Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Medier

Undrar hur det känns att vara regeringens betrodde reporter på Dagens Eko?

by

Minister Annie Lööf gick ut med stora gester och förklarade hur oanständigt och gement det var av Tillväxtverket att slösa med skattebetalarnas medel och att Tillväxtverket bröt mot de tydliga reglerna för hur sådana festligheter ska betalas. Att hon själv och hennes departement gjort likadant, fast inte i lika stor skala, är rätt skrattretande. Ministern blir en rätt löjlig figur. Men det allra värsta i den här historien är inte att näringsdepartementet varit nonchalanta och slarvat mot reglerna. Den stora skandalen i sammanhanget är hur näringsdepartementet agerade när medier bad att få tillgång till redovisningen.

Som DN tar upp i sin ledare:
Offentlighetsprincipen är en hörnsten i den svenska demokratin. Medier och andra intresserade ska kunna hämta information i olika frågor, oavsett vad myndigheterna själva väljer att informera om. Detta skriver regeringen själv på sin hemsida.

Blotta misstanken att höga politiska tjänstemän försöker försvåra mediernas granskning och kommer med undanflykter är allvarlig. Informationskulturen på regeringskansliet framstår som ett betydligt större problem än dess representation.

Fakta är att när Aftonbladet bad att få ut nöringsdepartementets redovisning över sina festligheter då kontaktade tjänstemännen de politiska ansvariga som fick flera dagar på sig att kontakta politikerna som kunde skynda sig att betala in vad de glömt och därmed åtgärda sakerna.

Dessutom kontaktade näringsdepartementets pressekreterare en journalist på Dagens Eko som kunde komma före Aftonbladet och redovisa en tillrättalagd nyhet. Som DN uttrycker det:
I sin iver att desarmera nyheten ringde en av Annie Lööfs pressekreterare upp en betrodd reporter på Dagens Eko och talade om att departementet, på eget initiativ, gått igenom räkenskaperna och rättat till eventuella felaktigheter.

Jag undrar hur det känns för en journalist att vara en av regeringen betrodd journalist. Att vara på så god fot med regeringen att hen förväntas skriva vad regeringen vill ha förmedlat. Där någonstans har väl journalistiken kantrat. Journalistik ska granska makthavare.

Röda Berget har också skrivit om detta liksom Martin Moberg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Så skyddar du dig mot att lämna digitala spår

by

Så skyddar du dig mot att lämna digitala spår, är rubriken på en liten faktaruta i senaste numret av Scoop, tidskriften för grävande journalistik.

Det är flera smidigare tips och regler, som att skaffa sig ett oregistrerat kontantkort att ringa med när du kontaktar källor som inte bör avslöjas och att ha en anonym epostadress. Tipsen i sin helhet finns längre ned i denna bloggpost.

Jag har väl inget att dölja? Kanske tänker många så. Det handlar dock inte om att dölja något, det handlar om att skydda sina källor. Alla redaktioner är av lagen ålagda att skydda sina källor – och det är oerhört viktigt. Mediers främsta uppgift är att granska makthavare och det måste vara möjligt för människor att kunna redaktioner om korruption och annat utan att samtidigt riskera att drabbas av arbetgivarens eller myndighetens förföljelse.

En del bloggar, som Kulturbloggen.com, är också registrerad med ansvarig utgivare och vi skyddar därför våra källor. Enligt lag har vi tagit på oss den skyldigheten. En självklarhet för alla som seriöst tar på sig uppdraget att sprida information och journalistik, anser jag.

Flera nya övervakningslagar gör ju att det vi gör på internet lagras, digitala spår som går att följa upp.

En stor nackdel med privatiseringen av kommunala tjänster är just att källor inte är skyddade på samma sätt. Lagen som förbjuder en arbetsgivare att efterforska källor gäller inte privata företag. Så antingen måste den lagen ändras eller privatiseringen stoppas.

