Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

rock

Skivrecension: Korn – The Path of Totality

by

Artist: Korn
Titel: The Path of Totality
Betyg: 3
Release: December 2011

Korn har alltid varit en särling på metalscenen. När bandet debuterade under det magiska skivåret 1994 stod Korn för någonting nytt. Med ett eget sound och originella låtar fick bandet snart en stor skara fans och man kan nog säga att Korn var med och skapade en ny genre. Men tämligen omgående utmanade bandet sig själva och vävde in bland annat hiphop i sitt sound och samarbetade tidigt med artister som Ice Cube.

På senare år har Korn i mångt och mycket återvänt till sitt ursprungssound så det är kanske föga förvånande att bandet nu åter justerar sin ljudbild. Jag blir inte överraskad av det. Men kanske är valet av inriktning något oväntat. Att inkorporera dubstep och elektroniska ljudmattor i musiken är både genialt men också lite problematiskt. Mer om det strax.

Låtmässigt känner vi igen Korn. Det är nattsvarta och hårda betraktelser från Jonathan Davies som samtidigt är förpackade med bra refränger som ofta sätter sig som tuggummi under skon. Precis som vi kan förvänta oss. Jag gillar singlarna ”Get Up” och ”Narcissistic Cannibal” och det finns fler spår som höjer sig över genomsnittet. Klassisk Korn på många sätt men samtidigt hade jag kanske hoppas på fler riktiga höjdare. Det är bra men inte fantasiskt rakt igenom.

Sen var det musiken. Att säga att man tillfört dubstep och elektronik som ett komplement till Korns vanliga väldigt organiska sound är en missvisande beskrivning. För det som bandet låtit ske när de lämnat musiken i händerna på artister som Skillex, Kill the Noise, Downlink med flera är inget annat än en extreme music makeover. Omslaget till skivan med något som ser ut som byggnadsställningar kring bandnamnet är ganska talande. Borta är gitarrer och trummor. Ibland anar man den rasslande basen men det är också allt som är kvar av det klassiska soundet. Det är inte dåligt på något sätt men jag skulle gärna ha hört de här rätt starka låtmaterialet med det klassiska soundet också.

Det här är en intressant platta med Korn men den kommer att kräva mycket av dem som vanligtvis gillar Korn.

Text: Magnus Tannergren

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Rush – Time Machine 2011: Live In Cleveland – årets liveskiva

by

Artist: Rush
Album: Time Machine 2011: Live In Cleveland
Betyg: 5
Release: 8 November 2011

Att Rush släpper en liveskiva av årets jubileumturne bör inte överraska någon. Men bandets 9e liveskiva är faktiskt en som sticker ut ur mängden.

Skivan består av 26 spår som sammanfattar bandets 43åriga historia och dessutom innehåller albumet Moving Pictures, bandets längsta och mest framgångsrika skiva, i sin helhet för första gången. Vilken trots sina 40 år känns den fräsch och aktuell. ”Caravan” och ”BU2B” från den kommande skivan får också plats och bidrar till variationen.

Ljudet på skivan är så perfekt det kan bli uppfångat i en spellokal och återspeglar bandets utmärkta prestation samtidigt som publiken känns mer levande än någonsin. Det är lätt att drömma sig in i den och se bandet framför sig omringade av psykedeliska filmklipp.

Den är inspelad under bandets besök i Cleveland men spellistan är nästan identisk den bandet framförde i Sverige tidigare i år, något som gör skivan lite speciellare för alla oss som hade turen att närvara vid någon av spelningarna.

Utan tvekan bandets bästa liveskiva och definitivt något för alla fans.

Black Sabbath spelar på Stockholm Stadion och Malmö Stadion sommaren 2012

by

Black Sabbath har återförenats, det var en stor nyhet i rockvärlden häromdagen. Och för svenska och nordiska fans kommer glädjebeskedet att få chansen att se de legadariska gubbarna tillsammans på scen igen. Ja jag gissar att spelningarna blir utsålda blixtsnabbt. Också den som inte är någon Black Sabbath-fan kommer säkert att vilja gå, bara för att få se dessa rockartister tillsammans.
25 maj spelar Black Sabbath i Stockholm på Stockholm Stadion och några dagar senare, 2 juni, i Malmp på Stadion.

Här är pressmeddelandet med information om spelningarna:

Nyligen släpptes nyheten att Black Sabbath återförenas och spelar in sitt första studioalbum på 33 år. Nu kan vi meddela att de på världsturnén som följer kommer till Sverige sommaren 2012 för inte bara en, utan två stadiumkonserter!

Fredagen den 25 maj intas Stockholm Stadion och lördagen den 2 juni spelar de på Malmö Stadion. Biljetterna släpps på torsdag den 24 november kl 9.00.

