Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musikal

Rapport från premiären av Leva Livet på China

by

Visst känns det som om det fanns mycket mer svensk musik, med svensk text på 80-talet? Eller skulle det fungera att skriva en svensk 90-talsmusikal? En svensk 80-talsmusikal har i alla fall gått utmärkt.

Du som vill återuppleva 80-talets största svenska hits under en kväll har nu chansen tack vare musikalen Leva Livet som hade premiär på Chinateatern igår den 13 januari.

Musikalen handlar om sex personer som tillsammans bildade 80-talsbandet Up Front. Innan bandet hann slå igenom på allvar lämnade sångerskan Sarah gruppen och har sedan gjort internationell karriär. Bandet splittrades och medlemmarna gled ifrån varandra. Efter 16 år får alla ett brev från Sarah, som kallar dem till ett hotell för att spela tillsammans.

Väl på hotellet visar det sig att Sarah har ett par stora hemligheter som ligger bakom hennes inbjudan. Det blir ett händelserikt dygn där huvudpersonerna på olika sätt hittar tillbaka till sina drömmar och visioner.

Originalmanuset till Leva Livet är danskt och har översatts till svenska av Philip Zandén, som också regisserat och tillsammans med producenterna Bosse Andersson, Vicky von Der Lancken och Jesper Winge Leisner bytt ut de danska 80-talshitsen till svenska. Det är svårt att tänka sig att det har varit en dansk musikal, eftersom alla de svenska låtarna passar in så bra.

Leva Livet är en härlig blandning av musik, dans, humor och dramatik. Ibland får man känslan av en popkonsert när publiken (speciellt de mellan 40 och 50) jublar igenkännande vid första takterna av en låt – eller när dialogen antyder att det är dags för en.

Musikalen får förstås en extra dimension för oss som lyssnade på den här musiken på 80-talet. Mina favoriter Orups ”Jag blir hellre jagad av vargar” och Eldkvarns ”Kärlekens tunga” förflyttar mig genast till ettan i Aspudden med kassettbandspelaren på högsta volym…

Allra mest applåderade tror jag att blyga Ottos (Alexander Stocks) och barnlängtande karriärkvinnan Cillas (Lisa Werlinders) duett i Freestyles ”Vill ha dig” samt Fredriks (Patrik Martinssons) hyllning till Sarah (Malena Laszlo) med Mauro Scoccos ”Sarah” blev. Stort jubel mötte också tvåbarnsfadern Henrik (Linus Wahlgren) i Eva Dahlgrens ”Jag klär av mig naken”.

Men även 18-åriga dottern tyckte om Leva Livet, trots att hon inte har någon egen relation till den här musiken. En bra story, proffsiga skådespelare, musikalartister, dansare och härlig musik gör att musikalen står för sig själv och kan uppskattas av alla.

Leva Livet är en föreställning som man blir glad av, men det är inte bara glitter och glamour. Det finns också allvar i den och ett budskap om att leva fullt ut.

Det är en hög nivå på hela ensemblen där alla har bra sångröster. Unga Anna Åström (Mimmi), som blivit expert på att gestalta trotsiga tonårsdöttrar (bland annat i Kontrakt med Gud och Kvinna klädd i solen på Stockholms stadsteater), överraskar särskilt med en fin och personlig röst.

I rollerna: Malena Laszlo, Christine Meltzer, Lisa Werlinder, Jessica Zandén, Patrik Martinsson, Alexander Stocks, Linus Wahlgren, Anna Åström, Kristoffer Hellström, Lisa Stadell och Fredrik Lexfors

Dansare: Phillip Jenkins, Charlotta Öfverholm, Lina Lundin, Sigge Modigh, Karen Margrethe Aunsholt, Rami Jawhari

Idé och koncept: Susanne Bier, Jesper Winge Leisner

Originalmanus: Ida Maria Rydén, Ina Bruhn

Regi och översättning: Philip Zandén

Orkester: Mats Sundström, Jan Radesjö, Magnus Fritz, Mats Lindberg, Torbjörn Sterner