Här är användbara tips från Scoop:

Tänk igenom dina lösenrod. Använd inte samma lösenord överallt. Ha lösenord på din smartphone också.

Undvik att använda epost när du kommunicerar med en källa som det finns anledning att skydda. Mejla eller ring aldrig en källa när du är på jobbet och helst inte när den personer är på sitt jobb heller. En anonym hotmail-adress är säkrare än en vanlig epostadress, men det går också att spåra en hotmailadress genom datorns IP-nummer.

Här kan du läsa mer om senaste numret av Scoop som handlar om privatiseringsgräv: Ny journalistik i en avreglerad värld.

Surfa anonymt. Då undviker du att den du granskar kan spåra din IP-adress. Scoop rekommenderar anonymiseringstjänsten TOR: http://www.torproject.org

Använd en telefon med ett oregistrerat kontantkort. Ett hemligt telefonnummer är bättre än en öppet men går att spåra.

Lagra krypterat. Kryptera både dina hårddiskar och dina USB-minnen.

Relaterat om privatisering av välfärden:
Ylva Johansson och Alliansfritt Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Kulturspaningen: polisuniform med slöja på gång och fetma och The Boss på löpsedlarna när sommartorkan huserar

by

Snart ska muslimska kvinnor som bär slöja också kunna bli poliser.
Kulturnyheterna berättar att en formgivare är igång med att ta fram en modell som ska fungera:
Iman Aldebe har uppmärksammats för sina djärva och nyskapande slöjor, och hon hoppas att de kan leda till en mindre fördomsfull bild av kvinnor med slöja.

– Om polisslöjan är attraktiv och passande till den svenska polisuniformen, så tror jag faktiskt att det ger mer acceptans till kvinnor med slöja ute i arbetslivet, säger hon.

Att kvinnor som är muslimer och bär slöja ska kunna komma ut i arbetslivet är bra. Fast jag erkänner att jag har grymt svårt att tro på att någon gud som skapat mänskligheten verkligen menar att kvinnor måste dölja sig i slöjor eller annat. Jag undrar också hur slöjor kan tillgodose det behovet att vi vill kunna se människors ansikten. Men det är bra att alla, oavsett sin religiösa tillhörighet, kan komma ut i arbetslivet. Att vara delaktig i samhället och att kunna jobba är viktiga steg in i samhället.

För övrigt märks det att sommartorkan huserar. Dagens Nyheter satsar stenhårt på artiklar kring fetma, till och med på kulturdelen där gamla poeten Lord Byron skärskådas och det visar sig att hans väna utstrålning bygger på en stor skräck för överviktig. Kanske Byron var en av de första mest kända manliga exemplen på anorexia?

Dagens Nyheter berättar om Byron:
Lord Byron, sinnebilden för den späda och eteriska poeten, hade i själva verket en stark benägenhet för fetma. Tanken om att en skarp själ kräver en tuktad kropp kom att prägla hela hans liv. Redan Sokrates varnade för fetma.

Vetenskapsdelen i DN konstaterar vad vi väl redan vet, att kosten, maten, avgör mer om vi blir överviktiga än motionen:
Jordens befolkning blir allt fetare. Och det är framför allt maten vi äter, inte hur mycket vi tränar, som ligger bakom det. Detta enligt forskare som har studerat en tanzanisk stam som levt på samma sätt i tiotusentals år.

Det är så vanligt att den som tänker gå ner i vikt börjar motionera – och då blir hungrigare och äter mer – och också tänker att nu när han/hon rört på sig kan han/hon äta lite mer. Resultatet blir då en viktuppgång, eftersom muskler kan väga lite mer än fettet.

Igår var det rökningen och dess faror som var på tapeten, idag är det kosten och fetman. Ja sommarredaktionerna dammar av ämnen som är säkra kort för att sälja tidningar.

Fast det finns förstås en sak till som säljer tidningar i dessa dagar och det vet Expressen som satsar stenhårt på att bevaka varje steg som Bruce Springsteen tar i Sverige.

