• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

public service

DN:s ledare kallar censur för beskedlig förhandsprövning (angående SVT, SR och UR)

25 maj, 2011 by Rosemari Södergren

Censur är att genom förhandsgranskning hindra information från att nå allmänheten.[1] Tidningar och andra massmedier kan censurera sig själva, så kallad självcensur, men oftast syftar ordet på statlig censur. Sådan censur bedrivs vanligen av statliga myndigheter eller annat statligt organ och är som regel lagstadgad.
Från Wikipedia.

Att förhandsgranskning är censur är det väl ingen tvekan om. Det är därför med stort obehag jag läser ledaren i Sveriges största dagstidning idag. Ledarskribenten sopar undan problemet med förhandsgranskning av SVT, SR och UR genom att kalla den beskedlig.

Den högerstyrda regeringen har bestämt att allt som public service (SVT, SR och UR) ska förhandsgranskas av statens företrädare. Alla programidéer ska kollas.
Programmen får inte vara för kommersiella, får inte konkurrera med kommersiella tv-kanaler.

Censur är censur, oavsett om den utförs i beskedlig miljö. Att den hittills varit beskedlig säger inget om hur den blir den dag någon annan kraft sitter vid makten. Att införa censurlagar är alltid att bereda vägen för en diktatur.

Så här skriver DN-ledaren:

”Blind kapitalism tar över”, skrev till exempel Mats Svegfors och Cilla Benkö på DN Debatt i början av året. Sveriges Radios vd och vice vd anklagade kulturministern för att enbart gynna kommersiella bolag. Den beskedliga förhandsprövning av tjänster hos SVT, SR och UR som regeringen infört innebär enligt Svegfors–Benkö ett ”brott mot grundlagen”.

Det är ett egendomligt uppskruvat tonläge. Sveriges Radio har för närvarande inte mycket att frukta av statsmakten.

Jag skäms över DN, att de har mage att kalla censur för beskedlig förhandsprövning. Vad skulle de säga om alla deras redaktionella projekt skulle förhandsprövas av en staten?

Läs även andra bloggares åsikter om censur, Dagens Nyheter, förhandsgranskning, SVT, SR, public service, UR,

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: censur, Dagens Nyheter, förhandsgranskning, public service, SR, SVT, UR

Kulturministern vill ha en public service som går med förlust

19 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Det som är möjligt för andra aktörer att tjäna pengar på ska bort från public service tablåer. Den breda sporten kan andra göra. Detsamma gäller bred musik och bred underhållning.
Det är högerregeringens kulturministers inställning. I alla fall som Mats Svegfors, vd Sveriges Radio, och Cilla Benkö, vice vd Sveriges Radio, tolkar ministern.

Svegfors och Benkö skriver i en debattartikel:

Det sker en radikal kommersialisering av mediemarknaden. En blind kapitalism tar över där tidigare medvetna publicister rådde. Är verkligen mediesamhällets stora problem att public service har för mycket pengar och därmed för många tittare och lyssnare?

Först och främst tycker jag det är tragiskt att både public service och alla kommersiella redaktioner, inom såväl etermedier som webb- och pappersmedier, lägger mer och mer energi och tid på ytlig nöjesbevakning, på just det breda, lättsäljande, det ytliga som inte kräver att mottagarna tänker eller engagerar sig. Att klickjournalistiken tar över alltmer.

Som ett exempel den hysteriska bevakning som sker kring Melodifestivalen där alla stora redaktioner, för den delen de flesta småredaktioner också, till och med ska ha en schlagerbloggare. Varför måste de traditionella mediernas redaktioner överhuvudtaget blogga kring Melodifestivalen? Svar: det skapar klick, vilket ger högre annonsintäkter.

Finns det ingen redaktionschef eller medieägare som vågar tänka tanken att försöka gå det andra hållet? Att försöka sälja på kvalitet och genomarbetade inslag?

Det är egentligen ett ännu större problem än att kulturministern inte vill att public service ska få gå med vinst.

Sedan är det ju väldigt skumt. Hur kommer det sig att en högerregering, som annars är så noga med att kulturen ska bära sig i alla lägen, plötsligt inte vill ha ett public service som håller budget och går ihop ekonomiskt?

Varför vill högerregeringen medveten skära ned på public service möjligheter? Brukar det inte vara tvärtom, att högerpolitiker reagerar när ett statligt företag inte går ihop ekonomiskt? Varför är det plötsligt negativt om ett företag vi alla är delägare i går bra ekonomiskt? Att ens vilja strypa möjligheten för public service att gå ihop ekonomiskt är verkligen att hindra fri marknad.

En annan aspekt är att det som kulturministern nu vill införa är censur. Visst är det en form av censur, när politiker vill styra och bestämma vad public service ska ägna sig åt.

Synpunkter kan vi alla ha på vad public service ägnar sig åt. Jag skulle förstås gärna se att både public service och de kommersiella redaktionerna ägnade mer åt kvalitet än lättköpt klickjournalistik.

