• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Shakespeare

Teaterkritik: Hamlet på Stadsteatern – en sprakande premiär som Shakespeare skulle älska

21 oktober, 2023 by Rosemari Södergren

Foto: Felix Swensson

Hamlet
Av William Shakespeare
Översättning Sture Pyk
Bearbetning, regi, scenografi Sunil Munshi
Scenografi och ljus Tobias Hallgren
Kostym Siri Areyuna Wilhelmsson
Koreografi Sacha Jean-Baptiste
Komposition Silvana Imam
Komposition och ljud Jonas Redig
Musik Nisj
Mask Susanne von Platen
Urpremiär 20 oktober 2023 på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm, kl. på Stora scenen

Stående ovationer. Ja premiärpubliken reste sig som en man och applåderade. Faktum är att redan inledningen av Hamlet (fantastiska Silvana Imam gör en imponerande, enastående rollprestation) fick applåder. En sak är jag säker på: Om William Shakespeare själv var med på något sätt, andligt eller från någon himmelsk dimension, då var han jättenöjd med denna föreställning. Detta var en sjusärdeles sprakande helhetsupplevelse som Shakespeare skulle älska.

Foto: Markus Gårder

Regissören har fått med en lång rad duktiga skådespelare, artisten, rapparen Silvana Imam är helt rätt som Hamlet, Peter Andersson som Claudius är precis så lysande som han alltid är på scen. Faderns vålnad, en black metal-karaktär, av Manuela Gotskozik Bjelke har fått ett ljud med eko så det känns utomjordiskt. Annika Hallin gör en beräknande känslokall drottning Gertrud, Hamlets mamma. Hela ensemblen är så BRA.

Föreställningens storhet bygger på flera starka pelare. Scenlösningen är enkel och ren när det gäller scenografin men samtidigt fantasifull med dimma och ljussättning – allt blir skrämmande magiskt. Att skådespelarna ofta hissas upp underifrån är både smart och uttrycksfullt. Den säger något om de låga ursinniga krafter inom människor som kan leda till en katastrof. Musikeoch ljud förstärker handlingen. Ett extra plus för föreställningen för den perfekta balansen med tal och språk som är en mix av ålderdomliga traditionella Shakespeare-verser, rap-texter från idag och vanlig normal samtalston – denna blandning fungerar helt perfekt.

Foto: Markus Gårder

Hamlet som musikteater fungerar för alla åldrar. Stadsteatern i Stockholm har i flera år nu haft ett program som lockar alla åldrar till teatern. Det kan finnas en risk att föreställningar förlorar sitt djup och blir utslätade och ytliga om de ska bli moderniserade, men den fällan hamnar inte regissören Sunil Munshis tolkning av Hamlet i. Här finns djup i denna mörka och tragiska skildring av en ung man som förlorat sin far och hans mamma gifter snabbt om sig med hans farbror. Mitt i sorgen möter Hamlet sin pappas vålnad som berättar att döden inte var naturlig. Pappans bror, Hamlets farbror, som nu gift sig med Hamlets mamma och tagit över kungakronan, mördade pappan. Hamlets pappa kräver att Hamlet ska hämnas. En blodig hämnd, kräver pappan. Hamlet är en symbol för unga som tvingas in i konservativa värderingar och uppgifter. Det är en urgammal berättelse, redan i äldre grekiska dramer, till exempel finns flera dramer med Orestes som hämnas mordet på sin far, Agamemnon.

I dagens Sverige är det kanske lite tvärtom när det gäller de gängkriminella. Där är det den yngsta generationen som blivit som mest förgiftad av hämnd. Regissören Sunil Munshi säger om sina tankar om Hamlet:
– Jag vill skapa ett dystopiskt rike av glam och dekadens där sårbara ungdomar kämpar för att överleva i en värld som styrs av vuxnas maktfullkomlighet och skoningslösa samhällsordningar. Publiken får följa Hamlets frihetskamp som havererar i tragik – där nyskriven kaxig musik pumpar i maffiga shownummer à la arenakonsert varvat med tät dialog och mustiga scenbilder.

