Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Mogwai på Cirkus

by

Magi. Massiva ljudbilder. Mogwai. När Skottlands finaste band (möjligtvis med konkurrens från Glasvegas?) besökte Stockholm i tisdags så hade de självklart den strålande nya skivan ”The Hawk is Howling” i bagaget men spelningen bjöd även på en hel del äldre låtar.

Redan med öppningslåten ”The Precipice” från bandets senaste skiva lades ribban högt för resten av konserten. När de därefter spelade ”Friend of the Night” var jag i extas. I Cody fick vi även höra frontmannen Stuart Braithwaite sjunga (vilket är lite ovanligt då större delen av bandets repertoar är insturmental) och nya ”Batcat” var precis lika mäktig som på skiva.

Jag var på förhand lite orolig för hur konserten skulle bli med tanke på att de var tvungna att ställa in slutet av USA-turnén på grund av en krånglande pacemaker men de gav klara besked. Mogwai är 100% återhämtade och i bättre form än någonsin tidigare.

Så här skriver SVD om konserten.

Tidig julafton för musikälskare

by

Den senaste bomben i musikvärlden är att Manic Street Preachers, ett av 90-talets bästa rockband, har gått in i studion för att spela in ett nytt album.

”Den 1 februari 1995 lämnade gitarristen och textförfattaren Richey James Edwards ett hotell i London. Den 17 februari hittades hans bil nära Severn Bridge. Vad som hänt med honom är sedan dess ett mysterium.”

Alla texterna på den kommande plattan bygger på material som Richey lämnat efter sig. Skivan går under arbetsnamnen ”Journal for Plauge Lovers” och ”I Know I Believe In Nothing But It’s My Nothing” – vilket alla fans vet är en rad skriven av Richey från ”Faster” på den numera legendariska skivan ”Holy Bible” från 1994.

Obskyra band (som förtjänar uppmärksamhet): Del 2

by

I denna andra del av artikelserien om mindre kända band som förtjänar större publik kommer ett triss av svenska band att tas upp. Till att börja med kommer det att handla om Blind Dog.

Blind Dog, som tyvärr har splittrats, är ett stoner band som bildades i Halmstad 1996. På sitt CV har de två skivor: ”The Last Adventures of Captain Dog” från 2001 och ”Captain Dog Rides Again” från 2003. På den sistnämna hittar du låten ”Iron Cage” som du bör ha lyssnat på innan du stänger ner det här fönstret. För övrigt kan du ladda hem deras sju sista låtar gratis och helt lagligt från deras hemsida.

Nästa band till rakning är The Scams. De spelar klassisk rock’n’roll som är helt beroendeframkallande. När de spelade på rookiescenen på Hultsfredsfestivalen för ett par år sedan var det som en blixt i en klar himmel. Missa inte för allt i världen (om du bor i Stockholm) när de spelar på Debaser den elfte december. Bästa låten är ”Noize, Booze’n Tattooz”.

Den sista artisten som tas upp i det här inlägget får bli Per Egland. Sveriges egna lilla lo-fi poet – tyvärr lite svårtillgänglig men hans myspace släcker törsten för ett tag iallafall.

Recension av 4:13 Dream – nya albumet med The Cure

by

”4:13 Dream” är The Cures första album på 4 år och deras bästa sedan tidiga 90-talet. Det är en ganska så stor variation på låtarna men vad de har gemensamt är att de utgör första halvan av vad som i början var tänkt som ett dubbelalbum.

Det känns som att The Cure musikaliskt har återfunnit sig själva efter 2004 års skiva. Låtarna är mer åt pophållet och låter som en blandning av material från ”The Head on the Door”, ”Kiss Me, Kiss Me, Kiss Me” och ”Wish” samtidigt som de känns förvånansvärt fräscha.

Öppningsspåret ”Underneath the Stars” är bland det vackraste de gjort och ”The Hungry Ghost” är ytterligare en juvel. ”This. Here and Now. With You” är den perfekta radiodängan och när Robert Smith börjar skrika i ”The Scream” är jag i himmelriket men höjdpunkten för mig är ”The Real Snow White” – en av de mest excentriska poplåtarna jag har hört någonsin och refrängen är fullständigt briljant.

Om skivan har någon svaghet så skulle det vara att det känns som att det saknas något. I början var tanken att det skulle vara ett dubbelalbum med 33 låtar men planerna ändrades och istället så släpper de alltså första halvan, ”4:13 Dream”, nu och andra halvan, med betydligt mörkare låtar, (förhoppningsvis) lagom till att Robert Smith fyller 50 år den 21 april nästa år. Där lär ”A Boy I Never Knew”, an av de bästa låtarna som spelades på deras världsturné tidigare i år, finnas med.

Här är ett youtubeklipp från när de spelade ”4:13 Dream” i sin helhet i Rom den 11 oktober i år.



Recension i DN.
Recension i SVD

Andra bloggar om: , , ,

Coldplay i Globen

by

Självklart var det helt utsålt när ett av världens just nu största band hade sin första av två konserter i Stockholm. Det märktes tidigt att Coldplay var beredda att ge allt för att få publiken i extas – efter att ha inlett med Life in Technicolor och Violett Hill från nya skivan så matade de av några av sina största hits: Clocks, In My Place och Speed of Sound.

Så fortsatte de att blanda gamla klassiker och nya mästerverk och en gång under konserten sprang till och med hela bandet ut i publiken och spelade The Scientist och Death Will Never Conquer.

Kvällens höjdpunkt var nog dock Lovers in Japan, en av de bästa låtarna från nya plattan. Hela Globen fylldes med fjärill-formad konfetti samtidigt som en film med blandade japanska motiv visades på en storbildsskärm bakom bandet.

Allt som allt kan konserten sammanfattas som mäktig och jag ser fram emot att se de igen ikväll.

Så här skriver några av Sveriges största tidningar om konserten:

Aftonbladet

Dagens Nyheter