Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Laleh

Filmrecension: Jag är inte beredd att dö än – Vackert och inkännande porträtt

by

jagarintebereddattdoan

Jag är inte beredd att dö än
Betyg 4

Spårvagnslinje 4 från mitt Mölndal har sedan ett antal år slutdestination Angereds Centrum, via exempelvis den förort vars namn fick bli titel på en bångstyrig teveserie av Peter Birro. Det är nog närmare fyrtio år sedan jag senast gick av I detta Hammarkullen. Det var här Laleh formades som person och konstnär under uppväxten, vilket hade fått PR-ansvariga att förlägga världspremiären till den rymliga fina fritidgården i Hammarkullen där en musiker från Andra Generationen är föreståndare. Som intro får vi lyssna på skönt sjungande tonårstjejer som framför låtar ur Lalehs repertoar. Männen bakom dokumentären, Fredrik Egerstrand , Kalle Gustafsson Jennerholm är på plats. Men de som pratar om Laleh är den jury, som denna dag passande nog, offentliggjort att hon utsetts till Årets Göteborgare.

Dokumentären inleds med ett klipp från karriärens början där Laleh säger att hon vill göra sin grej, men framför allt tjäna pengar så att hon kan köpa mamma ett hus. Sedan följer kameran henne på scener och i studio, på betydelsefulla platser och vid några speciella möten (till exepel med Jens Stoltenberg). Något som slog mig är att det endast är en skivbolagsboss som uttalar sig om huvudpersonen. Kanske skulle fler röster hörts, har ingen absolut uppfattning. Kan rent av bero på att kvinnan med megastor integritet själv vill förklara för sina fans vilka drivkrafter hon har och vem hon är innerst inne.

Angående begäret att själv få bestämma sina uttryck och följaktligen vägra att inordna sig, vill jag göra en parallell till teatergeniet Kent Andersson som jag nyss läst biografi om. Dramaturgiskt är jag nyfiken på om den artist, som charmade ett knökfullt Götaplatsen under årets Kulturkalas, fick frågor av filmmakarna. Vad jag iakttar på duken är att hon utan stickord delger åskådarna sina tankar. Tankar om musikskapande, föräldrarna och sin plats på jorden. Oerhört fascinerande att höra henne filosofera om att leta efter en bild och att försöka förverkliga den.

Vare sig teamet befinner sig med sin berättare i någon nordisk huvudstad, i snöig ödemark eller i miljonprogramområdet Hammarkullen; är fotot så blänkande snyggt att man vill tro att det gjorts efter önskemål från 32-åringen . På minst två av de stora konserter Jag är inte beredd att dö än återger höjdpunkter ur var jag på plats. Och har man upplevt Laeh (vi får veta att namnet betyder tulpan) live, blir man antagligen extra berörd. Dokumentären är musiksatt på ett smakfullt sätt, förstärker känslan av att hon är en raritet. Trots att föräldrarna var politiska flyktingar från Iran blev hon älskad pop-prinsessa och inte revolutionär rappare.

Några gånger får jag näranog gåshud. Allsången på WOW, vokalinsatsen och gråten vid Benny Anderssons piano och den flaggviftande kören som klämde i med refräng var tre sådana scener. Tycker att jag fått lära känna en enligt sin egen utsago ständigt skapande artist som kräver att få vara chef därför att hon vet bäst.

En dokumentärfilm som följer Laleh under två år har biopremiär den 28 november

by

jagarintebereddattdoan

“Jag är inte beredd att dö än” är titeln på en dokumentärfilm som följer Laleh under två år. Filmen har biopremiär den 28 november.

Ett pressmeddelande berättar:
Regissörerna Fredrik Egerstrand och Kalle Gustafsson Jerneholm har under två år följt artisten Laleh Pourkarim och hennes arbete. Filmen, JAG ÄR INTE BEREDD ATT DÖ ÄN, är ett försök att förstå den kreativa processen i en kreativ själ under resan genom världen och musiken. Filmen innehåller specialskriven musik och intima musikaliska scener med Laleh som du aldrig sett henne förut. Bland annat ett oväntat möte med Benny Andersson. Biopremiären äger rum på Bio Roy i Göteborg den 28 november. Dessförinnan, den 21 november, blir det pressvisning på fritidsgården i Hammarkullen i Göteborg där Laleh hängde som liten. Här finns två bänkar hon en gång målade, som kallas “Lalehs bänkar”, och hit köpte hon in studioutrustning som vuxen. Pressvisning i Stockholm äger rum den 24 november – plats meddelas inom kort.

