Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Orionteatern

Björn Ulvaeus ansluter till Benny Andersson och Kristina Lugn för att skriva musikal till Orionteatern

by

Björn Ulvaeus gör nu sällskap med Benny Andersson, Kristina Lugn och Lars Rudolfsson i skapandet av Orionteaterns nyskrivna musikal Hjälp sökes med premiär 8 februari 2013, berättar ett pressmeddelande:

”Vi är oerhört glada och stolta över att dessa fyra fantastiska konstnärer kommer att vara med och fira Orionteaterns 30-årsjubileum, säger Agnes Rosenberg producent på Orionteatern. Med Björns och Bennys patenterade text och musikskapande, Kristina Lugns poetiska dramatik och Lars Rudolfssons magiska formspråk är Hjälp sökes en unik satsning.”
Alla sångtexter till Orionteaterns nya musikal skrivs av Björn Ulvaeus. Björn har sedan projektets start visat intresse för föreställningen och därför föll det sig naturligt att han anslöt sig till Benny Andersson, Kristina Lugn och Lars Rudolfsson i arbetet med Hjälp sökes.
Benny, Björn och Lars har tidigare samarbetat i Kristina från Duvemåla och Chess, Benny har gjort musik till flera av Kristina Lugns pjäser, både Björn och Kristina har skrivit texter till Benny Anderssons Orkester, men detta är första gången de arbetar tillsammans som en kvartett.
Repetitionerna startar den 3:e december och i mellandagarna ansluter sig två kor, en get, en häst, tre hundar och tre gäss till arbetet.

HJÄLP SÖKES
Medverkande: Johan Ulveson, Sofia Pekkari, Magnus Roosmann och Suzanne Berdino samt två kor, en get, en häst, tre hundar och tre gäss.
Två medelålders bönder som är bröder brottas i sin övergivenhet förgäves med såväl de existentiella frågorna som hushållsarbetet. Efter att ha larmat lokalpressen utlovas de hjälp av en mor, hennes dotter och en get. Sedan går allt åt helvete på ett sätt ni inte kan föreställa er. Missa inte denna show om det stora i att vara djurisk.

Urpremiär 8 februari 2013 på Orionteatern

Av Benny Andersson, Björn Ulvaeus, Kristina Lugn och Lars Rudolfsson

Text Kristina Lugn
Regi Lars Rudolfsson
Musik Benny Andersson
Sångtexter Björn Ulvaeus
Scenografi John Enberg och Torbjörn Isaksson
Ljus Anders Rosenquist
Kostym Kersti Vitali Rudolfsson och Karin Höeg

Orfeus på Orionteatern: komedi och tragedi samtidigt, som livet

by

Orfeus
Regi Sally Palmquist Procopé
Scenografi Mats Sahlström
Ljus Rimo Nyman
Musik Stefan Johansson
Kostym Jonna Bergelin
Mask Linda Sandberg
Orionteatern
Premiär 26 oktober 2012

En postapokalyptisk värld möter oss när vi kommer in i salongen eller så är det en bild ur en mardröm. Stenhögar ligger utspridda, ett smutsigt vattendrag går på snedden längs scenen och vitsminkade, rödögda personer med vita kläder är spridda på scenen. Jag får känslan av att det är en värld där en jättebomb eller någon annan katastrof krossat det mesta på jorden och trasiga människor långsamt kryper upp ur marken, nästan som kackerlackor. Det är mänsklighetens spillror efter eller strax före den stora undergången.

Där leker pojken Orfeus, i skuggan av de vuxna som håller på med sina meningslösa projekt att samla kvistar och låtsas att vad de gör är viktigt. Driften med vuxna är fantastiskt. Mitt i det absurda och skrämmande är Orionteaterns tolkning av den klassiska berättelsen om Orfeus en träffsäker komisk parodi på alla viktiga, självupptagna, uppblåsta människor.

En dag hittar Orfeus en rosa batteridriven bandspelare som spelar Lionel Richies sång ”Say You, Say Me”. Sången förvandlar plötsligt livet totalt för Orfeus. Barnen Eurydike, som före sången varit aggressiv mot Orfeus blir nu hans allra käraste vän och flickvän – medan alla vuxna förbjuder bandspelaren och sången.

När Eurydike dör tar Orfeus med sig bandspelaren och beger sig ner till underjorden, till de dödas rike, för att hämta tillbaka Eurydike. Om livet var skrämmande i stenöknen blir det ännu mer skräckfyllt i dödsskuggans dal. Modigt beger sig Orfeus dit och letar efter sin käraste.

Orionteaterns ”Orfeus” talar till flera sinnen: bilderna, ljuden, ljussättningen, musiken, dialogerna och skådespelarnas gester berättar om livets gång och om att överleva trots alla som sviker. Det är komedi och tragedi på samma gång, starkt, fängslande, tungt och roligt på samma gång. Som livet.

