• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

rip

Nu får Günter Grass skriva för änglarna

14 april, 2015 by Redaktionen

guntergrass

En stor författare och Nobelpristagare har gått ur tiden. Den tyske författaren Günter Grass avled på ett sjukhus i Lübeck måndagen den 13 april 2015. Günter Grass blev 87 år gammal.

Günter Grass var 32 år när han debuterade med romanen Blecktrumman som är en berättelse om hans barndoms Danzig under den mörka mellankrigstiden. Romanen har också filmatiserats av Volker Schlöndorff 1979.

Grass anses ha varit en av Tysklands förnämsta nutida författare och tilldelades år 1999 Nobelpriset i litteratur. Ur motiveringen: att i muntert svarta fabler ha tecknat historiens glömda ansikte.

Blecktrumman ingår i den trilogi av tre romaner där Günter Grass skildrar sin uppväxts stad Danzig. I Wikipedia berättas bra om de tre romanerna:
Blecktrumman, som kom ut i Tyskland 1959, är skriven med ett mycket bildrikt språk. Den filmades 1979 av Volker Schlöndorff. Boken handlar om den infantila särlingen Oskar Matzerath, som beskriver vuxenvärlden ur sitt ”barnperspektiv” och tack vare blecktrumman kan han också berätta om händelser, där han inte själv varit med, till exempel när han mor föddes. Grass fick Gruppe 47:s pris 1958 för sina högläsningar ur den ännu inte publicerade romanen. 1960 ville juryn för Bremer Literaturpreis premiera Grass för Blecktrumman, men det förhindrades av Bremens senat. Detta och följande år delades pris över huvud taget inte ut. I Blecktrumman, där verkliga historiska händelser för första gången konfronteras med ett surrealistiskt-groteskt bildspråk, har Grass funnit sin stil. Han blir en av de första tyskspråkiga författarna som beskriver andra världskriget och kasjuberna gör här också sitt intåg i världslitteraturen.

Nästa bok Katt och råtta (Katz und Maus) (1961) utspelar sig också i andra världskrigets Danzig. Här berättas den unge Joachim Mahlkes historia och boken blev först upphov till en skandal, främst på grund av en onaniscen. Den föranledde Hessens minister för arbete, välfärd och hälsovård att begära att en censurmyndighet, Bundesprüfstelle für jugendgefährdende Medien, skulle förbjuda boken för dess förment osedliga innehåll. Efter allmänna protester, inte minst bland författare, drogs anmälan emellertid tillbaka. Två år senare, 1963, utkom Hundår (Hundejahre) och därmed fullbordades den så kallade Danzigtrilogin.

I Dagens Nyheter skriver Jens Christian Brandt om Günter Grass: En visionär epiker, någon som hellre lägger till ytterligare fem eller tio färgsprakande scener än avrundar och slipar.

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: författare, Günter Grass, nobelpristagare, rip, vila i fred

Till minne av Joe Cocker

23 december, 2014 by Redaktionen

joecocker

Sången “With a Little Help from my Friends” med Joe Cocker är en av de allra vackraste rocklåtarna jag vet: i Joe Cockers tolkning förmedlar den så mycket. Jag ryser av en massa starka känslor varenda gång jag hör den.
Vi som fortfarande lever i tiden får nu trösta oss med de inspelningar som finns med Joe Cocker, han sjunger och spelar nu i den tidlösa dimensioner, för änglar och alla som gått ur tiden.

Joe Cocker gick bort den 22 december 2014 efter att ha lidit av en svår lungcancer, meddelar hans skivbolag Sony Music.

Joe Cocker blev 70 år. Han föddes den 20 maj 1944 i Sheffield, South Yorkshire och hans fullständiga namn är John Robert “Joe” Cocker.

“With a Little Help from my Friends” är skriven av The Beatles och Joe Cocker har mest blivit känd för sina uttrycksfulla covers, framför allt av The Beatles och Ray Charles, men också av andra framstående kompositörer. DN skriver till exempel:
Cockers version av Billy Prestons, Bruce Fishers och Dennis Wilsons (Beach Boys) ”You are so beautiful”, utgiven 1974, är mer trogen originalet. I Billy Prestons version fanns den med på LP:n ”The kids and me”. När Joe Cocker spelade in den fick låten det kommersiella genomslag den förtjänar.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Joe Cocker, rip

Så minns vi Birgitta Stenberg – Birgitta Stenberg har lämnat jorden, inte livet

23 augusti, 2014 by Anne Skåner

birgittastenberg

Birgitta Stenberg har lämnat jorden, inte livet. Birgitta trodde på en fortsättning vilket också kanske var ett skäl till varför hon så stilla lämnade världen. Men det var säkert med samma nyfikenhet och lust att utforska som hon drevs av ibland oss, som gjorde att övergången blev som en bro mellan jorden och det över oss. Den resan får vi dock aldrig veta något om.

