Moki Cherry, ”Moment” på Moderna Museet i Stockholm
Var du med då, på 60- och 70-talet? Det var Pontus Hulténs tid, med Carlo Derkert, Ulf Linde, amerikanska pop-konsten och Andy Warhol. Robert Rauschenberg (geten med bildäck runt kroppen och skapare av Moderna Museets logotype, som ursprungligen bara var en textad adress på ett kuvert från Robert till museet) och svensk-amerikanske Claes Oldenburg. Niki de Saint Phalles gigantiska ”Hon”, en kvinna av papier maché och hönsnät (1966). Jag var arton år när jag klev in i henne… Nåja, mina tankar far iväg. Den här texten skall ju handla om Moki Cherry!
Jazzmusikern Don Cherry känner väl många till, men Moki Cherry (Monika Marianne ”Moki” Karlsson Cherry (1943-2009) kan vara en ny bekantskap. Här får hon stort utrymme, sju år efter sin död. Den nu aktuella utställningen lägger tonvikt på 70-talet, men innehåller verk från 1967 till 2007. Det är ett mångfasetterat konstnärskap som presenteras. Här finns inga skarpa linjer mellan design, konst, teater och musik. Moki var både typisk för sin tid och gick samtidigt sin egen väg.
I den omtalade sjuttiotalsrörelse som uppstod i Stockholms konstliv och upproriskt angrep ”makten” stack Moki Cherry ut. Konstnärskapet inspirerades av experiment som gröna vågen, självhushållning och barnkulturprojekt.
Utställningen ”Moment” visar upp en blandning av originalverk, dokumentation, musik och scenbilder. Här får besökaren följa med på en färd mellan liv, pop, jazz, politik och allkonstverk.
1962 flyttade Moki Cherry från Skåne till Stockholm för att studera mode på Anders Beckmans skola. Några år senare träffade hon den amerikanske jazzmusikern Don Cherry (1936–1995) och ett tätt samarbete uppstod. Var för sig och tillsammans gjorde de happenings, musik, konst, affischer och skivomslag. Don och Moki turnerade och uppträdde ihop, på scenen möttes de olika uttrycksformerna i tid och rum. För att beskriva detta sammanhang skapade de 1967 konceptet Movement Incorporated, som senare bytte namn till Organic Music.
1970 flyttade Moki och Don Cherry till Tågarps gamla skola i Skåne och skapade en vardag med ”scenen som hem och hemmet som scen”. Tågarp blev efterhand en social samlingspunkt, i perioder nästan som ett kollektiv. Året därpå engagerades Moki och Don för att driva en öppen scen som en del av Moderna Museets stora utställning Utopier & visioner 1871–1981. Projektet tog avstamp i den revolutionära stadsstyrelsen i Paris våren 1871, den så kallade Pariskommunen. Samarbetet blev så lyckat att när utställningens curator, Pontus Hultén, fick uppdraget att starta upp Centre Pompidou i Paris bjöd han in paret Cherry till att skapa en tillfällig ”Atelier des enfants” (ateljé för barn) i väntan på att institutionen skulle stå färdig.
Som konstnär började Moki Cherry med textil och blev senare multikonstnär. Hon arbetade med både typiska samtidstecken och eviga symboler. Punkare med spretigt hår, kvinnliga väsen omgivna av ormar, medicinmän och voodooutövare var några motiv som förekom i hennes verk. Cherry hade utställningar i såväl Skåne och Stockholm som New York och på Martinique.
Hon formgav även flera av maken Don Cherrys skivomslag, till exempel ”Where is Brooklyn?” från 1966 och ”Organic Music” 1973. Under de sista åren i livet var bildcollage hennes specialitet. 2006 porträtterades hennes vänskap med konstnärerna Tonie Roos och Susanne Beckman i SVT:s program K-Special. Hennes sista utställning var sommaren 2009 på Galleri Kleerup i Stockholm.
Så vrid tillbaka tiden för någon timme och ta steget in i den epok som blev så betydande för svenskt kulturliv. Det är inte utan, att man längtar tillbaka. Så mycket fantasi, lekfullhet och energi skulle behöva återfödas. Mycket var naivt, men dagens samhälle saknar ofta denna lustfyllda miljö.
Vilken lycka att Moderna Museet tänder gnistan på nytt!
Curator för utställningen är Fredrik Liew.
Bilderna nedan är delvis beskurna i min kamera. Foto: Lars Wickberg
