• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Stockholms filmfestival

Joachim Triers Louder Than Bombs vann Bronshästen på Stockholms filmfestival

20 november, 2015 by Redaktionen

louder

Det blev den norska regissören Joachim Trier som tog hem Bronshästen under fredagskvällens prisutdelning. Nedan följer alla pristagare på Stockholms internationella filmfestival 2015.

I juryn för Stockholm XXVI Competition sitter producenten Mimmi Spång, regissören Peter Grönlund, regissören Christian Zübert, regissören Arab Nasser och regissören Di Phan Dang. Juryn för Stockholm Impact Award består av konstnären Ai Weiwei (juryordförande), regissören Ida Panahandeh och teaterregissören Linus Tunström. Jurymedlemmar för Stockholm Documentary Competition är filmkritikern Stefan Nylén, regissören och skådespelaren Alexandra Dahlström och regissören Matías Meyer. För Stockholm XXVI Short Film Competition, skådespelaren Saga Becker, regissören Alejandro Guzmán Alvarez och regissören Takeshi Fukunaga. Och för FIPRESCI, Yael Shuv, Kristin Aalen och Dariia Badior.

Bästa film: Louder Than Bombs av Joachim Trier
Priset för Bästa film går till ett estetiskt mästerstycke, en film som innovativt använder mediets alla komponenter och fritt rör sig mellan nutid, dåtid, dröm och föreställningsvärld. Med detta täta familjedrama om försoning, lappar filmskaparen gradvis ihop våra trasiga inre rum och synliggör oss för oss själva – och för varandra.

Bästa regidebut: Mediterranea av Jonas Carpignano
Priset för Bästa debut tillfaller en regissör som tar oss på en resa till en plats, där verkligheten triumferar med sitt dolda förakt. En osentimental, men ömsint film, om drömmar, kampen och förhoppningen om ett bättre liv, som samtidigt avspeglar det aktuella världsläget. Regissören har med denna käftsmäll till debut skapat ett mångbottnat och brännande verklighetsdrama som inte lämnar någon oberörd.

Bästa regi: László Nemes, Son of Saul
Priset för Bästa regi går till en film som får oss att sluta andas och istället uppta filmens egna puls. Med ett rasande tempo, en konstant rörelse, ett konsekvent subjektivt berättande och med långa, minutiöst utförda och mästerliga scenerier, tar regissören ett helt nytt grepp på ett ämne som skildrats otaliga gånger, men aldrig så här intensivt och tätt – och aldrig så här bra.

Bästa manus: Deniz Gamze Ergüven och Alice Winocour, Mustang
Författarna till denna film skildrar ett allvarsamt ämne med ömsom humor och ömsom värme. Det är en gripande berättelse om systerskap, en kampfilm som gör upp med det manliga förtrycket och dess unkna syn på den kvinnliga sexualiteten. Konservatismen ställs mot det moderna samhället, livet inom oss – och var persons rätt till sin egen kropp.

Bästa foto: Manuel Dacosse, Evolution
Priset för Bästa foto går till ett cinematiskt mästerverk, en berättelse som likaväl kan utspela sig i det undermedvetna som i det metaforiska eller på en annan planet. Ett kusligt vackert berättaruniversum, destillerat genom en mästares lins, med ett alldeles unikt visuellt uttryck, som skapar gåshud i själen.

Bästa kvinnliga skådespelare: Julija Steponaityte, The Summer of Sangaile
Priset för Bästa kvinnliga huvudroll går till en skådespelerska som lyser upp duken med sin totala närvaro. Det är ett subtilt och ändå mångfacetterat skådespel vi får ta del av, på samma gång svalt och sårbart, som arrogant och lidelsefullt. Hon gör oss nyfikna – och vi vill se mer!

Bästa manliga skådespelare: Koudous Seihon, Mediterranea
Priset för Bästa manliga huvudroll går till en skådespelare som äger berättelsen i varje scen. Det är en karaktärsgestaltning av en fighter, en street-smart överlevare och en medmänniska, som öppnar upp våra hjärtan i sin resa genom en sargad värld, full av faror. Mitt i berättelsens brutala verklighet lyckas han förmedla en känsla av hopp och tro på människan.

Bästa dokumentär: Behemoth av Liang Zhao
Den som ger sig in här gör bäst i att lämna allt hopp bakom sig. Här har vi en filmskapare som gräver djupt i sitt ämnes schakt och visar oss det giriga monster som gömmer sig i vår destruktiva civilisation. På ett poetiskt, vackert och känslomässigt sätt avslöjar filmen ett helvete på jorden. Genom kraften i starka bilder, skickligt berättande och djup empati ges vi chansen att uppfatta och göra slut på förödelsen av vår jord och varandra. Äkta och djupt nödvändig.

