Regeringen har beslutat att höja biblioteksersättningen med ett öre. Författarförbundet krävde 10 öre.
Vad gjorde regeringen då? Bara slutade förhandla och slog näven i bordet och bestämde.
Mats Söderlund, ordförande i Författarförbundet, är mycket kritisk mot kulturministern.
– Vi ville ha en höjning med 10 öre per år, bara för att komma ikapp det övriga samhället. Det här betyder en höjning med 0,75 procent att jämföra med övriga samhällets lönehöjningar på 3,4 procent, säger SMats Söderlund till Kulturnytt.
Sedan 1954 utgår biblioteksersättning till författare, översätter, tecknare och fotografer när deras böcker lånas ut av biblioteken.
Sedan mitten av 1980–talet slås biblioteksersättningen fast efter förhandlingar mellan upphovsmännen och regeringen, via representanter. 2010 låg ersättningen på 132 öre per utlånad bok. Det tycker Sveriges Författarförbund är för lågt. I drygt ett år har förhandligar om höjd ersättning pågått med regeringen.
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skriver ett pressmeddelande:
– Jag beklagar att vi inte kunnat nå enighet med motparten om nivån på biblioteksersättningen. Samtidigt har den nuvarande förhandlingsordningen stora brister, säger Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.
– Jag tycker att vi ska ha öppna och rättvisa bidragssystem, i stället för ersättningar som görs upp i slutna förhandlingsrum. Därför har regeringen bett litteraturutredningen se över den nuvarande förhandlingsordningen, säger Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.
Mats Söderlund är kritisk till detta:
– Det är ett ideologiskt ställningstagande som riktar sig mot de litterära upphovsmännens självständiga ställning gällande biblioteksersättningen, skriver Mats Söderlund i ett pressmeddelande.
– Hur regeringen har agerat är direkt kränkande. Beslutet borde ha varit medlarnas, men regeringen väljer att agera maktfullkomligt, säger Mats Söderlund till Kulturnytt.
Om biblioteksersättningen från Wikipedia:
Biblioteksersättning är pengar som enligt lag betalas till författare varje gång deras böcker lånas ut på offentliga bibliotek. Det framförs ofta att tanken bakom är att ersätta den förlust i försålda exemplar som biblioteksutlåningen medför men är egentligen ett kulturpolitiskt stöd till författarna snarare än en ersättning.[citat från källa efterfrågat]
De nordiska länderna har varit pionjärer i införandet av biblioteksersättning. Först i världen var Danmark där bibliotekspenge föreslogs redan 1941, men andra världskriget uppsköt införandet till 1946. Sedan följde Norge 1947 (bibliotekavgift, numera bibliotekvederlag), Sverige 1954, Finland 1961 och Island 1967. Begreppet har också fått motsvarigheter i Storbritannien (public lending right), Nederländerna (leenrecht), Tyskland (Bibliothekstantieme) och sprider sig till allt fler länder. Vartannat år sedan 1995 har internationella konferenser om biblioteksersättning hållits, den sjätte hölls 21-23 september 2005 i Berlin med delegater från 25 länder.
Införandet av biblioteksersättning i Sverige diskuterades i den 1948 tillsatta bokutredningen, som avgav sitt betänkande i SOU 1952:23. Den regleras i en särskild förordning (1962:652) om Sveriges författarfond, (SVFF). Fonden förvaltas av kammarkollegiet. Utbetalningar från fonden verkställas av kammarkollegiet efter beslut av en styrelse.[1]
Biblioteken (folkbibliotek och skolbibliotek) bidrar med statistik om sin utlåning men det är staten som betalar pengarna till fonden. För år 2006 hade SVFF att fördela 117,5 miljoner kronor. Biblioteksersättning utgår till arvtagarna efter en upphovsmans död lika länge som upphovsrätten gäller, alltså i 70 år. Som ett led i sitt arbete har SVFF dels ett register över upphovsrättsinnehavare, dels en omfattande statistik över mest utlånade författare.
Europeiska unionens råd lade den 19 november 1992 fram ett direktiv (92/100/EEG) om uthyrnings- och utlåningsrättigheter, som kom att omfatta Sverige 1994 vid inträdet i EES. En svensk lag (1997:309) anpassade upphovsrättslagen enligt direktivet. Men en rapport år 2002 från Europeiska kommissionen påtalade att biblioteksersättningen i Sverige och flera andra länder strider mot fördraget, eftersom den enbart gynnar inhemska upphovsmän. I de nordiska länderna har biblioteksersättningen nämligen inte varit en del av den internationella upphovsrätten utan en del av den nationella kulturpolitiken. Andra konsekvenser av detta är att biblioteksersättningen har ett maxbelopp, så att de mest utlånade författarna inte får ersättning i proportion till utlåningen och att ingen ersättning utgår för lån från forskningsbibliotek. Då Sverige inte ändrade sitt system, hotade kommissionen hösten 2004 att dra Sverige inför EG-domstolen.
Relaterat:
Göteborgsposten.
Martin Moberg har också bloggat om detta och PO Andersson och Alliansfritt Sverige.
Läs även andra bloggares åsikter om biblioteksersättning, kulturministern, Mats Söderlund, författarförbundet, kulturpolitik, samhälle