Jag är så imponerad av skådespelarnas insats. Det måste krävas en hel del att genomföra föreställningen rent fysiskt, eftersom de alla på olika sätt blir genomblöta under handlingens gång. Fascinerande, skickligt och imponerande. Scenografen och ljussättaren är två viktiga pelare i den här uppsättningen, de har fått fram en stenöken som talar till magkänslan och som berättar lika mycket som själva handlingen.

PS: Fast jag har en liten invändning och det gäller manus/handlingen. Orfeus tar med den rosa bandspelaren till dödsriket. Frågan är varför. Det undrar jag – och känner mig lite besviken på dess roll i handlingen. Jag hade väntat mig mer.

På scen:
Karin Bengtsson, Janna Granström, Olle Jernberg, Lovisa Onnermark*, Alfred Tobiasson*
* Praktikanter från Teaterhögskolan i Malmö

Foto: Martin Skoog

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Inre monolog på Orionteatern

by

Affisch för Gruppen och Astrids pjäs Men det skulle ni aldrig våga

Man kan komma ganska långt med statistik. Det bevisar inte minst Gruppen och Astrid med föreställningen Men det skulle ni aldrig våga på Orionteaterns lilla scen. Frågor om kvinnohat blir belysta från olika vinklar, som alla tar sin start i någon form av siffra.

Astrid Menasanch Tobieson, som står för både manus och regi, vill reflektera över mycket samtidigt. Det blir en fartfylld resa genom depressioner, otillräckliga mödrar på sömntabletter, fattiga barn, en jämstäldhetsminister som inte kallar sig feminist och integrationsfrågor.

Men det skulle ni aldrig våga är en intelligent pjäs, som dessutom är skickligt koreograferad. Publiken får skratta flera gånger och pjäsen – som i mångt och mycket är uppläsningen av en enda lång inre monolog – hinner aldrig kännas monoton eller tråkig. Samtidigt är den kanske lite för intelligent, försöker få in för många slag på samma gång. Pjäsen blir lite opersonlig, lite för analytisk och för lite kännande. Som invändning kan det tyckas vara tungt, men här fungerar det ändå förvånansvärt väl.

Den röda tråden kan kännas tunn i stunder, men Bianca Kronlöf och Elin Söderquist på scen håller samman föreställningen genom sin intensiva närvaro och det fysiska spelet som ofta inbegriper publiken. Delar av publiken får lämna rummet, alla som vill får skriva brev och det är viktigt att vi är en del av gemenskapen.

Opersonligt eller ej, spretigt eller ej, ämnet (eller ämnena) är så angelägna att de förtjänar den här pjäsens uppmärksamhet, och att diskussionen som förs i pjäsen är relevant. Och jag antar, att det betyder att den här pjäsen också kan sägas förtjäna en del uppmärksamhet.

Bild från föreställningen av Men det skulle ni aldrig våga
Stolar på scenen i Men det skulle ni aldrig våga

Skattjakten på Orionteatern – en satir över riskkapitalisternas intåg i vården

by

Skattjakten – Vegas största show
Orionteatern, Stockholm
Premiär den 4 maj 2012

Orionteaterns hästar har försvunnit ut på grönbete. I stället ges nu Las Vegas-showen Skattjakten med Jannes fenomenala orkester. Men Skattjakten är inte bara glittrande underhållning, det är framför allt en samhällskritisk satir.

Under introt till föreställningen får vi veta att alla likheter med existerande personer, såsom finansminister Anders Borg, är rena tillfälligheter. I programmet berättas vidare att riskkapitalisten Henry Kravis (som av en slump har samma namn som karaktären i Skattjakten) sägs vara förebilden för Gordon Gecko i filmen Wall Street och genom sitt riskkapitalbolag äger bland annat Ambea som äger Carema Care.

Ett gäng Las Vegas-musiker som extraknäcker som gangsters väntar på sin ledare Henry Kravis. När han dyker upp har han stora planer att berätta om: ett rån av ett superbevakat bankvalv ska ge miljarder dollar i byte – men planen är extremt riskfylld. Strax kommer löften om enklare förtjänade pengar med ett besök från Sverige.

Anders, med runda glasögon och hästsvans, har ett erbjudande som Kravis inte kan motstå. Till reapris får han ta över det avlägsna landet Sveriges vård- och infrastrukturbolag ett efter ett och tjäna stora pengar. Gangstermusikerna sjunger förtjusta: ”Vi tar förtjänsten ur landet – smiter från skatten, ja vi kan det – vi är det osynliga rövarbandet”.

Skattjakten lyfter på ett slagkraftigt sätt fram det absurda i att riskkapitalbolag – som investerar i företag med förhoppningar om stora framtida vinster – köper välfärdsverksamheter som äldrevård.

