• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Lars Norén

Lars Noréns Demoner – svärta och ångest men också viss komik – invigde Bergmanfestivalen i tysk tolkning

27 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Demoner
Av Lars Norén
Regi Thomas Ostermeier
Gästspel av Schaubühne Berlin
Bergmanfestivalen 2012
27 maj 2012

Två gifta par tillbringar en kväll tillsammans – båda paren har stora problem som inte blir bättre när de möter det andra paret. Lars Noréns ”Demoner” är en skrämmande skildring av två par som borde stannat hemma och rett ut sina problem istället för att fly in i underhållning och tidsfördriv som inte ger något av beständigt värde. Den inre ensamheten kan driva människor långt.

Thomas Ostermeier, konstnärlig ledare på den tyska teatern Schaubühne i Berlin valde att sätta upp Lars Noréns Demoner när han blev inbjuden till Bergmanfestivalen. Föreställningen spelades på festivalens invigningskväll och i Ostermeiers regi blev det en djupdykning i människors ångest, väl värdig att inviga en festival till Bergmans minne.

Frank och Katarina har varit gifta i nio år och är barnlösa. Föreställningen börjar med ett videoklipp som exponeras på ena väggen på scenen där den berömde filmregissören Fritz Lang läser en dikt av Hölderlin om människans ensamhet utan gud. Därefter kommer Katarina in i vardagsrummet, hon verkar rastlös, röker en cigarett, slår upp en bärbar dator av märket Mac. Det är viktigt med alla detaljer. Lägenheten utstrålar välbärgad övre medelklass. Scenografin är snillrikt konstruerad. Handlingen utspelar sig i Franks och Katarinas lägenhet och är placerad på en vridscen. Vardagsrummet på ena sidan och när scenen roterar kommer andra sidan fram med sovrum, kök och badrum.

Frank kommer hem med askan av sin avlidna mor. Askan ligger i en urna i en plastpåse. Katarina och Frank pratar men utan att lyssna på varandra. De talar och det märks att de mår dåligt av varandra. Det är ruggigt obehagligt och vi anar hela tiden att det finns något mörkt under ytan, en hemsk hemlighet som skaver.

De ska tillbringa kvällen tillsammans med Franks bror och broderns fru. Men brodern ringer och säger att han stannar på hotellet för att se en fotbollsmatch istället. Då utbryter panik. Ska de tvingas tillbringa en kväll tillsammans bara de två? Frank bjuder då snabbt in grannarna som bor i lägenheten under, Jenna och Tomas, småbarnsföräldrar som längtar efter en chans att komma hemifrån någon timme och tackar ja till inbjudan, mot bättre vetande.

Första delen av föreställningen lockar till en hel del skratt, en del situationer är rätt komiska. Framför allt Jenna och Tomas tror jag många kan känna igen sig i och därför är det lättare att skratta med och åt dem, för det är liksom att skratta lite åt sig själv.

Komiken bygger en del på att människor känner igen situationerna, men allteftersom Frank dricker mer och mer whisky stegras det obehagliga. Han är elak och beter sig mot  såväl Katarina som gästerna som ett svin. Det är deprimerande att se hur mycket människor kan acceptera för att få ett stycke tidsfördriv från sin grå vardag.

Det finns en del att fundera på och det ligger hos  åskådaren hur handlingen ska tolkas. Kanske får vi förklaringen till Franks fruktansvärda beteende – eller är det också bara en lögn? Vad är egentligen sanningen?

Ett sätt att se föreställningen är utifrån äktenskaps- och relationsperspektiv. En skildring av det omöjliga att leva tillsammans. Själv vill jag hellre se den som en studie i vad alkoholen gör med människor som inte mår bra. Frank tar den ena whiskyn efter den andra och halsar också direkt ur flaskan. Är det då konstigt att han blir äcklig, vidrig och gemen? Alkoholen gör sådant med många människor.

Skådespelarna är väldigt duktiga. Föreställningen står och faller med att skådespelarna är säkra i sina roller.

Ostermeier har ändrat lite i Noréns grundmanus. Handlingen som i ursprungsmanus utspelas under 1980-talets början har placerats i nutiden, bland annat spelar Frank lyxiga vinylskivor med indieband som är väldigt hipp nu som The XX.