Stockholm Impact Award: Leena Yadav, Parched
Strålande skådespeleri i ett sensuellt färgstarkt bildspråk ger oss en unik inblick i kvinnor på den indiska landsbygdens tankar och hjärtan. En paradoxal hyllning till livet under hårda omständigheter som skapar både ilska och glädje, och ger bränsle till debatt så väl som hopp om förändring när den rör vid en brännande fråga som påverkar inte halva, utan hela vårt samhälle.

Bästa kortfilm: A Few Seconds av Nora El Hourch
Med hjälp av ett egensinnigt och djärvt berättande lyckas regissören skildra karaktärernas mänskliga egenskaper i det korta tidsformatet. Filmen är fylld av lager av känslor och vi är mycket spända på att följa denna nya talang i hennes fortsatta filmskapande.

Stockholm Rising Star: Aliette Opheim
Stockholm filmfestival Rising Star 2015 går till en skådespelare som besitter en djup känslighet och samtidigt en oerhörd styrka. Som kastar sig ut och gestaltar olikartade roller med stort mod och integritet. Med känslan att bära på en hemlighet.

Telia Film Award: Mediterranea av Jonas Carpignano
Med en varm, humanistisk hand har regissören skrivit och regisserat en starkt relevant och oväntat humoristisk film. En berättelse befolkad av skickligt sammansatta och komplext skildrade karaktärer och med en enastående huvudrollsinnehavare. En vacker film som mänskliggör upplevelsen av att leva idag och som ger en unik inblick i de erfarenheter som delas av många av de som flytt över Medelhavet.

FIPRESCI-priset: Macadam Stories av Samuel Benchetrit
FIPRESCI-priset går till en insiktsfull, melankolisk och ömsint komedi fylld med egensinnig, skruvad humor. Tre separata historier om storstadslivets ensamhet och längtan efter mänsklig närhet vävs sömlöst samman. De vackert tecknade och oerhört nyanserade berättelserna iscensätts i perfekt tempo samtidigt som de utmärkta skådespelarprestationerna låter karaktärernas mänsklighet skymta fram genom gliporna.

Stockholm Achievement Award: Ellen Burstyn
En ikon inom samtida amerikansk film, en djärv skådespelerska med stor integritet som har givit liv åt banbrytande karaktärer. Hennes framträdanden har lämnat ett bestående intryck av en obeveklig kamp för självständighet och frihet. Hon har kämpat mot det patriarkala samhället i Alice Bor Inte Här Längre, Satan i Exorcisten och missbrukets destruktiva kraft i Requiem for a Dream.

Stockholm Lifetime Achievement Award: Stephen Frears
Årets mottagare av Lifetime Achievement Award är en filmskapare som inte räds att ta ställning för de marginaliserade i samhället. Hans filmskapande spänner från politiska filmer med socialt patos till storslagna epos med de största namnen. Oavsett vilken form berättelsen tar visar Stephen Frears att han är en regissör med en genuin nyfikenhet inför människors livsöden.

Stockholm Visionary Award: Yorgos Lanthimos
Genom att blottlägga mänskliga relationer synliggör Yorgos Lanthimos perspektiv som är både utmanande och egensinniga. Hans filmer tar med publiken på en oförutsägbar resa från det till synes oskyldiga till det djupt hotande; från det banala till det omvälvande; från en idé om det romantiska till den totalitära ideologin. En filmisk resa som tvingar oss att upptäcka en obekväm spegling av vårt eget beteende, våra begär och vårt sätt att kommunicera. Och ändå kan vi inte sluta titta, och identifiera oss, med ett snett leende på läpparna. Det är utmärkande för en sann visionär.

1 km film-stipendiat: Jag vill nå dig av Victor Lindgren
Två syskon tvingas uthärda att deras föräldrars relation bryter samman. Regissören ställer en obekväm fråga till oss i publiken: kan ett barns överlevnadsinstinkt övervinna en förälders självdestruktivitet? Filmen använder en förfinad stil för att åstadkomma stark känslomässig effekt och regissören visar stort mod och potential.

iFestival Award: Tisure av Adrian Geyer
Framröstad av Stockholms filmfestivals besökare.