Läs även andra bloggares åsikter om kulturpolitik, Svegfors, Benkö, kulturministern, public service

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Benkö, kulturministern, Kulturpolitik, public service, Svegfors

Tidningsföretagen sviker det journalistiska uppdraget

14 maj, 2010 by Rosemari Södergren

Fusk med mat på McDonalds.
Det senaste av undersökande journalistik som nått allmänheten.
Bakom avslöjandet ligger ett ambitiöst arbete av en filmare knuten till SVT.

För någon vecka sedan var jag på ett frukostseminarium där Expressens chefredaktör Thomas Mattson berättade om hur kvällstidningen jobbar i det nya mediesamhället. Själv jobbade jag på Expressen i ett år för grymt länge sedan då Bo Strömstedt var chefredaktör.

Då, under Strömstedts tid, gjordes många ambitiösa grävande jobb på Expressen. Och på redaktionen pågick en ständigt pågående diskussion om journalistik och om att granska makthavare.

Tomas Mattsson ägnade nittio procent av sitt anförande till att visa bilder på Bruce Springsteen tagna bakifrån, för att Expressen jobbat hårt för  att få vara med och fotografera och filma från scenen. Han var mycket stolt över det enorma arbete de lägger ned på att konkurrera med tv-kanaler inom nöjesområdet.

Jag satte nästan kaffet i halsen. Vart har det journalistiska uppdraget tagit vägen? Består det journalistiska uppdraget hos kvällstidningar idag enbart i  att vässa nöjesrapporterna? Som här bloggar Mattsson över en anledning till att Expressen knappar in på Aftonbladet, och det är ett filmklipp om Eric Saade.

Ja, idag har tidningsredaktionerna i stort sett abdikerat från det journalistiska uppdraget. Det är Public Service i SVT och på SR som verkar ha några ambitioner kvar att granska makthavarna seriöst.

Systematiskt köttfusk på ICA
Ännu ett exempel på SVT:s journalistik.

Jag ser att SR:s ledning också ifrågasätter de kommersiella medierna, fast ur en annan aspekt: de skriver i en debattartikel:

20 år efter att Sverige öppnade för kommersiella radio- och tv-sändningar håller allt på att vändas bak och fram. De stora privata mediebolagen – TV?4, Expressen, Aftonbladet, Dagens Industri med flera – kräver kontroll och förbud riktade mot public service.

Utgångspunkten är inte att värna yttrandefrihet och publicistiska värden utan marknadens frihet som sådan.

De kommersiellt ägda medierna verkar vilja lägga munkavle på public service. Varför? För att själv kunna fortsätta ännu mer med målet att sälja sitt nöjesbaserade budskap utan konkurrens? Och helst vill de göra detta utan att det finns något alternativ som gör genomarbetade seriösa granskade reportage?

Det finns nog ytterligare en orsak till att de kommersiella nöjesmedierna som Expressen och DN är emot public service: genom att spruta ut nöjesreportage hoppas de göra befolkningen så inbäddad i nöjeslivet att han/hon inte orkar engagera sig i samhällsfrågor. Och vips har de kommersiella tidningarna räddat kvar högerregeringen vid makten.

Det är inte omöjligt att till och med detta står på agendan.

I vilket fall som helst: idag står publik service för den sista återstående journalistiken.

Johan på Mitt i Steget har tagit upp tråden från debattartikeln:

Därför har sociala medier en roll att fylla, att dels fylla ut utrymmet som de allt mer politiserade nyhetsredaktionerna lämnar bakom sig men även balansera nyhetsflödet så att en hypotetisk slutsumma blir oförändrad.

Inom bloggvärlden pågår just nu en debatt och diskussion kring hur fria bloggare är.  Netroots är ett nätverk av snart 700 bloggare som är emot högerregeringen, en del av dessa Netroots-nätverkande bloggare är med i något av de rödgröna partierna, andra inte.

Erik Laakso var med i början, då Netroots bildade och var en av de aktiva. Han hoppade av för ett tag sedan och är kritisk till hur Netroots utvecklats. Jag tycker det är bra att folk säger vad de tänker. En fri debatt och fri diskussion är viktig. Fast jag håller inte med honom i allt. Tvärtom tycker jag att han borde vara kvar och jobba inifrån och förändra istället.
En del har reagerat starkt på vad Laakso tar upp. Det måste han å andra sidan också räkna med. Några av de som svarat med ilska har till exempel sagt att det är valår i år och därför ligger de själva lågt med kritik mot det egna.
Rätt eller fel?
Själv vill jag alltid känna mig fri att tänka, fri att diskutera, fri att yttra mig. Jag vill inte lägga någon censur på mig själv.
Fast å andra sidan finns det andra hänsyn jag tar.
Om jag har en konflikt med någon privat eller på jobbet skulle jag inte lyfta in det i bloggen, även om konfliktens rot är något som skulle kunna intressera andra. För jag är rädd om de inblandade människorna och skulle dessutom inte själv vilja bli uthängd av någon på webben om vi är i konflikt.

Däremot om konflikten eller snarare diskussionen, handlar om politik eller samhällsfrågor, då har det ett allmänintresse. När det inte handlar om personliga vendettor.

