I en gammal folkpark med originalmålningar från 60-talet på både inne och ute, samlas varje år sedan tio år tillbaka ett par tusen hårdrockare för att ha skönt häng på Muskelrock. Folkparken i Tyrolen i Blädinge har det senaste decenniet fått ett uppsving genom att föreningen Tyrolens vänner tagit ett helhetsgrepp i att återuppliva denna klassiska plats. Festivalen Muskelrock har varit navet i återuppbyggnaden av festplatsen. Vecka 22 varje år lockar arrangörerna en stadig publik och en ansenlig mängd rockband från hela världen. Årets festival var inget undantag. Affischnamnet för året, Thor, spelade även på den allra första festivalen för tio år sedan, och publiken älskar den före detta muskelbyggaren Jon Miki Thor från Kanada. Den kärlek och respekt publik och artister visar varandra är genomgående och kännetecknande för den här störtsköna hårdrockfestivalen.

Lördagen hade den klart största publiken men även torsdag och fredag var välbesökta. Jag upplevde att det var något färre besökare de första dagarna trots att campingen var fullsmockad med människor. Kanske valde många att lyssna på avstånd i värmen.
En annan aspekt som gör Muskelrock trevligare och mer lättillgängligt än andra festivaler handlar om speltid. Alla band har exakt en timmes speltid till sitt förfogande. Det gör att även mindre band med endast ett fåtal egna låtar, kan fylla sin tid och om de slutar lite innan timmen gått är det så korta tider till nästa band att det inte stör flytet.
Trots att det är så avslappnad stämning och att allt känns lite lösare i kanterna de stora festivalerna, återspeglas det inte på arrangemanget som är helt igenom professionellt. Allt från mat och dryck till toaletter och städning sköts väldigt bra. I år tycker jag också det var mindre fylla än jag sett tidigare år. Om jag inte minns fel kunde man tidigare ta med sig alkohol in på området, men eftersom Tyrolen nu har utskänkningstillstånd fick medhavd alkohol stanna utanför. Sådant påverkar naturligtvis alkoholintaget och graden av fylla.

Muskelrock har två scener inne på området. En utomhusscen och en inne på den gamla dansbanan Rotundan. Dessutom har de en scen utanför entrén. Där annonserades en del band ut men främst var det en öppen scen där frivilliga fick spela en stund om de ville. Jag såg också skymten av ett cirkustält där det var nattklubb och efterfest till sommarmorgonen grydde. Utöver detta deltog band från festivalen på två musikgudstjänster i Svenska Kyrkan i Blädinge och Alvesta på lördagskvällen respektive söndagsmorgonen.

Den arrangerande föreningen är inte bara Tyrolens vänner.
De tar ansvar för utvecklingen i bygden. Med ett flertal kvalitativa arrangemang har de mycket att erbjuda varje besökare, hitrest eller bofast. Detta är aktiv kulturpolitik på gräsrotsnivå. Vi på Kulturbloggen kommer rapportera från så mycket vi hinner med den här sommaren. Det bli reportage från musikfester, jätteloppisar, trädgårdsdagar och fler musikfester. Och för allt i världen; ta dig dit själv och upplev något unikt.
