Opeth, Södra Teatern
4 december 2012
Betyg: 3
När Von Hertzen Brothers, sömnpillret till förband, slutligen klivit av scenen och publiken långsamt återtagit sina sittplatser efter en välförtjänt ölpaus börjar det äntligen bli dags för den stora händelsen alla entusiaster i lokalen sett fram emot. Stockholmsprogdödsmetalbandet Opeth ska göra en unik i sitt slag (ja, utöver de två som gjorts tidigare i veckan i Göteborg och morgondagens i samma lokal, då) akustisk spelning på Södra Teatern!
Heritage må ha var albumet som delat fansen i två läger men i kväll känns låtar som Häxprocess eller Marrow Of The Earth från den omdiskuterade skivan inte det minsta malplacerade. De går hem hos publiken som dels kan ha vant sig efter det flitiga turnerandet Opeth ägnat sig åt sedan sitt 10:e skivsläpp (kvällens spelning är bandets 3:e i Stockholm inom knappt ett år)
Bandets konstanta besök till trots, bjuds det på en väldigt exklusiv variation av låtar. Endast två spår från dagens setlist upprepas från bandets senaste två spelning i huvudstaden, Demon of The Fall, som spelades på Gröna Lund i September och Credence, som spelades den 8:e December på Arenan. Däremot gör Benighted och In My Time of Need efterlängtat återbesök samtidigt som ett par unika covers lägger till ytterligare variation.
Allt är upplagt för att bli den perfekta aftonen, men tyvärr lyckas uppträdandet aldrig riktigt nå upp till sitt fulla potential och nivån varierar stundtals mellan väldigt hög och medelmåttig. Det är inte alltid lätt att göra en akustisk spelning intressant, något som Opeth insett och istället inte alls spelar akustiskt, utan snarare kraftigt avskalade versioner av sina låtar. Varför inte, så länge det fungerar, men tyvärr gör det inte riktigt det. In My Time of Need som enligt Mikael är en omgjord version för att passa just en intimare, akustisk spelning som denna, får ett väldigt ojämnt ljud som endast framkommer som störande. Medan första covern, av Hansson De Wolfe Uniteds Var kommer barnen in knappast kan beskrivas som annat än genialisk och lika underhållande som Katatonia-Jonasanekdoten den efterträder, är tolkningen av Black Sabbaths Solitude tråkig och onödig.
Med de exklusiva akustiska spelningarna bekräftar Opeth återigen att de inte bryr sig om vad någon annan tycker utan de gör det här för sin egen skull. De visar prov på en egenskap som blivit allt mer unik i dagens vinstinriktade samhälle. Att gå emot strömmen är en kvalité som låtit Opeth bevara sin originalitet och gjort dem till just det fantastiska band de är. Men de kanske borde slipa lite på sina ”akustiska” spelningar trots allt.
Setlist från kvällens spelning:
Marrow of the Earth