Foto: Markus Gårder

Utan tvekan har regissören och hela teamet lyckats skapa en mustig, magisk, mystisk och samtidigt berörande skildring av en ung man som går vilse mellan alla känslor och krav han känner inifrån och utifrån. Jag hoppas att många, många lärare på gymnasier går på Hamlet med sina elever. Det finns mycket att fundera över och prata om kring denna version av Shakespeares Hamlet.

Shakespeare var alltid mån om att hans dramer skulle både vara tragiska och samtidigt ha komiska inslag. Också här har regissören förvaltat Shakespeares arv helt rätt. Ett exempel är hur Leif Andrées ganska mänskliga Polonius försöker vara en bra pappa som skyddar in sin dotter Ofelia och samtidigt vara en klok rådgivare åt kungen, men hans råd verkar snarare förvärra situationen och dessutom blir han av misstag skjuten av Hamlet. Senare återkommer Andrée som en lustig dödgrävare som sjunger ”Staten och kapitalet”.

Denna Hamlet har så många detaljer och balanserar mellan tragik och komedi och samhällskritik på ett imponerande sätt. Jag ska absolut se den fler gången.

Om regissören:
Sunil Kader Martin Munshi, född 9 maj 1972 i Danderyd, är en svensk skådespelare. Han var även med i bandet Sissy Prozac tillsammans med Ola Rapace. Munshi var regissör av Melodifestivalen 2018.

Om Silvana Imam:
Silvana Imam (tidigare under artistnamnet Silvana Solo), född 19 september 1986 i Klaipėda, Litauen, är en svensk rappare. Hon skivdebuterade i maj 2013 med albumet Rekviem och har därefter släppt albumet Naturkraft (2016) och Helig moder, som släpptes i februari 2019. Imam fick en Grammis som årets artist 2016 och tilldelades priset för årets liveakt vid Manifestgalan 2015 och 2017. Hon har medverkar i filmerna Väck mig när ni vaknat och Dogborn.

På scen
Hamlet Silvana Imam
Claudius Peter Andersson
Gertrud Annika Hallin
Vålnaden Manuela Gotskozik Bjelke
Polonius Leif Andrée
Laertes:Shebly Niavarani
Ofelia Isabelle Kyed
Horatio Carlos Romero Cruz
Rosencrantz Angelika Prick
Gyldenstern Emil Hedayat

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Hamlet, Kulturhuset Stadsteatern Vällingby, Shakespeare

Teaterkritik: Stormen på Dramaten – välspelat och både roligt och tragiskt

4 mars, 2023 by Lars Christiansen

Foto Sören Vilks

Stormen
Av William Shakespeare
Översättning Britt G. Hallqvist
Bearbetning Staffan Valdemar Holm, Karen-Maria Bille, Irena Kraus
Regi Staffan Valdemar Holm
Scenografi och kostym Bente Lykke Møller
Ljus Clement Irbill
Peruk och mask Nathalie Pujol, Thea Holmberg Kristensen
Dramaturg Irena Kraus
Medverkande Ana Gil de Melo Nascimento, Ingela Olsson, Marie Richardson, Shanti Roney, Magnus Roosmann och Alexander Salzberger
Premiär på Dramatens Lilla scenen den 3 mars 2023

En mycket välspelad föreställning med bitvis enastående skådespelarprestationer. Alldeles extra vill jag flytta fram briljerande Ingela Olsson och Shanti Roney. Själva upplägget påminde om 1970-talets improvisationsteater. Rollerna växlade så att varken publiken eller skådespelarna alltid visste vem som var i vilken roll. Detta – och mycket annat presenterades med en blinkning av typen ”Måste vi skifta roller hela j-a tiden”.

I händerna på regissören Staffan Valdemar Holm blir Stormen en föreställning om livet och teatern i synnerhet men också en fundering över klassklyftor och kolonisation, ofta utifrån en personlig utgångspunkt.

Hertigen Prospero har landsförvisats tillsammans med sin dotter Miranda. De har hamnat på en karibisk ö som är obebodd, fast inte riktigt. De finns en urinvånare, Caliban. Prospero är en maktspelare och skapar ett klassamhälle med endast dessa tre personer. Caliban lyder order, Prospero styr och han lär upp och undervisar sin dotter.

