Pride

Då har jag varit i Pride House och hämtat ut min press/bloggackreditering.
Jag läste i Aftonbladet att en reporter där som heter Torbjörn Ek är rätt sur på Pride och han vägrar att sätta sin fot där för han tycker att arrangörsgänget bråkar för mycket inbördes.
Det verkar förstås lite fjantigt att bojkotta ett helt arrangemanget av sådana skäl, fast visst tycker jag att han har en poäng:

Prides ideella styrelse är uppdelade i de HBTQ-politiska som ordnar seminarier, föreläsningar och debatter och de som diggar de fyra första bokstäverna i festival allra bäst.
Några av de mest vänsterradikala har stoppat McDonalds från att sponsra Pride. Man vill inte ha pengar från ett stort multinationellt företag.
Med en sån sponsor hade vi kunnat få Scissor sisters, Mika eller till och med Kylie Minogue, som uppträdde på Madrids Pride i år.

Jag är lyckligt ovetande om de politiska skiljelinjerna i arrangörseliten, men visst verkar det idiotiskt att vägra sponsorer.

Men jag tycker i alla fall att Pride är ett föredöme på ett annat sätt (förutom allt det som har med HBT-frågor och allt kring detta) och det är att det går alldeles utmärkt att ansöka till Pride som bloggare. Den så kallade pressackrediteringen är också för bloggare. Det finns ett fält där bloggare kunde ansöka om ackreditering i egenskap av bloggare.

Själv hade jag otur igår på måndagen då jag gav mig iväg till pendeltåget för att hämta ut min ackreditering. Jag blev sjuk på vägen dit, jag fick ett anfall av magont av högsta grad i höger del av övre delen av magen. Där som gallblåsan sitter. Fast jag har ingen gallblåsa, den är bortopererad. I vilken fall blev det att hålla mig i säng och äta blåbärssoppa resen av måndagen.

Som tur var var jag piggare idag och kunde ta mig in till Kulturhuset som dessa dagar är förvandlat till Pride house med en mängd seminarier och workshops.

Ballonger i olika färger och som bildade en regnbåge lyste upp entrén.

Jag lyssnade på två seminarier, men sedan blev jag så trött att jag fick ge upp resten av dagen (jag är nämligen inte helt frisk för övrigt, jag har en rejäl brist på energi, som jag kanske bloggar mer om vid ett annat tillfälle).

De två seminarierna jag deltog i var sinsemellan mycket olika. Det första hette Trans form och den person som sysslat mycket med bodybuilding berättade om sin färd i livet. Personen var född till kvinna med fastnade tidigt för styrketräning och hade då som förebilder från början de muskulösa männen.

Jag vet inte om personen idag är registrerad som man och det är lite oväsentligt. Personen är en människa med en kropp som kan betraktas som manhaftig. Eftersom seminariet var inriktat på att byta kön var det flera i publiken som var födda kvinnor men ville vara män och personer som var födda i en mans kropp men upplevde det som fel och ville byta till en kvinnas kropp.

En sak som jag funderar på i det här sammanhanget är att detta bygger på en i mina ögon fördom om vad som är manligt och vad som är kvinnligt. Den personen som höll i seminariet sade att män skulle ha kraftiga axlar, muskulös ben och smal midja medan kvinnor skulle ha mer underhudsfett.

Jag tycker att det är fördomsfullt sätt att se på vad som är manligt och vad som är kvinnligt. I mina ögon är det minst lika manligt med smala ben som pinnar.

Nu menar jag inte att de personer som vill byta kön har fördomar. Det handlar för dessa människor alldeles säkert om mycket mer än hur muskulös kroppen är eller inte är.

Seminariehållaren, Kia Sigge, är utbildad idrottskonsulent och idrottslärare och har tävlar framgångsrikt i bodybuilding under ett tiotal år. Kia Sigge berättade om hur en personal i Systembolaget en gång skrattade henne i ansiktet när hon skulle köpa några mellanöl och visade upp sin legitimation eftersom hon då var under 25.
– Nej nej lilla gubben, det här går jag inte på, det ser jag väl att det är en kvinna på legitimationen.

Kia Sigge fick inte köpa ölen förrän hon klätt av sig och stod i trosorna.

Den här hemska berättelsen visar på vilka förmodar omgivningen har mot kvinnor som ser manhaftiga ut.

Dessa fördomar hatar jag. En kvinna som går i höga klackar och har åtsittande kläder och runda former är i mina ögon inte mer kvinnlig än de androgyna eller manhaftiga. På samma sätt är för mig en man med stora muskler inte mer manlig än en vän man som tar bra hand om småbarn.

Efter seminariet TransForm deltog jag i ett samtal om asexualitet. 15 personer runt ett runt bord fick plats för att prata om att vara asexuell eller inte särskilt intresserad av sex. Något som omgivningen kan se på med misstänksamhet.
Där var en äldre kvinna med som levt som asexuell hela sitt liv och bott ihop med en partner i 45 år.

Att hitta någon att leva med kan vara ett problem för många asexuella, berättade en av de två samtalsledarna.

Några berättade om hur krångligt det blir när de träffat någon som de tycker om och när det blir tid för sex. Även om man berättat från början att man inte är intresserad av sex kan många ha svårt att tro på dem.

– Du kanske inte vill ha sex med andra, men just med mig vill du nog.

Typ den typen av bemötande förekommer.

Fast alla som är asexuella är inte det jämt och alltid. Det kan vara olika perioder i livet, till exempel.

– För mig är det en konstigt att prata om ”bra sex”, sade en samtalsledare. Om jag tycker om en människa och är nära den och om det skulle bli sex, då är det bra för att den relationen är bra, inte sexet i sig.

Jag frågade hur det blir om en asexuell träffar en människa som inte är asexuell – och om de två har djupa känslor för varandra och vill leva tillsammans. Kan den asexuella tänka sig att partnern då skaffar sex på annat håll?

Tyvärr hade tiden för seminariet gått ut då, så den frågan hann inte diskuteras. Självklart kan det inte finnas ett svar på den frågan, det är väl givet något som varje par själva avgör.

Livet är dock spännande och fyllt av en mängd olika sätt att se på förhållandet och på sex, det gör Pride så spännande.

Svenska Dagbladet har intervjuat några från det asexuella nätverket.

Priderelaterat:
DN ”Jag är homosexuell, så vad är det med det?”
Tolv pärlor på Pridefestivalen.

Läs även andra bloggares åsikter om Pride, sex, transsexuell, asexuell