Som liten klädde Laleh ut sig till prinsessa, för att vänta på den räddande prinsen. Då sa hennes mamma: ”Nej Laleh, det är du som är prinsen, du räddar dig själv”. Laleh följde mammas råd och har under sin karriär tagit hand om hela processen själv. Hon är en av få som är både låtskrivare, producent och artist.

Houshang och Atefe Pourkarim hade levt under jord i tre år i Iran när dottern Laleh föddes. De gick i exil och flykten tog familjen via Sovjet och Tyskland, till Sverige. Laleh växte upp i Hammarkullen, Göteborg och resten är historia. I filmen berättar Laleh öppenhjärtigt om livet och döden, om musiken och karriären. Om att vara tjej i ett mansdominerat yrke, om att komma till Sverige som flyktingbarn, om föräldrarnas liv och död. Och om gåvan hon fick av dem och ansvaret att förvalta den. Sitt liv och sin frihet.

”När jag gör musik så får jag skapa min egen värld, tid och plats, jag får möta hopp och höjder. Men under inspelningen av den här filmen fick jag istället återskapa verkligheten och möta mig själv”, säger Laleh.

Första pressvisningen av filmen sker exklusivt på fritidsgården i Hammarkullen i Göteborg fredagen den 21 november. Pressvisning i Stockholm äger rum den 24 november – plats meddelas inom kort.

Filmen är gjord av Fredrik Egerstrand och Kalle Gustafsson Jerneholm som tidigare tillsammans och var och en bland annat regisserat/producerat filmerna ”The Extraordinary Ordinary Life Of José González”, ”Fotbollens Sista Proletärer”, ”Riedel! Riedel! Riedel!”, ”Tinariwen sur l’eau”,”Bobo Stenson Trio – In the Swedish Woods” m.m.

”Vi startade inspelningen med att isolera Laleh tillsammans med oss på 20 kvadratmeter i 30 minusgrader i en enslig fjällstuga i Tjautjas utanför Gällivare. Här kunde vi börja från noll tillsammans i dunjackor och långkalsonger. Vi försökte åstadkomma klassisk teambuilding. Istället blev det en lång kamp och något mycket större än så”, säger Fredrik Egerstrand & Kalle Gustafsson Jerneholm.

Mer om regissörerna bakom filmen:
Fredrik Egerstrand
Regissör
Fredrik Egerstrand är i år även aktuell som regissör för filmen ”Den Skalliga Primadonnan”, om skådespelerskan Kim Anderzon, för bl. a. SVT:s K-Special, och fotograf samt regissör för en dokumentärfilm om bildkonstnären Annika von Hausswolff. Han regisserar också de egna filmerna ”Frihet” samt ”Verkställighet”, del 1 och 2 av femdelade långfilmen ”I Väntan På Gud”, som produceras av Migma Film. Tidigare har han bl. a. även fotograferat och regisserat egna filmen ”The Extraordinary Ordinary Life of José Gonzàlez” som invigde Göteborgs Filmfestival 2010 och visades samt tävlade på ett 30-tal filmfestivaler, och regisserat musikvideos för bl. a. Håkan Hellström, The Soundtrack of Our Lives, Little Dragon, m.fl.

Kalle Gustafsson Jerneholm
Regissör
Kalle Gustafsson Jerneholm är i år även aktuell som regissör för dokumentärfilm om bildkonstnären Annika von Hausswolff, och har under året producerat filmen ”Ett nytt liv” (en film om Inge Schiöler) för SVT. Tidigare har han bl. a. producerat “Fotbollens sista proletärer” och “Hemligheten”. Kalle Gustafsson Jerneholm var med och startade Soundtrack of Our Lives och har under åren fått 4 Grammisar, samt varit Grammy-nominerad i USA. Han äger och driver Svenska Grammofonstudion i Göteborg. Under 2014 har han där jobbat med bl. a. Bob Hund och John Hassal från The Libertines.

Laleh gör ledmotivet till filmen” Tusen Bitar – en film om Björn Afzelius

by

laleh_tusenbitar

För knappt 3 veckor sedan stod hon som värd för årets ”Allsångsscenen är din Laleh” i SVT. En en timmes direktsänd konsert där vi fick ta del av en magisk föreställning. Laleh inte bara ägde scenen, hon engagerade och omfamnade även oss i TV-sofforna på sitt alldeles speciella sätt.

Nu är det också officiellt att Laleh gör ledmotivet till filmen ”Tusen Bitar – en film om Björn Afzelius” där vi genom filmarna Stefan Berg och Magnus Gertten får en inblick i nationalikonen artisten Björn Afzelius liv, berättar ett pressmeddelande:

Filmen har premiär den 5 september och kommer i helgen att förhandsläsas i Göteborg i samband med festivalen Way Out West.