På Dramatens hemsida står det om Valdemar Holms uppsättning av Stormen:
Stormen är en karibisk tragikomedi med vind i seglen, reggae i baslådorna och fullt medvetet effektsökeri. En laddad uppgörelse med de koloniala baksidorna av Shakespeares sagospel.

Föreställningen är fullsmockad av effekter som cigarrettrökning, rök- och vindmaskiner, pistolskott, stroboskopljus, hög musik, svordomar och en rad andra störande effekter. Det är mycket ljud på scenen, det är högljudda röster, det är bomber, rök och granater. En riktig stormig föreställning och dessutom blåser det friskt i rollerna då skådespelarna går in och ut ur de olika rollerna och alla spelar i princip alla roller. Det är full fart och både roligt och tragiskt, det är långt ifrån en föreställning att sitta och avnjuta i lugn och ro. Ibland skrattar vi och plötsligt fastnar skrattet i halsen. Det är absurt, det är ironiskt, det skämtsamt blandad med existentiella frågor och djupt allvar.

Staffan Valdemar Holm säger om föreställningen:
–Jag har gjort en förbättrad version av pjäsen. Shakespeare var nämligen inte en bra dramatiker men däremot en fantastisk språkmänniska, säger Staffan Valdemar Holm med ett litet leende. Vår uppsättning blir en lekfull och fantasifull uppgörelse med de koloniala baksidorna av Shakespeares sagospel.

Fakta om regissören:
Staffan Valdemar Holm är en av Sveriges mest framstående regissörer och var teaterchef på Dramaten 2002–2008. Hans nära samarbete med scenografen Bente Lykke Møller har resulterat i drygt 100 uppsättningar – varav många på utländska scener.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Shakespeare, Stormen, Teaterkritik, Teaterrecension.

Teaterkritik: (Macbeth) fyller ut Dramatens stora scen med magi och mästerliga skådespelare

19 februari, 2022 by Rosemari Södergren

Foto Sören Vilks

(Macbeth)
Efter ett drama av William Shakespeare
Av Hannes Meidal och Jens Ohlin
Regi Jens Ohlin
Scenografi och ljus Susanna Hedin
Kostym Matilda Hyttsten
Musik Foad Arbabi
Mask och peruk Anne-Charlotte Reinhold och Mimmi Lindell
Dramaturg Irena Kraus
Medverkande Leif Andrée, Maia Hansson Bergqvist, Electra Hallman, Hannes Meidal, Razmus Nyström, Tina Pour-Davoy, Agnes Rase, Christina Schollin, Helmon Solomon, Kjell Wilhelmsen. Baby Macbeth: Tilja Briggert-Tåje
Urpremiär på Dramatens stora scen 18 februari 2022

En magisk och knivskarp undersökning av människans förmåga att intala sig att det onda man gör är för ett större gott syfte. Föreställningen är blodig, komisk och oerhört träffande. Det finns många paralleller till vår samtid och för den delen hela mänsklighetens historia.

Shakespeares skotska pjäs (vars namn man inte säger om man är vidskeplig) handlar om vad människor kan förmå sig av göra när de grips av begär efter makt. Och vad som händer med oss när vi begår brott mot vårt samvete. Hannes Meidal och Jens Ohlin nyskrivna version sätter fokus på hur människor lurar sig själva att det onda de måste utföra är för att framtiden ska bli bättre. ”Vi måste döda dessa rådsmedlemmar för att få ett mindre farligt Skottland”. Samma argument som fått folkslag som bott grannar i decennier att vända sig mot varandra under inbördeskrig. Kanske samma bedrägliga förmåga att lura oss själva som pågår  då USA beskrivs som världens hjälte trots att denna nation har ett oerhört blodigt svar på allt. Inget annat land har hittills släppt atombomber på civila människor. Under decennier har USA tvingat fram en handelsblockad gentemot Kuba för att landet vågat ha en socialistisk regim.