Arkiverad under: Film Taggad som: Bronshästen, Stockholms filmfestival

Filmrecension: Suffragette

15 november, 2015 by Redaktionen

suffragette

Suffragette
Betyg: 4
Visas på Stockholm filmfestival, ordinarie biopremiär 15 januari 2016

I kölvattnet av vad historiker lär kalla en nymodernistisk feminism för det nya århundradet (2000-) spolas här en historisk skildring av den rörelse på vars axlar den nya vilar upp på stranden. Som sådan fungerar den även som en påminnelse om den krävande kvinnokamp som krävdes för ge kvinnor rösträtt – vilket i efterhand ofta brukar förvrängas till att ha getts frivilligt av styrande män.

Filmens titel, Suffragette, är också namnet på rörelsen och härstammar från latinets suffragium; röst vid val, vilket de alltså saknade men var mer än villiga att kämpa för. Men det är inte i denna rörelses mitt vi dyker in i vid filmens början, utan snarare från sidan av. Arbetarkvinnan Maud Watts – inspirerad av verklighetens kvinnokämpe Hannah Mitchell – som spelas av Carey Mulligan är gift, har barn och jobbar på det lokala tvätteriet. Till en början tycks hon inte ha något engagemang till suffragetterna utan vill mest sköta sitt arbete för att sedan åka hem och laga mat till sin familj. Det är först när hennes arbetskamrat Violet bjuder in henne till en hearing med rådande politiker som hon slungas in i kampen mot ett system som först låtsas lyssna men sedan inte agerar följaktligen därefter. Trots vittnesbörd om extremt hårt arbete som inte bara tär på kvinnokropparna utan dessutom förgiftar den ges de inte möjlighet att själva rösta fram förändring. Maud känner sig sviken och börjar därför te sig till den rörelse hon tidigare bara bevittnat på håll och känt mer rädsla än samhörighet för. Mäns motstånd och polisers våld tvingar dem snart till mer hemliga möten, vilka trots ett par veckor i fängelse följt av social utfrysning av hennes familj ändå lockar henne alltmer. Inte ens en hotande skilsmässa avskräcker henne.

Carrey Mulligans skådespelarinsats är storartad och förtjänar faktiskt en Oscarsstatyett. Hennes roller har blivit många; från genombrottet i Doctor Who till An Education, vidare via Public Enemies till Drive, Shame och The Great Gatsby. Hon har också spelat i bröderna Coens Inside Llewyn Davis och i år i danske regissörens Thomas Vinterbergs Far from the Madding Crowd (som slog igenom med Dogma 95-filmen Festen, efter att ha blivit upptäckt av Lars von Trier på filmskolan) där hon spelar en stark kvinna som vägrar gifta sig in i samhällets normer och förväntningar utan istället går sin egen väg. Det är som att hon blivit av en feministisk kvinnokämpe själv bara genom sina val av roller. Vilket inte alls kommer i vägen för brett känsloregister och storartad skådespelarkonst som lär göra avtryck inte bara på oss utan även på framtida skådespelare och filmentusiaster.

Även om Emmeline Pankhurst (även hon verklighetsbaserad) bara förekommer i några scener om ett par minuter så har hon ändå en betydande roll på berättelsen; hon var både genom ord och handling en betydande person inom rörelsen, vilket var passande då hon myntade uttrycket ”deeds not words” då hon inte fått gehör för de argument hon fört fram för kvinnofrågan utan istället tvingade till sig erkännande genom handlingar. Hon kom att samtala genom aktioner istället för ord. När hon väl framträder i ett eldigt tal är det spelat av Meryl Streep, som även hon glänser i sin roll.

Det är inte enbart som historiebeskrivning och kvinnokampsreferens som denna film är relevant, utan även som spänningsfilm: genom att inte bara fokusera på Maud utan på samhällets motsträvan till förändring rent generellt skapas ett sug i motsättningen mellan de som vill skapa förändring och de som mest vill uppehålla ordningen såsom den är. Det cementerar också bilden utav samhällets stilla nickande mot normen, och accepterandet av det rådande, men där de som hamnar utanför ramen fortfarande har utrymme för kamp till förändring. Genom ord eller handling.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Scen, Stockholms filmfestival, Suffragette

Filmrecension: Evolution

14 november, 2015 by Jonatan Södergren

evolution

Evolution
Betyg: 3
Visas på Stockholms filmfestival

Som första kvinnliga regissör belönades Lucile Hadžihalilović med en Bronshäst på Stockholms filmfestival för sin långfilmsdebut Innocence. Nu är hon tillbaka, ett decennium senare. I denna existentiella science fiction bygger hon minst lika mästerligt upp mystiken, men hon ställer också krav på tittaren. Faktum är nog att Evolution ställer fler frågor än den besvarar. En av dessa är: Vart är alla män?