”Demoner” är en Norén-pjäs – och då vet vi att det blir en djupdykning i människors psyke och ångest. Det är en svart föreställning men också med viss komik och värme. Den skakar om mig, men samtidigt ger Noréns senare draman mig mer, eftersom den här är så svart utan att jag riktigt hittar någon förklaring till vad som orsakat framför allt Franks vidriga beteende. Eller så fick vi en förklaring när Katarina avslöjar hans hemlighet för grannarna – men den förklaringen är bara ett symtom på något som vi ändå inte får svar på. Fast å andra sidan: varför vänta oss att en föreställning ska ge svar. Att den ställer frågor kanske räcker.

I rollerna:

Katarina: Cathlen Gawlich
Frank: Lars Eidinger
Jenna: Eva Meckbach
Tomas: Tilman Strauß

Teatermagasinet har också skrivit om Demoner.

Festivalbloggen om Demoner.

Relaterat:
Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Ostermeier, Schaubühne, Berlin, Bergmanfestivalen, teater, teaterrecension, Lars Norén, teaterkritik, scenkonst

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Bergmanfestivalen, Berlin, Lars Norén, Ostermeier, Schaubühne, Teater, Teaterrecension

Lars Noréns Demoner inleder Bergmanfestivalen 2012

20 februari, 2012 by Rosemari Södergren

– Bergamnfestivalen är ett levande monument för Ingmar Bergman, sade Dramatenchefen Marie-Louise Ekman när hon invigde presskonferensen om Bergmanfestivalen 2012. Festivalen vi bjuder på ska gå i Bergmans anda.

(Presskonferensen hölls i Målarsalen på Dramaten på förmiddagen den 20 februari.)

– Vi har valt regissörer och föreställningar som är konstnärligt utforskande, som står för det djupa borrandet. Vi har valt regissörrer och teateruppsättningar som är de mest intressanta, osm ger mest energi och starta diskussioner och vi kommer att spela i både de minsta repetitionslokalerna till de största, som Annexet på Globen.

Jo det är absolut ett spännande program som bjuds med den tyska regissören Thomas Ostermeiers uppsättning av den svenske dramatikern Lars Noréns Demoner, från teatern Schaubühne i Berlin, som inviger festivalen som nu arrangeras för andra gången. Första gången var för tre år sedan, 2009.

Sex uppsättningar av några av Europas mest spännande scenkonstnärer gästar festivalen som går av stapeln 27 maj – 6 juni. Bland regissörerna finns förutom Thomas Ostermeier bland andra Oskaras Korsunovas, Katie Mitchell och Heiner Goebbels.

Det var dock en påfallande manlig dominans både på presskonferensen scen och i programmet.

– Ja. tyvärr blir det så. Vi jobbar mycket på jämställdheten här hemma men det görs inte lika mycket ute i Europa på den fronten, förklarade Marie-Louise Ekman när vi möttes i korridoren utanför Lejonkulan.

Ja det finns en hel del kvar att göra för jämställdheten inom teatervärlden, menade hon. Men samtidigt måste Bergmanfestivalen ha det mest intressanta och då blev det så här.

Bergmanfestivalen 2012 arrangeras 27 maj – 6 juni och bjuder på sex uppsättningar av några av Europas mest spännande scenkonstnärer.

Regissören och teaterchefen för Schaubühne i Berlin, Thomas Ostermeier, var på plats vid pressträffen. Schaubühne bidrar med två produktioner i årets festival: Lars Noréns pjäs Demoner i en inlevelsefull tolkning av Thomas Ostermeier själv samt de brittiska regissörerna Katie Mitchells och Leo Warners epokgörande version av August Strindbergs Fröken Julie – en stor uppsättning som kommer att spelas på Annexet, Globen.

Från Vilnius i Litauen kommer den hyllade regissören Oskaras Korsunovas med två föreställningar, Miranda och Natthärbärget – stark teaterkonst med en vass blick på vår tid. Från Vilnius kommer också Aldona Bendoriuté i rollen som Sonja från Dostojevskijs Brott och straff, i en både förtroligt intim och mäktig föreställning: Sorgsna sånger från Europas hjärta – ett teaterkonstverk av den finländska regissören Kristian Smeds och hans teater Smeds Ensemble.

Den schweiziske Théâtre Vidy-Lausanne och regissören Heiner Goebbels återkommer. Han fick publik och kritiker på den förra Bergmanfestivalen att häpna över föreställningen Eraritjaritjaka. I år presenterar han ett samarbete med den legendariska vokalkvartetten The Hilliard Ensemble i I went to the house but did not enter.

Dramatens egen festivalföreställning är Ingmar Bergmans Fanny och Alexander i Stefan Larssons regi. Den storslagna uppsättningen hade premiär 11 februari i år och är den första svenska scenversionen av Bergmans berömda film. Här kan du läsa Kulturbloggens recension av den föreställningen.

