Dagens kanske hetaste debatt (förutom USA-valet) är väl den nya programserien i Sveriges Television där tre slöjklädda unga kvinnor ska granska Sverige. Den ena debatten är om det är förenligt med det krav på opartiskhet som SVT har med sitt public service-uppdrag att representanter för en grupp i samhället inom vilken kvinnor måste bära slöja, att de står för ett samhällsprogram som ska granska samhället.
Det som är för den idén tycker bland annat det är spännande att få se vårt samhälle skildrat ur en annan synvinkel. Jag tycker det är intressant. Saker och ting går att se på ur olika synvinklar.
De som är emot pekar bland annat på att en av de tre kvinnorna uttalat sig om att stening är korrekt sätt att straffa otrohet på. Eller så har hon bara sagt att det är vad sharialagen står för, men inte uttalat sin egen åsikt i frågan. Därom diskuteras det också, om vad hon egentligen sagt och menat.
De som är emot tv-serien ifrågasätter också om de kommer att bli program värdigt att kallas samhällsprogram. Kommer de att ta upp att miljoner kvinnor förtrycks i islams namn, frågar Dilsa Demirbag-Sten:
Det ska bli spännande att se om ledartrion i något av de åtta avsnitten av Halal-tv uttrycker någon som helst solidaritet med de miljoner kvinnor som förtrycks eller till och med mördas i islams namn
.
Att tre troende muslimska kvinnor som bär slöja gör en tv-serie är inte fel i sig, menar Svensson. Men det borde inte vara ett samhällsprogram. Om det hade handlat om deras religion eller om något helt annat skulle det vara OK.
Den andra debatten handlar om konflikten med Carl Hamilton. Han var gäst i första programmet och under inspelningen av det ville han tacka och ta i hand. Två av de tre muslimska programledarna vägrade att ta honom i hand. Carl B Hamilton upplevde det oerhört kränkande och tyckte att de borde lära sig ta seden dit de kommer. Ja han lär ha blivit så upprörd att han själv yttrade rätt kränkande saker, han sade att kvinnorna borde återvända till Iran. Fast alla tre är födda i Sverige.
Det är klart att Carl Hamilton borde kunnat uppföra sig bättre i den situationen. Han flippade ut och sade dumma saker. Men grundfrågan: Varför ville de inte ta honom i hand?
När jag hörde det där, tänkte jag att det kan bero på att muslimska kvinnor inte får röra en annan man än sin make. Men det har jag inte sett i någon artikel. Så det kanske var helt fel?
För mig är det där själva knuten. Jag erkänner: Jag kommer aldrig någonsin att tänka mig att ta på mig en slöja. Det skulle för mig vara oerhört kränkande. Jag vill känna mig fri i mitt liv. Få vara den jag är. Ingen ska någonsin få mig att tro att gud vad han/hon än heter, skulle ge en regel att halva jorden befolkning ska bära slöja. Att han/hon skulle bry sig om sådana petitesser som vad kvinnor har på sig: det ska de aldrig kunna inbilla mig. Det är män som hittat på det. Män som vill utnyttja religionen för att hålla kvinnorna i schack. Det är nu inte något specifikt för män inom islam. Det finns andra knep som män i andra sammanhang tar till för att se till att vara de som har makten.
Jag tycker inte de där tre musliska kvinnorna som är födda i Sverige ska behöva stå till svars för det onda som utförts i världen i islams namn. Det har utförts onda saker i kristendomens namn, det vill de av oss som är medlemmar i en kristen församling säkert inte heller stå till svars för. Däremot kan man diskutera det och säga vad man tycker om det.
Men islam är så klart provocerande för många. För mig för att jag har svårt att acceptera att kvinnor måste bära slöja, exempelvis.
Dresscode finns ju i olika sammanhang. Jag går ju inte till en anställningsintervju införd min träningsoverall. Så visst kan man anpassa sig med sina kläder i vissa sammanhang. Jag går inte in i träningshallen på en karatetävling som coach för ett ungdomslag iförd högklackade skor (för i karatesammanhang ska man gå i strumplästen eller barfota). Man följer reglerna i olika sammanhang. På ett bröllop där det är frack och aftonklänning kommer jag i aftonklänning.
Men det är liksom särskilda sammanhang. Att behöva bära slöja jämt upplever jag som att det är mycket mer än en dress code.
Fast, den som väljer den religionen av övertygelse, väljer det fritt.
Usch, det är svåra frågor. Men när nu Halal-tv har startats: låt oss öppna fönstren och vädra ut och prata om sakerna. Låt oss samtala kring dessa frågor, lyssna på varandra. För det är så jag valt att uppfatta Halal-tv: ett sätt att börja lyssna på varandra.
Fast sedan är ju frågan om programmet gör det på något bra sätt. Men vi får se. Jag hann inte se första avsnittet och de jag pratade med som såg det tyckte det var platt fall.
Men, en sak tycker jag är lite konstig. Att islam står för mycket som är tvärtemot vad vänstern står för är väl ett faktum? Inom islam är det inte tillåtet med homosexuella äktenskap. Kvinnor får inte ha samma roll som männen. Det är inte särskilt jämställda ideal. Ändå är det vänstern som oftast ställer upp på islam. Det är för mig lite kluvet. Jag tror på allas lika värde. Och vill lyssna på alla. Men jag tycker ändå att kvinnor ska ha exakt samma rättigheter som män. Exakt.
Och därför undrar jag: Går det att ha ett jämställt samhälle och samtidigt måste en stor del av kvinnorna bära slöja.
Vi måste kunna prata om detta.
Relaterade bloggar:
Claes Krantz, Jinge, Pophöger, Arvid Falk, The WitchBitch, Stefan Stenudd, Johan Ingerö, quero, Röda Malmö, Svensson.
Relaterade artiklar:
Svenska Dagbladet
Sydsvenskan
Aftonbladet: Är det rasistiskt att vilja skaka hand med en muslim?
Aftonbladet: Skakande?
Svenska Dagbladet
Andra bloggar om: tv, religion, feminism, integration, mångfald, halal-tv, SVT, public service, islam, slöja, muslimer