Könet får en betydande roll i den fransk-bosniska regissörens berättande. På Innocence var det flickor som fraktades i kistor till ett avspärrat internat där de fick lära sig dansa balett; nu är det pojkar som tillsammans med vuxna kvinnor befolkar en enslig ö. Tioåriga Nicolas är en av dessa pojkar. Vi får följa hans vardag från det att han hittar ett lik i vattnet, till att han behandlas på sjukhus, får en mörk vätska injicerad i magen, och kommer på de vuxna kvinnorna utföra konstiga sexritualer på nätterna.

Temat i båda hennes filmer tycks vara barn under förändring som inte lyder de vuxnas order. Kanske är det jag som läser in för mycket, fast då vi aldrig får någon logisk förklaring till vad som ligger bakom de vuxnas tankesätt – de tas bara som givna – blir detta tema snarare en kafkaesk metafor för att trotsa samhällets handbojor. Men det finns också en subtil sexuell laddning, jag kommer ofta att tänka på känslan i den tjeckoslovakiska new wave-filmen Valerie and Her Week of Wonders. Ytterligare ett element som imponerar är det stilistiska bildspråket, som pendlar mellan det detaljrika och det poetiska. Till exempel laddas sjöstjärnorna i filmen med en närmast poetisk innebörd.

Hadžihalilović har heller inget problem att sänka tempot. Således finns det gott om utrymme för egna reflektioner. Det låga tempot i kombination med de smått apatiska dialogerna skapar en nerv där det hela tiden känns som att något fasansfullt skulle kunna hända. Vill du ha en film som väcker många tankar är Evolution ett perfekt val.

Arkiverad under: Filmrecension Taggad som: evolution, Lucile Hadžihalilovic, Stockholms filmfestival

Den italienska filmen Mediterranea inviger Stockholms filmfestival

12 oktober, 2015 by Redaktionen

mediterrafilmfestival

Den italienska regissören Jonas Carpignanos långfilmsdebut Mediterranea inviger den 26:e upplagan av Stockholms internationella filmfestival. Filmen deltar i Stockholm XXVI Competition där den tävlar om den 7,3 kilo tunga bronshästen.

Ett pressmeddelande berättar:
Mediterranea är en berättelse om två unga män som lämnar sitt hem i Burkina Faso och gör den livsfarliga resan över Medelhavet till Italien. Men väl framme möter de en annan verklighet än förväntat. Carpignanos långfilmsdebut är en stark skildring om afrikanska migranter i Italien och bygger vidare på hans tidigare kortfilmer A Chjàna (2012) och Young Lions of Gypsy (2014). Filmen knyter an till årets Spotlight som är Migration.

– Jag har alltid älskat Stockholm och filmfestivalen, och det är en stor ära för mig att öppna med Mediterranea. Det tog oss fem år att göra filmen och ibland tvivlade vi på om vi skulle klara av det. Att den är färdig nu och kan visas på stora scener som Stockholms filmfestival känns overkligt, säger Jonas Carpignano, regissören av Mediterranea.

Mediterranea har sin Sverigepremiär på Stockholms filmfestival. Det är också första gången som en öppningsfilm på en filmfestival streamas samtidigt via Festival on Demand 
i samarbete med Telia.

Jonas Carpignano besökte Stockholms filmfestival 2014 och deltog i Stockholm XXV Short Film Competition med sin kortfilm Young Lions of Gypsy (2014).

Mediterranea (2015)
Regi: Jonas Carpignano
I rollerna: Koudous Seihon, Alassane Sy och Aisha
Streamingpremiär i Telias digitala videobutik den 11 november.

Arkiverad under: Film Taggad som: Mediterranea, Scen, Stockholms filmfestival

Filmrecension: Ping Pong Summer

8 november, 2014 by Jonatan Södergren

pingpongsummer

Ping Pong Summer
Betyg: 3

Michael Tullys tredje film Ping Pong Summer är både en hyllning till åttiotalet och en charmig underdoghistoria. Filmen visas just nu på Stockholms filmfestival.