Musik av: Gyllene Tider, Rickfors, Eva Dahlgren, Orup Di Leva, Mauro Scocco, Eldkvarn, Björn Skifs, Lisa Nilsson, Freestyle, Niklas Strömstedt, Tommy Nilsson, Anne-Lie Rydé m fl

Se vidare på musikalens hemsida

Bilden ovan: Christine Meltzer, Malena Laszlo, Lisa Werlinder och Jessica Zandén. Foto: Mats Bäcker

Bilden nedan: Anna Åström och Malena Laszlo. Foto: Mats Bäcker

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Måns Zelmerlöv får bra kritik för rollen i Romeo och Julia

by


På nyårsafton har en helt ny musikal premiär på Göta Lejon. Musikalen Romeo & Julia bygger på Shakespeares klassiska pjäs men har fått en ny modern dialog och med musik som alla känner igen. Flera av tidernas största hits inom pop, rock och hiphop har fått nya spännande arrangemang.

Måns Zelmerlöw i rollen som Romeo. Fågel eller fisk? Succé eller pannkaka?

De recensioner som släppt pekar mot succé. Jens Peterson i Aftonbladet gav betyg 4:

Hur galet kan det bli?
Shakespeare möter Metallica. Schlager-Måns är övertygande som passionerad älskare i världens mest berömda kärlekshistoria.
Musikalen blixtrar som ett nyårsfyrverkeri.

Premiären var på självaste nyårsafton. Ja sämre sätt kan man fira nyårsafton på.
Föreställningen av Romeo och Julia på Göta Lejon i Stockholm har en tillhörande backstageblogg.

Anders Björkman på Expressen gav musikalen betyg 3:

Den här musikalen slår verkligen underifrån. Efter att ha startat i SVT:s ”Jakten på Julia”, som knappt hade några tittare, och sedan repeterat på en teater, som varit inblandad i ekonomisk kris, så kändes framgången avlägsen.
Därför är det roligt att kunna rapportera om en bra föreställning. Inte den bästa av musikaler, men en genomarbetad uppsättning, snyggt paketerad och med en duktig ensemble rakt igenom.

Vi hoppas att Kulturbloggen framöver ska kunna lämna en egen recension också. Det är vår ambition i alla fall.

Morgan Alling som regisserat föreställningen utropar att Måns Zelmerlöw är bättre skådespelare än Börje Ahlstedt, berättar Aftonbladet:

Morgan Alling, regissör, var också nöjd med premiären.
– Jag är skitstolt att ligga bakom det här. Måns är bättre skådespelare än Börje Ahlstedt, han är ärlig och äkta hela tiden, säger Morgan Alling.

Den kommentaren är skum. Vad har Börje Ahlstedt med Romeo och Julia-föreställningen att göra? Det jag förstår när jag läser att Morgan Alling sagt så är att han tydligen blivit trampad på tårna av Ahlstedt någon gång.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

We will rock you kommer att rocka sönder cirkus

by


Det är bara att erkänna, grundstoryn i ”We will rock you” är knepig. Föreställningen sågades totalt av en enig engelsk kritikerkår, men går efter åtta år fortfarande i London. Storyn är tunn, men musiken är desto tyngre. Grunden i storyn är att på planeten styr globalsoft allt. En framtid där all musik skapas i datorer, och engelska är det utdöda rockspråket. Rockmusik är förbjudet, och alla tänker samma tankar, alla utom några få, som här kallas bohemians.

We will rock you är så full av energi, och ensemblen kan verkligen få fart på publiken. Dock kan den som hatar Queens musik stanna hemma, för den är verkligen bärande för hela musikalen.