Det första Bruce Springsteen gjorde i Sverige – han hyllade Expressens specialgjorda magasin om Bossen:
– Det uppskattar jag verkligen, sa världsstjärnan.
Sedan tog han med sig hela E Street Band och gick på storslagen och glad fest hos stjärnkrögaren Leif Mannerström.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Dan efter ettårsminnet av Utöya: DN har stor intervju med Ultima Thule

by

DN publicerade en lång intervju med bandet Ultima Thules frontman Jan Thörnblom inför deras avskedsspelning.
Det var en hel del som reagerade på artikeln och på datun för publiceringen och som hörde av sig till oss på Kulturbloggen.com om det.

Ultima Thule är bandet som (citat från SVT Kultur🙂 Bandet Ultima Thule exploderade i popularitet samtidigt som en våg av främlingsfientlighet i Sverige på 90-talet. De sponsrades bland annat av den öppet rasistiska organisationen BSS (Bevara Sverige Svenskt) och ett av deras fans var Jimmie Åkesson.

DN inleder den långa intervjun med följande inledning:
På lördag gör det nationalistiska bandet Ultima Thule sin sista spelning. De sammanfattar sin karriär med parollen ”Det 30-åriga kriget”. Ett krig som nu kan avslutas när Sverigedemokraterna sitter i riksdagen, konstaterar sångaren och textförfattaren Jan Thörnblom.

De som hörde av sig till oss hade först och främst reagerat på DN-artikeln av två skäl:
Att den publicerades precis dagen efter att alla uppmärksammat att det var ett år sedan massakern på Utöya och att de som hörde av sig till oss tyckte att DN-artikeln var väldigt undfallande och okritisk.

Det är en svår fråga. Ultima Thule har dragit stor publik och är ett fenomen som finns. Ska vi sopa det under mattan? Svårt …

DN-reportern säger själv till SVT att han ville skriva en konfronterande och ifrågasättande text

– Att Ultima Thules musik gjorde många människor rädda är ju en stor grej med det bandet. De är en del av en främlingsfientlig kultur som växte fram på 90-talet. Bandet säger själva att deras jobb är slutfört nu när Sverigedemokraterna sitter i riksdagen.

När jag läste artikeln kände jag också, som de som hört av sig till oss, att den behandlade Ultima Thule som om det var vilket band som helst. Som om de inte stod för något högerextremistiskt. Fast å andra sidan lämnar ju DN-reportern det åt läsaren, han litar på att läsaren kan tänka själv. Som sagt: Bandet säger själva att deras jobb är slutfört nu när Sverigedemokraterna sitter i riksdagen.

Artikeln är i blåsväder också för att den enligt vad flera journalister på twitter påpekat har stora likheter med Matilda Gustavssons reportage i musikmagasinet Novell.

Från Kulturnyheterna:
Anton Gustavsson, chefredaktör på magasinet Novell, var medveten om att ett reportage om Ultima Thule skulle bli känsligt och tycker att DN inte lyckats komplicera ämnet.

– Det är därför jag tycker att deras text faller lite platt. Gustavsson menar att DN ändå använt sig av reportaget i Novell som inspiration utan att ge kredd. Vinkeln, hela problemformuleringen och skildringen är lik, säger han och klargör att det främst handlar om en övergripande snålhet från de stora tidningarna.

Ja det är något som små redaktioner ofta upplever. Det händer då och då att vi har en nyhet före de stora drakarna, men de tar bara nyheten utan att tala om var de först hittade den. Men det tror jag är så det fungerar idag när Internet har gjort att nyheter sprids så snabbt. Credit för sin nyhet för en liten redaktion bara om det inte går att skriva om på annat sätt än att hänvisa till den lilla redaktionen. Det är bara så det är – och inte så mycket att säga om.

