Datalagringsdirektivet innebär att alla som har en mobiltelefon i fickan kommer att behöva finna sig i att information om var de befinner sig och vem de sms:ar och talar med kommer att registreras och göras sökbart i sex månader. Kort sagt, du kan inte ens gå ut och köpa en liter mjölk utan att information om din tur till ICA sparas i sex månader och kan hämtas ut av polisen.
Anna Troberg, Piratpartiets ordförande skriver om vad datalagringsdirektivet innebär.
Onsdag den 21 mars 2012 ska den svenska riksdagen rösta om datalagringsdirektivet. För ett år sedan var frågan på väg upp i riksdagen men bordlades då ett år.
Datalagringsdirektivet innebär att Internetleveratörerna måste spara information om vem du skickat epost till, vem du kommunicerat med över Internet eller med mobiltelefon.
Det sägs att Sverige inte har något val, eftersom det är en direktiv från EU som alla medlemsländer måste införa.
Direktivet kom till som en reaktion efter terrorattacker. Det huvudsakliga syftet med trafikdatalagring är trafikanalys och övervakning. Genom att analysera trafikuppgifter kan polisiära myndigheter identifiera var en person finns, en persons bekantskaper och medlemskap i grupper med mera. Det är en gigantisk övervakningslag. Som tagen ur George Orwells skräcksamhälle i hans science fiction-roman.
Tänk vad sådana uppgifter kan användas till av en illasinnad stat. Vad är det som säger att ett västland inte en dag får en diktator? Sådan har hänt förr. Då har diktatorn verkligen ett verktyg för att in i minsta detalj övervaka sina medborgare.
En av argumenten mot datadirektivet är också att alla ska övervakas, varenda medborgare betraktas alltså därmed som ett potentiellt hot. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?
Direktivet föreskriver inte för vilka brott lagringen ska kunna anlitas.
Jag håller just nu på med en artikel om datalagringsdirektivet för en tidning och i samband med det har jag pratat med Anna Troberg, Piratpartiets ordförande och hon berättar:
I Tyskland kan man konstatera att man genom datalagring löser 0,002% fler brott, men samtidigt säger mer än halva befolkningen att de numera drar sig för att ringa till psykologer, präster, äktenskapsrådgivare etc. Man kan ana att rädslan för att söka hjälp i tid kommer att skapa helt nya brott som annars hade kunnat undvikas.
Jag tycker det är lite konstigt att det är så tyst kring datalagringsdirektivet. Jag frågade Anna Troberg vad hon tänker om det:
Helt tyst är det inte, men det är för tyst. Det finns ett stort intresse från de flesta politiska partierna att inte debattera den här frågan. De vill inte ha en ny FRA-debatt. Det påverkar naturligtvis hur mycket som skrivs i tidningarna. Möjligen kan man fundera lite varför de som är mot direktivet i stort kastat bort minoritetsbordläggningsåret. Det är främst PP och aktivistgrupper av olika slag som i omgångar försökt lyfta debatten.
Ja förmodligen är det så att de traditionella partierna vill att det ska vara rätt tyst kring den här omröstningen. De möter integritetsfrågorna med tystnad, kanske för att på så sätt förminska Piratpartiet? Jag tror de traditionella partierna är rädda för en ny framgång för dem. Framgång för ett nytt parti innebär ju tillbakagång för andra partier. Det finns ju inte mer än ett visst antal väljare.
Om datalagringsdirektivet ur Wikipedia:
Datalagringsdirektivet (direktiv om lagring av elektronisk data), formellt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG, är ett av Europeiska unionens direktiv. Det trädde i kraft den 3 maj 2006 och skulle vara implementerat i alla medlemsstater senast den 15 september 2007. Direktivet föreskriver harmonisering av lagring av uppgifter om samtliga fysiska och juridiska personers kommunikation via tele- och datanäten med avseende på sändarens och mottagarens identitet, kommunikationens längd, var sändaren befann sig mm. Direktivet utgjorde en reaktion på inträffade terrordåd i Europa.
Direktivet har varit och är kontroversiellt. Förslag till direktiv lades först fram av regeringarna i Storbritannien, Irland, Frankrike och Sverige efter bombdåden i Madrid 2004, och mötte redan då hårt motstånd.
Europeiska datatillsynsmannen menade att förslaget var kränkande för den personliga integriteten och att det inte var förenligt med Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor röstade i linje med tillsynsmannens yttrande ned förslaget, som sedan också mötte kritik från näringslivets branschrepresentanter (bland annat mobiloperatörernas europeiska branschorganisation GSME).Bombdåden i London i juli 2005 väckte nytt liv i förslaget. Europeiska unionens råd uppmanade kommissionen att utarbeta ett nytt, detaljerat förslag. Kommissionen ansåg emellertid att rambeslutet om datalagring var sådant att den nya regleringen kunde antas som direktiv i stället för rambeslut. Genom att anta ett direktiv via medbeslutandeförfarande med parlamentet kunde man kringgå kravet på enhällighet i Ministerrådet, där det fanns länder som hade stoppat det. Inför antagandet av förslaget i Europaparlamentet 14 december 2005 var socialdemokraterna de enda svenska parlamentariker som var för ett antagande. Röstsiffrorna blev 378 för, 197 emot, med 30 nedlagda. Såväl den socialdemokratiska partigruppen som den konservativa partigruppen var för att anta datalagringsdirektivet.
Direktivets implementering medför en skyldighet för telefoni- och internetleverantörer att lagra abonnentinformation i minst sex månader, men högst två år. De telefonidata ska sparas, som är nödvändiga för att visa varifrån, när och till vem en person ringer. Även information om vem som skickar SMS till vem och när detta sker lagras. De internetdata som ska sparas är vilken IP-adress varje abonnent haft vid varje given tidpunkt. Tillhandahållare av e-posttjänster skall också lagra uppgifter om bl.a. avsändare och mottagare av ett e-postmeddelande.
Av Europeiska unionens medlemsstater har Irland, Grekland, Sverige och Österrike inte implementerat direktivet i tid. Irland och Grekland har implementerat direktivet i efterhand, medan Österrike kommer att implementera det den 1 april 2012. I Rumänien, Tjeckien och Tyskland har respektive lands konstitutionsdomstol ogiltigförklarat de nationella lagarna som antagits för att implementera direktivet.
Mer om datalagringsdirektivet på Piratpartiets hemsida.
Christian Engströms tal mot datalagringsdirektivet
Uppdatering: Nisse har också tagit upp detta.
Uppdatering 2: Svenska Dagbladet och Martin Moberg och Anne Skaner tar också upp hur viktigt det är att stoppa datalagringsfirektivet.
Mer i SVD1 och SVD2 och Ekot och Studio Ett och Dagens Nyheter.
Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdirektivet, övervakning, piratpartiet, EU, riksdagen