Detta nyskrivna drama, inspirerat av Shakespeares pjäs, har kvar några grundkaraktärer från Shakespeares tragedi, som MacBeth och Lady MacBeth och några nya karaktärer har tillkommit. Herr och fru MacBeth har en dotter, Baby, som inleder föreställningen där hon sitter med sin kanin och berättar att kaninen är rädd. Vi förstår att det egentligen handlar om henne själv. Det är saker i görningen och hennes föräldrar är inte som de brukar vara. Om natten får sjuåriga Baby Macbeth och hennes älskade kanin besök av tre väsen. De kommer med profetior om en blodig framtid. Är Skottlands våldsamma förflutna, som så länge varit begravt ute på heden, på väg tillbaka?

Babys föräldrar, paret Macbeth, är övertygade om att så är fallet. Deras civilisation är hotad! Är det då inte deras plikt mot Baby att stoppa det onda, innan det sker, så att dottern ska få det trygga liv de själva haft? Även om det betyder att de måste ta ett liv, bara ett enda.

MacBeths vapenbroder Banquo (mycket bra tolkad av Leif Andrée) har blivit farligare. Han tvekar inte att utföra blodiga dåd och skyller på att han blev inspirerad av ord från MacBeth. Hur viktiga är ord? MacBeth försöker förminska kraften av sina ord och menar att det är långt från att utföra handlingarna.

Häxorna som MacBeth och Banquo möter på heden i Shakespeares pjäs är i denna version istället tre fantasivarelser i Babys drömmar. Baby kallar dessa väsen för kaninsystrarna och de upprepar mystiska gåtor som föräldrarna MacBeth använder som bevis eller ursäkt för att de måste göra vad de anser sig vara tvungna att göra för att rädda Skottland. Drottningen är hotad av sin maktgalne bror som har stöd av rådsmedlemmarna. Alltså måste drottningens bror och rådsmedlemmarna avrättas och hängas upp blodiga som varnagel för andra. Allt för att rädda drottningens goda styre från den onda brodern. Men vad händer när människor för att bevara demokrati begår övergrepp? Föreställningen ställer viktiga frågor.

(Macbeth) är ett spännande och välskrivet nytt drama som iscensätts med magisk scenografi och en ensemble där varenda roll är perfekt besatt från den yngsta, MacBeths dotter, till de äldre skådespelarna. I premiärföreställningen spelas Baby av duktiga Tilja Briggert-Tåje.

MacBeth och Lady MacBeth imponerar i samspelade Hannes Meidal och Maia Hansson Bergqvist. Christina Schollin gör en suverän comeback på Dramatens scen som den åldrade drottningen. Hon gör entre som gigantisk makthållare men kommer sedan tillbaka somen skör liten kvinna i nattlinne. En fascinerande gestalt är narren (perfekt rollbesatt med Kjell Wilhelmsen) som berättar för Baby att han helst sitter på tredje raden och låter sig underhållas på avstånd och inte vill ingripa. En metafor för dagens postmoderna människa som helst sitter på avstånd och ser på tv-serier. Men han lovar att om om han behövs då kommer han. Men när Baby visslar efter honom lyser han med sin frånvaro. Hans löfte var bara stora ord utan täckning.

Ett sätt att tolka dramat är tanken som drottningen formulerar:
”Tänk om de goda åren bara var en liten parentes – en barnslig dröm”.
Kanske är de blodiga uppgörelserna och maktkamp mänsklighetens grundläggande beteende. Fred, frid och sammanhållning kanske bara är mycket korta parenteser i mänsklighetens historia.

Regissören, Jens Ohlin, berättar om sina tankar om föreställningen:
– Är det någonsin befogat att döda i civilisationens namn? I efterhand är det lätt att peka ut avgörande historiska skeden och säga att just där och då hade det varit moraliskt riktigt att ta ett liv, för att rädda många. Men vi har inte facit i hand. Även om vi ibland tycker oss kunna tolka tidens tecken, med historien som vägvisare, är vi bundna till det blinda nuet. Och när köttyxan väl brukats – är vi då desamma, eller har vi – förvandlats?