Rad Miracle (yes, han heter så) är en blyg trettonåring. I filmens öppningsscen försöker han koka ett egg i en mikrovågsugn för att det sedan, när han försöker äta det, ska explodera över hans ansikte. Som du förstår har han inte så många vänner. På sin fritid övar han på att dansa som Michael Jackson, när han inte spelar pingis förstås.

Hans föräldrar är sympatiska, de vill väl men är för det mesta inte medvetna om sonens missöden medan goth-systern hela tiden är motsträvig… tillsammans åker familjen på sin årliga sommarsemester till Ocean City. Där får han snabbt en vän i hiphop-tokige Teddy Fryy. De spenderar den mesta av sin tid i spelhallen, där det finns ett pingisbord. Det är en estetisk och skön sommarlovsskildring och stämningen är nästan overkligt lättsam och nostalgisk. Men det är inte bara en solskenshistoria. I Ocean City bor även två mobbare; ett bortskämt rikemansbarn som vart han än går följs av ett fetto med ful uppsyn. Den förstnämnda råkar dessutom vara en fena på pingis, och en storslagen pingismatch mellan honom och Rad Miracle är oundviklig.

Utöver den 80-talsbetonade bakgrunden är det just de egensinniga karaktärerna som efterlämnar ett avtryck på mig. Rollsättningen är bedårande. Inte minst imponerar Susan Sarandon i sin birollsprestation som stadens crazy lady. Vid flera tillfällen kommer jag på mig själv med att skratta ut lite för högt i biosalongen. Ping Pong Summer har all världens potential att kunna bli en kultrulle – men samtidigt är den möjligtvis lite för tramsig för att kunna gå upp på bio eller nå ut till en bredare publik. Vilket är synd då det är lätt att ryckas med av dess dryga nittio minuter av lättsmält charm.

Det är knappast en film som kommer beröra dig på djupet, men har du en kväll till övers fungerar den utmärkt som underhållning. Du ser en trailer här nedan:

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Michael Tully, Ping Pong Summer, Stockholms filmfestival

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 8
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Åtskilliga höjdpunkter i ojämn tillbakablick – Mölndalsrevyn Kanonkul

Möllan i Göteborg Premiär 10/1 … Läs mer om Åtskilliga höjdpunkter i ojämn tillbakablick – Mölndalsrevyn Kanonkul

Filmrecension: Istornet – glittrar magiskt

Istornet Betyg 5 Visades under … Läs mer om Filmrecension: Istornet – glittrar magiskt

Kulturella och kreativa branscher omsätter över 400 miljarder kronor i Stockholmsregionen

Kulturella och kreativa branscher … Läs mer om Kulturella och kreativa branscher omsätter över 400 miljarder kronor i Stockholmsregionen

Uppsättning upplöses i takt med att familjens sönderfall växer bortom kontroll – Tills stjärnorna faller ner på Göteborgs Stadsteater

Av Beth Steel (översättning Louise Amble … Läs mer om Uppsättning upplöses i takt med att familjens sönderfall växer bortom kontroll – Tills stjärnorna faller ner på Göteborgs Stadsteater

Chessparty – Sveriges största schackevent 17-18 april

Sveriges största schackevent hittills … Läs mer om Chessparty – Sveriges största schackevent 17-18 april

Filmrecension: Hopper och murmeldjurets hemlighet

Hopper och murmeldjurets hemlighet Betyg … Läs mer om Filmrecension: Hopper och murmeldjurets hemlighet

Filmrecension: Skurkarnas skurk – ett brott mot filmkonsten

Skurkarnas skurk Betyg 1 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Skurkarnas skurk – ett brott mot filmkonsten

Marie-Louise Ekman sätter upp Stilleben på Stadsteatern

Marie-Louise Ekman sätter upp Stilleben, … Läs mer om Marie-Louise Ekman sätter upp Stilleben på Stadsteatern

Filmrecension: Marty Supreme – förföriskt, svart och helt utomordentligt

Marty Supreme Betyg: 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Marty Supreme – förföriskt, svart och helt utomordentligt

Filmrecension: The secret agent

The secret agent Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The secret agent

Göteborg Filmfestival 2026 – Välorganiserad högtidsstund för cineaster och bransch

22/1 - 1/2 (online 2/2) 2026 10 … Läs mer om Göteborg Filmfestival 2026 – Välorganiserad högtidsstund för cineaster och bransch

Länsteatrarna, Regional Musik och Länsmuseerna: Den regionala kulturen urholkas

Den regionala kulturen urholkas skriver … Läs mer om Länsteatrarna, Regional Musik och Länsmuseerna: Den regionala kulturen urholkas

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in