Efter mycket spekulationer har de fyra originalmedlemmarna i Black Sabbath – Ozzy Osbourne (sång), Tony Iommi (gitarr), Geezer Butler (bas) och Bill Ward (trummor) – återförenats för att spela in sitt första studioalbum på 33 år (med producenten Rick Rubin) och för göra en omfattande världsturné under 2012.

Osbourne, Iommi, Butler och Ward, samt Rubin, samlades förra fredagen för att meddela nyheten på en presskonferens på legendariska klubben ”Whisky A Go-Go” i Los Angeles, klubben där detta banbrytande och inflytelserika band gjorde sin första LA-konsert för exakt 41 år sedan (11 november 1970). Presskonferensen anordnades av ingen mindre än Black Flag-sångaren och spoken word-artisten Henry Rollins, som bl.a. har sagt att “Any band worth their weight in napalm wishes they had written ‘War Pigs.’”

De har sålt över 70 miljoner album och nu har detta Grammy-vinnande och ”Rock and Roll Hall of Fame”-invalda rockband skrivit ett nytt skivkontrakt med Vertigo /Universal Republic i USA och med Vertigo i resten av världen, bandets ursprungliga etikett. Black Sabbath är i detta nu i studion för att spela in det ännu obetitlade nya albumet som ska släppas under hösten 2012. Albumet blir deras nionde studioalbum tillsammans och deras första sedan ”Never Say Die!” från 1978.

Black Sabbath lanserade också förra fredagen www.blacksabbath.com, den allra första officiella Black Sabbath-hemsidan. Samtidigt lovar de också att vi kan räkna med att se mer från bandet genom Facebook och Twitter.

Black Sabbath släppte sitt självbetitlade debutalbum 1970. Enligt ”Rock and Roll Hall of Fame” var det Black Sabbath som i och med detta skapade genren heavy metal. De säger också

“The success of their first two albums – ‘Black Sabbath’ and ‘Paranoid’ – marked a paradigm shift in the world of rock. Not until Black Sabbath upended the music scene did the term ‘heavy metal’ enter the popular vocabulary to describe the denser, more thunderous offshoot of rock over which they presided.”

År 1998 släppte Black Sabbath dubbel-live-albumet ”Reunion” från en konsert i Birmingham, England, 1997. Bandet gjorde mellan 1999 – 2005 sporadiska spelningar, bl.a. på ”Ozzfest” 1999, 2001, 2004 och 2005. Nu har de med full entusiasm återförenats för att spela in ett sedan mycket länge enormt efterlängtat fullängdsalbum.

Att de i och med detta kommer till Sverige för inte bara en, utan två stadiumspelningar känns mycket mycket stort.

Datum
25.5 – Stockholm, Stockholm Stadion
2.6 – Malmö, Malmö Stadion

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nina Hagen på Berns, våra bilder och funderingar

by

Nina Hagen
Berns i Stockholm
Betyg 3

Punkdrottning och skådespelare, Nina Hagen är en tuff tjej med många talanger. Eller tjej och tjej, hon har hunnit fylla 56 men är ändå pigg och utstrålar massor av energi. Hon skuttade in på scenen, med imponerande långt kolsvart hår, som när ner över midjan, målad med illrött läppstift och mycket svart kring ögonen: en punkig kvinna med svart som dominerande färg på kläderna med ett slags kjolliknande rutigt plagg.

– Nu när du blivit så gammal ska du väl sluta måla dig?
Den frågan fick hon nyligen av en journalist när hon besökte bokmässan i Göteborg, berättade Nina Hagen.
– Men det tänker jag inte, sluta måla mig för att jag har en viss ålder, det vore ju åldersdiskriminering, sade Nina Hagen.

Hon har ett djupt engagemang mot diskriminering av vilket slag det vara må och hon brinner av ett samhällsengagemang, det märks. Nina Hagen pratar mycket mellan låtarna om orättvisor i världen. Hon berättade om sin rädsla för landet Israel som faktiskt har atomvapen, hon pratade om rasism av olika slag.

Egentligen är väl frågan om hon inte pratade lite för mycket? Hon berättade att hon blivit genomförkyld och skyller på luftkonditioneringarna på hotellen. Kanske ville hon kompensera att rösten inte riktigt räckte till med prat och underhållning. För ett är säkert, hon är cool och hon kan shoowa. Eller så är budskapet det viktigaste för henne nu för tiden, att hon helt enkelt vill ta vara på varje möjlighet att tala om att vi måste kämpa för fred och rättvisa i världen om och om igen, att vi aldrig får ta något för givet. Krafterna för krig och orättvisor slutar aldrig att kämpa och därför är motståndet något som alltid måste finnas.