Bakgrundsfakta om manusförfattarna:
Jens Ohlins och Hannes Meidals samarbete inleddes med uppsättningarna av Rövare (2012), Don Giovanni (2014) och Marodörer (2015) på Dramaten. På Teater Galeasen satte de sedan upp sin version av Hamlet, en föreställning som blev den mest prisbelönta svenska uppsättningen 2017. Året efter gjorde de en uppmärksammad version av Faust på Elverket. Och nu med Shakespeares Macbeth som klangbotten har duon skapat ytterligare en uppdaterad klassiker.

Med Shakespeares bloddrypande Macbeth som klangbotten har Jens Ohlin och Hannes Meidal skapat ännu en uppdaterad klassiker där inte en replik är kvar från originalet. Deras Hamlet på Teater Galeasen blev den mest prisbelönta svenska uppsättningen 2017, och 2020/21 gjorde Jens Ohlins omtolkning av Molières Misantropen succé på Folkteatern i Göteborg.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Hannes Meidal, Jens Ohlin, Shakespeare, urpremiär, Urpremiär (MacBeth)

Teaterkritik: Hamlet på Dramaten med Adam Lundgren

16 februari, 2019 by Rosemari Södergren

Hamlet
Av Shakespeare
Översättning Ulf Peter Hallberg
Bearbetning Sofia Jupither, Irena Kraus
Regi Sofia Jupither
Scenografi Erlend Birkeland
Kostym Maria Geber
Ljusdesign Ellen Ruge
Peruk och mask Peter Westerberg, Anne-Charlotte Reinhold
Premiär på Dramatens stora scen 9 februari 2019
Föreställning som recenseras: 15 februari 2019

Hamlet är en tragedi, ett drama, som talar om mänsklighetens stora existentiella frågor. I regi av Sofia Jupither och med Adam Lundgren som Hamlet ställs vi inför dessa smärtsamma, men viktiga frågor, om liv och död, om hur vi ska leva och om hämndens krafter och vad den gör med människor. Om det omöjliga att leva utan konflikter, såväl inre som yttre. Sofia Jupither fuskar inte bort något av Hamlets innersta essens.

När Dramaten nu ger denna enastående tragedi nytt liv, tvåhundra år efter att den första gången sattes upp på Dramaten, är det en fantastiskt snygg föreställning både när det gäller koreografin, kläder, ljud och ljus och med skickliga skådespelare som motsvarar alla förväntningar.

Ett pressmeddelande berättar att Hamlet är det mest spelade Shakespearestycket på Dramaten och har satts upp minst tio gånger under teaterns 230-åriga historia. I mars 1819 gjorde Dramaten succé med Hamlet, teaterns första Shakespearepjäs, med Gustaf Fredrik Åbergsson i titelrollen. Så med årets uppsättning firar Dramaten tvåhundraårsjubileum.

Scenlösningen är genial i sin enkelhet: en bred trappa med slitna trappsteg täcker hela scenen. Den förmedlar en underliggande känsla av något uråldrigt, något som skaver och som slitits genom sekler. Ljussättningen där vålnaden träder fram skapar magi.

Adam Lundgrens Hamlet har hamnat i en förfärlig situation. Hans pappa har dött och hans mamma har gift om sig redan efter två månader med den döde makens bror. Hamlet har svårt att smälta att hans mamma gift om sig så snabbt och ännu värre blir det när han tillsammans med två vänner möter sin fars vålnad på natten och vålnaden berättar att han mördats av sin bror. Den dödade kungens bror, Claudius, som alltså lyckats både med att få kungakronan och drottningen spelas så bra av Gerhard Hoberstorfer. Claudius är inte helt samvetslös, lite skaver hans brott i hans psyke. Men, frågar han sig, går det att få förlåtelse av Gud när man fortfarande njuter av frukterna av synden?

