Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Pernilla August

Pernilla August med i den politiska thrillerna Call Girl, om bordellhärvan

by

Mikael Marcimain och Hoyte van Hoytema jobbar tillsammans igen, med den politiska thrillern CALL GIRL, berättar ett pressmeddelande. Inspelningen börjar i juli.

Mikael Marcimain är en av Sveriges mest uppmärksammade regissörer som nu gör sin efterlängtade långfilmsdebut. Tidigare har han regisserat hyllade och uppmärksammade TV-dramer som ”Graven”, ”Lasermannen” och ”Upp till kamp”.

Mer ur pressmeddelandet:

I rollerna ser vi bl a Pernilla August, en av Sveriges mest firade skådespelare och som senast hyllades för sin mångfaldigt prisbelönade regidebut ”Svinalängorna”, och Simon J Berger, som fick sitt breda genombrott i Mikael Marcimains ”Upp till kamp”.

Hoyte van Hoytema, precis aktuell som fotograf till Oscarbelönade ”The Fighter”, är återigen aktuell som fotograf till Mikael Marcimains CALL GIRL. De har tidigare samarbetat på TV-dramerna ”Lasermannen” och ”Upp till kamp”.

Manus är skrivet av Marietta von Hausswolff von Baumgarten. Filmen produceras av Mimmi Spång som senast uppmärksammades för långfilmen ”Sebbe”. Hon blev tillsammans med sin kollega Rebecka Lafrez utsedd till ”Producers on the move” av Svenska Filminstitutet att representera Sverige på Filmfestivalen i Cannes år.

CALL GIRL kommer att få biopremiär över hela landet under hösten 2012.

Synopsis:
CALL GIRL är en tät, sensationell politisk thriller och en hudnära berättelse om samhällets förlorade oskuld, som utspelar sig i slutet av sjuttiotalet, i en tid av kvinnlig frigörelse, sexuell revolution, neutralitet, kärnkraft och social trygghet. Filmen tar oss med på en färd från botten av samhället hela vägen upp till dess absoluta toppskikt, via fallfärdiga bakgator, glitter och glamour – genom märkliga och hemligstämplade händelser som skakar om ända upp i maktens korridorer.
CALL GIRL är tidlös berättelse inspirerad av de verkliga händelserna runt Bordellhärvan på 70-talet, en historia som skakade om hela Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Pernilla Augusts regidebut på väg mot storslam: åtta nomineringar till Guldbaggen

by

Svinalängorna, Pernilla Augustis regidebut med Noomi och Ola Rapace i två av huvudrollerna, kan bli 2010 års mest hyllade svenska film. Den fick hela åtta nomineringar till Guldbaggen.

De enda kategori är Svinalängorna inte nominerats är till Bästa manliga huvudroll.
Pernilla August är själv nominerad i kategorin bästa kvinnliga biroll för sin roll som Kicki i ”Miss Kicki”.

”Svinalängorna” slåss främst mot ”I rymden finns inga känslor”, som har fyra nomineringar, och ”Sebbe” och ”Till det som är vackert”, som har tre vardera.

Det är svårt att förutse hur juryn kommer att rösta, men jag har svårt att se att Svinalängorna inte tar hem ganska många av nomineringarna.

De filmer som nominerats för bästa film är:
Bästa film
I rymden finns inga känslor Producent: Bonnie Skoog Feeney
Svinalängorna Producent: Helena Danielsson
Sebbe Producent: Rebecka Lafrenz

Övriga nomineringar:
Bästa regi
Pernilla August för Svinalängorna
Babak Najafi för Sebbe
Lisa Langseth för Till det som är vackert

Bästa kvinnliga huvudroll:

Pernilla August för rollen som Kicki i ”Miss Kicki”

Noomi Rapace för rollen som Leena i ”Svinalängorna”

Alicia Vikander för rollen som Katarina i ”Till det som är vackert”

Bästa manliga huvudroll:

Sebastian Hiort af Ornäs för rollen som Sebbe i ”Sebbe”

Joel Kinnaman för rollen som JW i ”Snabba Cash”

Bill Skarsgård för rollen som Simon i ”I rymden finns inga känslor”

Bästa kvinnliga biroll:

Tehilla Blad för rollen som Leena, som barn i ”Svinalängorna”

Cecilia Forss för rollen som Jennifer i ”I rymden finns inga känslor”

Outi Mäenpää för rollen som Aili i ”Svinalängorna”

Bästa manliga biroll:

Peter Dalle för rollen som Gösta i ”Himlen är oskyldigt blå”

David Dencik för rollen som Fred Åkerström i ”Cornelis”

Ville Virtanen för rollen som Kimmo i ”Svinalängorna”

Bästa manuskript:

Pernilla August och Lolita Ray för manuskriptet till ”Svinalängorna”

Lisa Langseth för manuskriptet till ”Till det som är vackert”

Jonathan Sjöberg och Andreas Öhman För manuskriptet till ”I rymden finns inga känslor”

Bästa foto:

Göran Hallberg för fotot i ”Himlen är oskyldigt blå”

Erik Molberg Hansen för fotot i ”Svinalängorna”

Aril Wretblad för fotot i ”Snabba Cash”

Bästa utländska film:

”Fish Tank” (Regi: Andrea Arnold)

”Miraklet i Lourdes” (Regi: Jessica Hausner)

”The Social Network (Regi: David Fincher)

Bästa dokumentär:

”Familia” (Regi: Mikael Wiström och Alberto Herskovits)

”Så nära” (Regi: Emelie Wallgren och Ina Holmqvist)

”Ångrarna” (Regi: Marcus Lindeen)

Bästa kortfilm:

”Inte panik” (Regi: Elisabeth Marjanovic Cronvall)

”Tord och Tord” (Regi: Niki Lindroth von Bahr)

”Tussilago” (Regi: Jonas Odell)

Du kan se hela listan på Guldbaggens hemsida och i Dagens Nyheter.