Det är två år sedan som en lång epok i Lalehs artistiska resa startade – i samband med releasen av singeln ”Some Die Young”. Sedan dess har hon mött tusentals och åter tusentals konsertbesökare – i höst tar Laleh paus, en välförtjänt och behövlig sådan. Men innan dess så kommer vi att kunna möta henne i en stor turnéfinal 15 aug i Göteborg när hon tillsammans med Göteborgs symfoniorkester ger en specialföreställning på Götaplatsen under Göteborgs kulturkalas. (Fotnot: Den allra sista ordinarie sommarspelningen gör Laleh i Uddevalla den 30 augusti.)

”Tusen Bitar” med Laleh släpps på fredag 8 augusti.

Laleh och NONONO uppträder på P3 Guld 2014

by

laleh

Den 18 januari 2014 intar P3 Guld Scandinavium i Göteborg och i vanlig ordning ställs liveuppträdanden i centrum på denna hyllningsgala till svensk musik. Sedan tidigare är det klart att även Melissa Horn och Panda da Panda kommer stå på scen under galakvällen, men nu presenteras ytterligare två akter: Laleh och NONONO. Så här presenteras de två artisterna i ett pressmeddelande:

“Laleh äntrade den svenska musikscenen 2005 med den självbetitlade skivan ‘Laleh’ och med singeln ‘Live Tomorrow’ dröjde det inte länge förrän hon hade fått en stor skara fans runt om i Sverige. Med hennes medverkan i tv-programmet Så mycket bättre (2011) föll resten av landet för hennes inspirerande texter, vackra låtar och egensinne som artist. Året därpå uppträdde Laleh på P3 Guld med låten ‘Some Die Young’ och blev 2013 nominerad i tre P3 Guld-kategorier. I oktober i år släpptes hennes femte album ‘Colors’ och efter uppträdandet på P3 Guld 2014 väntar spelningar i Stockholm, Göteborg och Oslo.

NONONO slog ner som en blixt i våras och deras hypade singel ‘Pumpin Blood’ har spelats flitigt på P3. Bandet består av vokalisten Stina Wäppling samt producent-duon Astma & Rocwell. De har lärt sig att säga nej till musikaliska projekt de inte tror på och satsar fullt ut på musik de brinner för. Det har resulterat i en livespelning hos Jimmy Kimmel i Los Angeles, världshajp på mindre än ett år samt 700.000 sålda singlar. Debutalbumet ‘Are Only What We Feel’ släpps i februari 2014.”

Vem som blir galavärd för P3 Guld 2014 — och vilka övriga artister som kommer att uppträda på galan — avslöjas inom kort. Vilka av årets aktuella artister som har nominerats till de nio prestigefyllda priserna presenteras på en presskonferens som äger rum på Södra Teatern den 3 december.

Stockholm Music & Arts: Laleh är konsekvent i sitt konstnärliga uttryck

by

Laleh
Stockholm Music & Arts 4 augusti 2012
Betyg: 3

Nu när Laleh Pourkarims stämma blivit något av en nationalskatt efter hennes medverkan i andra säsongen av Så mycket bättre fick hon äran att avsluta andra dagen av Stockholm Music & Arts på Skeppsholmen. Oavsett om hon sjunger på svenska – såsom på senaste singeln Vårens första dag vilken hon öppnar konserten med – eller på engelska är hon konsekvent i sitt konstnärliga uttryck. På så vis passar hon väl in i en festival där några av de andra dragplåstren är konstnärssjälar som Patti Smith, Antony and the Johnsons och Björk.

Genom åren har Laleh med fyra skivor i repertoaren samlat på sig en gedigen låtlista. Live Tomorrow från debutalbumet sticker ut, men konsertens höjdpunkt är utan tvekan Snö då gåshuden kryper sig på. Brinnande lanternor släpps ut i luften och svävar långsamt bort i natthimlen. Det är vackert, intimt och bräckligt. Efterföljande Some Die Young är en lyckad blandning av det orkestrala och det poppiga. När ordinarie set avslutas med en cover på Eva Dahlgren-låten Ängeln i rummet, som till skillnad från många av festivalens andra finstämda akter är allt annat än stillastående, är det svårt att inte komma på sig själv med ett leende på läpparna. Som bäst är det otroligt vackert och hon inger en känsla av intimitet den stora scenen till trots – men frågan är om speltiden på över en och en halv timme inte är lite för lång. Fram emot extranumren börjar delar av publiken promenera hemåt. Mellansnacket blir ibland lite väl flummigt och emellanåt kan det faktiskt kännas något avtrubbat. En timme hade helt klart räckt.