Den stora frågan som bär igenom föreställningen handlar om hämnd. I dagens medievärld produceras oändligt många tv-serien om kriminalfrågor, om brott och straff. Ofta framställs det som att den som förlorat någon genom mord ska få rättvisa genom att mördaren grips och får sitt straff. Det är givetvis viktigt i ett samhälle att brottslingar kan gripas och kan ställas inför rätta. Det skulle bli rena rama vilda västern annars. Självklart. Men är det verkligen så att det finns något som heter rättvisa när det handlar om så svåra frågor som liv och död och i synnerhet när det rör sig om mord? Är rättvisan skipad när mördaren är i fängelse? Den som dött kommer ju inte tillbaka. Ger det en tröst att mördaren får ett straff? Egentligen inte. Det betyder förstås inte att rättsystemet inte ska gripa och straffa. Men kanske det är dags att ta död på illusionen att det finns någon rättvisa kring mord.

Hamlet får i uppdrag av sin far att hämnas hans död. Det är inte lätt att hämnas. Hamlet får chansen att sticka kniven i sin fars mördare, men han tvekar. Han missar tillfället. Det är inte lätt att döda en annan människa, inte ens när den är en mördare.

Hämnden kommer så småningom, men då har den kryddats av flera dödsfall till. Hämnd kan ha sådana följder. Ska vi då låta bli att hämnas? Det skulle innebära att låta brottslingar få fortsätta att njuta frukterna av att begå våldsamheter och övergrepp mot andra. Hamlet sätter fingret på en oerhört svår fråga.

Hamlet i regi av Sofia Jupither ställer också frågor om de existentiella frågorna, vad är ett liv och vad är död – och hur bör vi förhålla oss till detta? Frågorna är viktiga, men de kanske inte har några svar. Det viktiga är väl att ställa frågorna, att sätta igång tankarna, att fundera. Det var en mycket blandad publik och många yngre än den traditionella teaterpubliken. Det är bra. Jättebra. Jag hoppas att Hamlet drar många föräldrar med tonåringar och kanske gymnasieklasser också. Ett många hundra år gammalt drama kan säga så mycket om de eviga frågorna vi människor ställs inför. Och Dramaten uppsättning i regi av Sofia Jupither med Adam Lundgren som Hamlet gör detta enastående.

Sofia Jupither är den första kvinnliga regissören som sätter upp pjäsernas pjäs på Dramaten.

– Jag har alltid haft en dröm om att jag någon gång i mitt liv ska få sätta upp Hamlet. Pjäsen har i princip allt som jag är intresserad av. Den är full med filosofisk visdom, samtidigt som det är ett väldigt närgånget porträtt av en människa som försöker och skulle vilja vara något han inte är. Som kämpar med sig själv i en situation som han inte har valt, säger Sofia Jupither i ett pressmeddelande.

Fakta:
Regissören Sofia Jupither har arbetat på de största teatrarna i Norden. På Dramaten har hon tidigare bland annat regisserat I lusthuset, Ett dockhem och Frun från havet. Sofia tilldelades 2014 Svenska Dagbladets Thaliapris.

Adam Lundgren fick sitt stora genombrott 2013 i tv-serien Torka aldrig tårar utan handskar och i filmen Känn ingen sorg. Han är också aktuell i den populära tv-serien Vår tid är nu.

Medverkande
Hamlet Adam Lundgren
Gertrude Thérèse Brunnander
Claudius Gerhard Hoberstorfer
Vålnaden Per Svensson
Polonius Bengt Braskered
Laertes David Book
Ofelia Karin Franz Körlof
Horatio Otto Hargne
Rosencrantz Marcus Vögeli
Guildenstern Razmus Nyström
Förste skådespelaren Irene Lindh
Andre skådespelaren Per Svensson
Tredje skådespelaren Kaj Snijder (statist)
Dödgrävaren Jonas Bergström
Osric Sten-Johan Hedman
Marcellus Kaj Snijder (statist)

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Hamlet, Recension, Scenkonst, Shakespeare, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

Teaterkritik: Shakespeare in Love – en helt oemotståndlig scenuppsättning, förtrollande scenmagi

26 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

Shakespeare in Love
Filmmanus av Marc Norman och Tom Stoppard
Scenversion Lee Hall
Översättning Calle Norlén
Regi Ronny Danielsson
Komposition Martin Östergren och Mathias Venge
Koreografi Roger Lybeck
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Annsofi Nyberg
Mask Katrin Wahlberg
Ljus Fredrik Jönsson
Ljud Petter Samuelsson
Svensk premiär på Kulturhuset Stadsteatern, stora scenen, 25 oktober 2018

