• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Maskinen

Bildgalleri: Maskinen på Gröna Lund

19 september, 2015 by Redaktionen

maskinen (1)

Maskinen på Gröna Lund, 18 september 2015

Fredag den 18 september bjöds det på dans utav bara dess like. Flera tusen hade dykt upp på Gröna Lund för att se Herbert Munkhammar och Frej Larsson bjuda på sina hits som gruppen Maskinen.

Maskinen slog igenom 2007 med debutsingeln ”Alla som inte dansar” och 2011 kom låten ”Krossa alla fönster” som sålde guld och blev megasuccé och en av de mest spelade låtarna på radio.

Senast de spelade på Gröna Lund var 2012 och även då framför ett enormt publikhav.Under sommarn har de turnerat med svenska musikern Joy, som även hon var uppe med den svenska partysensationen på fredagskvällen på Gröna Lund.

Foto: Calle Andersson

maskinen (2)

maskinen (3)

maskinen (4)

maskinen (5)

maskinen (6)

maskinen (7)

maskinen (8)

Arkiverad under: Musik Taggad som: Foto, Gröna Lund, Maskinen, Musik

Bilder och intryck från P3 Guld 2013

20 januari, 2013 by Jonatan Södergren

linnea

Under lördagen förvandlades Scandinavium till Göteborgs mittpunkt – åtminstone ur ett musikindustriellt perspektiv. Efter tio år har P3 Guldgalan, som i år leddes av Martina Thun och Soran Ismail, blivit ett av Sveriges viktigaste musikpris. I år samlades cirka fem tusen för att se priser delas ut i sammanlagt nio olika kategorier.

Årets galadrottning blev Linnea Henriksson som precis efter att ha framfört Lyckligare nu tillsammans med Timo Räisänen fick ta emot priset som årets artist. Annars var det en bra spridning och ingen artist kammade hem mer än ett pris. Tungviktare som Kent och Swedish House Mafia infriade förväntningarna när de inte dök upp för att ta emot sina priser för årets grupp respektive årets dans. Desto gladare verkade succéduon Icona Pop som fick pris för årets bästa låt i form av I Love It. Meshuggah fick efterlängtat pris för årets hårdrock/metal – 24 år efter de släppte sitt debutalbum. Men höjdpunkten var när systrarna i First Aid Kit rappade (?!?) innan de delade ut priset i kategorin årets hiphop/soul.

Här kan du se samtliga vinnarna:

Årets artist: Linnea Henriksson – Till mina älskade och älskare
Årets grupp: Kent – Jag är inte rädd för mörkret
Årets låt: Icona Pop – I Love It
Årets nykomling: Norlie & KKV – Samlad produktion
Guldmicken: Maskinen
Årets pop: El Perro Del Mar – Pale Fire
Årets hiphop/soul: Labyrint – Samlad produktion
Årets dans: Swedish House Mafia – Samlad produktion
Årets rock/metal: Meshuggah – Koloss

Här är lite bilder från galan och efterfesten:

alina

icona

 

ghost

 

johnossi

Här kan du se Linnea Henriksson och Timo Räisänens gemensamma framförande av Lyckligare nu:

Ghost bar som vanligt masker när de framförde sin låt Secular Haze:

Alina Devecerski var nominerad till årets nykomling samt årets artist men fick gå hem tomhänt. Däremot framförde hon De e dark nu:

Johnossi premiärspelade Gone Forever:

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Musik Taggad som: Alina Devecerski, El Perro del Mar, Ghost, Icona pop, Kent, Labyrint, Linnea Henriksson, Maskinen, Meshuggah, Norlie & KKV, P3 Guld, Scandinavium, Swedish House Mafia

Skivrecension: Maskinen – Framgång & efterfrågan

27 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Artist: Maskinen
Album: Framgång & efterfrågan
Betyg: 5
Släpps 27 mars 2012

Förväntningarna var skyhöga inför Maskinens efterfrågade album då de spelat samma framgångsfulla låtar live under tre års tid (framgång och efterfrågan). Med undantag för Psykopat, den där nya låten med Maskinen, oj, en ny låt med Maskinen, det var annorlunda, ja, en ny otrolig låt som bara fanns på live-inspelningar vilket gjorde den lite mystisk och spännande på något sätt. Denna underbara låt som inledde alla Maskinens spelningar sommaren 2011 och fick oss alla i publiken att tvivla på om vi skulle lämna konserten levande eller bli nedtrampad där i den hetsiga folkmassan som verkade tävla om vem som kunde hoppa högst och skrika ut flest låttexter på den Ronneby-dialekt Frej rappar på.