Men ett hel del av de politiska bloggarna har anknytning till något parti. Om de då lägger band på sig själva för att det är valår: hur trovärdiga blir de då? Eller är det själva vitsen kanske, de är öppna med var de står och därför kan alla bedöma deras inlägg utifrån det?

Erik Laakso skriver:

Detta sista menar jag är fullt möjligt om man vågar tro att de som kallar sig socialdemokrater, i första hand omfamnar dessa starka värdegrundande ord som bygger varumärket. Men i ett parti där det är synnerligen vanligt att avfärda åsiktsmotståndare med glåpord om att de inte är “riktiga sossar” så finns det dåliga förutsättningar för att våga tro på att även personer som tycker olika i sakfrågor, är lika lojala socialdemokrater. Det är en av anledningarna till att jag inte gör något så barnsligt som att VDN-märka min blogg. Jag bygger nämligen relationer hellre än symboler.

Det har tagit upps en hel del på sista tiden att politiker som använder sig av sociala medier måste börja använda dem för att lyssna och kommunicera och inte främst för att hamra in sitt budskap. Ulf Bjereld tar upp en fara med detta, vänder på hela resonemanget och menar att frifräsande bloggare kan vara ett hot mot partierna. Han skriver i Expressen:

Men Stakston och Laakso gör det lite lätt för sig när de hävdar att partierna skall släppa kontrollen eller “våga släppa varumärket”. Strategin att “släppa varumärket” – att låta väljare självständigt bedriva politisk verksamhet i partiets namn – är hämtad från USA. Men skillnaden mellan svensk och amerikansk politik är stor. De svenska partierna dominerar det politiska livet på ett helt annat sätt än i USA och de amerikanska partiernas varumärken är vagare i sina konturer.
Åsiktsskillnaderna mellan en demokrat från Texas och en demokrat från liberala ostkusten kan vara större än åsiktsskillnaderna mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. En grupp demokrater som beter sig politiskt omdömeslöst skadar inte Demokraterna som parti lika mycket som en grupp socialdemokrater skadar sitt parti om de beter sig olämpligt. De politiska riskerna för partierna att släppa sina varumärken är därför större i Sverige än i USA.

Jag kan ju göra det lite lätt för mig nu och avsluta med:
Det viktiga är att vara ärlig.

Fast det är inte bara en klyscha. Som bloggare vinner man nog på att vara ärlig.
Och nej, bloggare kan inte ersätta journalistiken.
Det journalistiska uppdraget att granska är krävande, tar tid och resurser. De flesta bloggare måste försörja sig på ett arbete och kan bara blogga på fritiden.
Att granska makthavare är ett viktigt uppdrag. Och det är mer än sorgligt att de stora tidningshusen mer och mer abdikerar från detta uppdrag.


Relaterad blogg: Kristen Vänster och Claes Krantz och Krassman och Tokmoderaten och Stakstons debattartikel i Expressen och JMW Kommunikations blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om netroots, journalistik, public service, medier, politik, Staktson, Laakso

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: journalistik, Medier, netroots, Politik, public service

Diskutera Public Service på Åsiktstorget – och Newsmill är nominerat till Stora Journalistpriset

5 november, 2009 by Rosemari Södergren

asiktstorget300

SR öppnar Åsiktstorget – en sajt på webben som länkar till bloggar och öppnar för diskussioner och debatt om frågor om Public Service.
Där finns diskussionstrådar för bland annat

TV-licensen i framtiden>
Radiotjänsts arbetssätt och kundservice
Tablå/Utbud och SVT-Play
Radiotjänsts reklamfilmer

Det är ett bra initiativ. TV-licensen, Public service, radiotjänst och utbudet är ju saker som många har åsikter om. Jag tycker en sådan sajt i det här läget är smartare än ett Twitterkonto. Det gäller att orientera sig i mängden sociala medier och välja rätt form och kanal.

—
Apropå traditionella medier och sociala medier så är ju Newsmill nu nominerat till Stora Journalistpriset, i klassen förnyare.
På ett sätt är Newsmill väl det. Bonnier har påpassligt hängt på bloggtrenden och skapat ett debattforum på webben där lusten att debattera bland webbaktiva personer utnyttjas.
Men å andra sidan har Newsmill många Bonniersmiljoner i ryggen för att bygga upp sitt projekt.
Det är jag lite avundsjuk på. Om jag fick de resurserna skulle jag kunna göra Kulturbloggen till en jättebra interaktiv sajt om kultur, nöje och kulturpolitik.

Läs även andra bloggares åsikter om SR, public service, Newsmill, journalistik, Åsiktstorget

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: journalistik, Newsmill, public service, SR

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casino utan svensk licens

Nytt

Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Längs Sveriges kuster görs en viktig del … Läs mer om Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Svenska Filminstitutet och … Läs mer om Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Foo Fighters har släppt ”Waiting On A … Läs mer om Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Svenska Filmkritikerförbundet tilldelar … Läs mer om Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Filmrecension:

Om Inga Titel: Om Inga Betyg: 3 Visas på … Läs mer om Filmrecension:

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in