Yucks självbetitlade debutalbum släpptes tidigare i år och möttes av strålande kritik. Vi fick en inblick i bandet när vi träffade dem precis efter deras soundcheck på Park Lane i samband med Stay Out West.
Hur känns det att vara i Sverige?
Daniel: Det är första gången vi är i Sverige men fotografiet på baksidan av omslaget till vår skiva är taget av vår bästa vän Jon Bergman. Det är han och Ingemar Bergman som regerar över min värld.
Max: Vi kom hit direkt från färjan.
Mariko: På vägen hit såg vi många unga mödrar som promenerade med sina barn.
Daniel: Det var Jon Bergman som bjöd oss på snus första gången fast jag gillade det inte. Jag fick ett hål i tanden.
När började ni spela era instrument?
Daniel: Jag började spela elektrisk gitarr när vi bildade Yuck men jag hade spelat akustisk gitarr tidigare. Det känns som att det var nu jag först började spela gitarr.
Max: Gitarr började jag spela när jag var åtta, sedan började jag spela trumpet.
Mariko: När jag var tjugofyra började jag spela bas men jag har spelat gitarr sen jag var tretton.
Jonny: Jag började spela trummor och sen började jag spela ännu mer trummor när jag var elva, kanske tio, år.
Vad fick er att bilda bandet?
Daniel: Det var Jon Bergman som fick oss att bilda bandet. Han är anledningen till att vi började.
Max: Jag och Daniel spelade i ett band som hette Cajun Dance Party tidigare. När det bandet splittrades började vi skriva låtar hemma hos mig.
Daniel: Det kändes nytt för mig, jag hade aldrig deltagit i låtskrivarprocessen av ett band tidigare.
Hur skulle ni beskriva er musik?
Jonny: Som havsglas – någonting skarpt i den annars så mjuka sanden.
Max: Det är svårt att beskriva sin egen musik för det kräver att man tänker på den i tredje person.
Vilka är era ambitioner?
Jonny: Att skapa några massiva melodier.
Max: Och att släppa tonvis med skivor som folk uppskattar.
Vilka är era influenser?
Daniel: Codeine.
Max: Creation Records, jag såg nyligen Upside Down (filmen om Creation records) och den var briljant.
Daniel: Lana Cantrell och Neu!.
Jonny: Moby.
Daniel: Big Star, Ingemar Bergman och Yo La Tango.
Jonny: Snus.
Vad tycker ni om att bli jämförda med musik från 90-talet?
Daniel: Jag tänker inte så mycket på det.
Max: Självklart kan jag förstå jämförelsen. Det fanns massa spännande gitarrband då.
Daniel: Förresten, är Red House Painters stora i Sverige?
Inte större än i något annat land, hur lärde ni känna varandra?
Mariko: Max och Daniel är barndomsvänner.
Max: Jag antar att jag har känt Daniel sedan jag var sex men vi blev vänner först när vi var elva. Vi träffade Mariko i London och hon hade pratat med Jonny i telefon.
Jonny: Men när vi pratades vid vågade jag knappt säga något överhuvudtaget.
Vad gillar ni mest med att spela i ett band?
Daniel: Att skriva låtar och att spela in dem.
Hur gick det till när ni spelade in er skiva?
Max: Vi spelade in skivan i mina föräldrars hus vilket kunde bli stressigt för grannarna klagade när vi spelade för högt. Men det hade även sina fördelar – vi hade själva total kontroll och vi lärde oss en hel del eftersom ingen av oss hade mixat någonting tidigare. Det var en tillfredsställande och produktiv process och vi skulle inte kunna ha gjort det på något annat sätt.
Tänker ni arbeta med en producent på nästa skiva eller gör ni även den på egen hand?
Max: Det är lättare att tänka på det när vi har låtarna färdigskrivna. Vi är inte emot att arbeta med en utomstående producent om vi värdesätter dennes åsikt men vi är någorlunda självgående så vi skulle enbart samarbeta med någon som kan bidra med något speciellt vi är ute efter. Vi skulle inte arbeta med någon bara för sakens skull.
Var hittar ni inspiration till att skriva låtar?
Max: Ofta börjar vi bara skriva en låt utan någon speciell anledning. Personligen har jag inga känslomässiga skäl, jag känner bara för att göra det. Det är tillfredsställande och jag får ut mycket av det.
Hur lång tid tog det att göra skivan?
Max: Själva inspelningen tog inte så lång tid men om du räknar med låtskrivandet så tog det ett år. Låtarna är som en sammanfattning av ett år spenderat på att inte göra något annat än att skriva. Vi skrev trettio låtar så svårigheten var att välja ut rätt låtar så att skivan skulle kännas sammanhängande.
Vilka är era planer för framtiden?
Max: Vi har för avsikt att spela in fler skivor men vi har inga riktiga planer. Vi kommer inte bara sluta skriva musik helt plötsligt.
Daniel: Jon Bergman ska lära oss att fiska.