Fakta om Guldbaggen från Wikipedia:

Guldbaggen kallas det svenska filmpris som har delats ut av Svenska Filminstitutet för ”för framstående insatser för den svenska filmen under det gångna året” sedan 1964.
Den första filmgalan, eller filmbalen som det kallades då, hölls på Grand Hôtel i Stockholm 25 september 1964. Det året delades bara tre baggar ut: för bästa regi, vilket tilldelades Ingmar Bergman; till bästa kvinnliga skådespelare utnämndes Ingrid Thulin, båda för Tystnaden; Keve Hjelm belönades för rollen i Kvarteret Korpen.
Idag delas priset ut i 15 kategorier. Utöver dessa har Svenska Filminstitutets styrelse möjlighet att dela ut en Hedersguldbagge. Man delar även ut en Gullspira, för enastående insatser inom barnfilmen, samt Biopublikens pris, som svenska folket röstar fram.
Själva priset är en emaljerad och förgylld fantasi-guldbagge av koppar, formgiven av konstnären Karl Axel Pehrson och tillverkad av konstsmeden Patrik Sandell. En guldbagge väger cirka 1,2 kilo.
Sedan starten har nästan 300 guldbaggar delats ut. Flest guldbaggar har Jan Troell, som till och med 2009 har vunnit fem stycken.

Relaterat:
Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Aftonbladet, SVT.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Filmrecension: Svinalängorna

by


Flattr this

När filmen ”Svinalängorna” visades på filmfestivalen i Venedig fick den pris, fast den då inte ens var helt klar. I en intervju i pappersupplagan i DN berättar Pernilla August att filmens ljus inte var helt satt då.

Filmen bygger på Susanna Alakoskis roman som fick Augustpriset. Det är en stor utmaning att göra film av den romanen. Filmen är Pernilla Augusts debut som långfilmsregissör och i huvudrollen agerar Noomi Rapace.

Pernilla August fick fria händer av författaren och det är bra, för filmen har fått en egen karaktär. Pernilla August valde att låta barndomshändelserna spelar parallellt med nutiden. Flickan Leena växte upp i ett nybyggt område under 1970-talet som fyllts med invandrare och låginkomsttagare. Det får snabbt öknamnet ”Svinalängorna”. För Leena och hennes finska föräldrar och hennes lillebror Sakari var det höjden av lyx att få flytta in dit. Först. Men pappa Kimmo är periodare och när alkoholen tar över livet far barnen illa. Så illa att det nog inte går för många att sitta oberörda i biosalongen.

Pernilla August har valt att starta filmen i nutiden, Leena har vuxit upp, är vuxen och har egen familj. Hennes man Johan, spelas av Ola Rapace, och den karaktären är ny för filmen. Han är en stark, jordnära och trygg man i sig själv.

Filmen börjar med att deras två flickor lussar dem på Luciamorgonen och ett telefonsamtal kommer från Ystad. Leenas mamma ligger för döden. Leena vill inte prata med sig mamma men Johan övertalar henne att åka till Ystad. De åker dit hela familjen och de besöker också den lägenhet där Leena växte upp i Svinalängorna.

Skådespelarna är jätteduktiga. I en intervju i tv hörde jag hur Pernilla Augusti öste beröm över sina skådespelare, inte bara Noomi och Ola Rapace utan lika mycket över barnen, som Tehilla Blad som spelar Leena som barn.

Svinalängorna är absolut en gripande film, om barns utsatthet och om gå vidare i livet trots det förflutna. Det är fascinerande hur Pernilla August har låtit kameran jobba på ett subjektivt sätt, för att händelserna ska återges ut Leenas synvinkel, både som barn och som vuxen.

Pernilla August lär få många chanser till att regissera film efter den här långfilmsdebuten. Filmen bygger på boken men står ändå för sig själv, har en egen ingång till berättelsen. Berättelsen griper tag och säger oss något om det svenska samhället och miljöer som inte så ofta får stå i fokus. Att lyckas få klippen mellan nutid och dåtid att flyta så smidigt är skickligt.

Hynek Pallas i SVD hyllar filmen:

Att Svinalängorna mest utspelar sig inom hemmet väggar – filmen är mer privat än boken – gör att kopplingen till dåtidssamhället tonas ner. Men det är också i det instängda som smärtpunkterna finns, i de scener där föräldrarna lever i förnedring och barnen är deras fångar. För det är i familjen som isolerad bubbla vi kan se oss själva. Med eller utan alkoholism och våld i uppväxten så kan nog alla som känt sig udda, osedda, främmande eller oälskade känna igen sig i filmens utsatta och ensamma barn.
Det är så vackert genomfört och så oerhört sorgligt – och så väldigt, väldigt svårt att värja sig mot.

MovieZine gav filmen betyg 4.
Betyg 4 i Kommunalarbetaren.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,