Ur pressmeddelandet:
Den första Bergmanfestivalen (2009) var i stor utsträckning retrospektiv och koncentrerade sig på Bergmans gärning. Årets festival presenterar angelägen och nyskapande scenkonst i Bergmans anda. Bergmans verk anses vara klassiker i dag, men var i högsta grad avantgarde när de kom. I år får vi se föreställningar som rör sig i gränslandet mellan olika uttryck; teater, musik och film. Levande musik återkommer i flera uppsättningar.

Festivalen innehåller också massor av möten med de gästande teatrarnas skådespelare och regissörer och mycket mer inom ramen för Dramaten& Bergmanfestivalen. Dramatens skådespelare kommer att vara moderatorer vid flera av dessa möten.

Festivalen avrundas med en unik föreställning på Stora scenen gjord speciellt för detta tillfälle i samverkan med teatrar från Dramatens internationella teaternätverk Mitos 21. Föreställningen bygger på boken ”Han bara slog och slog” (Je suis complètement battue) av Éléonore Mercier.

Biljetterna släpps tisdag 21 februari kl 12.00. För mer information och fullständig spelplan, gå in på www.bergmanfestivalen.se


 

Läs även andra bloggares åsikter om Bergmanfestivalen, Thomas Ostermeier, Lars Norén, Demoner, Dramaten, teater

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Bergmanfestivalen, Demoner, Dramaten, Lars Norén, Teater, Thomas Ostermeier

Premiär för nyskriven Norénpjäs i Radioteatern

27 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Lars Norén debuterar som regissör för radioteatern med en nyskriven pjäs med titeln ”Skuggor”. Krister Henriksson gör en av rollerna. Tid för premiären i radio n är 4 november strax efter 19.00 i P1.

Här ett pressmeddelande som berättar mer:

Med Skuggor, en nyskriven pjäs om existensens kärna, gör Lars Norén regidebut i radioteatermediet. Den 4 november kl.19.03 ges premiären av föreställningen, med Krister Henriksson i en av rollerna.
– Det var ett fantastiskt spännande arbete och någonting som jag inte gjort förut. Det var så skönt att komma nära rösterna och karaktärerna, alltså skådespelarnas själar, säger Lars Norén om debuten.

Två män i cancerns slutstadium delar sjukhussal. Den yngre ska bli pappa, till ett barn han aldrig kommer att se. Den äldre ser skuggan av en saknad son, och väntar på en dotter som dröjer.

– Om du är omgiven av fyra väggar och dörrarna är stängda; det enda du kan göra är att hoppa rakt upp och det är ungefär så jag ser på hur dehär personerna gör, de hoppar rakt upp eller rakt ut i sig själva, säger regissören.

Fyra starka porträtt av dem som ska dö och dem som ska leva vidare i en oupphörligt angelägen föreställning där trådar av minnen, frågor och tvivel bildar den väv som är livet.

Lars Norén hoppas att det blir mer radioteater för hans del.
– Det var så roligt och det var så lärorikt, säger han.

Premiär!
Fredag 4 november 19.03 i P1

Skuggor av Lars Norén
Med: Jimmy Lindström, Krister Henriksson, Annika Hallin, Sara Wikström, Jelena Mila, Laura Jonstoij Berg, Simon Falk Ehrén
Ljud: Lena Samuelsson
Producent: Magnus Berg
Regi: Lars Norén

Föreställningen finns för lyssning på Radioteaterns hemsida i trettio dagar efter sändning.

Läs även andra bloggares åsikter om Lars Norén, Krister Henriksson, radioteater, premiär

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Krister Henriksson, Lars Norén, premiär, Radioteater

Natten är dagens mor – träffsäker och smärtsam och värd sina stående ovationer på premiären

23 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Natten är dagens mor
Dramaten
Premiär: 22 oktober 2011

Ricky fyller 16 år och bor med sin äldre bror Frank och mamma och pappa i ett hotell som familjen driver. Tiden är mitten av femtiotalet. Familjen är inte lycklig, bröderna tål inte varandra och pappa Martin tyngs av ekonomisk oro. Hotellverksamheten är nära konkurs, nu har han ännu en gång fått  en amortering som han inte kan betala. Men sälja hotellet och göra något annat kan pappa Martin inte tänka sig.

