känsla, jag hade svårt att engagera mig i Jespers öde.

Relaterat:
Kulturnyheterna har skrivit om Shanghai.

Tjuvstart på Stockholms filmfestival 2010 för journalister och filmbloggare

by


Stockholms filmfestival 2010 börjar den 17 november. För journalister och en del filmbloggare och annat filmfolk har festivalen på sätt och vis startat idag, måndag 8 november. Då började nämligen två intensiva veckor med förhandsvisningar av en del av festivalens filmer, för medier. Det är kul att bloggare också räknas till medier i dag.
Några av oss från Kulturbloggen sitter på två stolar, vi är både medlemmar i Journalistförbundet och ihärdiga bloggare sedan många år. Det är lite kluvet och ibland svårt att svara på frågan vad vi är: journalister eller bloggare.

Nåväl nu var vi på tjuvstarten av filmfestivalen och först ut av förhandsvisningarna var en japansk film: ”Confessions” av Tetsuya Nakashima.
Det är en historia om hämnd, ruggig hämnd och med suggestiva bildsättningar, skrämmande vackra bilder på det där japanska sparsmakade sättet.
Läraren Yuko Moriguchi är ensamstående mamma till en fyraårig dotter som mördas av elever i hennes klass i högstadiet. När hon kommit fram till vilka elever som varit inblandade i hennes dotters död börjar hennes utstuderade hämnd.

Filmfestivalen är en mångkulturell explosion, vilket visade sig också denna förhandsvisningsdag. Nästa film var från Mexico och det var nog den äckligaste film jag sett, filmen ”We are what we are” av Jorge Michel Gru.
Handlingen utspelar sig i fattiga utanförskapsområden i Mexico City där en familjefar faller ihop på gatan och dör. Poliserna hittar en finger i hans mage och börjar leta efter hans familj. De är kannibaler.
I den efterlämnade familjen börjar en maktkamp mellan hans änka och de tre barnen om vem som ska bli familjens överhuvud och se till att familjen får mat. Ska fortsätta äta horor, som på pappans tid eller ska de jaga annat människokött?
Det är en makaber film att må illa av med många metaforer.

Tredje och sista filmen var den tyska ”The Silence” av Baran Bo Odar.
En 13-årig flicka försvinner och allt påminner om ett mord på en 11-årig flicka 23 år tidigare.
Det är nog en slags tysk motsvarighet till de svenska polisfilmerna, vi lär känna poliserna närmare också. Polismannen David är helt förstörd för han sörjer sin fru som dog fyra månader tidigare och ställer frågor om sorg till de människor han träffar under utredningen.
Den var spännande fast pappan till den försvunna flickan liknade mördaren, eller såg ut som man kunde tänka sig att mördaren skulle se ut 23 år senare, så jag misstog mig ett tag under filmen och trodde att pappan till den nyligen försvunna flickan var den person som mördade flickan 23 år tidigare.
Det blir lite förvillande innan jag förstod att det inte var så.

Det är något särskilt med filmfestivalen och i synnerhet när filmerna kommer från så många olika filmländer.

Både den mexikanska och den tyska filmen är med bland de filmer som deltar i filmfestivalens tävlingsklass.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Filmer från mer ån 50 länder visas på Stockholms filmfestival – nu har filmprogrammet kommit

by

Vilken fantastisk mångkulturell fest som väntar Filmfestivalens gäster. På tisdagen 26 oktober var det presskonferens inför Stockholms filmfestival 2010. Alla kända filmrecensenter var på plats förstås. Och det är en spännande kulturfestival, verkligen.

Filmer från mer än 50 länder kommer att visas under de tolv dagarna som festivalen pågår. Det kommer att bli 435 visningar av sammanlagt 175 filmer.

Årets öppningsfilm är den hyllade Hjärtslag av Xavier Dolan, Debra Graniks intensiva country noir Winter’s Bone blir mittfilm och avslutar gör Ben Afflecks The Town. För övrigt kommer Ben Afflecks lillebrors Casey Afflecks väldigt omtalade mockumentär I’m Still Here med Joaquin Phoenix i huvudrollen av visas.

Filmfestivalen satsar både mycket på unga filmregissörer och på olika länders filmer.
– Stockholms filmfestival är den självklara mötesplatsen för nästa generations filmskapare. Årets program är laddat med ny spännande film och vi inviger med en regissör som är jämngammal med festivalen, sade festivalchef Git Scheynius på presskonferensen.

En av filmkategorierna är de asiatiska filmerna, där ska jag satsa på att se så mycket som möjligt.
Detta är publikens chans att frossa i filmer från ett av världens mest kreativa och produktiva filmområden. Här visas exempelvis japans Oscarsbidrag Confessions av Tetsuya Nakashima, Caterpillar av Koji Wakamatsu en stark skildring av det andra sino-japanska krigets efterskalv, Hahaha av Hong Sangsoo om en filmkritiker och en filmregissör som träffas på en bar och utbyter fiskehistorier, The Rice Paddy om ett Kina i brytpunkten mellan tradition och modernitet av kinesiske Xiaoling Zhu och Outrage, Takeshi Kitanos mest hänsynslösa verk hittills om Japans undre värld.

Ett annat område jag ska försöka se många filmer av är de som samlas under rubriken Spotlight: Extreme politics
Årets Spotlight är Extreme Politics. Några av filmerna i denna ytterst samhällsaktuella sektion är radikale Chris Morris politiska satir Four Lions som handlar om fyra klantiga muslimska självmordsbombare, The Last Circus är Alex de la Iglesias ultravåldsamma allegori över Spaniens förflutna och Of Gods & Men är Xavier Beauvois omskakande verk baserat på verkliga händelser. Även Ingrid Holmergs och Moa Junströms dokumentär Vi bryr oss egentligen inte om midsommar – en film om Sverigedemokrater finns i denna sektion.

Här hittar du information om alla filmer på Stockholms filmfestival 2010.

Bilden ovan är från Monsters av Gareth Edwards.
Bilden nedan är från Rubber av Quentin Dupieux.

Relaterat:
Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om ,