Läser om hennes död, i dagspressen. En hyllad frihetskvinna som tidigt vägrade inrätta sig i leden, som valde att leva i utkanterna, trots att borgerlighetens salonger kanske varit mer givna. På kultursidorna beskrivs hon med rätta som en förebild, som plötsligt alla har ett förhållande till. Själv fick jag aldrig möjligheten, trotts att jag skulle vilja ha träffat henne. Jag skulle dock inte diskutera hennes numer till skyarna höjda litterära verk, utan tackat för att hon så frankt skrev boken Chans som sedan blev film, för att hon utan fördömanden, kränkningar levde bland den grupp som var samhället parias under 50-talet och som också är parias 2014. Vem hade väl tyckt att Paul Andersson var en stor poet som rymdes i salongerna under den tiden som Birgitta så livfullt skildrat.

Förebild ja. Kvinna. Stark, okuvlig. Men i den tid Birgitta levde var det betydligt mer vanligt att flickor som hade en fri sexuell syn hamnade inom samhällsvård för att fostras upp till dygdighet. Utan sin sociala bakgrund hade inte Birgitta kunnat fly Sverige och det lutheranskt trångsinta samhället. Vi som inte föddes i den gruppen fångades upp och föstes in på diverse inrättningar. Birgitta var en tidig världsresenär. Hon upptäckte, prövade inte bara geografin utan också det inre, sina tankar, idéer och ideologi. Det som andra helt säkert då rynkande på sina moraliska korrekta näsor åt. I det lutheranska samhället fanns självklart inte utrymme för en kvinna som likaväl älskade med kvinnor som med män. Hon var ingen salongernas gunstling och jag tror inte hon ville någonsin vara det.
Med sorg kan jag konstatera att jag inte fick möjlighet att träffa henne, men jag har sett filmen om henne, läst böckerna och träffat Paul Andersson strax innan han dog. Jag slogs av att Paul alltid skrattade, trots att tänderna sedan länge var anfrätna av missbruket. Jag skrattar så länge jag har en enda tand kvar, sa Paul när vi satt på Teatlys o drack te.

Jag blir alltid lika road över hur kulturskribenter hanterar de här frågorna. Rubrikerna är slående, hon var förbilden för dagens kvinnor. Himmel, de flesta skribenter var inte ens födda när förebilden Birgitta Stenberg upplevde sina stora äventyr. Jag växte upp i skuggan av Birgitta Stenbergs, numer hyllade livsstil, där flickor som hade för många sexuella kontakter var lösaktiga. Där kvinnor kunde tas omhand enligt Lösdriverilagen. Detta parallellt med att Birgitta Stenberg kunde fly samhällets bojor och fördomar.

För kvinnor som är födda i en modern tid av feminism, med rötter i kvinnors frigörelse vilken inte kom igång för än på 70-talet, är det lätt att tala om förebilder som Birgitta Stenberg. Agnes von Krusenstjerna föddes 1894 i en adlig familj, eftermälen skrivs att hon led av psykisk ohälsa. Men med klarare ögon var det troligen så att hon förnekades rätten till sin kropp, rätten att skriva och skriva det hon ville.  Birgitta Stenberg föddes i borglig familj, där det ansågs opassande att leva som hon levde.  Men bägges bakgrund gav dem möjlighet att göra det mest förbjudna, leva utanför det gängse systemet. Dock med olika utgångar i livet.

När jag som tonåring såg filmen Chans, om raggare, kände jag igen mig. Flickor som umgicks med raggare var inte och blev inte några förebilder till dagens flickor/kvinnor. Raggarflickor var klart stämplade med hortecken i pannan och betraktades helt klart som ett objekt tillhörande gänget. Men hon var den första som skildrade social realism på ett sätt som fick medelklassen att sätta morgongröten i halsen.
Under 60-talets slut sällade sig en rad borglighetens barn till mods och kravallvärlden, till vänstergrupperna. Flera av dem är i dag vad som står modell för trotset mot samhället. Men precis som under Birgitta Stensbergs tidiga år, var flertalet av de fria eller som ville vara fria, barn av underklassen och långt ifrån det skyddade livet på Östermalm eller i Danderyd. Och av sk kritiska krafterna från 60-70-talet återstår en hukande skara som för länge sedan förträngt eller kallar det ungdomssynd. Vi var inte fria för att trotsa familjen, utan för att så många av oss saknade rötter.
Jag tror att Birgitta Stenberg var många flickors hemliga dröm. Ungefär som vi läste Sången om den röda rubinen under täcket med ficklampa. Ingen flicka av rang skulle någonsin vågat ens yppa att de i Birgitta Stenberg såg en frihetsfågel en tidig kvinnlig frigörelse ur sexuella och sociala bojor.