Denna Frej, med efternamnet Larsson, är född i Ronneby, och förutom i Maskinen även medlem i Slagsmålsklubben, Far & Son, 50 Hertz och Offerprästers orkester (dock är den sistnämnda gruppen inte så jätteaktiv, vad jag vet, och 50 Hertz var bitpop-bandet som senare utvecklades till Slagsmålsklubben). Andra delen som utgör Maskinen-duon heter Herbert Munkhammar, kallas för Afasi, och är ursprungligen känd från en annan hip-hop duo vid namn Afasi & Filthy men nu också medlem i ”R’n’B-på-svenska-gruppen” Ansiktet.

Ribban var oerhört högt satt efter den pulserande låten Psykopat, och de andra riktigt tunga låtarna Maskinen gjort, som Gatan upp, Aldrig vart i Malmö och för att inte tala om Buffalo Blues. Flera fans blev då besvikna när Maskinens senaste singlar Krossa alla fönster och Liv och död släpptes och de fick höra och fasas över att deras kära gamla Maskinen inte låter som de brukar, de gick inte under riktigt samma genre som tidigare släppta låtar. Maskinen kallades för mainstream och kopior på Den Svenska Björnstammen (varför nu det skulle vara negativt, men jag fattar, en kopia är aldrig bra att vara).

Man kan säga att deras nya, vågade stil som innefattade något mer dansant och euforiskt än tidigare inte riktigt gillades helhjärtat av hela deras fanskala, men även fick ytterligare att kalla sig för Maskinen-fans. Jag erkänner att jag är en av de som inte flög i taget av lycka när jag hörde Frej Larsson och Herbert Munkhammars senaste singlar. Jag erkänner att jag gillade deras tunga stil mer. Men jag ska inte kritisera dem för det.

Alla behöver utvecklas och våga gå utanför ramarna, och inte bara köra på samma motorväg hela livet. Ibland måste man våga köra in på de där mörka skogsstigarna som ingen förut har kört på. Ibland måste man våga kasta sig ut för ett stup (eller, kanske inte), och det är det Maskinen gör just nu. De faller fritt och väntar på om fansen tänker fånga dem eller gå iväg. De faller och det känns som om de inte riktigt bryr sig om någon tänker ta emot dem. Bara de har kul. Bara de gör vad de känner för. Maskinen gör precis vad de vill. Det får mig att ta emot dem i min famn med stor kärlek och respekt.

Så jag satte mig ned för att noggrant lyssna på Framgång & efterfrågan med en tro om att alla låtar skulle låta ungefär som deras två senaste singlar gjort, som jag ju inte gillade fullt lika mycket som resten av det dem åstadkommit. Jag var nervös. Det är jag alltid när jag ska lyssna på något nytt av någon jag gillar, och jag kan väl säga att jag lite mer än bara ”gillar” Maskinen. Jag älskar dem. På riktigt.

Första, och andra, och tredje, och resten av alla de 13 låtarna gick in i mina trumhinnor och fyllde mig med en känsla jag aldrig känt förut. Det var jättekonstigt. Som en blandning av upprymdhet, väldigt stark hänförelse men samtidigt ilska och, ni vet känslan av att man vill gå ut och slå en elak människa?, den känslan. Det är svårt att förklara, men det var i alla fall alldeles underbart att lyssna på vilken cool musik de här två (snygga!) männen gjort bara för oss, mänskligheten. För vet ni vad? Förutom just de här två omtalade singlarna, Krossa alla fönster och Liv och död, så har varenda låt på detta album basen och tyngden i sig. Just det där som vi alla älskar med Maskinens låtar och får våra hjärtan att höras på kilometer-långa avstånd. Får oss att inte bry oss om något annat än just den musik som strömmar ut genom hörlurarna eller högtalarna. Något som får ens negativa tankar att säga upp sin existens för några minuter.

Det är just det Maskinen är så bra på. Som någon slags terapi.

Det jag mest av allt vill säga med denna recensionen är att Maskinen verkligen är detsamma som förut, kanske till och med bättre, de har inte alls gått och blivit ”mainstream”, de är här, och de är här för att stanna. Med detta albumet visar de att det verkligen är Frej och Afasi som äger electro/hip-hop-Sverige, och mitt hjärta. För alltid.

Jag avslutar med att säga, Frej Larsson och Herbert Munkhammar for presidents.