Att en journalist under sin research läser andra journalisters intervjuer och inspireras av dem är en del i hur jobbet utförs. Så länge en journalist inte skriver av någon annans text utan inhämtar kunskaps och bakgrundsfakta på det sättet är det bara som det är och ska vara.

Jag har inte läst Novells artikel ännu. Om DN-artikeln är väldigt lik den då borde Novell förstås blivit nämnd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Världen runt attacker på yttrandefriheten: Ryssland, Kina, Malaysia …

by

Mediernas frihet i Europa håller på att inskränkas, läger försämras. Enligt en färsk rapport till Europarådet, presenterad för dess kulturutskott i slutet av juni, har sedan 2009 ett mönster av våld och hot mot journalister brett ut sig i åtskilliga länder i Europa.
Det skriver i dag i DN (ännu så lönge bara i pappertidningen) William Horsley, Europeiska journalistorganisationens mediefrihetsombud, och Mats Johansson, Europarådets rapportör för mediefrihet.

I debattartikeln nämns fyra mord på kända journalister: Georgij Gondadze (Ukraina), Elmar HHuseynov (Azerbajdzjan), Anna Politkovskaja (Ryssland) och Hrant Dink (Turkiet).

Det är en mörk bild av yttrandefriheten som tornar upp framför oss. Inte bara i Europa.
Ett litet klipp ur dagens rapporter:
I Ryssland är det med risk att hamna i fängelse som artister riktar kritik mot landets makthavare:
Ur Kulturnyheterna:
I dag inleddes förhandlingarna om den feministiska ryska punkgruppen Pussy Riot ska ställas inför rätta för huliganism. Medlemmarna ska hållas kvar i fängelse till och med januari.

Punkgruppen Pussy Riot genomförde i februari 2012 ett performance riktat mot president Vladimir Putin inuti Moskvas mest välkända katedral, inför presidentvalet i mars. Från en predikstol utanför katedralen mässade de en punkig bön mot Putin.

DN har berättat att medlemmarna i Pussy Riot inlett en hungerstrejk.

I Kina fortsätter myndigheternas förföljelse av regimkritikern och konstnären Ai Weiwei. Kulturnyheterna:
Ai Weiwei får avslag på stämningsansökan
Fortsätter kritisera myndigheterna Konstnären stämde skattemyndigheten efter att ha blivit ålagd ”straffavgift” på 15 miljoner yuan, motsvarande 16 miljoner svenska kronor.

17 augusti kommer en dokumentär pom Ai Weiwei på svenska biografer. Här har Kulturbloggen recenserat den.

En annan konstnär som vågar stå upp mot censur och förtryck är de den malaysiska satirtecknaren Zunar. Kulturnyheterna:
Satirtecknaren Zunar fängslades olagligt och fick sina teckningar konfiskerade. Nu stämmer han den malaysiska staten på 100.000 kronor.

Som ni märker är det mycket information om förtryck av yttrandefrihet som vi hämtar från SVT:s hemsida för Kulturnyheterna. Ja det är den redaktion som tycks vara bäst på att ha koll inom det området, eller har mest engagemang för frågan.

Varför är till exempel Aftonbladet och Expressen så dåliga på det? Varför spenderar dessa redaktioner hellre sin redaktionella styrka på att rapportera om den kungliga familjen och prinsens och prinsessornas flick- och pojkvänners relationer?

——

Inte bara konstnärer och journalister riskerar sin frihet och sina liv för att de står upp för sina åsikter. Idag har vi nåtts av det tragiska beskedet att Oswaldo Paya, den kubanska människorättskämpen omkom i en bilolycka på söndagen. Hans dotter säger till medier att hon inte tror på att det är någon olycka.
Aftonbladet:
Rosa Maria Payá, dotter till den omkomne oppositionsledaren Oswald Payá, 60, är uppriven men lugn när Aftonbladet når henne vid halvfyratiden på natten lokal tid.
– Det var ett mord, inte en olycka, säger Rosa Maria Payá, till Aftonbladet.

Mer också i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,