Tre böcker har jag blivit jätteintresserad av och vill läsa. Så snabbt som möjligt. I morgon ska jag ta listan och gå direkt till bibiloteket och se vilka som finns inne och de som inte finns inne ska jag sätta upp mig på väntelistan för:
Syndafall i Wilmslow av David Lagercrantz är uppenbarligen en deckare, men där författaren gjort många efterforskningar kring ämnet och enligt recensenten i Svenska Dagbladet finns det mycket att lära genom att läsa kriminalromanen:
Dialogerna tyngs visserligen stundtals av lite för mycket faktaredovisande, och romanen hade klarat sig utmärkt utan den korta epilogen, som har alltför mycket av slutet gott, allting gott över sig.
Men i övrigt är ”Syndafall i Wilmslow” bara att rekommendera. En polisthriller som gör sin läsare lite smartare och lite mer allmänbildad – sådant är vi inte bortskämda med.
En gång i tiden kände jag författaren, vi gick på journalisthögskolan samtidigt. Inte i samma klass, men vi hade en del gemensamma vänner. Det var då det. Idag tror jag inte han känner igen mig ens. Men det gör inget. Det är boken jag är intresserad av, inte författaren.
Att kriminalromaner har ett bra upplägg för att berätta en spännande historia och samtidgt kunna berätta något om samhället eller hur människor fungerar, är det många författare som upptäckt. Och gör de det på ett skickligt sätt kan en deckare vara mycket bra litteratur.
Nästa bok jag blivit intresserad av att läsa är Klockan av Remizov, Aleksej. Det är en bok som skrevs för hundra år sedan. Men trots att den skrevs då tror jag den har en del att säga nutidsmänniskan. SvD recenserar den:
Klockorna lever sitt eget liv i Aleksej Remizovs besynnerliga värld. Som något slags små djävular på väggarna. Förvridna av kramper, syrligt leende, förolämpade, bittra, gapskrattande. Utanför den mörka urbutiken pågår jäktet, plågade människor stretar på i snöstormen, skyndar hemåt, rusar vidare, ständigt försenade till något viktigt möte. Klockorna mäter ut tiden, tickar på av rent djävulskap, som en påminnelse om ”det ovillkorliga slut, som kommer till var och en utan att fråga om lov”.
Remizovs kortroman Klockan har själv en del tid på nacken, 100 år för att vara exakt. Ändå är det en bok som griper rakt in i vår egen tid, sätter ord på den oro som samtidsromanen bara har trötta klyschor för: ”tidsstress”, ”utbrändhet”, ”livspusslet”.
Frågor kring vad tiden är fascinerar mig – och engagerar mig. Så jag tror det är en bok som jag kommer att gilla. En bok jag borde ha läst för länge sedan, egentligen.
Den tredje boken jag bara måste läsa är Blodets Hetta av
Den funderar kring tidsbegreppet också, fast ur ett annat perspektiv: kring åldrandet och hur blodet och hormonerna förändrar sig och sitt sätt att färdas genom våra kroppar genom livets gång. Hur annorlunda vi upplever saker beroende på vilket del av livet vi befinner oss i.
Dagens Nyheter skriver om boken:
Men det är detta med “blodets hetta”. Det är detta med ungdomens oresonliga krav på liv, liv i förhöjd form, liv till varje pris. Det är ett krav som ger romanen dess story, dess dramatiska historia vars hemligheter avslöjas efter hand i en sinnrik konstruktion. Men starkare än berättelsen är ändå romanens ton. Den är vemod, melankoli och duggregn över en oansenlig by i skymningstimmen.
Det som lockar allra mest är hur författaren verkar måla med språket, att hon låter naturen spegla de olika människornas och deras åldrars livsrytm.
SvD har också recenserat Blodets hetta. Det har bloggen Occident också gjort.
Syndafall i Wilmslow
Författare David Lagercrantz
Förlag Albert Bonniers förlag
ISBN 9100120316
ISBN-13 9789100120313
Blodets Hetta
Författare: Irène Némirovsky
ISBN10: 9100117102
ISBN13: 9789100117108
Andra bloggar om: boktips, böcker, litteratur, tid, kultur, David Lagercrantz, Irène Némirovsky, Aleksej Remizov, deckare, roman, kriminalroman, författare, språk
