Lucy
Betyg: 1
Biopremiär: 22 augusti 2014
Vad som börjar som ett någorlunda intressant actiondrama, med poetiska bilder av djur och natur inblandade lite till och från under ett tal av Morgan Freeman, smälter snart samman till en radioaktiv smörja av löjliga händelseförlopp och patetiska logiker. Inte för att en film nödvändigtvis behöver erbjuda diskbänksrealism eller dokumentära skildringar för att hålla formmässigt och dessutom bibehålla en logisk röd tråd — se bara Terry Gilliams mästerverk Brazil från 1985 som levererar en alternativ sci-fi-värld med bitter eftersmak av George Orwell, som trots sin absurda samtidsskildring ändå innehar en röd tråd som håller samman visionen och berättandet och därför fungerar och klarar sig från att drunkna i tidens flod — men Lucy (både filmen och karaktären, spelad av Scarlett Johansson) saknar fullständigt de elementen. Den utspelar sig i nutiden, men känns inte som någonting som någonsin skulle ta plats i någon slags verklighet. Även om upptakten till handlingsutvecklingen, där Lucy av misstag överdoserar en ny syntetisk drog och därmed blir jättesmart, påminner om en medelmåttig superhjältefilm så gäller samma sak där: Spindelmannen, som exempel, innehar en logik som läsaren — och tittaren — kan köpa och gå med på, varvid serietidningarna och filmerna (även om de senare avvikit något) håller som underhållning och en accepterad alternativ verklighet.
Inte nog med att intrigen är urfånig, hela bildspråket och gestaltningen är det också. Vilket i sin tur förtar känslan av power och lämnar tittaren med såriga ögon som frätt av irritationens tårar. Hela manuset är så platt och urbota korkat att jag har svårt att förstå att Luc Besson — som gav oss klassiker som Leon och Det femte elementet — har skrivit och regisserat denna smörja. Å andra sidan står han bakom smörjan till Taken-trilogin (ja, det är en tredje film på gång 2015) och står i startgroparna för både Transporter 5 och 6. Det står klart och tydligt att Luc har tappat gnistan både gällande att skriva manus och att förverkliga dem till filmer, och nu satsar på säkra kort och häftiga specialeffekter. Ytterligare ett problem för Lucy är väl just att de i hennes fall inte är så coola som regissören själv verkar vilja tro.
Det faktum att Scarlett Johansson ens tackade ja till denna roll, speciellt som hon sagt att hon bara vill göra starka och intressanta karaktärer i flertalet intervjuer, är för mig ett mysterium. Hon går från en svag ”vanlig person” till övermänniska utan att egentligen bli varken starkare eller smartare — bara flummigare. Vilket gäller för hela handlingen faktiskt. Mot slutet hänger flera frågor obesvarade i luften. En av dem är ”varför gjordes den ens?”.