Det är inte ofta vi får fullstora musikaler i Stockholm, tre andra exempel på fullstora musikaler är väl Kristina från Duvemåla, Mamma mia och Phantom at the opera, vanligare än så är det inte. Jag tappade räkningen på folk på scenen, men det är ett 25-tal olika artister på scenen, och minst sju i orkestern, med andra ord krävs det en stor scen. Scenen på cirkus är stor, men känns ändå som den kanske är lite för liten. Londons lösning med kuber som använts för att visa bilder, har ersatts av en jätteskärm. Det finns en del riktigt snygga scenlösningar, men alla känns lite mindre än motsvarande lösning i London, och det är något man kan säga om hela musikalen, som i London med lite mindre. När musikalen introducerades så sa man, ”med 25 låtar av Queen” och min dotters första fråga blev då, ”vilken låt är borta?”. I London brukar det oftast vara 26 låtar, och den låt man valt bort vår kväll i Stockholm är ”don´t stop med now. ” Det var tveksamheter om Cirkus skålle tåla scenlösningen med den stora skärmen och all annan teknik. Det gör den tydligen, men jag är inte lika säker på att stolarna kommer hålla hela hösten, om det blir lika bra fart på publiken, som den föreställningen jag såg.

Det mesta av dialogen och vissa av låtarna är på svenska. Det funkar mycket bättre än vad jag trodde innan. Dialogen blir på svenska, och engelskan motsvarar det utdöda rockspråket. Funkar mycket bättre än när man gör motsvarande i London. Vissa av översättningarna är smarta, ”I want to break free” blir ”jag står inte ut” i den svenska översättningen och man köper verkligen den översättningen. Humorn är viktig i föreställningen, och publiken tog väl mot alla vinkar mot den svenska publiken. Att Sverige skulle vinna VM i fotboll 2014 är väl ungefär lika troligt som att alla musikinstrument skulle bli förbjudna i en framtid.

Det mest kända namnet i ensemblen är Tina Lejonberg, för denna föreställning har igentligen bara en stjärna, Queens musik. Ändå finns det en som för mig kommer bli en stjärna. Mari Haugen Smistad är en sensation som Scaramouche och man använder hennes norska ursprung på ett bra sätt i showen. Är säker på att vi kommer se mer av henne i framtiden, och hon har en enorm utstrålning och röst.

Föreställningen förtjänar att få en bred publik. Biljetterna är ganska dyra, men du får mycket show för pengarna, och det är en enormt bra stämning i salongen. Däremot tycker jag att den som vill hänga med bättre, kan med fördel läsa grundstoryn innan, för då hänger man med bättre i vad som händer på scenen. Min elvaåriga dotter dansade ut från salongen och ville på en gång köpa nya biljetter, det här vill jag se igen sa hon, och det är tecken på en bra föreställning. Köp biljetter nu, räkna inte med att den kommer bli förlängd, då jag inte tror att skaran av anhängare till Queen är stor nog i Sverige.

Foto: Markus Gårder
Relaterat: Svenska Dagbladet, Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En konsert i kärlekens tecken med på slottet på torsdag med Niklas Andersson

by

Är du intresserad av klassisk musik, av tenorer och sopraner och mycket romantik, kärlek och bröllop kanske torsdagens konsert är något för dig? En duktig tenor, en duktig sopran och en stor musikalartist genomför de en konsert på Slottet.

Jag väntar på chansen att Slottet blir en konsertlokal för indiepop, för min del.
Men för er som är intresserade av klassisk musik vidarebefordrar jag tipset jag fick om konserten på Slottet:

En konsert i kärlekens tecken med:

Niklas Andersson – Musikalartist
Mathias Zachariassen – Tenor
Anna Eklund-Tarantino – Sopran

Niklas Andersson är en av de stora svenska stjärnorna inom musikal. Han har haft flera huvudroller i stora musikaler i Londons West End och i Sverige, medverkat i Melodifestivalen och har hyllats för ett stort antal TV-framträdanden här hemma i Sverige.

Mathias Zachariassen hör till Wiener Staatsopers och Metropolitans mest firade tenorer. Alltför sällan får vi höra honom i Sverige.

