Högerregeringen får bra siffror i en ny förtroendemätning, men ingen vill rösta på dem. Enigt regeringsorganet DN:
Mer än hälften av dem som deltagit i Skops mätning, 54 procent, anser att regeringen gör ett mycket eller ganska bra jobb, medan 25 procent anser att den gör ett mycket eller ganska dåligt jobb.
Fast ändå ligger högerregeringen illa till i opinionsmätning om vem som väljarna tänker rösta på. Det är en tröst, fast också knepigt.
Mona Sahlin har fortfarande dåligt resultat i förtroendemätningar, men nu börjar också förtroendet för högerns statsminister Fredrik Reinfeldt att dala, från DN:
Enligt Sifo-mätningen, beställd av Aftonbladet, tappar partiledarna i förtroende bland väljarna. Bland dem som tappar mest finns moderatledaren Fredrik Reinfeldt: andelen som har stort eller mycket stort förtroende för honom landar på 56 procent, minus 7 procentenheter.
Opinionsmätningar och förtroendemätningar spretar åt alla möjliga håll. En slutsats jag dock tror vi kan dra är att förtroendet för traditionella politiker minskar. Med tanke på att om förstagångsväljarna hade bestämt hade Miljöpartiet närmat sig 20 procent och Piratpartiet hade kommit in i riksdagen står politikerna inför en stor utmaning: att ge de yngre generationerna utrymme i den politiska debatten, släppa in dem i de politiska finrummen.
Paul Ronge tar upp en annan aspekt, han menar att medier styr en mobba-mona-mobb:
Pressen på Sahlin är stenhård och denna närmast lustmördande söndagskrönika av DN:s Peter Wolodarski visar vad det ytterst handlar om. Fortfarande, snart 15 år senare, så är det Toblerone du först får upp, efter Wikipedia, när du googlar Mona Sahlin.
Det som är positivt är att hittills visar alla opinionsmätningar att väljarna kommer att rösta bort högerregeringen. Trots att människor verkar ha högre förtroende för Reinfeldt än för Sahlin. Väljarna är uppenbarligen vuxna människor som kan skilja på person och politik. Jag menar: vad hjälper det om Reinfeldt skulle vara en trevlig prick när hans politik gör att min långtidsjuka vän blivit utan sjukpeng och nu med svår MS måste stå till arbetsmarknadens förfogande?
Men trots detta är det kan vi som vill ha en rödgrön regering inte blunda för att Mona Sahlin får låga förtroendesiffror. Det kan visa sig vara som med Bengt Westerberg, tidigare FP-ledare, som också länge hade dåliga siffror i förtroendemätningar men sedan uppnådde Westerberg-effekten.
Själv förstår jag inte vad det är som gör att Mona Sahlin inte går hem i tv-rutan. Jag tycker att hon är förvånansvärt bra och gillar henne mycket mer än jag Göran Persson. Första gången jag träffade Göran Persson och jag blev presenterad för honom som LOs webmaster sade han: ”Webbfolk gillar jag inte.”
Så jag är inte den som bara säger att någon är bra för att den står på samma sida av politiken som jag. Men jag tycker att Mona Sahlin är bra. Jag kan hålla med om att hon inte har samma aura och glöd omkring sig som då under 1990-talet, före Toblerone-affären. Jag tror ändå att om hon blir statsminister kan det bli drag under galoscherna, eller vad man ska säga. Att hon kan växa in i rollen och bli populärare.
Fast de som har ansvar för hennes valkampanj bör ändå analysera det här, fråga människor utanför rörelsen hur de uppfattar Mona Sahlin och varför. Som Paul Ronge lyfter fram, det är några som har ansvaret för att göra det här jobbet:
Men för att det ska bli en riktigt intressant match i valet tror jag att Sahlins rådgivare och stab måste hjälpa henne att hitta tillbaka till den ledare hon en gång var. Jag trodde att Bo Krogvig, Karin Pettersson och Ann Helsén var ett riktigt dreamteam för att fixa detta. Hittills har jag ju inte fått rätt …
Relaterade bloggar:
Moderata karameller, Röda Berget och Peter Andersson och moderaten Kent Persson och Svenssonliv.
Relaterat: Svenska Dagbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinonsmätningar, Piratpartiet, Mona Sahlin, förtroende, Reinfeldt
