Senast i raden av skandaler rörande modereportage är indiska Vogue som låtit fattiga bybor posera med lyxartiklar. Modereportaget är 16 sidor långt. På bild efter bild syns byborna, tandlösa och med slitna kläder står de i sina lerhyddor.
En mamma håller upp sin son mot kameran. Han har en haklapp från Fendi på sig. På en annan bild syns en familj hopträngd på en liten motorcykel. Mamman bär en Hermèsväska värd drygt 65.000 kronor. Ur Dagens Nyheter.
Här är indiska Vogue på webben, fast där syns inte de omtalade bilderna.
Indiska Vouge har förresten en bloggportal där man kan registrera sig och börja blogga.
Independent rapporterar också kring indiska Vouges sätt att använda fattiga människor i modebilderna:
This latest example in Indian Vogue provoked an outcry today as leading commentators denounced the magazine for exploiting the poor and trivialising their plight by using them as props in a fashion shoot for British designers Alexander McQueen and Burberry.
The magazine featured 16 pages of photographs of India’s poorest peasants – many of whom live on 65 pence a day according to figures released last week by the World Bank – draped with impossibly luxurious accessories they could never dream of being able to afford.
Tonight India’s leading social commentators denounced the shoot as ’distateful’ and ’callous.’
Ett annat övergrepp gentemot svaga människor är när journalister objektifierar brottsoffer och andra inblandade i kriminaljournalistiken. På SvD:s kultursidor angrips journalisternas sätt att bevaka Arbogamorden av Annina Rabe.
Kort sagt var det svårt att se var polisen egentligen hade gjort fel, även om det som sagt förstås var traumatiskt för den drabbade mannen. Utfrågningen av polisen var en uppvisning i den allra självgodaste formen av journalistik – när man ställer aggressiva frågor enkom för att få någon valfri myndighetsperson att stamma lite och framstå som skyldig. Då kan journalisten känna sig nöjd.
Därtill kryddades hela inslaget med känsloladdad musik och ett frossande i den påföljande sorgen. Jag är ytterst tveksam till om man över huvud taget skall exponera hårt drabbade brottsoffer så snart efter en katastrof, eller ens någonsin.
Det här med att objektifiera andra människor och att se sig själv som något mer värt än andra, det är väl samma mekanism som ligger bakom när makthavare låter allmänna medel (som skattemedel) betala deras personliga saker. En skandal är på väg kring den republikanske vicepresident-kandidaten Sarah Palin:
John McCains vicepresidentkandidat har hamnat i nytt blåsväder. En artikel i Washington Post avslöjar i dag att Sarah Palin låtit skattebetalarna bekosta 312 av hennes hemmakvällar. (Källa SVD)
Sarah Palin är inblandad i en skandal till:
Sarah Palin, republikanernas kandidat till posten som vice president i USA, använde sig av rockbandet Hearts låt ”Barracuda” vid ett kampanjmöte nyligen. Det skulle hon inte ha gjort. Sångerskorna Ann och Nancy Wilson vill nämligen inte alls associeras med Palin och har nu anlitat advokater. (Källa: SVD)
De här olika fallen berör varandra och har en hel del gemensamma frågeställningar: hur mycket får vi utnyttja andra människor för egen vinst, hur mycket är det försvarbart att såra andra för egen framgångs skull – eller som i fallet Sarah Palin: utnyttja andras skattemedel eller andras arbeten utan att fråga dem.
En annan grupp som var oerhört utsatt för ett sekel sedan (och kanske ibland idag också) är homosexuella. Polismuseet visar en mycket intressant, fast skrämmande fotoutställning just nu:
Bilder av unga män som poserar i klänningar och badkläder ledde till att fotografen Carl von Platen omyndigförklarades i början av förra seklet. Fotografierna beslagtogs eftersom de kunde vara homoerotiska. Nu hänger de på Polismuseet i Stockholm. (Källa SVD)
Apropå bloggar, på Polismuseets hemsida bloggar en polisaspirant, Erika.
Andra bloggar om: kulturdebatt, mediedebatt, homosexualitet, polis, mode, Indien, Vogue, polismuseet, Sarah Palin, skattemedel