Anna Eklund-Tarantino, välkänd från operascener, konsertestrader, TV och inte minst Musik på Slottet. Hennes klara intensiva röst har hyllats vid gästspel över hela världen.

Medverkar gör även framgångsrika Appassionata Piano Trio som är mitt i en världslansering.

Pia Alsin, harpa och trumpetaren Michael Andréasson har spelat in ett stort antal soloskivor och medverkar till att göra denna konsert till något alldeles extra.

Musik som kommer att framföras är bland annat ur operor som Bohéme, Tosca, La Bohéme, musik av B.Thiele, G. Weiss, B. Skifs, Taube, The Phantom of the Opera, Mozart, Haydn,

A. Piazzolla, G.F. Händel, traditionell folkmusik samt överraskningar.

Mer om konserten här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Trivsamt ögongodis: Guys and Dolls på Göteborgsoperan

by

Anna-Maria Hallgarn (Miss Adelaide) och ensemble. Foto: Mats Bäcker.

De röda sammetsdraperierna är fördragna. Snart ska ridån gå upp för musikalen Guys and Dolls på Göteborgsoperan. Orkestern stämmer instrumenten inför kvällens föreställning ackompanjerade av sorlet från publiken och jag funderar över när jag senast såg en musikal… Antagligen var det Little Shop of Horrors på Storan.

Platserna fylls och jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig av kvällen: swing, läckra scenkläder, mäktiga dansnummer och schysst tryck i sången tror jag. Dessutom har musikalen en tydlig koppling till Frälsningsarmén genom huvudpersonen Sarah Brown och hennes kamp för Broadways förtappade själar. Frälsismusik tilltalar mig, och därför blir jag en smula besviken på att de drar samma sång om och om igen. Effektfullt genom igenkänningen, trist genom upprepningen. Det blir för mycket.

Upprepningen i dess trista fas återkommer i språkbruket. Slangorden och uttrycken ”kasta ben”, ”hitta ett place” med mera funkar i början. Sedan blir det tröttsamt. Variation är inte fel. Första akten bjuder på en del maffiga shownummer där främst Anna- Maria Hallgarn som miss Adelaid sticker ut på grund av äkta känsla i röst, nyanser och kroppsspråk. Övriga huvudrollsinnehavare gör dock ett blekt intryck. De når inte fram och samspelet är lamt. Historien om Sarah Brown och Sky Masterson samt miss Adelaide och Nathan Detroit är definitivt en unken sak 2009. Stela könsroller och stereotypa situationer imponerar inte. Det finns andra mål med livet än att bli gift och anpassa sig efter en man. Men historien rymmer också  romantik, charm och sorg. Det hade jag gärna sett mer av.

Inför andra akten hoppas jag på en tempoväxling, mer av hela ensemblen på scen och mer musik än prat. Och så blir det. Sarah Brown växlar från stiff till charmigt berusad, andra numret från nattklubben Hot Box andas storslagen show på Broadway och Adelaids ensamhet och smärta när hon återigen blir sviken av sin kärlek berör starkt.

Dekoren imponerar över lag genom hela föreställningen, mycket på grund av växlingarna mellan överdåd och enkelhet, från dekadenta dansnummer till närhet och kittlande möten på piren i Havanna till exempel. Kloaken imponerar. Här visar GöteborgsOperan sin hela kapacitet och i sångnumret ”Sitt ner! Du välter vår båt!” visar David Lundqvist sin styrka som sångare. Läckert!

Sammanfattningsvis är Guys and Dolls en småputtrig historia med fantastiska scenkläder som får mig att inspireras till nästa outfit inför burleskklubben Tip the Velvet, skickliga dansare och storslagen dekor. Får skådespelarna dessutom till känslan och uttrycket i sina karaktärer blir Guys and Dolls en riktigt trevlig upplevelse.

Mer recensioner: DN, Expressen, G-P, SvD