En vacker föreställning. Det helt enkelt strålar om den. Scenografin, kostym och mask är lyser i starka färger. Musiken går inte att sitta still till. Skådespelarna är  i sitt esse. Regissören Ronny Danielsson och hans team har tillsammans med ensemble skapar en helt oemotståndlig scenuppsättning av Oscarsvinnaren Shakespeare in Love. Den fick förstås kraftfulla stående ovationer på premiären. Helt välförtjänt. Det är scenmagi och förtrollande.

Teaterversionen följer filmens handling i stort sett. Året är 1593.  William Shakespeare är skådespelare, pjäsförfattare och regissör men har tappat sin inspiration, han har skrivkramp. Det går går trögt och det är svårt att få ekonomin att gå ihop. Han har en vag idé om en ny pjäs – men än har han bara namnet på en rollfigur – Romeo.

Samtidigt sitter varje kväll den unga rika blivande arvtagerskan  Viola De Lesseps i publiken på teatern The Rose där Shakespeares pjäser spelas. Hon kan alla repliker i Will Shakespeares pjäser utantill och hon drömmer om att själv få stå på scen, vilket är omöjligt i den tidens England då kvinnor var förbjudna att stå på scen. Alla kvinnoroller spelades av män. Dessutom har hennes pappa bestämt att hon ska giftas bort, med  Lord Wessex – en adlig men urfattig fjant som behöver hennes familj pengar.

Viola kommer på hur hon ska få stå på scen. Hon klär ut sig till en ung man och beger sig till  en audition för rollen som Romeo i Wills ännu ofärdiga pjäs.

Scenföreställningen är  rolig, vacker och den berättar ömsint om scenkonstens villkor då – och kanske också idag där den som har pengar för att finansiera konsten också kan ställa, eller försöker ställa, krav på vad scenkonsten/kulturen ska berätta, förmedla och innehålla.

För den som kan sin Shakespeare har den många blinkningar åt både hans liv och verk, framför allt Romeo och Julia, förstås, vars scener bär också Wills och Violas kärlekshistoria. Men där finns massor av andra syftningar, på de olika kungadramerna, på Stormen, på Trettondagsafton med flera. Samtidigt behöver den som sitter i salongen som publik inte känna till något om Shakespeare och ändå få stor behållning. Det är en vacker kärleksberättelse där det bästa slutet inte alltid är att de två lever lyckliga tillsammans. Det är också en berättelse om kultur, om att skriva och skapa.

Ursprungligen är denna scenversion producerad på West End av Disney Theatrical Productions & Sonia Friedman Productions, i regi av Declan Donnellan, scenografi av Nick Ormerod, med musik av Paddy Cuneen. På Stockholms stadsteater står  Ronny Danielsson för regi. Han står bakom flera av Kulturhuset Stadsteaterns stora succéer, bland annat Billy Elliot, Ronja Rövardotter, Cabaret och Hair.

Shakespeare in Love gjorde sitt segertåg som film i slutet av 1990-talet med flera Oscars.

Shakespeare in Love, ursprungligen i regi av John Madden, skriven av Marc Norman och Tom Stoppard, är en fiktiv berättelse om William Shakespeares liv. Den gestaltar en Shakespeare som kämpar med deadlines och kärlekstrubbel. Gwyneth Paltrow som gjorde rollen som Lady Viola vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll 1999. Filmen blev en internationell succé och blev nominerad till 13 Oscars och vann 7, bland annat för bästa film.

Shakespeare in Love kommer även att spela på Dansens Hus under 2019, med nypremiär 13 april.