Ändå var det just den borgliga bakgrunden som gjorde det möjligt att fly systemet och dess snäva begrepp om vad kvinnor skulle vara. Jag är glad över att hon gjorde det, för hon gjorde det ärligt utan att gå tillbaks och gömma sig i salongerna för att sedan kunna säga “jag var där”. Birgitta Stenberg var och är till skillnad mot många som brutit sig loss oerhört hederlig och rak. Och den rakheten hade ett pris. Nämligen att de fina salongerna knappast öppnade sina dörrar eller ens nämnde hennes litterära verk för än in på 1990-talet.
Det är lätt att sitta vid sidan om och beundra, skriva vackra saker. Men att leva i den tiden, att leva då var något annat. Jag vet för jag var där, jag levde i det, med det. Men långt från den idyll som kulturskribenterna lyfter 2014. Barnhems- och fosterbarn, flickor framför allt var ett lovligt och sexuellt byte. Det handlade inte om att välja utan att bli vald eller att använda kroppen som utväg.

Birgitta Stenberg konverterade till katolska kyrkan. Hon lämnade den aldrig. Hur märkligt det än låter så var friheten på sätt och vis större där för hennes liv än inom det lutherska slit och vardagssamhället som predikades från Svenska Kyrkan och som var rättesnöre för vad ett dygdigt liv innebär. Synden var ett mycket större begrepp hos Luther än inom den katolska kyrkan. Skuld och Skam är lutheranska begrepp, det slapp Birgitta Stenberg i Katolska Kyrkan.

Jag saknar henne, minns henne för att hon så klart kunde formulera för sig själv vilket liv hon ville leva. Tog till vara sin drivkraft. Gick sin egen väg utan att skämmas eller be om lov. På så vis är hon en förebild det finns väldigt lite Birgitta Stenberg också i dagens värld.

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: Birgitta Stenberg, rip

Johnny Winter – RIP

17 juli, 2014 by Redaktionen

Johnny_Winter

Den legendariska bluesmusikern Johnny Winter får nu spela för himlens änglar. Johnny Winter lämnade tiden och vår fysiska existens den 16 juli. Men hans musik kommer att leva för evigt.

The American Blues Scene Magazine skriver:
Johnny Dawson Winter III has passed away, according to several independent sources close to the blues man. He was 70.

John Dawson Winter, eller Johnny Winter, föddes i Texas 1944 och har sedan slutet av 1960-talet, då han fick skivkontrakt med Columbia, gett ut mer skivor än du kan räkna till. Johnny som spelat med de allra största, Jimi Hendrix, The Allman Brothers Band och Muddy Waters producerade även Muddys sista plattor i slutet av 1970-talet.
1988 valdes han i Blues Hall of Fame efter att ha återgått till det han behärskar allra bäst. Blues! Johnny Winter som spelat på Woodstockfestívalen 1969 åkte forfarande runt och besökte festivaler och klubbar under 2000- och 2010-talet. 2011 spelade han i Stockholm.

Arkiverad under: Musik Taggad som: blues, Johnny Winter, rip

Eric Clapton med flera släpper en hyllningsplatta med J J Cales mest älskade låtar

7 maj, 2014 by Redaktionen

jjcale_clapton

Eric Clapton har ofta sagt att J J Cale, som gick bort i fjol, är en av de viktigaste och mest inflytelserika personerna inom rockmusiken. Ända sedan Clapton i mitten av 1970-talet fick några hitlåtar med tolkningar av Cale-original, inte minst “Cocaine”, har den skygge Oklahomamusikern och låtskrivaren blivit firad världen över.

Nu släpper Clapton och andra musikaliska Calebeundrare en hyllningsplatta med nya spännande tolkningar av J J Cales mest älskade låtar, däribland “The Old Man and Me” med Tom Petty och “Someday” med Mark Knopfler.

Release: 30 juli

Arkiverad under: Musik Taggad som: Clapton, hyllningsplatta, JJ Cale, rip

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Gå till sida 4
  • Gå till sida 5
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 7
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Filmrecension: Nimby

Nimby Betyg 3 Premiär digitalköp 26 … Läs mer om Filmrecension: Nimby

Teaterkritik: Detaljer av Lars Norén

Detaljer Av Lars Norén Tillgänglig på … Läs mer om Teaterkritik: Detaljer av Lars Norén

Lyssna: Tribe Friday – get up!

P3 Guld-nominerade Tribe Friday släppte … Läs mer om Lyssna: Tribe Friday – get up!

Lyssna: Ida Segerborg – “Sånt är livet”

Ida Segerborg gör en personlig tolkning … Läs mer om Lyssna: Ida Segerborg – “Sånt är livet”

Lyssna: John Hiatt with The Jerry Douglas Band – All The Lilacs In Ohio

John Hiatt har släppt en ny singel, All … Läs mer om Lyssna: John Hiatt with The Jerry Douglas Band – All The Lilacs In Ohio

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in