Ps. Nej, det var absolut inte jag som kastade upp kanelbullar till Frej på Malmöfestivalen. Eller?

Text: Izabelle Zeijlon

Läs även andra bloggares åsikter om hiphop, skivnytt, skivrecension, Maskinen

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hiphop, Maskinen, skivnytt, skivrecension

Kulturbloggen bevakar Dans Dakar

5 juni, 2011 by Jonatan Södergren

Vad: Dans Dakar
Var: Universitetet
När: 4 juni 2011

Stureplansgruppen hade tydligen något arrangemang på Stadion men Kulturbloggen var inte där. Istället bevakade vi endagsfestivalen Dans Dakar på Universitetet som – svårberäkneligt väder och överskott av DJ-sets till trots – ändå var en fullt godkänd inledning på den svenska festivalsommaren.

Festivalområdet öppnade tre på dagen och stängde tre på natten,. Det bjöds alltså på hela tolv timmar av intensivt dansande till olika former av elektronisk musik på sammanlagt tre olika scener: Stora scenen, Lilla scenen och Tältet.

Först ut på Stora scenen var Andreas Tilliander, den svenska musikproducenten som vanligtvis spelar med Familjen. Så här dags var det ännu relativt folktomt och av de som väl var där satt de flesta i skuggan. Stämningen var avslappnad och musiken kändes nästan som någon slags bakgrundsmusik för folk som försökte hitta sig till rätta på festivalområdet.

En av dagens positiva överraskningar var We Are The World som under sin spelning i Tältet tänjde på gränsen mellan vanlig konsertupplevelse och flummigt dansnummer. Kvartetten från Los Angeles förenade sin musik med en minst sagt originell koreografi vilket, möjligtvis tillsammans med den bisarra scenklädseln, gjorde de till något av en tidig festivalhöjdpunkt.

När Maskinen gick på Stora Scenen hade också publiken börjat trilla in och det kändes som att festivalen kunde börja på riktigt. Deras elektroniska hiphop med provocerande texter gick hem hos publiken, inte undra på när Alla som inte dansar (är våldtäktsmän) borde vara den officiella Dans Dakar-låten.

Den blekt spöklika ungen från Crystal Castles senaste skiva prydde även backdroppen när den kanadensiska noise-duon, som visserligen i livesammanhang utökas till en trio, intog Stora scenen lite drygt tjugo minuter för sent. På något sätt symboliserar just den bilden kontrasten i deras kaosartade tv-spelsmusik som å ena sidan är blek och spöklik men samtidigt väldigt organisk och energisk. Äldre nummer som Crimewave och Alice Practise i all ära men det var materialet från senaste skivan, framför allt Celestica, som gjorde sig bäst den här kvällen.

Nästa band på Stora scenen var Trentemøller, en förvånansvärt samspelt grupp som hade den där känslan för att byta mellan aggressivitet och tillbakahållning som bara ett fåtal post rock-band har.

Sist ut var Boys Noize och stämningen var på topp trots kyla – ingen tvekan om att publiken gav allt de hade kvar för att göra spelningen till en värdig avslutning på en lyckad festival.

Bilder från festivalen kommer upp på Kulturbloggen inom kort.

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Andreas Tilliander, Boys Noize, Crystal Castles, Dans Dakar, Dans Dakar 2011, Maskinen

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

Ulla Fluur Katten … Läs mer om Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Aldrig tidigare har Cornelis Vreeswijks … Läs mer om En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

The Ugly Stepsister Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Thomas Stenström har släppt musikvideo … Läs mer om Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Betyg, 4,5 av 5, Ullevi Göteborg, 6 juni … Läs mer om Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Dansbandsveckan Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Mr Nobody Against Putin Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Låtskrivaren och producenten Adam … Läs mer om Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

From The World Of John Wick: … Läs mer om Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Foto Sam Taylor Saknad, aldrig glömd … Läs mer om Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Mycket respekterade jazzmusiker hade behövt fler minnesvärda melodier – HELLO med Göran Strandberg trio

Göran Strandberg … Läs mer om Mycket respekterade jazzmusiker hade behövt fler minnesvärda melodier – HELLO med Göran Strandberg trio

Filmrecension: Efter sagolandet – en minnenas kavalkad som sätter igång många tankar och känslor

https://kulturbloggen.com/wp-content/uplo … Läs mer om Filmrecension: Efter sagolandet – en minnenas kavalkad som sätter igång många tankar och känslor

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in