Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Loreen

Fira Earth Hour på Filadelfiakyrkan

by

Lördagen den 31 mars anordnar WWF, med stöd av Luger, nedsläckningskonserten Earth Hour Show för fjärde året i rad. I år äger den rum i Filadelfiakyrkan i Stockholm och gästas av bland andra Moneybrother, Danny Saucedo, Loreen och Kajsa Grytt. Evenemanget är öppet för alla, har fri entré och öppnar sina dörrar kl 19:30.

Earth Hour Show är två timmar för gemenskap och samling där WWF, Luger och några av Sveriges bästa artister bjuder alla Stockholmare på gratis nedsläckningskonsert. Alla artister ställer upp för klimatet och spelar utan ersättning. Musikaliskt kommer det att finnas något för alla och levande ljus lyser upp i mörkret.

Artisterna:
Moneybrother, Danny Saucedo, Loreen, Kajsa Grytt, Adam Tensta, Daniel Norgren och Tensta Gospel Choir

Var:
Filadelfiakyrkan i Stockholm, Rörstrandsgatan 5, T-bana S:t Eriksplan

När:
Lördagen 31 mars. Dörrarna öppnar kl 19:30 och showen startar kl 20:00.

Entré:
Evenemanget är öppet för alla. Fri entré.

Euphoria helt överlägsen – en låt som går sin egen väg och inte är billig schlagerglitter

by

Före Melodifestivalen skrev jag på Facebook att spänningen var borta för det var solklart att Loreen skulle vinna med Euphoria. Men när alla tio bidraget uppträdde och jag kollade vad folk skrev på Facebook och Twitter var det inte lika uppenbart. För att inte tala om när de utländska juryrösterna kom.
Det blev spännande. Riktigt spännande.
Fattar egentligen inte varför jag bryr mig. Men jag tycker det hade varit trist om Dannys låt hade blivit det svenska bidraget

En sak är säker: det var verkligen tur att Danny inte vann. Glassig, glittrig discodansdunk är så 2011. Det är en blek kopia av förra årets svenska bidrag.

När det var som mest spännande skrev jag på Facebook att om Danny vann skulle jag inte se på Melodifestivalen mer någonsin. Nu vann han inte utan Loreen vann överlägset när svenska folkets röster kom. Nu finns det väl en och annan som tycker att det hade varit bra om jag inte såg på Melodifestivalen. För en sak är säker: det är lika säkert som ett brev på posten, eller vad man säger. Varenda gång som vi på Kulturbloggen skriver något om Melodifestivalen är det någon som surt lämnar en kommentar och frågar om vi verkligen är en kulturblogg. Lustigt. Att skildra Melodifestivalen är väl att skildra något som engagerar många människor. Måste kultur alltid innebära svårsmälta saker?

Och ett sådant arrangemang om Melodifestivalen är också något som ger kontakter mellan länder, ökar kommunikation och kontaktytor. Det är väl bra att massor av länder kan göra något annat tillsammans är politiska toppmöten eller fotboll,

Åter till Loreen. Hon är en frisk fläkt i den svenska Melodifestivalen och egentligen hör hon inte alls hemma i schlagerträsket:

Loreen: barfota och med en naturlig utstrålning, härligt med en artist som inte behöver köra med högklackade skor, guldglittig åtsittande klänning som visar brösten utan har något stort i sig själv utan dessa yttre attribut.
Härligt.

För övrigt var det flera av årets finalartister som inte är direkt traditionella schlagerartister. Det har hänt lite med Melodifestivalen.

Och kul att Thorsten Flincks ”Jag reser mig igen” blev trea i den svenska omröstningen. Undrar vad som hade hänt om han hade sjungit på engelska? Hade de utländska juryrösterna gett honom fler röster då? Antagligen.

Relaterat:
Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, SVT och Expressen 1 och Expressen 2.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Väl godkänt för första omgången av Svenska Melodifestivalen

by

Första omgången av den svenska uttagningen till Melodifestivalen får väl godtjänst.
De tre programledarna, Helena Bergström, Sarah Dawn Finer och Gina Dirawi, var prestigelösa och överansträngde sig inte för att vara lustiga och lyfta fram sig själva. Skönt att slippa Filip och Fredrik-syndromet i ett svenskt underhållningsprogram.

Det var bra bredd på de åtta tävlande bidragen, från discodunk till discorap och hårdrock och konstpop och teatermanér. Skönt att vi slapp sådana där bidrag som låter som schlagersånger lät för tjugo år sedan. Annars brukar det alltid vara något sådant, som brukar vara mest pinsamt.

Att låta Soundtrack of our Lives spela Dilbas låt under pausen höjde också kvaliteten.

Kändes bra att de två vinnande bidragen som gick direkt till final höll så pass bra kvalitet och inte var så anpassade till gammalt schlagerformat. Dead by Aprils låt ”Mystery” lät ganska likt deras vanliga repertoar, även om låten inte kom upp i samma klass som deras genombrottshits. Loreen som också gick direkt till final stod väl för kvällens allra bästa kvalitet.

Många av mina vänner och bekanta på Facebook uppdaterade sina statusrader med kommentarer kring Melodifestivalen och jag märkte att många gillade Torsten Flinck och Revolutionsorkestern som stod för ett av de bättre bidragen i år. Själv blev jag överförtjust i sången, ”Jag reser mig igen” och röstade fyra gånger på den.

En av mina vänner på Facebook kommenterade:
Vad häftigt, här sitter 70-talets hela alternativrörelsen och tittar på Melodifestivalen en lördag kväll!

Mina tankar under själva programmet
Sean Banan med låten ”Sean Den Förste Banan”: Okey medryckande, men ändå ganska intelligensbefriad flirt med landets dagisbarn. Skönt att inte småbarnen fick bestämma allt denna kväll.

Abalone dots är ett underbart bluegrassband och deras sång var en fin, lugn, vacker och melankolisk sång men ingen elodifestivalsvinnare.

The Moniker alias Daniel Karlsson är rätt speciell med sinklädstil men det räckte inte. Den långsamma låten som var en hyllning till Chris Isaac och Bryan Adams med flera hade inget som riktigt fastnade och därför hamnade den också sist.

Afrodite med ”The boy can dance” har avgjort haft bättre låtar. Det här var en discodunklåt som låter som något vi hört många gånger förut. Definitivt inget som skulle sticka ut på stora Europafinalen.

Dead by april med låten ”Mystery” följde göteborgshårdrocksbandets vanliga repertoar: Growl och spröda klocktoner.
OK, men bandet når inte upp till samma nivå som med genombrottsalbumet. De åkte nog snålskjuts på att hårdrockare och göteborgare röstade av solidaritet med dem.

Marie Serneholts ”Salt and pepper” var överraskande bra, men föll tydligen inte de röstande folket i smaken.

Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern med ”Jag reser mig igen” hade allt som en vinnarlåt ska ha: känslosam, stark och med en skön höjning av låten i slutet. Det blev andra chansen och det är inte fy skam. En låt som tar sig till andra chansen kan mycket väl slå till och ta sig till final – och då är många vana att rösta på den. Det kan vara en fördel. I vilket fall var det kul att Thorsten Flinck hade en riktigt bra låt med mycket dramatik i.
Jag reser mig igen

Loreen med ”Euforia” var konstfylld och läcker. Tyvärr var jag så fylld av känslan efter Thorsten Flincks låt att jag inte lyssnade så noga första gången. Men eftersom den gick till finalen fick vi höra den igen och då insåg jag att det var en helt rättvis finalist.

Mer från Melodifestivalen:
Aftonbladet 1, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,