Artist: Korn
Titel: The Path of Totality
Betyg: 3
Release: December 2011
Korn har alltid varit en särling på metalscenen. När bandet debuterade under det magiska skivåret 1994 stod Korn för någonting nytt. Med ett eget sound och originella låtar fick bandet snart en stor skara fans och man kan nog säga att Korn var med och skapade en ny genre. Men tämligen omgående utmanade bandet sig själva och vävde in bland annat hiphop i sitt sound och samarbetade tidigt med artister som Ice Cube.
På senare år har Korn i mångt och mycket återvänt till sitt ursprungssound så det är kanske föga förvånande att bandet nu åter justerar sin ljudbild. Jag blir inte överraskad av det. Men kanske är valet av inriktning något oväntat. Att inkorporera dubstep och elektroniska ljudmattor i musiken är både genialt men också lite problematiskt. Mer om det strax.
Låtmässigt känner vi igen Korn. Det är nattsvarta och hårda betraktelser från Jonathan Davies som samtidigt är förpackade med bra refränger som ofta sätter sig som tuggummi under skon. Precis som vi kan förvänta oss. Jag gillar singlarna ”Get Up” och ”Narcissistic Cannibal” och det finns fler spår som höjer sig över genomsnittet. Klassisk Korn på många sätt men samtidigt hade jag kanske hoppas på fler riktiga höjdare. Det är bra men inte fantasiskt rakt igenom.
Sen var det musiken. Att säga att man tillfört dubstep och elektronik som ett komplement till Korns vanliga väldigt organiska sound är en missvisande beskrivning. För det som bandet låtit ske när de lämnat musiken i händerna på artister som Skillex, Kill the Noise, Downlink med flera är inget annat än en extreme music makeover. Omslaget till skivan med något som ser ut som byggnadsställningar kring bandnamnet är ganska talande. Borta är gitarrer och trummor. Ibland anar man den rasslande basen men det är också allt som är kvar av det klassiska soundet. Det är inte dåligt på något sätt men jag skulle gärna ha hört de här rätt starka låtmaterialet med det klassiska soundet också.
Det här är en intressant platta med Korn men den kommer att kräva mycket av dem som vanligtvis gillar Korn.
Text: Magnus Tannergren
Läs även andra bloggares åsikter om Korn, rock, skivrecension, recension, musik