Familjen mår inte bra. De sårar varandra och ljuger för varandra. Sakta skalas sanningen fram – allt kretsar kring familjens pappa som börjat supa igen. Där finns också andra problem i familjen, men ingen har kraft att ta itu med de andra konflikterna. Pappans beroende hindrar familjen att växa och utvecklas, den är ett hinder för allt friskt. Egentligen finns det ju flera andra saker som familjen borde ta itu med, mamman har en hemsk hosta och ont i axel och armen, den yngste sonen i vilsen och äldste sonen skulle behöva få ge sig iväg och bygga upp sitt eget liv.

Örjan Ramberg spelar Martin, pappan, skrämmande träffsäkert. Alla som på nära håll umgåtts med människor med drogberoende känner igen beteendet. Föreställningen träffar så rätt och är smärtsam i hur väl den beskriver denna värld som så många lever i. Många familjer lider av att någon i familjen har beroendeproblem. Det behöver inte handlar bara om alkohol eller droger, andra beroenden kan också skada familjen, som arbetsnarkomani och spelmissbruk.

Föreställningen fick stående ovationer på premiären och det var Örjan Ramberg och hans medspelare Irene Lindh (spelar mamma Helen) och Niklas Engdahl (spelar Frank) och Rikard Lekander (spelar Ricky) väl värda. Föreställningen är till hundra procent beroende av trovärdigheten i hur de spelar sina roller och att deras spel mot varandra fungerar.

”Natten är dagens mor” av Lars Norén hade första gånger premiär i Sverige i Malmö 1982, då i regi av Göran Stangertz. Året därpå sattes den upp på Dramatens Lilla scen i regi av Göran Graffman. Örjan Ramberg spelade med i föreställningen på Dramaten 1983, då i rollen som ena sonen. Nu är han tillbaka i samma pjäs, men i rollen som fadern. ”Natten är dagens mor” sattes upp också i Göteborg 1983, i regi av Björn Melander, som regisserat den nya uppsättningen på Dramaten.

Litteraturkritikern Mikael van Reis berättar i programbladet för föreställningen om Björn Melanders uppsättning 1983 av ”Natten är dagens mor” och ”Kaos är granne med gud” :
Jag såg föreställningarna fyra-fem gånger och satt som fängslad av hur skådespelen både tätnade och växte. På detta nerdekade skånska hotell anades O`Neills långa dag liksom Hamlets svartsjukor och även Strindgergs fadersdelirium, men skådespelet rörde sig samtidigt i helt egna riktningar med femtiotalets idoler och kriminaldramatik som här fick illustrera en rite de passage från morgon till middag till midnatt och gryningsljus.
Hur många roller fanns in i rörelse i den sextonårige Rickys kvinna, ömtåliga trickstergestalt? Vem är pjäsens Chessman, Fadern eller Sonen?

Jag undrar om Mikael van Reis såg premiären eller har sett genrepet av den nya uppsättningen. Det skulle vara intressant att höra hans tankar som en jämförelse mellan den föreställningen av Björn Melander 1983 och den som hade premiär nu, 22 oktober 2011.

Lars Noréns draman som ”Natten är dagens mor” har rykte om sig att vara svarta och mörka. Mörk kanske kan vara rätt ord, eftersom den skildrar något som är svårt men den är inte långsam. Där finns inte en död minut, där händer något hela tiden. Däremot är det smärtsamt att se hur en hel familj påverkas av en familjemedlems beroende och hur de alla sitter försöker ta sig därifrån men det är så svårt, så svårt, eftersom det också finns kärlek. Att lämna någon man älskar är inte lätt.

Ett litet hopp kommer fram i den scen där de två bröderna förenas i sitt musikintresse. Den äldre brodern, som är så duktig och förståndig i alla lägen har dock ett gemensamt intresse med den yngre konstnärlige brodern. Båda älskar musik och speciellt den jazz som då är ungdomens musik. Den yngre brodern får till sin förvåning låna storebrors gamla saxofon och de spelar en låt tillsammans. Musiken förenar dem. Det är en stark scen.

Det är tungt att se hur mamman i familjen inte ens har tid att ta sig till läkare för att undersöka sin svåra hosta och värk, det är tragiskt att se hur mamman inte har ork och energi att se yngste sonen som törstar efter mammans uppmärksamhet. Det är allt följder av pappans missbruk som tar alla familjemedlemmarnas kraft och energi.

Att det ändå inte känns helt hopplöst beror på flera saker. Det finns en ingrediens av humor som Örjan Ramberg förmedlar i botten av sin gestaltning av pappan som ger oss igenkännande skratt. Att kunna skratta åt eländet är lite läkande. Kanske kommer sönerna och mamman att ändå resa sig och ge sig av. Det enda som kan lösa situationen är att lämna den. Och scenen där de två bröderna möts i musiken, den ger också hopp.