Musikaliskt bjöd hon på ett lugn föreställning. Hon började med en sång som jag erkänner att jag inte vet vad den heter, men den lät som en musikalsång.
Sedan kom många gospelinspirerade sånger. Nina Hagen släppte ju ut albumet ”Personal Jesus” 2010 som är ett album med kristna gospelsånger.

Det blir lite speciellt att höra henne sjunga dessa sånger med hennes raspiga mörka stämma. Hon låter ärlig och förmedlar att det här är en kvinna som varit med om en del och vet vad hon sjunger om.

Hon berättade också att hon släpper ett nytt album i höst. Det albumet är ett rockalbum. Jag tror att en del i publiken gärna hade hört mer från det kommande albumet än hennes gospelalbum. Men framför allt var det helt klart en del som hade kommit dit för att få höra hennes gamla punklåtar. Flera i publiken ropade efter dessa låtar, men blev inte bönhörda.

Ett minus är också att det tog lite väl lång tid med byte av gitarr och att ställa in mikrofoner mellan låtarna, i andra halvan av konserten. Det verkade som om bandet inte visste vilka låtqr Nina Hagen ville att de skulle spela ibland. Och när de blev extranummer bjöd hon på en lång rad låtar, men alla akustiska. Det märktes att publiken hade önskat mycket mer punk och rock och ös då.

Repertoaren bestod till största delen av gospel och av politiska sånger som ”Soma Koma”.
Plus att hon bjöd på sin version av Abbas ”Like an Angel Passing Through My Room” som på tyska blivit ”Ich bin Du”.

Nina Hagen är utan tvekan är artist som trivs på scen, hon är bekväm och lugn på scen och skojar friskt och sjöng en Pippi Långstrum-visa a capella. Men hon borde nog ändå ha bjudit lite mer på sina gamla hits. Trots allt kommer många på en sådan här spelning för att få höra dem.

Du har väl inte missat intervjun Kulturbloggen gjorde med Nina Hagen inför spelningen på Berns?

Foto: Lena Dahlström

Relaterat:
Svenska Dagbladet om ett möte med henne under bokmässan och Göteborgsposten om hennes konsert i Annedalskyrkan i Göteborg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Rapport från Sweden Rock, dag två

by

Med hopp på en spännande musikupplevelse och mindre regn än igår börjar besökarna anlända till festivalområdet för dag två av musikfestivalen Sweden Rock Festival. Med band som The Haunted, Buckcherry, Clutch, Joan Jett, Accept och Judas Priest lovar dagen att bjuda på något för alla hårdrocksfantaster.

The Haunted

Betyg: 3
Redan kvart över tolv är det dags för The Haunted som kliver upp på Sweden Stage. Melodic Death Metalbandet käns ganska malplacerat i dagsljus och inte blir det bättre av att Peter Dolving är iklädd trekvartsbyxor och en orange skjorta. Trots utseendet och det nya materialet som skapar lite avlägsenhet gör bandet ändå sitt yttersta för att skapa en show som inte lämnar fansen besvikna.

Buckcherry

Betyg: 4
Första bandet att spela på Festival Stage blir inga mindre än Buckcherry från Los Angeles. Med sin melodiösa 80talsrock och ett utseende som är farligt likt Mötley Crüe hittar de hem i publiken. Bandet befinner sig i sitt rätta forum och utstrålar en ny självsäkerhet som saknades sist de uppträdde i Sverige, då med band som Disturbed och As I Lay Dying under Taste Of Chaosturnén.

Clutch

Betyg: 4
Det är en helt vanlig dag på jobbet för Clutch. Och om man har sett Clutch live så förstår man vad det innebär. Clutch vet exakt hur man undehåller en större publik med kompromisslös hårdrock. Inget utöver deras vanliga show men den strax över en timme långa spelningen får hela publiken att må bra och sjung allsång till Electric Worry. Trots att Joan Jett And The Blackhearts spelar samtidigt är det ett imponerande stort publikhav som valt att ta sig till Sweden Stage.

Queensrÿche

Betyg: 5
Klockan 16:30 är det äntligen dags för festivalens första och även största progressiva metallband att inta Festival Stage. Det här är säkerligen dagens om inte hela festivalens höjdpunkt. Trots att Queensrÿches största hits redan är fantastiska mästerverk växer de ytterligare en aning när de framförs idag. Låtar som Silent Lucidity och Jet City Woman skickar rysningar längs med ryggraden och höjer ribban rejält för de återstående banden. Trots sin simplicitet är det här en av de bästa uppträdanden jag någonsin sett.

Saxon

Betyg: 4-
Saxon är ytterligare ett säkert kort där du ”får vad du betalt för”. Inget onödigt tjafs, bara NWOBHM när den är som bäst. De nyare låtarna som saknar lite av klassikernas hitkänsla sätter tyvärr lite käppar i hjulet för bandets annars fläckfria spelning.