Sigur Ros på Stockholm Music and Arts
Stora scenen, lördag 30 juli 2016
Betyg 4
Så vackert så jag vill gråta. Sigur Ros är unika. Deras musik talar till lager efter lager i det undermedvetna och övermedvetna. Det är som berättelser och känslor som kryper långt under skinnet på mig när de är som bäst. På Stockholm Music and Arts var trion i toppform. Musiken fungerade bedårande starkt live och framfördes med en ljusshow där scenen ena stunden är täckt av digital spindelväv. I nästa tar ljuset form som ett oväder av mörka moln och sedan blir ett blodrött fängslande skådespel för att formligen explodera till ett ljushav under avslutningslåten Popplagið.
Det kan vara lite vanskligt att gå på en konsert med detta kultband från Island. De har stått för konserter som hyllats av kritiker, höjts till skyarna men de har också haft en del rejäla oinspirerade bottennapp. Spellistan på de senaste tio konserterna för bandet ser nästan alla likadana ut. Det är tolv låtar och de börjar alltid med Óveður och avslutar med Popplagið, även om ordningen på övriga låtar kan variera. Men att sätta ihop en spellista med de tolv låtarna och lyssna på hemma ger inte ens hälften av hur stor upplevelsen är när de gör detta live – och det gör det med en ljusshow som är något långt utöver vad någon artist har med sig på scen.
Jón Thor Birgissons svävande falsett far iväg i rymden och fyller hela området, rösten är ett vackert instrument. Han spelar gitarr med cellostråke och det ger ett unikt ljud. Georg ”Goggi” Hólm på basgitarr och glockenspiel och Orri Páll Dýrason på trummor – alla ger allt denna magiska kväll.
Jón Þór (Jónsi) Birgisson (gitarr och sång), Georg Hólm (bas) och Ágúst Ævar Gunnarsson (trummor) bildade gruppen i Reykjavik i augusti 1994. Trummisen hoppade av och ersattes av nuvarande trummis Orri Páll Dýrasons 1999.
Kjartan Sveinsson gick med i bandet 1998 där han spelade keyboard. Eftersom han var den enda medlemmen i Sigur Rós med formell musikutbildning fick han arbeta mycket med orkestral- och stråkarrangemang för deras musik.
De slog igenom internationellt med 1999 års album Ágætis byrjun (Bra början). Skivan gjorde bandet känt i stora delar av världen och många kritiker världen över utsåg skivan till ett av de bästa albumen under denna tid. Sigur Rós fick vara förband till Radiohead. Kjartan lämnade bandet 2012 och jag tycker att det är vid denna tid som bandet också blir mer osynligt, gör några sämre konserter och verkar vara på nedgång. Spelningen på stora scenen på lördagskvällen på Stockholm Music and Arts visar att bandet tagit igenom sin downperiod och absolut fungerar som trio.