”Natten är dagens mor” fick stående ovationer och det var alla fyra skådespelarna och regissören väl värda. Föreställningen är något av det viktigaste som sätts upp på svenska teatrar i höst och jag hoppas att många, många ser föreställningen. Det är hur många som helst i Sverige som lever i närheten av en människa med missbruksproblem. Den är svart men har också humor och kärlek.

I rollerna Irene Lindh, Örjan Ramberg, Niklas Engdahl, Rikard Lekander
Regi Björn Melander
Scenografi Sören Brunes

Läs även andra bloggares åsikter om Örjan Ramberg, Lars Norén, Björn Melander, Dramaten, recension, teater, scen

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Björn Melander, Dramaten, Lars Norén, Örjan Ramberg, Recension, Scen, Teater

Teater Vild har fått exklusivt avtal med Lars Norén och spelar den svarta komedin Demoner

22 november, 2010 by Redaktionen


Den fjärde december har Lars Noréns svarta komedi Demoner nypremiär i Stockholm Teater Vild har tecknat ett exklusivt avtal med Norén och spelar pjäsen i samarbete med Teater Pseudo.

Teater Vild berättar i ett pressutskick:

Efter en långvarig korrespondens har dramatikern och författaren Lars Norén gett oss rättigheterna att spela hans pjäs Demoner under december 2010. Demoner sattes upp och blev tv-dramatisering då den skrevs på 80-talet, spelades av en frigrupp 1999 och under december 2010 är det vår tur att presentera en av Lars Noréns just nu mest eftertraktade pjäser.
PREMIÄR 4 DECEMBER
Spelas även 5, 6, 10, 11, 12, 13, 18, 19 och 20 december,

Teater Vild håller till på Västmannagatan 54, nära Odenplan.

DEMONER/HANDLING
Demoner handlar om två par från skilda världar. På ytan. Frank och Katarina är välbeställda, välekiperade och världsvana. Thomas och Jenna lever ett inrutat
småbarnsföräldraliv. Franks mamma har dött och i morgon ska hon jordfästas. När det visar sig att Franks bror och fru inte kommer och hälsar på, som tänkt, bestämmer sig Frank och Katarina för att istället bjuda upp grannarna.Thomas och Jenna tackar gladeligen ja, för att äntligen få en chans att umgås med andra vuxna. En lustiger dans tar sin början. Eller snarare en tragikomisk. Lars Norén väjer aldrig för det mörka och tunga, men han låter oss alltid få skratta befriande åt det. Stor humor i allt det svarta!
“Det här var pjäsen, som jag såg när jag var sjutton år gammal, som fick mig att falla för teater! Visst hade jag sett pjäser förut med skolan och på tv, men ingen
hade berört mig, som den här gjorde. Intelligent, vass, rolig, tragisk,bisarr och djupt allvarlig på en gång. Att nu, dryga tjugo år senare, själv få möjligheten att
sätta upp den, är både ett sant nöje och en stor utmaning !”
Urban Bergsten, regissör.

Mer om Teater Vild och föreställningen på deras ställe på MySpace.

Läs även andra bloggares åsikter om Lars Norén, Demoner, komedi, scen, Teater Vild

Arkiverad under: Teater Taggad som: Demoner, Komedi, Lars Norén, Scen, Teater Vild

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

Ulla Fluur Katten … Läs mer om Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Aldrig tidigare har Cornelis Vreeswijks … Läs mer om En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

The Ugly Stepsister Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Thomas Stenström har släppt musikvideo … Läs mer om Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Betyg, 4,5 av 5, Ullevi Göteborg, 6 juni … Läs mer om Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Dansbandsveckan Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Mr Nobody Against Putin Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Låtskrivaren och producenten Adam … Läs mer om Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

From The World Of John Wick: … Läs mer om Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Foto Sam Taylor Saknad, aldrig glömd … Läs mer om Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Mycket respekterade jazzmusiker hade behövt fler minnesvärda melodier – HELLO med Göran Strandberg trio

Göran Strandberg … Läs mer om Mycket respekterade jazzmusiker hade behövt fler minnesvärda melodier – HELLO med Göran Strandberg trio

Filmrecension: Efter sagolandet – en minnenas kavalkad som sätter igång många tankar och känslor

https://kulturbloggen.com/wp-content/uplo … Läs mer om Filmrecension: Efter sagolandet – en minnenas kavalkad som sätter igång många tankar och känslor

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in