Medverkande på scenen: Från teatervärlden
Will Shakespeare Alexander Karim
Philip Henslowe Dan Ekborg
Hugh Fennyman Christer Fant
Richard Burbage Robin Keller
Christopher”Kit”Marlowe Shebly Niavarani
Ned Alleyn Jan Mybrand
Webster Bahador Foladi
Ralph Kardo Mirza
Sam Victor Morell
Nol Anders Johannisson
Peter Magnus Borén
Robin Oskar Roslund
Adam Max Ulveson
Wabash Tim Dillman
Quickly Odile Nunes
Paulina Elsa Fryklund

Från överklassvärlden
Viola de Lesseps Sofia Ledarp
Sir Robert de Lesseps Kardo Mirza
Lady de Lesseps Odile Nunes
Lord Wessex Peter Gardiner
Amman Gunilla Röör
Elizabeth I av England Katarina Ewerlöf
Sir Edmund Tilney Lars Lind

Bakgrundskörer
Sopran Anette Belander
Alt Sanna Martin
Baryton Tomas Bergquist
Soloviolin Mirjam Charas Östergren
Swing Lars Göran Persson, Kerstin Steinbach och Tove Edfeldt

 

 

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Recension, Scenkonst. Stående ovationer, Shakespeare, Stockholm, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 9
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

The Molotovs sprider punkglädje – se dom gratis i Stockholm och Göteborg

The Molotovs på Kollektivet Livet, som … Läs mer om The Molotovs sprider punkglädje – se dom gratis i Stockholm och Göteborg

Ambitiös ytterst gedigen debut vad gäller eget material – Resurrection Game av Emma Swift

Emma Swift Resurrection … Läs mer om Ambitiös ytterst gedigen debut vad gäller eget material – Resurrection Game av Emma Swift

Spännande sound lyfter känslorusig dramatik i stumfilmsklassiker – YoJuliet och Jonas Jonasson levererar musik till Gösta Berlings saga på Aftonstjärnan

8/11 2025 Aftonstjärnan på … Läs mer om Spännande sound lyfter känslorusig dramatik i stumfilmsklassiker – YoJuliet och Jonas Jonasson levererar musik till Gösta Berlings saga på Aftonstjärnan

Filmrecension: Klimatet i terapi – alla vägar att hitta sig själv är användbara och till hjälp

Klimatet i terapi Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Klimatet i terapi – alla vägar att hitta sig själv är användbara och till hjälp

Gör avtryck med egentillverkad spontanitet på första soloalbumet – Dreams av Adam Forkelid

Adam Forkelid Dreams 4 Inspalad … Läs mer om Gör avtryck med egentillverkad spontanitet på första soloalbumet – Dreams av Adam Forkelid

Innerlig och svängig vokaljazz i förstklassigt utförande – Rigmor Gustafsson / Erik Söderlind i Råda Rum

7/11 2025 Råda Rum i … Läs mer om Innerlig och svängig vokaljazz i förstklassigt utförande – Rigmor Gustafsson / Erik Söderlind i Råda Rum

Teaterkritik: Eriks och Elisabeths semester – en tragikomisk show om livets svindlande vägar

Eriks och Elisabeths semester Manus och … Läs mer om Teaterkritik: Eriks och Elisabeths semester – en tragikomisk show om livets svindlande vägar

Teaterkritik: Orosdanser – nutida koreografi över vår kollektiva oro

Orosdanser Manus och regi Ada … Läs mer om Teaterkritik: Orosdanser – nutida koreografi över vår kollektiva oro

Berörande och bildande med komisk knorr – Musikalisk presentation av två visböcker, Lunchteater med Martin Bagge & David Anthin

v 45 4-7/11 2025 Lunchteatern … Läs mer om Berörande och bildande med komisk knorr – Musikalisk presentation av två visböcker, Lunchteater med Martin Bagge & David Anthin

Filmrecension: Nord – vackert och magiskt

Nord Betyg 4 Svensk biopremiär 7 … Läs mer om Filmrecension: Nord – vackert och magiskt

Tre religioner, en berättelse – premiär för Abrahams barn

Johan Gry i monologen Abrahams barn. … Läs mer om Tre religioner, en berättelse – premiär för Abrahams barn

Filmrecension: Bugonia – årets hittills bästa film

Bugonia Betyg 5 Svensk biopremiär 31 … Läs mer om Filmrecension: Bugonia – årets hittills bästa film

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in