Föreställningen bjuder på medryckande musik framförd av duktiga musiker och välkoreograferad dans. Samtidigt är det en träffande kritik av utförsäljningshysterin av den statliga omsorgen. Det är en kritik som inte bara vänder sig mot Sveriges borgerliga regering utan även i stort mot dagens krassa ”sköt dig själv och skit i andra”-mentalitet och mot tidsandan som befäster att ”den som har mest när han dör vinner racet”.

Showen får en effektfull avslutning när Orionteatern öppnar dörrarna mot gatan där servicehuset och sjukhemmet Vintertullen ligger med namnet väl synligt för publiken. Vintertullen som ägs av riskkapitalbolaget Attendo Care och som den senaste tiden omskrivits för misskötsel och vanvård. Dit rullas som karaktärerna Anders och Kravis för att möta den andra sidan av verkligheten.

Medverkande i Skattjakten

Jannes Fenomenala orkester:
Jens Waltin – piano
Anna Holm – fiol
Anton Svanberg – tuba
Love Meyerson – trummor
Charlie Malmberg – altsaxofon
Aron Junker – barytonsaxofon
Erik Palmberg – trumpet
Janne Tavares – trumpet, kapellmästare, producent och musik

Regissör: Sally Palmquist Procopé
Text: Henric Tiselius

Skådespelare/sångare:
Maia Hansson Bergqvist
Karin Bengtsson
Camilla Waltin
Logi Tulinius
Lucas Krüger

Foto: Jonas Jörneberg

Läs mer på Orionteaterns hemsida.

Relaterat: Teatermagasinet, Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Cirkus Orion – en sagolik föreställning med hästar och hundar

by

Cirkus Orion
Orionteatern, Stockholm
Premiär: 28 oktober 2011

För tredje gången sätter Orionteatern upp en föreställning som utforskar samröret mellan djuren och människorna. Efter sex mimare tillsammans med sex svarta Frieserhästar respektive sex vita Arabhästar är det nu Cirkus Orion som framförs under hösten 2011 och våren 2012. Det är en barnvänlig föreställning med många söta djur och gott om småbarnsfamiljer i publiken.

I Cirkus Orion medverkar åtta hästar av olika storlekar och tre hundar. Häst- och hundtränare Suzanne Berdino, som är född i cirkusfamilj i fjärde generationen, har med sina tre barn Charmaine, Oliver och Stephanie i föreställningen. Systrarna är ryttare och rockringsspecialiser medan brodern är jonglör och akrobat på hästryggen.

Cirkusnumren får en extra dimension av fadern (skådespelaren Thomas Roos) och dottern (dansaren Sara Larsson-Fryxell) som kommer som åskådare, men dras in i den sagolika föreställningen. I manegen skildras på ett fint sätt flickans längtan efter att också hon få tillhöra cirkusen och bli ett med de vackra hästarna. Fadern blir det humoristiska inslaget i cirkusen när han letar efter sin dotter och gör tafatta försök att kommunicera med djuren.

Numren är lagom långa och den magiska känslan förstärks av vacker musik. Häftigast tycker jag att numren med de stora, kraftfulla hästarna är. Speciellt när Sara Larsson-Fryxell dansar i manegen tillsammans med den sagolika svartvita Lord Wellington of England av rasen Irish Cob och hans ryttarinna.

Medverkande

Människorna:
Suzanne Berdino, häst- och hundtränare, ryttare och frihetsdressör, Cirkus Arena, Cirkus Ahoy, Holland.

Oliver Berdino, jonglör, akrobat på hästrygg, Cirkus Arena, Cirkus Skratt.

Charmaine Berdino, ryttare, hula hop-artist, Cirkus Arena, Cirkus Skratt.

Stephanie Berdino, ryttare, hula hop-artist, Cirkus Arena, Cirkus Skratt.

Thomas Roos, skådespelare, komiker, teater, TV, film, en av grundarna av Orionteatern, Tolvskillingsoperan, Peer Gynt, Stockholms Stadsteater, Vems lilla mössa flyger, Orionteatern.

Sara Larsson-Fryxell, dansare, koreograf, Aniara, Stockholms Stadsteater, Cecilia och Apkungen Drottningholms Slottsteater, Utan titel, DC3 och 6 Mimare 6 Vita hästar, Orionteatern.

Hästarna:
Lexus, Mini Shetlander

Loui, Mini Shetlander

Pascha, Welsh mountain ponny

Odysseus, Welsh mountain ponny

Lord Wellington of England, Irish Cob

Javito, PRE (pour rase espanol – spansk renras)

Kazarro, PRE (pour rase espanol – spansk renras)

Duglas, Noriker

Hundarna:
Viktor och Valde, Dansksvensk gårdshund

Bendji, Border collie

Läs recensioner i DN, Expressen och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,